Vårföräldrar 2016 del 3

[Ottisen]

Har man ingen särskild orsak, blir man ju inte smittad bara sådär, så det är ju inte direkt valfritt att välja tyvärr. Snitt är ju en operation så det är en större sak och större risker än en vaginal förlossning. Så vaginalt är ju klart bäst utifrån risker etc om man är frisk och inte har extrema rädslor eller stort barn etc. Vart har du läst det där med 50 %? :-)

Det var ngn forskningsrapport, men nu hittar jag den inte bara för det.

Jag har ju dålig rygg med många gamla diskbråck,så jag tror att jag kan få igenom snitt om jag vill. Eller det finns iaf hopp, men jag kan alltså inte ens bestämma mig för om jag vill ta upp det för diskussion.. Tycker nog ändå snittfarligheterna verkar lindrigare än vanligfarligheterna. Men så läser man ju tusen skräckhistorier om dagen och det färgar ju en såklart.

 

[Lazy Lady]

Det var ngn forskningsrapport, men nu hittar jag den inte bara för det.

Jag har ju dålig rygg med många gamla diskbråck,så jag tror att jag kan få igenom snitt om jag vill. Eller det finns iaf hopp, men jag kan alltså inte ens bestämma mig för om jag vill ta upp det för diskussion.. Tycker nog ändå snittfarligheterna verkar lindrigare än vanligfarligheterna. Men så läser man ju tusen skräckhistorier om dagen och det färgar ju en såklart.

Jag har också några gamla diskbråck, hoptryckta diskar och fibro.
Jag har lämnat in röntgensvaren för ryggen då de gärna vill ha dem ifall det blir tal om ryggbedövning, förstod det som att de vill veta hur högt de ska lägga bedövning eller om det blir sövning vid ett ev snitt. (Allt kan ju inträffa)
Min lilla ligger ju fortfarande i tvärläge ev säte så det kan ju bli tal om snitt för min del, men jag vill föda vaginalt om det finns möjlighet. Vad jag har fått för mej så är det bra med en vaginal förlossning om det går.
Ett snitt är ju trots allt en operation och kan jag undvika det så gör jag gärna det.

 

[Ottisen]

Jag har också några gamla diskbråck, hoptryckta diskar och fibro.
Jag har lämnat in röntgensvaren för ryggen då de gärna vill ha dem ifall det blir tal om ryggbedövning, förstod det som att de vill veta hur högt de ska lägga bedövning eller om det blir sövning vid ett ev snitt. (Allt kan ju inträffa)
Min lilla ligger ju fortfarande i tvärläge ev säte så det kan ju bli tal om snitt för min del, men jag vill föda vaginalt om det finns möjlighet. Vad jag har fått för mej så är det bra med en vaginal förlossning om det går.
Ett snitt är ju trots allt en operation och kan jag undvika det så gör jag gärna det.

Jag är verkligen inte heller sugen på kejsarsnitt men blir så himla nervös när jag läser om alla skador och alla risker, som ju säkert låter värre än vad de är när man läser om det på nätet. Tänk om man spricker så att man aldrig mer kan rida igen? Opererar de en då eller måste man vänta i flera år?

 

[Ottisen]

Jag hade ju föreliggande moderkaka så eg kanske jag inte ens kan välja. Är jag helt knäpp som isf blir besviken för att det blir kejsarsnitt haha jag vet inte alls vad jag vill!

 

[Magnum]

Jag är verkligen inte heller sugen på kejsarsnitt men blir så himla nervös när jag läser om alla skador och alla risker, som ju säkert låter värre än vad de är när man läser om det på nätet. Tänk om man spricker så att man aldrig mer kan rida igen? Opererar de en då eller måste man vänta i flera år?

Sen är det många som haft besvärligt som gärna berättar om just det...

Jag tror det finns ytterligare jättemånga som haft en helt vanlig vaginal förlossning (även med bristningar och klipp) som inte hörs på samma vis...

