Han är jättetrött han också. I dag sov han 1,5 timme mitt på dagen. Funderar på om han kanske inte mår helt bra han heller. Eller om det är mitt mående som får honom trött. Är ju rätt jobbigt att umgås med någon som är lynnig och gnällig.
Jag vill inte verka gnällig framför maken.
Senast vi var på BVC försökte jag fint säga att jag var ganska trött, och att jag inte var så bra på att vila (om maken tar båda barnen så passar jag på att ladda en tvättmaskin, förbereda middagen och vika lite tvätt. Eller något annat som behöver göras), och att jag borde bli bättre på att strunta i det och sätta mig. Att vi var trötta båda två och att maken var bättre på att vila. Jag menade det alltså som något positivt. För vi måste vila för att orka ta hand om barnen. Inte lägga vår energi på onödigs saker. Efteråt sa han att det lät som om jag sa att han var lat till vår BVC sköterska. Det gjorde honom ledsen och han tyckte det var pinsamt. Så jag är rädd för att om jag nästa gång pratar om hur trött och slut jag är, att han ska tro att det är en fortsättning på ”smutskastningskampanjen”. Eller något. Att jag överdriver.
Vilket jag också kanske gör. Det är ju jobbigt att ta hand om barn. Men jag tycker det är läskigt när jag känner att det blir på gränsen till min förmåga som människa. För mina barns skull känner jag att jag behöver någon form av hjälp. Än så länge går det ju bra. Men den dagen jag kraschar, då vet jag inte hur det går. Troligtvis gör jag inte det. Men vetskapen om att jag ibland är nära skrämmer mig.
Tycker också du ska försöka få tid att prata med någon! Även om du är osäker på om det kan hjälpa så ät det ju värt några försök, ingen i familjen mår ju bra av att du mår dåligt!
Sen tycker jag även att du och sambon kan försöka prata mer om hur ni känner med varandra! Han kanske har lättare att förstå om du förklarar hur du mår! Då kanske han kan ta ett större last under en kortare period, och skulle vara så att han har liknande känslor så kanske ni göra nått slags schema där ni turas om! Kanske att du får 2 timmar egen tid och så har han hand om hus och barn och nästa dag tvärt om? Prata iaf med varandra så ni inte bara upplever att den andre är lat och det blir smutskastning om vem som får vila mest! Har ni några släktingar som kan ta barnen ett par timmar i veckan så ni kan hitta på något på egen hand tillsammans?