Tack ALLA för att ni tog er tid att svara!
Jag inser nu att det är en depression jag har. Mådde inte bra i slutet av graviditeten och även om förlossningen var en befrielse och lyckan över min dotter finns så känner jag att tidigare måendet i kombination med sömnbristen har tippat mig över kanten. Behöver hjälp! Min dotter förtjänar en lugnare mamma.
Med det sagt verkar hon ganska harmonisk ändå. Min fina tjej
Igår dock när vi kom hem efter att ha hälsat på min familj i helgen blev jag ledsen av olika anledningar och bröt ihop lite. När bebis såg att jag grät blev hon jätteledsen. Fy! Det var fruktansvärt! Trodde inte hon under registrera det ännu. Har oerhört dåligt samvete över det. Älskade barn vad otrygg hon måste känt sig. Aldrig att det får hända igen!
Jag ska köpa ett andningslarm, om det kan hjälpa mig att sova så finns det ett värde i det.
Och imorgon ska vi till BVC och jag tänker vara helt öppen med mina känslor.
Jag tror det är bra för barn (även om de kan bli lite tagna för stunden) att se att även föräldrar/vuxna blir ledsna ibland! Det är inte farligt att vara ledsen, även om det kan vara jobbigt! Min dotter är med mig ofta när jag är ledsen och gråter pga min mammas bortgång, ibland blir även hon ledsen, ibland tröstar hon mig och ibland leker hon vidare (även om hon har ett halvt öga åt mitt håll!).
Heja dig som tar tag i det, jag hoppas verkligen du får rätt hjälp!
.
