Vårföräldrar 2018 del 2

[Pengy]

I dag lyckades maken kränga på tvååringen bebis byxor... De är rätt urtvättade och stora i midjan. Men oj vad rolig han såg ut!

Känns som det är en typiskt manlig grej att inte se om kläder passar eller inte sambon tog på W en pyjamas en gång som räckte typ till halva benen och armarna och när jag skrattande kommenterade det så förstod han inte alls problemet

 

[Whirlie]

Åh vad trälig den här fasen är! Fyramånadersfasen! Bebis vill helst bara amma i lugn och ro, vilket blir liggamning i sovrummet. Hon vill bara sova i sjal/sele och vid tutten. Går inte att lägga ifrån sig mer än fem minuter i taget ngt ggr/dag.

Det innebär att min vardag består av att ligga i sovrummet med stängd dörr och däremellan laga och få i tvååringen mat. Plocka fram frukost, fixa lunch, laga middag och förse honom med mellanmål. Samt försöka få honom att sova en sväng mitt på dagen. Sedan vill jag ju att han ska få göra lite saker om dagarna. Typ gå och bada eller utforska skogen vid något tillfälle varje dag.

Maken är också hemma och hjälper så klart till. Men de där basik-sakerna som mat och sömn blir det ingen ordning på om inte jag fixar.

Nu ska vi dessutom försöka få lillen blöjfri till förskolestarten. Ett projekt jag känner jag kommer behöva ta. Mellan amning, blöjbyten och matlagning.

Det är stressigt med semester och jag har jättedåligt samvete för att jag inte lägger så mycket tid på lillans behov som jag skulle önska.

 

[Whirlie]

Känns som det är en typiskt manlig grej att inte se om kläder passar eller inte sambon tog på W en pyjamas en gång som räckte typ till halva benen och armarna och när jag skrattande kommenterade det så förstod han inte alls problemet

Maken trodde det var jag som lagt fram dem :-).
Han vet knappt var barnens kläder förvaras, och sätter gärna på gårdagens kläder även om de är fulla med smuts, mjölk och sylt.
I går kväll fanns ingen ”natt-T-shirt” till lillen. Då fick han lägga sig i sin jättesmutsiga tröja han haft hela dagen. Dessutom är det fästingar där vi bor, så vi måste kolla både barn och katt noga varje dag. Vilket är svårt när man inte tar av kläderna.

/Trött mamma som liggammar i sovrummet och är stressad över att inte kunna börja med middagen

 

[Sedna]

Vi har en kille som allt oftare somnar med tummen i munnen. Väldigt gulligt, men hade föredragit napp. Barn har ju dock tidigt en egen uppfattning om sådana saker och vi har tydligen inga nappfrälsta barn.

 

[Pengy]

Åh vad trälig den här fasen är! Fyramånadersfasen! Bebis vill helst bara amma i lugn och ro, vilket blir liggamning i sovrummet. Hon vill bara sova i sjal/sele och vid tutten. Går inte att lägga ifrån sig mer än fem minuter i taget ngt ggr/dag.

Det innebär att min vardag består av att ligga i sovrummet med stängd dörr och däremellan laga och få i tvååringen mat. Plocka fram frukost, fixa lunch, laga middag och förse honom med mellanmål. Samt försöka få honom att sova en sväng mitt på dagen. Sedan vill jag ju att han ska få göra lite saker om dagarna. Typ gå och bada eller utforska skogen vid något tillfälle varje dag.

Maken är också hemma och hjälper så klart till. Men de där basik-sakerna som mat och sömn blir det ingen ordning på om inte jag fixar.

Nu ska vi dessutom försöka få lillen blöjfri till förskolestarten. Ett projekt jag känner jag kommer behöva ta. Mellan amning, blöjbyten och matlagning.

Det är stressigt med semester och jag har jättedåligt samvete för att jag inte lägger så mycket tid på lillans behov som jag skulle önska.

