Vårföräldrar 2018 del 2

[Jenka]

Upp till 60 för barn under 2 mån, därefter upp till 50

 

[Whirlie]

Tvååringar upp till 40. Vet inte från vilken ålder dock.

 

[anonymApril]

Känns som en så händelserik tid nu! Det bara väller ut nya ljud ur lillan, och hon verkar lära sig nya saker från dag till dag. För ett tag sen lärde hon sig sätta i nappen (åt rätt håll, hehe) i munnen. Hon har kämpat med det ett tag så det var häftigt när hon började få till det mer som regel än undantag sas.

Har era små lärt sig några saker ni tycker är extra roligt eller charmigt?

 

[Pengy]

Har era små lärt sig några saker ni tycker är extra roligt eller charmigt?

Ja, denna perioden är verkligen kul, känns som det lär sig något nytt varje dag. Walter har börjat härma en del ljud vi gör, han sitter själv med stöd och nu ikväll knäckte han hur man vänder från rygg till mage! Så han passade på och stajla för mormor och gammelmormor och gjorde 4 vändningar till deras påhejande och allt ska dessutom stoppas i munnen, så det är dreggel över hela honom typ konstant

 

[Meibla]

Oskar har också hittat sina fötter, och gör allt för att få in dom i munnen när han sitter i knät på oss. Helst båda fötterna samtidigt. Nu är han ju inte den slankaste bebisen, så han får kämpa en del, men till slut lyckas han

 

[Sedna]

4 månader idag. Tror det får bli en liiiiten provsmakning för att fira. Den här åldern är rätt skön tycker jag. Glad och social, ännu ingen direkt separationsångest, och tar sig högst ett halvt varv runt för egen maskin.

 

[Linn-Nora]

Måtte det vara ett utveckligssprång!

Jag känner mig oerhört skör nu och bebis har börjat från ingenstans bara börja gallvråla, riktigt hjärtskärande. Oftast när hon är trött men även annars. Har väl hänt en tre-fyra gånger hittills men ändå.
Hon har lärt sig att sträcka sig efter och greppa saker nu. Greppandet är väl inte helt finmotoriskt men hon får tag i saker i alla fall. Och har börjat lägga märke till sina fötter. Så det händer ju en hel del. Men jag är så dålig på att hantera när hon är ledsen.. vet ju om att bebisar skriker men hon har aldrig direkt gjort det tidigare förutom när hon är hungrig och då är det mer att hon gnyr.

Jag är i alla fall väldigt skör. Ringde BVC och de ska ordna med psykolog till mig för jag oroar mig så mycket för allt att det lite tar bort glädjen med bebis. Eller jag är ju glad och lycklig också, men det blir mycket oro.

Det jag oroar mig mest för är att jag ska missa något som gör att hon far illa eller stryker med, eller att jag ska råka göra henne illa. Skulle aldrig skada henne avsikt men jag tänker genom klantighet. Råka tappa henne eller nånting.

Igår var vi i stallet och hon börjar skrika helt förtvivlat. Jag ska då amma henne och sätter mig vid bordet i sadelkammaren. Sätter mig då lite för nära bordet så jag i stressen råkar få hennes huvud mot bordet, lätt bonk. Inte så hårt så hon reagerar, eller ja, hon skriker ju redan men det blir inte värre. Kan ha blivit ett litet rött märke (om det inte är en vanlig hormonplita). Hon verkar som vanligt. Men ändå.. man får inte vara så klantig med sin lilla bebis! Tänk om jag orsakat henne skada!

Sånt tänker jag på och det är så jobbigt, har ångest ganska ofta för jag är rädd att göra nåt fel. Känner mig som världens sämsta förälder och jag kan inte ens söva henne på annat vis än på mig eller vid liggamning..

Tvivlar på min förmåga som mamma

 

[Sedna]

Måtte det vara ett utveckligssprång!

Jag känner mig oerhört skör nu och bebis har börjat från ingenstans bara börja gallvråla, riktigt hjärtskärande. Oftast när hon är trött men även annars. Har väl hänt en tre-fyra gånger hittills men ändå.
Hon har lärt sig att sträcka sig efter och greppa saker nu. Greppandet är väl inte helt finmotoriskt men hon får tag i saker i alla fall. Och har börjat lägga märke till sina fötter. Så det händer ju en hel del. Men jag är så dålig på att hantera när hon är ledsen.. vet ju om att bebisar skriker men hon har aldrig direkt gjort det tidigare förutom när hon är hungrig och då är det mer att hon gnyr.

Jag är i alla fall väldigt skör. Ringde BVC och de ska ordna med psykolog till mig för jag oroar mig så mycket för allt att det lite tar bort glädjen med bebis. Eller jag är ju glad och lycklig också, men det blir mycket oro.

Det jag oroar mig mest för är att jag ska missa något som gör att hon far illa eller stryker med, eller att jag ska råka göra henne illa. Skulle aldrig skada henne avsikt men jag tänker genom klantighet. Råka tappa henne eller nånting.