 

[Lazy Lady]

Jag är verkligen inte heller sugen på kejsarsnitt men blir så himla nervös när jag läser om alla skador och alla risker, som ju säkert låter värre än vad de är när man läser om det på nätet. Tänk om man spricker så att man aldrig mer kan rida igen? Opererar de en då eller måste man vänta i flera år?

Jag har ingen aning om hur rutinerna ser ut för sånt. Men det är nog rätt ovanligt att man blir så förstörd av en förlossning. Min syster hade en vidrig förlossning med sitt första barn, 3veckor över tiden och nästan inget fostervatten plus stor bebis (4600g 57cm lång) Han fastnade helt enkelt och dom fick använda både tång och sugklocka. Hon sprack rejält plus att de klippte men trots det har hon fött ett barn till efter det och läkt helt normalt.
Sen är det ju såklart risker med allt..

 

[Ottisen]

Sen är det många som haft besvärligt som gärna berättar om just det...

Jag tror det finns ytterligare jättemånga som haft en helt vanlig vaginal förlossning (även med bristningar och klipp) som inte hörs på samma vis...

Det tror jag också! Det är ju eg som när man i början googlade på missfall. Då kändes det som att minst 99% fick det

 

[Ottisen]

Jag har ingen aning om hur rutinerna ser ut för sånt. Men det är nog rätt ovanligt att man blir så förstörd av en förlossning. Min syster hade en vidrig förlossning med sitt första barn, 3veckor över tiden och nästan inget fostervatten plus stor bebis (4600g 57cm lång) Han fastnade helt enkelt och dom fick använda både tång och sugklocka. Hon sprack rejält plus att de klippte men trots det har hon fött ett barn till efter det och läkt helt normalt.
Sen är det ju såklart risker med allt..

Tack för den "solskenshistorien" det är faktiskt sånt jag vill höra för jag kan ta lite temporära skador (inbillar jag mig) men man vill ju inte att livet ska vara slut som det verkar när man läser på nätet!

 

[Whirlie]

Jag är verkligen inte heller sugen på kejsarsnitt men blir så himla nervös när jag läser om alla skador och alla risker, som ju säkert låter värre än vad de är när man läser om det på nätet. Tänk om man spricker så att man aldrig mer kan rida igen? Opererar de en då eller måste man vänta i flera år?

Om jag förstått det rätt så har människor det ovanligt besvärligt vid förlossningar jämfört med många andra däggdjur. Och vi ska nog inte tro att det är någon "walk in the park". En kollega till mig som precis kommit tillbaka från sin föräldraledighet sa helt ärligt att det var det värsta och det bästa hon varit med om. Det värsta pga att det var så jobbigt och gjorde ont - hon sa att hon hade träningsvärk i varenda liten muskel kroppen i flera dagar efteråt samt blåmärken i händerna och på lite andra ställen. Men också det bästa för att det var en väldigt fascinerande upplevelse att känna hur kroppen ändå klarade av denna utmaning och visste precis vad den skulle göra.

Där jag rider finns det massvis av ryttare som är mammor till både ett och två och flera barn. Och de lyckas ju rida lika bra, eller bättre, som alla andra. Så det verkar ju som om det går ganska bra att rida efter att man fött barn.

Och min bästa kompis har fyra barn, först två "enkla" och sedan tvillingar. Den första höll hon på i evigheter och trycka ut, och till slut fick de ta en gång och dra ut honom. Ingen vidare solskenshistoria. Gång två så gick det lättare. Och gång tre, med tvillingarna, så ville hon verkligen ha en vaginal förlossning till. Men fick tyvärr inte det. Hon upplever kejsarsnittet som värre än förlossningarna så här i efterhand.

Ta det inte på fel sätt Ottisen, men jag har svårt att tro på siffran 50%. 50% av vilken population undrar min forskarhjärna. Och vad menas med kvarstående men? Och hur ser motsvarande siffra ut för kejsarsnitt?

