Vårföräldrar 2016 del 3

[BubbelA]

Låter som ett tråkigt jobb! Har de redan glömt bort dig så borde det ju gå att ta ledigt tidigare...?

Ja, jag hoppas det. Ska höra med chefen idag.

 

[Ray]

Ja, jag hoppas det. Ska höra med chefen idag.

Hoppas det går vägen. Jag vill inte jobba mer men trivs egentligen jättebra på jobbet och är ofta där fastän jag inte jobbar... Känner mest att jag tappat stinget. Det blir ju ändå värre om man är någonstans där man inte trivs!!

Är det kollegorna som du inte trivs med eller arbetsuppgifterna?

 

[BubbelA]

Igår hämtade vi en ny katt från katthemmet här. En kastrerad hankatt på 10 månader, jättegullig och verkade passa bra som kompis till våran katt som blev ensam i december. Gick ganska bra igårkväll men han var rädd och funderade på var han hamnat, gick och gömde sig och ville inte komma fram. Vi lät honom vara och tänkte att han nog kommit fram till imorse. Halv två i natt vaknar jag av att min man öppnar ytterdörren och sen går och ställer sig i duschen. Han har drömt att klockan ringer och tror att det är morgon. Han öppnade ytterdörren för att släppa ut vår andra katt. Vi går och lägger oss igen och nu på morgonen letar vi efter den nya katten men han finns ingenstans!! Vi har vänt upp och ner på hela huset men han är borta! Min man är helt säker på att den nya katten inte följde med vår gamla ut men jag litar inte på honom, han går mycket i sömnen så han kan mycket väl ha släppt ut honom utan att han vet. Han lovar att han såg att bara en katt gick ut men var i hela friden är den nya katten då?? Åh just nu vill jag bara skita i jobbet och åka hem och leta!

 

[BubbelA]

Hoppas det går vägen. Jag vill inte jobba mer men trivs egentligen jättebra på jobbet och är ofta där fastän jag inte jobbar... Känner mest att jag tappat stinget. Det blir ju ändå värre om man är någonstans där man inte trivs!!

Är det kollegorna som du inte trivs med eller arbetsuppgifterna?

Det är mest arbetsuppgifterna jag inte trivs med. Har jobbat där i över 5 år och har alltid fått mycket förtroende att göra roliga extrauppgifter men kontoret har vuxit mycket och vi har fått nya chefer, så nu försvinner man liksom i mängden. Har väl kännt ett tag att jag borde byta jobb men nu är jag verkligen less. Efter föräldraledigheten ska jag nog plugga lite kurser så jag kan söka annat jobb

 

[KattenKorven]

Jag vill inte jobba mer...
Har vikarie som kan hoppa in innan mars. Men jag måste ju ha nån inkomst och sjukskriven lär jag ju inte bli. Gravpeng känns så omständigt att söka. Föräldrapeng känns trist att ta ut innan...
Nu när man vet man ska lämna över känner jag mig så sjukt.omotiverad...
Men det är väl bara att bita ihop. Känns kanske bättre med mera järn?

Jag känner precis likadant! Har redan checkat ut mentalt från mitt jobb. Jag går hem vid påsk, tidigare än jag hade tänkt från början...men jag skulle gärna sluta redan imorgon om jag fick. Jag kommer dessutom bli av med det här jobbet under föräldraledigheten (ingen fast anställning), och den vetskapen gör mig ännu mindre engagerad de här sista veckorna...

 

[fia-lisa]

Här är en till som tappat musten lite grann trots att jag har ett fantastiskt jobb som jag i vanliga fall älskar... Jobbar hemifrån merparten av tiden sedan mitten av januari, men är med på viktigare möten. Igår hade vi heldagsmöte och jag var helt slut när jag kom hem. Huvudvärk, onda sammandragningar och mer svullen än jag brukar vara. Som grädde på moset var jag tvungen att åka in även idag eftersom vi har superviktigt styrelsemöte i ett nystartat dotterbolag och jag känner att jag redan nu skulle kunna gå och lägga mig för dagen. Hade jag inte varit på kontroll igår där blodtryck var "stabilt dåligt" och urinprov var ok och bebis verkar må väldigt bra hade jag oroat mig för att jag är på väg att bli sämre för både ben, händer och läppar var rejält svullna redan när jag vaknade.

Jag har blivit erbjuden sjukskrivning, men känner att jag nog behöver ett par veckor för att förbereda och lämna över på snyggt sätt till min vikarie och då är vi ju framme vid slutet av februari när jag tänkt gå hem ändå.

Trött på att vara gravid men känner mig samtidigt inte "klar", varken med boande eller det som behöver göras på jobbet. Har fortfarande inte handlat färdigt till bebis eller mig själv (eller det enda jag har köpt är en barnvagn...) så ur den aspekten är det bra om bebis inte tänker titta ut riktigt än. Samtidigt känns 25 dagar till BF låååångt att behöva vagga runt och må som jag gör.