Igår var vi i stallet och hon börjar skrika helt förtvivlat. Jag ska då amma henne och sätter mig vid bordet i sadelkammaren. Sätter mig då lite för nära bordet så jag i stressen råkar få hennes huvud mot bordet, lätt bonk. Inte så hårt så hon reagerar, eller ja, hon skriker ju redan men det blir inte värre. Kan ha blivit ett litet rött märke (om det inte är en vanlig hormonplita). Hon verkar som vanligt. Men ändå.. man får inte vara så klantig med sin lilla bebis! Tänk om jag orsakat henne skada!

Sånt tänker jag på och det är så jobbigt, har ångest ganska ofta för jag är rädd att göra nåt fel. Känner mig som världens sämsta förälder och jag kan inte ens söva henne på annat vis än på mig eller vid liggamning..

Tvivlar på min förmåga som mamma

Bra att du ska få träffa psykolog. Lite oro är normalt, men inte att den dominerar och ångest ska du inte behöva ha. Du låter väldigt omtänksam och inkännande, hoppas du även kan finna tilltro till din förmåga.

 

[Sedna]

Har du förresten funderat kring förlossningsdepression? @Linn-Nora
Du behöver inte svara, men kom att tänka på det utifrån att du känner dig så skör.

 

[Whirlie]

@Linn-Nora
Bebisar är väldigt tåliga! Som tur är!
Min lilla stackare får stå ut med massor. Tyvärr. I natt lyckades jag slå hennes huvud i spjälsängskanten så hon fick ett litetmärke, det var becksvart och jag skulle lägga ner henne i spjälsängen.

I dag på dagen körde tvååringen in sitt finger i hennes öga.

Tvååringen sprang in i hörnet på kylskåpsdörren (delad kyl/frys) i går så han fick ett litet sår. Skrek som besatt! Och i dag du lade jag min armbåge i hans huvud när jag skulle sätta mig bredvid honom på en låg bänk.

Man känner sig dom världens sämsta förälder när man råkar orsaka dem ont. Det gör ont i mig. Men det är nog normalt.

 

[aneeette]

Det är nog helt enkelt ett utvecklingssprång plus värmen plus att hon helt enkelt blir äldre. Hon har varit grinig både igår och idag och sover lättare. Idag är riktigt human temperatur jämfört med igår då det var förfärligt!

I morse vid fem vaknade bebis vid 05 i morse och verkade hungrig. Jag orkade inte sitta upp utan tänker att jag liggammar så jag lyfter henne ur nestet och lägger bredvid mig. Då somnar hon istället om jätteskönt och jag har inte hjärta att väcka henne utan att hon blir nog hungrig igen snart så hon kan ligga kvar tills dess, jag kan hålla mig vaken. Not! Vaknade tre timmar senare med en bebis som fortfarande snusade jättegott
Vill inte sova så egentligen, men bebis var nöjdare än nånsin

Vi har samsovit med båda våra barn sedan de var helt nya! Dottern sover fortfarande delar av natten med oss, hon fyller 3 om en månad.

Upplever sällan problem med sömnen hos något av barnen (självklart strular det ibland trots samsovning!) så jag är helt klart för det! Jag (vi) gör det som passar hela familjen bäst- samsovning gör att alla får sova!

 

[aneeette]

@Linn-Nora Det låter ju jättebra att du bett om hjälp att hantera din oro! Som nämnts ovan så är bebisar väldigt tåliga trots att de ser så sköra ut! Ofta blir de mer rädda än får ont när det händer något, beroende på vad givetvis! Jag har varit nära att smälla Sixtens huvud i bordet några gånger men hunnit parera! Han gallskriker ändå, även om det inte gör ont, för han blir rädd när det händer något så plötsligt!

 

[Pengy]

@Linn-Nora Bra att du ringde till BVC så du får prata med någon. Det är normalt att oroa sig men det får inte ta över så det blir det enda du tänker på.

W har varje utvecklingssteg börjat krångla med maten och självklart är det samma nu i steg 4. Vissa dygn händer det att han bara äter 4 gånger och han äter inte mer de få gångerna han äter. Är väll egentligen inte så orolig eftersom han gått upp bra i vikt ändå, men nu läste jag att detta steg kan pågå i upp till 4 veckor och får lite smått panik över att hålla på med detta krånglandet kring mat så länge till. Jag hoppas verkligen att han får i sig tillräckligt ändå.

 

[Kilauea]

Måtte det vara ett utveckligssprång!

Jag känner mig oerhört skör nu och bebis har börjat från ingenstans bara börja gallvråla, riktigt hjärtskärande. Oftast när hon är trött men även annars. Har väl hänt en tre-fyra gånger hittills men ändå.
Hon har lärt sig att sträcka sig efter och greppa saker nu. Greppandet är väl inte helt finmotoriskt men hon får tag i saker i alla fall. Och har börjat lägga märke till sina fötter. Så det händer ju en hel del. Men jag är så dålig på att hantera när hon är ledsen.. vet ju om att bebisar skriker men hon har aldrig direkt gjort det tidigare förutom när hon är hungrig och då är det mer att hon gnyr.

