Förra veckan var vi hos sjukgymnasten. Det gick bra, antagligen har bebis haft torticollis, men efter att vi tränat nacke intensivt så verkar det vara bra, hon är lika i nacke i både höger och vänster. Så det vi ska göra nu är att fortsätta träna och se till att hon ligger med huvudet åt höger så mycket som möjligt så att det platta försvinner.
Sjukgymnasten rekommenderade en sån där kudde så bebis kan ligga på sidan utan att hamna på mage. Men vi struntar i den för när vi testade börjar de hon sig på rygg och lade ändå huvudet åt fel håll. Vi köpte istället en mimoskudde, den ska hon få ha på natten och i vagnen. Övrig tid får vi uppmuntra henne att belasta den sida som inte är platt. Samt bära så mycket som möjligt!
Däremot är jag rätt arg på sjukgymnasten. Jag är ju väldigt oroligt lagd och har konstaterat en förlossningsdepression. Hon frågar hur bebis sover och jag säger då att hon sover på rygg i babynest mellan våra huvuden. Då drar hon igång hela harangen om samsovaning och magläge och pratar om bilder hon sett på klämda bebisar osv. Och hur glad hon är att hennes barnbarn är över fyra månader osv osv. Jag flaggar då och säger att jag är jätteorolig som jag är och följer BB:s rekommendationer. Säger också att vi har andningslarm eftersom läkaren tyckte det var viktigt att jag fick sova.
Då går hon igång och säger att såna inte funkar och hon har minsann träffat en som blivit väckt och den var ett kolli. Allt medan jag säger att jag är jätterädd och gör vad jag kan. Har sovit dåligt sen dess.
Jag vet ju att man inte kan påverka allt, men som personal inom vården tycker jag hon borde kunnat läsa mig att just den infon behövde jag inte. Jag var även tydlig med att bebis inte får sova i magläge så långe vi kan bestämma det. Och babynest vid huvudet ska ju i praktiken räknas nästan som egen säng.
Usch, mådde verkligen mycket sämre efter det besöket