Låter tufft! Känner igen det där med att det bara kan ätas där det är lugn och ro. Du kan inte be sambon fixa någon av måltiderna så du kan få vila lite och slippa rådda med allt? Somnar hon i vagn? Så ifall kanske du kan lura iväg maken på en promenad i den eller i sele under tiden som du lagar mat. Kan ju vara otroligt skönt att slippa ha bebis på sig hela tiden. Det kan i alla fall jag uppleva som påfrestande.

Mormor tog med Walter på promenad idag i en timma, hade vart ett utmärkt läge att sova lite om det inte var så att pappa och sambon sågade upp ett stort hål i vårt kök där vi håller på och sätter in en altandörr. Men fint blir det och jag hann i alla fall fixa med lite annat som tvätt och liknande

 

[Whirlie]

Låter tufft! Känner igen det där med att det bara kan ätas där det är lugn och ro. Du kan inte be sambon fixa någon av måltiderna så du kan få vila lite och slippa rådda med allt? Somnar hon i vagn? Så ifall kanske du kan lura iväg maken på en promenad i den eller i sele under tiden som du lagar mat. Kan ju vara otroligt skönt att slippa ha bebis på sig hela tiden. Det kan i alla fall jag uppleva som påfrestande.

Mormor tog med Walter på promenad idag i en timma, hade vart ett utmärkt läge att sova lite om det inte var så att pappa och sambon sågade upp ett stort hål i vårt kök där vi håller på och sätter in en altandörr. Men fint blir det och jag hann i alla fall fixa med lite annat som tvätt och liknande

Ja, han tar ofta ut stora någon timme om dagen på egen hand. Ibland tar han även lillan i sele på magen när de går till parken, men det blir alltid lite klurigare med två. I dag tog han lillan när jag lagade middag, men då var stora väldigt klängig (och lillan väldigt gnällig). Så jag stod periodvis med tvååringen på höften och lagade mat. Toppen på allt var att han kissade när han satt på min höft - första dagen blöjfri idag. Så mitt i matlagningen fick jag byta kläder på oss båda.

När maken grillade köttet ammade jag lillan, som somnade och sov i sovrummet hela middagen. Sedan sövde jag om henne igen i sovrummet efter lite mer mat i magen, och då sov hon sig igenom efterrätten också. Nu är hon vaken och på jättebra humör. Kollar motorsport på TVn med pappa. Låter henne vara vaken tills hon blir gnällig i dag och hoppas hon sover länge i natt.

 

[anonymApril]

Ligger här och oroar mig. Första gången på ett tag nu. Lilltjejen har kissat mindre idag, och nu är blöjan fortfarande torr sedan minst 3 h, kanske så länge som 4. Hon har varit svår att få i mat sedan hon gick in i det här språnget, men i em har jag ändå upplevt att det gått ganska bra. Har iaf ställt larm så att jag vaknar och tittar till blöjan igen om 1,5h. Hoppas att den fyllts då. Vet inte riktigt vad man ska göra annars, om hon inte vill ha mer mat.. Hon har dessutom sovit en massa i em och somnat mkt tidigare än vanligt nu ikväll, minskar inte oron direkt. Vet att hon har haft en del sådana dagar tidigare så ska försöka att inte läsa in för mkt i det.

 

[Jenka]

Jag har börjat sortera ut 68 och påbörjat 74!

Jag har rensat i två omgångar efter dottern och andra rensningen plockade jag ut hälften av det jag sparade första gången och la i en speciell låda med bara sånna där "speciella" kläder, skor och accessoarer! Första året känns extra kul att spara speciella saker, sen läggs det mest på hög här..

Jag ska försöka rensa ut löpande. Efter dottern har jag lärt mig att ju längre tiden går desto högre affektionsvärde får plaggen. Men till lillebror har jag nästan bara köpt begagnade mini rodini-plagg, de kan ge tillbaka en bra slant när jag säljer de vidare och då är det lättare att rensa ut.