 

[fia-lisa]

Det är mest arbetsuppgifterna jag inte trivs med. Har jobbat där i över 5 år och har alltid fått mycket förtroende att göra roliga extrauppgifter men kontoret har vuxit mycket och vi har fått nya chefer, så nu försvinner man liksom i mängden. Har väl kännt ett tag att jag borde byta jobb men nu är jag verkligen less. Efter föräldraledigheten ska jag nog plugga lite kurser så jag kan söka annat jobb

Trist. Har du berättat för din chef att du vill få mer ansvar och uppgifter? Tänker att de kanske tror att du vill ta det lugnar nu när det börjar närma sig föräldraledighet för din skull?

 

[fia-lisa]

Jag känner precis likadant! Har redan checkat ut mentalt från mitt jobb. Jag går hem vid påsk, tidigare än jag hade tänkt från början...men jag skulle gärna sluta redan imorgon om jag fick. Jag kommer dessutom bli av med det här jobbet under föräldraledigheten (ingen fast anställning), och den vetskapen gör mig ännu mindre engagerad de här sista veckorna...

Det förstår jag verkligen... Måste vara supersvårt att känna engagemang om du vet att du inte kommer tillbaka efter föräldraledigheten.

 

[Elisha]

Igår hämtade vi en ny katt från katthemmet här. En kastrerad hankatt på 10 månader, jättegullig och verkade passa bra som kompis till våran katt som blev ensam i december. Gick ganska bra igårkväll men han var rädd och funderade på var han hamnat, gick och gömde sig och ville inte komma fram. Vi lät honom vara och tänkte att han nog kommit fram till imorse. Halv två i natt vaknar jag av att min man öppnar ytterdörren och sen går och ställer sig i duschen. Han har drömt att klockan ringer och tror att det är morgon. Han öppnade ytterdörren för att släppa ut vår andra katt. Vi går och lägger oss igen och nu på morgonen letar vi efter den nya katten men han finns ingenstans!! Vi har vänt upp och ner på hela huset men han är borta! Min man är helt säker på att den nya katten inte följde med vår gamla ut men jag litar inte på honom, han går mycket i sömnen så han kan mycket väl ha släppt ut honom utan att han vet. Han lovar att han såg att bara en katt gick ut men var i hela friden är den nya katten då?? Åh just nu vill jag bara skita i jobbet och åka hem och leta!

Åh, lider med dig! Har ni kollat igenom de mest otänkbara ställena? Även mkt små utrymmen? Håller tummarna att den återfinns!

 

[fia-lisa]

Igår hämtade vi en ny katt från katthemmet här. En kastrerad hankatt på 10 månader, jättegullig och verkade passa bra som kompis till våran katt som blev ensam i december. Gick ganska bra igårkväll men han var rädd och funderade på var han hamnat, gick och gömde sig och ville inte komma fram. Vi lät honom vara och tänkte att han nog kommit fram till imorse. Halv två i natt vaknar jag av att min man öppnar ytterdörren och sen går och ställer sig i duschen. Han har drömt att klockan ringer och tror att det är morgon. Han öppnade ytterdörren för att släppa ut vår andra katt. Vi går och lägger oss igen och nu på morgonen letar vi efter den nya katten men han finns ingenstans!! Vi har vänt upp och ner på hela huset men han är borta! Min man är helt säker på att den nya katten inte följde med vår gamla ut men jag litar inte på honom, han går mycket i sömnen så han kan mycket väl ha släppt ut honom utan att han vet. Han lovar att han såg att bara en katt gick ut men var i hela friden är den nya katten då?? Åh just nu vill jag bara skita i jobbet och åka hem och leta!

Men usch vad tråkigt. Förstår att du är orolig. Förhoppningsvis ligger han och trycker någonstans inomhus - många katter är ju väldigt försiktiga i nytt hem. Min ena katt låg och gömde sig under täcket i vår säng (efter att jag lyft ut henne från under badkaret...) i 2 veckor efter att vi flyttat in i nytt hus, efter 2 veckor vågade hon sig fram när vi var hemma men gömde sig så fort vi gick ut eller någon kom på besök.

Har han smitit ut och var rädd har han troligtvis inte sprungit så långt utan ligger nog och trycker någonstans i närheten. Håller tummarna för att han kommer fram snart!