Jag är i alla fall väldigt skör. Ringde BVC och de ska ordna med psykolog till mig för jag oroar mig så mycket för allt att det lite tar bort glädjen med bebis. Eller jag är ju glad och lycklig också, men det blir mycket oro.

Det jag oroar mig mest för är att jag ska missa något som gör att hon far illa eller stryker med, eller att jag ska råka göra henne illa. Skulle aldrig skada henne avsikt men jag tänker genom klantighet. Råka tappa henne eller nånting.

Igår var vi i stallet och hon börjar skrika helt förtvivlat. Jag ska då amma henne och sätter mig vid bordet i sadelkammaren. Sätter mig då lite för nära bordet så jag i stressen råkar få hennes huvud mot bordet, lätt bonk. Inte så hårt så hon reagerar, eller ja, hon skriker ju redan men det blir inte värre. Kan ha blivit ett litet rött märke (om det inte är en vanlig hormonplita). Hon verkar som vanligt. Men ändå.. man får inte vara så klantig med sin lilla bebis! Tänk om jag orsakat henne skada!

Sånt tänker jag på och det är så jobbigt, har ångest ganska ofta för jag är rädd att göra nåt fel. Känner mig som världens sämsta förälder och jag kan inte ens söva henne på annat vis än på mig eller vid liggamning..

Tvivlar på min förmåga som mamma

Jag har märkt att jag är livrädd för plötslig spädbarnsdöd. Just att det är plötsligt och inte finns nån förklaring till. Funderar på om jag ska ta upp det med min bvc. De har två psykologer, har bara träffat den ena som var sådär dock.

Skönt ändå höra jag inte är ensam, även om vi oroar oss för lite olika saker.

 

[Sedna]

Våra små bebisar är inte så små längre. Träffade en nyfödd häromdagen och jag minns knappt när bebis var så liten.

Första provsmakningen här blev cantaloupemelon och det gick hem, såklart så sött som det är. När första förvåningen lagt sig tryckte han själv in melonen i munnen och hade nog gärna sugit i sig hela biten.

 

[Jenka]

Storebror försökte ge Elvira morot igår

Har sorterat ut lite för små kläder och påbörjat stl 68. Börjar bli dags att göra sig av med ett lass, frågan är bara vad som ska sparas av affektionsvärde och hur ambitiös man ska vara.

 

[aneeette]

Storebror försökte ge Elvira morot igår

Har sorterat ut lite för små kläder och påbörjat stl 68. Börjar bli dags att göra sig av med ett lass, frågan är bara vad som ska sparas av affektionsvärde och hur ambitiös man ska vara.

Jag har börjat sortera ut 68 och påbörjat 74!

Jag har rensat i två omgångar efter dottern och andra rensningen plockade jag ut hälften av det jag sparade första gången och la i en speciell låda med bara sånna där "speciella" kläder, skor och accessoarer! Första året känns extra kul att spara speciella saker, sen läggs det mest på hög här..

 

[Sedna]

Storebror försökte ge Elvira morot igår

Har sorterat ut lite för små kläder och påbörjat stl 68. Börjar bli dags att göra sig av med ett lass, frågan är bara vad som ska sparas av affektionsvärde och hur ambitiös man ska vara.

Jag ska försöka rensa ut löpande. Efter dottern har jag lärt mig att ju längre tiden går desto högre affektionsvärde får plaggen. Men till lillebror har jag nästan bara köpt begagnade mini rodini-plagg, de kan ge tillbaka en bra slant när jag säljer de vidare och då är det lättare att rensa ut.

 

[Pengy]

Storebror försökte ge Elvira morot igår

Har sorterat ut lite för små kläder och påbörjat stl 68. Börjar bli dags att göra sig av med ett lass, frågan är bara vad som ska sparas av affektionsvärde och hur ambitiös man ska vara.

Här börjar det nog bli dags att lämna 62 och börja med 68 istället men problemet är att vi inte har så mkt kläder i den storleken Jag sparar dock alla kläder i plastlådor om det blir ett till barn längre fram

 

[Whirlie]

Här börjar det nog bli dags att lämna 62 och börja med 68 istället men problemet är att vi inte har så mkt kläder i den storleken Jag sparar dock alla kläder i plastlådor om det blir ett till barn längre fram

Jag har alltid kört dubbla storlekar. Gör inget om det är lite stort/litet. Just nu stl 62 och 68, plus ngt tunna byxor i 74. De är bra när vi bör, skyddar hela benen och lite fötterna för solen. Sedan sorterar jag successivt bort för små 62r och när ca hälften är borta åker 74 i lådan.

I dag lyckades maken kränga på tvååringen bebis byxor... De är rätt urtvättade och stora i midjan. Men oj vad rolig han såg ut!