Här börjar det nog bli dags att lämna 62 och börja med 68 istället men problemet är att vi inte har så mkt kläder i den storleken Jag sparar dock alla kläder i plastlådor om det blir ett till barn längre fram

Jag har alltid kört dubbla storlekar. Gör inget om det är lite stort/litet. Just nu stl 62 och 68, plus ngt tunna byxor i 74. De är bra när vi bör, skyddar hela benen och lite fötterna för solen. Sedan sorterar jag successivt bort för små 62r och när ca hälften är borta åker 74 i lådan.

I dag lyckades maken kränga på tvååringen bebis byxor... De är rätt urtvättade och stora i midjan. Men oj vad rolig han såg ut!

Vi använder också flera storlekar samtidigt. Har sparat allt från storebror, lite nytt kompletterat/ärvt från annan för Es del bara. Men tanken är att det är sista barnet så nu ska jag/vi väl göra oss av med det mesta.

Vi har också ett par byxor som hamnat fel men som funkar såpass bra som shorts åt storebror så jag kört på det några gånger i nödfall.

 

[Jenka]

@Whirlie låter som att din man/sambo borde kunna göra betydligt mer!?

Tillägg; tänkte också göra ett ryck och ta bort blöjan nu under semestern (på syskonet). Nu är det en vecka kvar, hrm.

 

[Jenka]

Idag har vi varit iväg större delen av dagen, jag och E (och de två andra i familjen på sitt håll). Misstänker att det blev lite mycket intryck och övertrötthet, hon var jättegnällig i slutet av kvällen! Lite oroligare sömn nu än vanligt också, knappt sovit under dagen.

Hon verkar för övrigt skaffa sig snuttesaker också nu

 

[Pengy]

@anonymApril Hur har det gått? Kom hon igång med kissandet?
Jag har börjat föra lite matdagbok över vad W får i sig eftersom han också äter rätt lite, han äter ju bara ersättning så är ju lätt för mig att kunna skriva upp exakt. Han äter ganska lite i jämförelse till vad de står på paketet att han "ska" äta men vet att det bara är riktlinjer och han verkar må bra så känner mig inte speciellt orolig längre

Någons barn som sover i eget rum? Funderar på att testa det med W, han verkar påverkas mycket av oss. När vi lägger oss vaknar han ofta till och nu går sambon upp vid 05 när han jobbar och då vaknar han upp. Men samtidigt äter han fortfarande 1 gång på natten så det kanske bara blir krångligt.

 

[anonymApril]

@Pengy Hon hade äntligen kissat när jag vaknade av larmet, så det var skönt. Har passat på att ge henne mat flera ggr under natten så nu borde det rulla på som vanligt tycker jag.

 

[Linn-Nora]

Bra att du ska få träffa psykolog. Lite oro är normalt, men inte att den dominerar och ångest ska du inte behöva ha. Du låter väldigt omtänksam och inkännande, hoppas du även kan finna tilltro till din förmåga.

Har du förresten funderat kring förlossningsdepression? @Linn-Nora
Du behöver inte svara, men kom att tänka på det utifrån att du känner dig så skör.

@Linn-Nora
Bebisar är väldigt tåliga! Som tur är!
Min lilla stackare får stå ut med massor. Tyvärr. I natt lyckades jag slå hennes huvud i spjälsängskanten så hon fick ett litetmärke, det var becksvart och jag skulle lägga ner henne i spjälsängen.

I dag på dagen körde tvååringen in sitt finger i hennes öga.

Tvååringen sprang in i hörnet på kylskåpsdörren (delad kyl/frys) i går så han fick ett litet sår. Skrek som besatt! Och i dag du lade jag min armbåge i hans huvud när jag skulle sätta mig bredvid honom på en låg bänk.

Man känner sig dom världens sämsta förälder när man råkar orsaka dem ont. Det gör ont i mig. Men det är nog normalt.

Vi har samsovit med båda våra barn sedan de var helt nya! Dottern sover fortfarande delar av natten med oss, hon fyller 3 om en månad.