 

[Whirlie]

Här är en till som tappat musten lite grann trots att jag har ett fantastiskt jobb som jag i vanliga fall älskar... Jobbar hemifrån merparten av tiden sedan mitten av januari, men är med på viktigare möten. Igår hade vi heldagsmöte och jag var helt slut när jag kom hem. Huvudvärk, onda sammandragningar och mer svullen än jag brukar vara. Som grädde på moset var jag tvungen att åka in även idag eftersom vi har superviktigt styrelsemöte i ett nystartat dotterbolag och jag känner att jag redan nu skulle kunna gå och lägga mig för dagen. Hade jag inte varit på kontroll igår där blodtryck var "stabilt dåligt" och urinprov var ok och bebis verkar må väldigt bra hade jag oroat mig för att jag är på väg att bli sämre för både ben, händer och läppar var rejält svullna redan när jag vaknade.

Jag har blivit erbjuden sjukskrivning, men känner att jag nog behöver ett par veckor för att förbereda och lämna över på snyggt sätt till min vikarie och då är vi ju framme vid slutet av februari när jag tänkt gå hem ändå.

Trött på att vara gravid men känner mig samtidigt inte "klar", varken med boande eller det som behöver göras på jobbet. Har fortfarande inte handlat färdigt till bebis eller mig själv (eller det enda jag har köpt är en barnvagn...) så ur den aspekten är det bra om bebis inte tänker titta ut riktigt än. Samtidigt känns 25 dagar till BF låååångt att behöva vagga runt och må som jag gör.

Kan du inte sjukskriva dig på deltid då? Om det finns en vikarie som kommer efter dig, då kan ju denna jobba ifatt de mindre akuta arbetsuppgifterna. På det sättet kan du börja avslutet redan nu, prioritera bort några mindre viktiga och mindre akuta uppgifter och använd andra halvan till att vila/boa. Ofta blir det lite panikartat innan man ska gå, alla vill att man ska avsluta allt (så är det hos m

Här är en till som tappat musten lite grann trots att jag har ett fantastiskt jobb som jag i vanliga fall älskar... Jobbar hemifrån merparten av tiden sedan mitten av januari, men är med på viktigare möten. Igår hade vi heldagsmöte och jag var helt slut när jag kom hem. Huvudvärk, onda sammandragningar och mer svullen än jag brukar vara. Som grädde på moset var jag tvungen att åka in även idag eftersom vi har superviktigt styrelsemöte i ett nystartat dotterbolag och jag känner att jag redan nu skulle kunna gå och lägga mig för dagen. Hade jag inte varit på kontroll igår där blodtryck var "stabilt dåligt" och urinprov var ok och bebis verkar må väldigt bra hade jag oroat mig för att jag är på väg att bli sämre för både ben, händer och läppar var rejält svullna redan när jag vaknade.

Jag har blivit erbjuden sjukskrivning, men känner att jag nog behöver ett par veckor för att förbereda och lämna över på snyggt sätt till min vikarie och då är vi ju framme vid slutet av februari när jag tänkt gå hem ändå.

Trött på att vara gravid men känner mig samtidigt inte "klar", varken med boande eller det som behöver göras på jobbet. Har fortfarande inte handlat färdigt till bebis eller mig själv (eller det enda jag har köpt är en barnvagn...) så ur den aspekten är det bra om bebis inte tänker titta ut riktigt än. Samtidigt känns 25 dagar till BF låååångt att behöva vagga runt och må som jag gör.

 

[fia-lisa]

Kan du inte sjukskriva dig på deltid då? Om det finns en vikarie som kommer efter dig, då kan ju denna jobba ifatt de mindre akuta arbetsuppgifterna. På det sättet kan du börja avslutet redan nu, prioritera bort några mindre viktiga och mindre akuta uppgifter och använd andra halvan till att vila/boa. Ofta blir det lite panikartat innan man ska gå, alla vill att man ska avsluta allt (så är det hos m

I praktiken blir det ju ett lägre tempo nu när jag jobbar hemma, det blir ju inte några hastigt påkomna möten eller att man blir indragen i diskussioner i korridoren utan mycket av min tid är just nu bara att se till att det är lätt för min vikarie att komma in i jobbet. Vi överlappar ju dessvärre ingenting utan hon kommer måndagen efter att jag gått hem, så det är ju lite sådär... Vi har dock överlämningsdagar inplanerade. Det där med att alla vill att man ska hinna med just dem innan man går hem är sant även här men den "värsta boven" just nu är min chef, som passar på att planera in en massa viktiga möten... Men som sagt, 2,5 vecka kvar bara...

 

[WBanna]

Jag börjar fundera över mitt snitt nu.. Eller egentligen hur dom tänker där jag ska förlösas!
Grejen är att jag kommer föda på ett väldigt litet sjukhus, både förlossning och BB är litet.
Det finns endast 2 st familjerum resten är dubbelrum där pappan inte får lov att stanna.