Jag tänker att det finns mycket läskigt och oskönt man kan vara med om i livet, vissa saker väljer man och andra saker bara händer. Att föda barn hör ändå till en kontrollerad aktivitet som många har gjort innan mig. Och även om det kommer bli det värsta jag har gjort så kommer jag med största sannolikhet att överleva, liksom barnet. Och jag vill tro att jag med stor sannolikhet också kommer fungera normalt i alla fall en så där 6-8 veckor efteråt. Och då jag inte heller vill göra kejsarsnitt så känns det som att det bara är att acceptera - unge måste ju ut.

 

[Magnum]

Tack för den "solskenshistorien" det är faktiskt sånt jag vill höra för jag kan ta lite temporära skador (inbillar jag mig) men man vill ju inte att livet ska vara slut som det verkar när man läser på nätet!

Läs inget mer på nätet

Nä, men det är ju de som hörs mest.

Jag känner någea få som haft en jobbig förlossning, som spruckit en hel del osv men som absolut inte haft problem längre än att det är godtagbart sas.
Men jag känner bra många fler som är i kategorin 'normal förlossning med normala besvär efteråt'. Nästan alla faktiskt.
Absolut ingen med men för livet iaf.

Jag själv hade det jättejobbigt, där och då och efteråt sa jag 'aldrig mer'. Men här är jag nu, ett år efteråt och ska göra det igen

Pepp till dig!!

 

[Ottisen]

Tusen tack för så himla bra svar från er alla
Jag är eg ingen extranojig person men det här får mig att gå lite bananas. För bara en vecka sedan fanns det inget annat än snitt för mig men efter att ha pratat med min ridhusägare så blir jag mer och mer lugn för en vanlig. Jätteskönt att höra hennes tankar och era och bli lite lugnare!

 

[Whirlie]

Tusen tack för så himla bra svar från er alla
Jag är eg ingen extranojig person men det här får mig att gå lite bananas. För bara en vecka sedan fanns det inget annat än snitt för mig men efter att ha pratat med min ridhusägare så blir jag mer och mer lugn för en vanlig. Jätteskönt att höra hennes tankar och era och bli lite lugnare!

Efter en snabb googling började jag också noja...
Så nä, ingen mer googling!!

 

[Ray]

Tusen tack för så himla bra svar från er alla
Jag är eg ingen extranojig person men det här får mig att gå lite bananas. För bara en vecka sedan fanns det inget annat än snitt för mig men efter att ha pratat med min ridhusägare så blir jag mer och mer lugn för en vanlig. Jätteskönt att höra hennes tankar och era och bli lite lugnare!

Jag kan känna likadant ibland... Det är ju något man inte har kontroll över, man kan bara förlita sig på att Sverige är ett av världens tryggaste länder att föda barn i. Och oavsett hur mycket du spricker så kommer du kunna rida igen!

 

[Elisha]

Jag hade en jobbig förlossning. Rätt stort barn med enormt huvud, sprack grad två, syddes typ 1,5 h. Red ordentliga pass efter 4 veckor, aldrig känt av nåt i samband med ridningen just. Aldrig hört om nån som haft en jobbig förlossning i min närhet faktiskt.

 

[giovanna]

Jag var ju uppe på sjukhuset för ett samtal på Amandamottagningen för förlossningsrädda.

Jag har oroat mig mycket för de där stora förlossningsskadorna som man läser om men barnmorskan jag pratade med menade att det är extremt ovanligt att man får bestående men det är ju oftast katastroferna som får plats i tidningen.

Jag vet inte om jag känner mig helt lugnad, tyckte kanske att hon bagatelliserade problemen lite, hon menade att allt går att laga och att alla blir bra även om det kan ta tid men det kändes ändå bra att de är väldigt noga med att se till att sy ihop allt ordentligt om det skulle behövas.