Upplever sällan problem med sömnen hos något av barnen (självklart strular det ibland trots samsovning!) så jag är helt klart för det! Jag (vi) gör det som passar hela familjen bäst- samsovning gör att alla får sova!

@Linn-Nora Det låter ju jättebra att du bett om hjälp att hantera din oro! Som nämnts ovan så är bebisar väldigt tåliga trots att de ser så sköra ut! Ofta blir de mer rädda än får ont när det händer något, beroende på vad givetvis! Jag har varit nära att smälla Sixtens huvud i bordet några gånger men hunnit parera! Han gallskriker ändå, även om det inte gör ont, för han blir rädd när det händer något så plötsligt!

@Linn-Nora Bra att du ringde till BVC så du får prata med någon. Det är normalt att oroa sig men det får inte ta över så det blir det enda du tänker på.

W har varje utvecklingssteg börjat krångla med maten och självklart är det samma nu i steg 4. Vissa dygn händer det att han bara äter 4 gånger och han äter inte mer de få gångerna han äter. Är väll egentligen inte så orolig eftersom han gått upp bra i vikt ändå, men nu läste jag att detta steg kan pågå i upp till 4 veckor och får lite smått panik över att hålla på med detta krånglandet kring mat så länge till. Jag hoppas verkligen att han får i sig tillräckligt ändå.

Tack ALLA för att ni tog er tid att svara!

Jag inser nu att det är en depression jag har. Mådde inte bra i slutet av graviditeten och även om förlossningen var en befrielse och lyckan över min dotter finns så känner jag att tidigare måendet i kombination med sömnbristen har tippat mig över kanten. Behöver hjälp! Min dotter förtjänar en lugnare mamma.
Med det sagt verkar hon ganska harmonisk ändå. Min fina tjej och hon växer och utvecklas jättefint så än så länge verkar jag inte gjort någon skada

Igår dock när vi kom hem efter att ha hälsat på min familj i helgen blev jag ledsen av olika anledningar och bröt ihop lite. När bebis såg att jag grät blev hon jätteledsen. Fy! Det var fruktansvärt! Trodde inte hon under registrera det ännu. Har oerhört dåligt samvete över det. Älskade barn vad otrygg hon måste känt sig. Aldrig att det får hända igen!

Jag ska köpa ett andningslarm, om det kan hjälpa mig att sova så finns det ett värde i det.
Och imorgon ska vi till BVC och jag tänker vara helt öppen med mina känslor.

 

[Linn-Nora]

@Pengy Hon hade äntligen kissat när jag vaknade av larmet, så det var skönt. Har passat på att ge henne mat flera ggr under natten så nu borde det rulla på som vanligt tycker jag.

Min dotter har bajsat lite dåligt igår och idag, så det oroar mig men hon har i alla fall kissat ordentligt Förstår oron sin kommer. Skönt att hon kissade ordentligt till slut!

 

[Sedna]

Tack ALLA för att ni tog er tid att svara!

Jag inser nu att det är en depression jag har. Mådde inte bra i slutet av graviditeten och även om förlossningen var en befrielse och lyckan över min dotter finns så känner jag att tidigare måendet i kombination med sömnbristen har tippat mig över kanten. Behöver hjälp! Min dotter förtjänar en lugnare mamma.
Med det sagt verkar hon ganska harmonisk ändå. Min fina tjej och hon växer och utvecklas jättefint så än så länge verkar jag inte gjort någon skada

Igår dock när vi kom hem efter att ha hälsat på min familj i helgen blev jag ledsen av olika anledningar och bröt ihop lite. När bebis såg att jag grät blev hon jätteledsen. Fy! Det var fruktansvärt! Trodde inte hon under registrera det ännu. Har oerhört dåligt samvete över det. Älskade barn vad otrygg hon måste känt sig. Aldrig att det får hända igen!

Jag ska köpa ett andningslarm, om det kan hjälpa mig att sova så finns det ett värde i det.
Och imorgon ska vi till BVC och jag tänker vara helt öppen med mina känslor.

