Vårföräldrar 2016 del 3

[Ottisen]

EDA:n var typ det bästa med hela förlossningen , tänker absolut inte tacka nej om det behövs även denna gång. Som jag förstått det är det ffa en hjälp under öppningsskedet och inte under krystvärkarna.

Jag lämnar det öppet, är det olidligt så är det. Är inte så stolt att jag inte kan ändra mig

 

[cirkus]

Igår kom våra hjärtan kl 11.11 & 11.13.
Tvilling 1 vägde 2710 gram o va 47 cm lång, Tvilling 2 vägde 2612 gram och va 46 cm..

Jag är så kär i dessa små varelser!
Finns inte ord heart

Grattis! Vad härligt att ha dom på utsidan!

 

[Whirlie]

Igår kom våra hjärtan kl 11.11 & 11.13.
Tvilling 1 vägde 2710 gram o va 47 cm lång, Tvilling 2 vägde 2612 gram och va 46 cm..

Jag är så kär i dessa små varelser!
Finns inte ord heart

GRATTIS!!!!

 

[Whirlie]

Samma här.. Jag har tänkt mej lustgas och tens.

Jag också. Och akupunktur svarar jag bra på (men maken gillar inte nålar/sprutor så vi får se). Och varma bad ska vara bra har jag hört. Men måste jag så är jag inte främmande för epidural, men det är inte förstahandsvalet.

 

[Calazirya]

Igår kom våra hjärtan kl 11.11 & 11.13.
Tvilling 1 vägde 2710 gram o va 47 cm lång, Tvilling 2 vägde 2612 gram och va 46 cm..

Jag är så kär i dessa små varelser!
Finns inte ord heart

Grattis!!!!! heart

 

[Saigon]

Grattis @robl! Vad härligt!!!

 

[Ray]

Igår kom våra hjärtan kl 11.11 & 11.13.
Tvilling 1 vägde 2710 gram o va 47 cm lång, Tvilling 2 vägde 2612 gram och va 46 cm..

Jag är så kär i dessa små varelser!
Finns inte ord heart

Stort grattis!!!

 

[Ray]

Å aldrig har nåt varit så skönt som epidural efter sen timmars meningslösa värkar. ..
Har man en utdragen förlossning är det en välsignelse!

 

[Linduzz]

Igår kom våra hjärtan kl 11.11 & 11.13.
Tvilling 1 vägde 2710 gram o va 47 cm lång, Tvilling 2 vägde 2612 gram och va 46 cm..

Jag är så kär i dessa små varelser!
Finns inte ord heart

Grattis!!

 

[Michellan95]

Något som har fungerat bra för mig som vi kom på lite sent första förlossningen (samt att jag fick värkar utan slut och då blir det lite svårt) men som vi faktiskt gjorde under nästan hela andra var att mannen höll koll på kurvorna över värkarna.
När siffrorna började stiga sa han till och sedan när de var på väg ner igen så sa han det. Det hjälpte mig oerhört mycket att veta att nu börjar värken klinga av även om inte jag kände det direkt så syntes det på kurvan.

Jag kan inte riktigt förklara varför jag kände så men det var väl lite att när värken toppar som värst så var det skönt att höra att den faktiskt snart var slut och inte tänkte hålla på i all evighet.
Ett litet tips bara som kanske kan hjälpa någon.

 

[Och_Aye]

Grattis @robl

 

[Magnum]

Något som har fungerat bra för mig som vi kom på lite sent första förlossningen (samt att jag fick värkar utan slut och då blir det lite svårt) men som vi faktiskt gjorde under nästan hela andra var att mannen höll koll på kurvorna över värkarna.
När siffrorna började stiga sa han till och sedan när de var på väg ner igen så sa han det. Det hjälpte mig oerhört mycket att veta att nu börjar värken klinga av även om inte jag kände det direkt så syntes det på kurvan.

Jag kan inte riktigt förklara varför jag kände så men det var väl lite att när värken toppar som värst så var det skönt att höra att den faktiskt snart var slut och inte tänkte hålla på i all evighet.
Ett litet tips bara som kanske kan hjälpa någon.

Håller helt med!!
Sådär gjorde vi också, fast för lustgasens skull förvisso. Men det var guld värt att veta 'hur man låg till' så man enbart kunde fokusera på att andas! Och att hinna börja andas innan värken kändes så lustgasen kunde göra sitt jobb.

 

[leia]

Igår kom våra hjärtan kl 11.11 & 11.13.
Tvilling 1 vägde 2710 gram o va 47 cm lång, Tvilling 2 vägde 2612 gram och va 46 cm..

