På dagarna sover min lilla också bäst efter babysimmet. Och när vi samsover. Hon får ligga bredvid och smutta sig till sömns samtidigt som jag som ar. I måndags sov vi två timmar så. I dag sov jag en timme av misstag (hade tänkt städa och bara söva henne. Men sov som en kratta i natt så det var nog lika bra). När jag vaknade och ville smyga i väg var lillan tydlig med att det inte alls var önskvärt. Så jag blev kvar en timme till. Och hon dov dom en prinsessa.
Annars är det ofta 20-50 minuter här också. Oavsett om det är på sängen, i sele eller i vagnen. Lägger inte så mycket extratid på att söva. På morgonen somnar hon i vagnen när jag tar lillen til förskolan, sedan tar jag en promenad med vagnen. Sedan försöker jag amma henne, liggammar ofta, och då domnar hon. Och på eftermiddagen sitter hon i sele när jag hämtar lillebror och vi leker lite i parken. Så det ger sig själv i min vardag.
Kanske kan lite så jag ska tänka med, att hon sover när hon sover. Jag analyserar och planerar mycket runt hennes sömn. Men det är väl så med första barnet
Brukar liggamma så han somnar för natten nån gång 19-22, beroende på hur mycket han varit igång/sovit på dagen.
Han sover sen 3-4 timmar första omgången innan han vill amma igen. Om han lagt sig tidigt så brukar jag passa på göra saker då.
Han ammar 2-3 gånger på en natt. Brukar vakna för morgon sen vid 8. Samsover. Ibland börjar han första delen av natten i spjälsängen eller nest.
På dagen är han vaken 1-3 timmar innan han sover 0.5-2 timmar igen. Ibland somnar han vid bröstet men vaknar om jag lägger ner honom.
Bär honom i sjal/sele en hel del, då har jag händerna fria dagtid. Ibland sover han då, ibland är han vaken.
Han är 4,5 månader (3 om man korrigerar åldern).
Tycker inte bebisar kan bli bortskämda med för mycket närhet. Vill att mitt barn ska känna sig tryggt och om det är på mig eller pappan just nu så är det så.
Åh, önskar min också gillade selen, men jag tror nästan vi introducerat den för sent. Håller på att vänja in nu men hon blir sur efter max tio minuter. Tror det kommer bli mycket mer populärt när jag kan vända henne.
Håller med angående närhet! Men det blir tröttsamt att höra till slut att vi skämmer bort henne och jag är så osäker i min föräldraroll att jag nog påverkas en del
Man kan ALDRIG skämma bort en bebis med för mycket närhet!
Men man själv måste få avlastning ibland för att orka. Så se till att få det så mycket dom möjligt. Andra kan också t ex bära i sjal/sele så du kan få vila och sova.
Du har rätt! Jag vill inte att hon ska behöva gallskrika för att få uppmärksamhet. Gny en stund kan jag stå ut med men hon vill ju uppenbarligen något då. Tror det är först med större barn man kan skämma bort, men inte heller då tror jag att närhet är en risk.
Är dålig på att be om avlastning, pappan tar ju henne. Men det är synd att kalla oss jämställda. Mycket är ju att mina bröst är en effektiv tröst och det blir lite minsta motståndets lag. Men jag försöker låta honom hitta egna sätt att trösta.
Lyssna inte på dem, man kan aldrig skämma bort barn med närhet och trygghet!
Här ger det sig också själv, som att bebis somnar i vagnen till/från förskolan. Men det där tycker jag är så mycket lättare nu med andra barnet, då det redan finns ett barn som vardagen redan kretsar kring. Med första barnet var sömnen ett större projekt, helt enkelt för att det gick att fokusera på bara det. Nu ger jag förutsättningar för att sova, men vill han inte så får han vara vaken. Jag lägger ingen större tid eller energi på det, förr eller senare stupar han.
Ska försöka!
Det kanske är så jag ska börja göra
Det stämmer ju som du säger, för eller senare somnar dom. Är bara så rädd för att hon ska bli väldigt ledsen och jag inte ska kunna trösta henne. Men jag tror det hör ihop med min bristande självkänsla och depression.
Vet ju att bebisar gråter
Nu kanske jag är fördomsfull men skulle gissa på att det är människor i den äldre generationen som säger detta? För min mormor har tydligen också fått för sig att man skämmer bort barnen om de kräver att de sover på en, och blir alltid lika trött när jag hör det. W har sovit i egen säng sen han föddes på nätterna utan problem men på dagarna kan han behöva sova i min famn om han ska sova längre än 20 minuter. Så har jag tid så blir det ju att jag sitter i soffan i någon timma för att han ska sova gott.
W har inga direkta sovrutiner på dagarna då han har en mamma som flänger runt lite hit och dit
Så han somnar nån kvart i bilen här och där, känns som han sover ganska ofta men han sover ju max en halvtimma i sträck så då är det klart att han kan behöva lite fler vilostunder.
Japp, framförallt kvinnor, stör mig mest på svärmors kommentarer, men även min mor tycker att det är dags att hon lär sig sova själv. Och jag kan ju tycka att det vore skönt, men samtidigt känns hon inte som en bebis som vill sova själv, och jag tänker inte köra nån skrikmetod för att få henne att lära sig det. Det är det inte värt!
Haha, jag förstår! Att inte ha någon hängande på sig är ibland det enda som behövs, att bara få ha sin kropp i fred en stund! Egentid kommer vi få i överflöd när barnen blir större!
Ja, han vaknar ju ibland på nätterna och behöver tutten, men allt som oftast sover han fram till 5 - och har gjort väldigt länge, förutom när hela livet krånglade för honom vid 4,5 månad och någon vecka efter det!
Men mängden gnäll under dagarna, i kombination med storasyster som inte sover på nätterna gör att jag känner mig mer död än levande många dagar!
Hehe, så är det ju! För mig är det lyx att åka och handla en stund
Samtidigt vill jag ta vara på den här tiden. Men visst, en liten stund då och då och då sitta som man vill osv, det vore skönt
Åh, hoppas det reder sig med storasyster snart så du får sova ordentligt!
Är nog ingen fara, men du kan ju alltid ringa 1177 o rådfråga om du inte kan släppa det. Tycker oftast att de är vettiga. Förutom snubben sist som tyckte att jag är jättekonstig som inte tar alvedon såfort jag får feber...
Jag stillade mig lite efter en stund och tänkte att det evolutionärt hade varit ganska dåligt om en sån sak var skadlig. Tänker också att hon antagligen inte kommer vara så mycket mindre ömtålig när hon börjar krypa och gå och då lär hon säkert råka slå sig hur mycket jag än håller koll så jag försöker vara lugn. Men jag håller koll såklart. Hon smällde som sagt pannan mot hans axel och började skrika. Men hade samtidigt inte sovit på typ fyra timmar och var överträtt. Sen somnade hon i hans famn efter tjugo minuter, så hon tuppade inte av i direkt samband i alla fall. Men jag kommer nog nojja några dagar
Generellt ang att slå i huvudet: att somna är okej men rekommenderas att"störa" i sömnen (tex kittla under foten eller vad de nu kan tänkas reagera på) då och då för att se att de reagerar.
Det är bra att veta
Tror nog att hon däckade för att hon var övertrött, framförallt efter att ha skrikit. Sen sov hon kanske i tjugo minuter och var som vanligt när hon vaknade. Så jag avvaktar lite. Men åh, är så trött på att vara rädd hela tiden.