Ha inte dåligt samvete för att du visar känslor. Jag tror det är viktigt att visa känslor även som förälder, så länge man förklara på ett lämpligt sätt för barnet. Förklaringen kan ske i ord, men även i handling när det gäller en bebis. Det ska inte vara skämmigt att må dåligt, det vill jag gärna lära mina barn.

Bra att du får hjälp och hoppas det blir bra ett bra samtal på BVC imorgon. Sömnbrist kan ställa till det rejält, försök verkligen ta/be om hjälp på alla sätt och vis.

 

[Jenka]

@Linn-Nora jag håller med @Sedna. Att aldrig gråta inför sitt barn är varken nödvändigt eller mänskligt.

 

[Linn-Nora]

@Sedna och @Jenka , ni har ju rätt. Är extremt skör nu. Har dock svårt att släppa bebisen, känner mig så otacksam då

 

[Linn-Nora]

Nu har pappan kommit hem. Så han sitter med bebis och ska söva henne. Jag är i sovrummet och grinar. Känner mig oerhört patetisk.
Jag kunde inte hålla mig utan letade upp det där testet man ska göra, och som jag kommer få göra imorgon. Fick 21 av 30. Nu ska jag inte ta gift på det. Men jag misstänker att det ändå inte är helt fel ute.

Har haft dåligt mående tidigare. Trodde bara i min enfald att en underbar bebis snarare skulle vara positivt för mig. Och nu läser jag att mitt mående kan hämma mitt barns utveckling.

Förlåt för gnälligt inlägg

 

[Kilauea]

Nu har pappan kommit hem. Så han sitter med bebis och ska söva henne. Jag är i sovrummet och grinar. Känner mig oerhört patetisk.
Jag kunde inte hålla mig utan letade upp det där testet man ska göra, och som jag kommer få göra imorgon. Fick 21 av 30. Nu ska jag inte ta gift på det. Men jag misstänker att det ändå inte är helt fel ute.

Har haft dåligt mående tidigare. Trodde bara i min enfald att en underbar bebis snarare skulle vara positivt för mig. Och nu läser jag att mitt mående kan hämma mitt barns utveckling.

Förlåt för gnälligt inlägg

Tråden är väl inte bara för positiva puttenuttiga saker med graviditet/barn. Jag har återkommande depressioner sen många år, höll på att falla ner när bebis kom så plötsligt och akut, men sen har det blivit bättre. Nu har jag dock en dipp igen, så sambon håller noga koll på mig så jag inte ska falla mer.
Jag hoppas det går bra hos bvc och att du får den hjälp som behövs .

 

[Pengy]

Nu har pappan kommit hem. Så han sitter med bebis och ska söva henne. Jag är i sovrummet och grinar. Känner mig oerhört patetisk.
Jag kunde inte hålla mig utan letade upp det där testet man ska göra, och som jag kommer få göra imorgon. Fick 21 av 30. Nu ska jag inte ta gift på det. Men jag misstänker att det ändå inte är helt fel ute.

Har haft dåligt mående tidigare. Trodde bara i min enfald att en underbar bebis snarare skulle vara positivt för mig. Och nu läser jag att mitt mående kan hämma mitt barns utveckling.

Förlåt för gnälligt inlägg

Du behöver inte be om ursäkt, här är ju tanken att man ska skriva vad man vill. Och som @hemlig skrev så ska man ju inte bara skriva sånt som är rosenskimrande. Jag var väldigt nere en period innan W blev 3 månader där jag mest tyckte det var jobbigt att vara hemma med honom, han behövde underhållas men det gick inte direkt att leka med honom. Kom lite som en chock också att jag började må dåligt, hade liksom hört så mycket att man kunde må dåligt i början när bebis kom men då mådde jag istället jättebra så trodde det var fel att jag mådde dåligt så pass sent. Men nu har jag förstått att det är vanligt också. Mannen märkte av det och tog ett större lass under den tiden så jag fick tid för annat också. Nu känner jag att jag mår bättre igen.