Jag är så kär i dessa små varelser!
Finns inte ord heart

Vad härligt, stort grattis

 

[Ottisen]

Buhuuu så ont jag har i ljumskarna idag känner mig också helt slutkörd efter gårdagens hungermaraton. Alltså jag måste säga att de där små texterna om vad man kan förvänta sig varje vecka stämmer oroväckande bra för min del. Lyckas alltid pricka in vartenda symptom de radar upp, nu just obönhörlig hunger. Tyvärr väntar väl enligt texten också åderbråck denna vecka, härligt...

Idag har jag dessutom uteritter på schemat för hästarna, ej kul för fogarna men ett måste

Gnäll gnäll gnäll

 

[Lazy Lady]

v34 idag, bara 6v kvar!
Tiden susar förbi och längtan är enorm!! Bebisen har vänt sej så magen är inte alls lika bred längre, med det kom ihoptryckta lungor och tryck på blåsan som ett brev på posten
Idag är det mer babyrumspyssel som gäller, måla och tapetsera en byrå

Skön helg på er! Och grattis igen @robl

 

[Pontevecchio]

Då måste jag som motvikt säga att jag i v 30 har som största besvär att jag känner mig som en korsning mellan en barbamamma och en heffaklump. Det här med att ta sig upp och ned från golvet under gravidyogan känns som ett smärre projekt. Men gissar att det lär bli värre med tiden...

Fick flashbacks frpn min gravidyoga, 8 höggravida som ska ta sig ner till golvet.. Det såg rätt roligt ut

 

[Saigon]

Besök hos BM på morgonen innebär ett nytt besök hos förlossningen i eftermiddag. BM tyckte bebis var för svårstimulerad så hon ville att vi skulle åka upp och göra ett ctg och SF-måttet hade inte vuxit ytan snarare krympt. Jag är inte speciellt orolig, hjärtljuden var stabila och starka hos BM men det är väl lika bra att ta det säkra före det osäkra och tillbringa några timmar på förlossningen även denna fredag...

Hur gick det för er?

 

[KattenKorven]

Igår kom våra hjärtan kl 11.11 & 11.13.
Tvilling 1 vägde 2710 gram o va 47 cm lång, Tvilling 2 vägde 2612 gram och va 46 cm..

Jag är så kär i dessa små varelser!
Finns inte ord heart

Åh! Grattis!!!

 

[sicx]

Grattis @robl, vilka väluppfostrade små bebisar som ändå höll sig inne så länge!

 

[sicx]

Jag har en tanke eller oro som gnager lite mer för varje dag som går angående förlossningen..

( OBS! Läs inte om ni är känsliga för förlossningar som går åt pipsvängen)

En nära släkting till mig gick igenom en hemsk förlossning med deras första barn. Barnet var stort (vilket de visste innan men inte hade kollat upp närmre på något TUL eller så så de visste inte exakt hur stor hen var) och mamman liten, förlossningen blev väldigt utdragen, bebis fastnade och när det började bli panik för bebis liv använde de sugklocka som inte sattes korrekt och drog ut bebis med, det resulterade i att blodkärl brast både för mamma och bebis och mamma höll på att förblöda samtidigt som bebis fick sin första hjärnblödning.. Tyvärr gjorde det att bebis hamnade i ett stadie där det liksom inte fanns någon återvändo hen låg i respirator och fick en andra hjärnblödning och där någonstans bestämdes det att maskinen skulle stängas av. Mamman överlevde tack och lov!

..Jag förstår ju att detta är långt ifrån ett normalt händelseförlopp och långt ifrån något som händer speciellt ofta, men jag blir mer och mer nojig över en stor bebis som ska fastna, eller att de måste använda sugklocka. Jag vill verkligen verkligen inte det.. Jag vill mycket hellre att de avbryter i tid och i så fall snittar. Är det något man överhuvudtaget kan ha något att ens säga till om? Jag tänker mig att om ungen är så pass långt ner att den måste tas med sugklocka så är det ändå redan försent för att snitta eller? Jag ska ta upp detta med bm också men fram tills nu ungefär har jag kunnat avfärda det med att jag bara är löjlig och att det självklart inte kommer bli så men det släpper inte och känslan växer bara. Jag vill inte behöva gå in i förlossningen med katastroftänk, speciellt inte när jag faktiskt vill föda vaginalt och har varit inställd på det hela tiden.

Sorry för crappy inlägg!