 

[Magnum]

Efter en snabb googling började jag också noja...
Så nä, ingen mer googling!!

Och absolut inte läsa på Familjeliv!!

 

[fia-lisa]

Jag är verkligen inte heller sugen på kejsarsnitt men blir så himla nervös när jag läser om alla skador och alla risker, som ju säkert låter värre än vad de är när man läser om det på nätet. Tänk om man spricker så att man aldrig mer kan rida igen? Opererar de en då eller måste man vänta i flera år?

Jag sprack rejält vid min förra förlossning eftersom vi efter lååång förlossning fick ta hjälp av sugklocka och således fick sy en hel del. Naturligtvis var jag öm direkt efteråt, men satt i sadel efter 2 veckor (visserligen bara i skritt) och har absolut inga men nu efteråt.

 

[fia-lisa]

Ja, det vet hon men min chef är ny och har inte riktigt koll ännu. Hon är dock väldigt bra så jag vill inte skylla på henne heller. Det här arbetet passar nog helt enkelt inte mig längre.

Nej, så är det ju ibland. Men du verkar ju ha en plan för hur du ska ta dig vidare iaf!

 

[fia-lisa]

Är det lite havandeskapsförgiftning igen eller?
Skönt att du kan jobba hemma i alla fall!
Angående boandet har vi typ inte börjat ens. Vi har en plan men... Steg 1 är titta vad vi har och steg två köpa det som behövs. Sen har vi steg 1 rensa ut blivande barnets rum så att det steg 2 kan få plats nya grejer. Men det kan man ju göra de där tio dagarna när båda är hemma oxå!

Just sånna " detta vill jag ha klart innan jag åker hem" uppgifter känns ok för min del. Men starta upp nya saker- planera in aktiviteter för året, förbättra, projekt... Min inspiration är på noll och jag får lita panikkänsla över att mina vikarier kommer komma fulla med roliga idéer och få mig att verka helt väck...

Sen har jag ju ett delvis fysisk jobb och jag ska ju vara glad att jag kunnat anpassa uppgifterna så pass att jag faktiskt kan jobba... Jag pallar liksom en fjärdedel av normala uppgifter och det känns lite vekt även om ingen är annat än förstående när jag tar kontorsjobb innan allt är klart... Så ibland känner jag att jag gör ett dåligt jobb och lika gärna kunde vara hemma.
Drömmen vore att lämna över lite i taget så det är min plan... Nån kväll i taget....:-)

Ja, det är väl havandeskapsförgiftning de oroar sig för.

Starta upp nya projekt och uppgifter känns helt ointressant - har några sådana som jag dessvärre själv är skyldig till men tänker vara ful och sätta mig själv som en del i styrgrupp och utse projektledare som ska driva projektet medan jag är borta. Jag har ju endast tänkt vara hemma på heltid i dryga halvåret, sedan ska jag jobba 50% är det tänkt.

Det där med att man känner sig som en sämre medarbetare tror jag sitter i huvudet. Jag känner också att jag inte alls bidrar på samma sätt som annars och får dåligt samvete. Lider lite av kontrollbehov och har dessutom ganska höga krav på mig själv i jobb-sammanhang så om jag försöker titta logiskt och objektivt är det nog mest jag själv som tycker att jag presterar dåligt.

 

[KattenKorven]

Plötsligt är jag glad att det är nästan tre månader kvar till beräknad födsel. Igår fick vi veta att en av våra katter kommer behöva opereras ganska omgående för "förändringar" i ett inre organ. Förhoppningsvis har han inte cancer, men det kommer de inte veta säkert förrän efter operationen. Så nästa vecka ska han in till djurkliniken. Jag har haft honom sen han var kattunge och han är min lilla älskling. Kan inte tänka på det utan att börja gråta.

 

[Whirlie]

Inte ens Kronprinsessan verkar vara fredad från magfrågor:
http://www.expressen.se/nyheter/victorias-babyskamt-drog-ner-gapskratt/