Jag har fått en tid till snitt, en annan tjej har fått tid samma dag och en tredje tjej har fått tid 2 dagar innan.
Allihopa väntar tvillingar = behov av partnern alla 3.
MEN hur tänker dom med rummen? Tjejen som ska snittas 2 dagar innan ligger till 99% kvar då jag o den andra tjejen snittas och då fattas 1 rum. Alltså kommer antagligen 1 bli utan familjerum och bli tvungen att skicka hem partnern.
Jag funderar nu om man kan ringa och fråga ang detta tro, för är nästan villig att byta sjukhus och bli förlöst på ett annat ställe om inte vi blir lovade att sambon får stanna kvar. Känns orimligt att bli lämnad som nybliven förälder med 2 barn och dessutom snittad ovanpå det.

Prata med BM på spec mvc och hon sa att man aldrig planera in kejsarsnitt på tvillingmammor samma dag så därför är det inga problem med att få familjerum.. Men det stämmer uppenbarligen inte!

Vi fick ett vanligt dubbelrum när sonen föddes, men min man fick stanna kvar hela tiden (4 nätter), vi fick ha rummet för oss själva. Så en av er kanske får ett eget dubbelrum? Men ring och fråga, så att du slipper oroa dig.

 

[Ray]

Jag känner precis likadant! Har redan checkat ut mentalt från mitt jobb. Jag går hem vid påsk, tidigare än jag hade tänkt från början...men jag skulle gärna sluta redan imorgon om jag fick. Jag kommer dessutom bli av med det här jobbet under föräldraledigheten (ingen fast anställning), och den vetskapen gör mig ännu mindre engagerad de här sista veckorna...

Nej då känns det ju helt meningslöst att anstränga sig på nåt vis. Bara pliktkänslan som får en att jobba i sånna lägen....

 

[BubbelA]

Trist. Har du berättat för din chef att du vill få mer ansvar och uppgifter? Tänker att de kanske tror att du vill ta det lugnar nu när det börjar närma sig föräldraledighet för din skull?

Ja, det vet hon men min chef är ny och har inte riktigt koll ännu. Hon är dock väldigt bra så jag vill inte skylla på henne heller. Det här arbetet passar nog helt enkelt inte mig längre.

 

[Ray]

Här är en till som tappat musten lite grann trots att jag har ett fantastiskt jobb som jag i vanliga fall älskar... Jobbar hemifrån merparten av tiden sedan mitten av januari, men är med på viktigare möten. Igår hade vi heldagsmöte och jag var helt slut när jag kom hem. Huvudvärk, onda sammandragningar och mer svullen än jag brukar vara. Som grädde på moset var jag tvungen att åka in även idag eftersom vi har superviktigt styrelsemöte i ett nystartat dotterbolag och jag känner att jag redan nu skulle kunna gå och lägga mig för dagen. Hade jag inte varit på kontroll igår där blodtryck var "stabilt dåligt" och urinprov var ok och bebis verkar må väldigt bra hade jag oroat mig för att jag är på väg att bli sämre för både ben, händer och läppar var rejält svullna redan när jag vaknade.

Jag har blivit erbjuden sjukskrivning, men känner att jag nog behöver ett par veckor för att förbereda och lämna över på snyggt sätt till min vikarie och då är vi ju framme vid slutet av februari när jag tänkt gå hem ändå.

Trött på att vara gravid men känner mig samtidigt inte "klar", varken med boande eller det som behöver göras på jobbet. Har fortfarande inte handlat färdigt till bebis eller mig själv (eller det enda jag har köpt är en barnvagn...) så ur den aspekten är det bra om bebis inte tänker titta ut riktigt än. Samtidigt känns 25 dagar till BF låååångt att behöva vagga runt och må som jag gör.

Är det lite havandeskapsförgiftning igen eller?
Skönt att du kan jobba hemma i alla fall!
Angående boandet har vi typ inte börjat ens. Vi har en plan men... Steg 1 är titta vad vi har och steg två köpa det som behövs. Sen har vi steg 1 rensa ut blivande barnets rum så att det steg 2 kan få plats nya grejer. Men det kan man ju göra de där tio dagarna när båda är hemma oxå!

Just sånna " detta vill jag ha klart innan jag åker hem" uppgifter känns ok för min del. Men starta upp nya saker- planera in aktiviteter för året, förbättra, projekt... Min inspiration är på noll och jag får lita panikkänsla över att mina vikarier kommer komma fulla med roliga idéer och få mig att verka helt väck...

Sen har jag ju ett delvis fysisk jobb och jag ska ju vara glad att jag kunnat anpassa uppgifterna så pass att jag faktiskt kan jobba... Jag pallar liksom en fjärdedel av normala uppgifter och det känns lite vekt även om ingen är annat än förstående när jag tar kontorsjobb innan allt är klart... Så ibland känner jag att jag gör ett dåligt jobb och lika gärna kunde vara hemma.
Drömmen vore att lämna över lite i taget så det är min plan... Nån kväll i taget....:-)

 

[BubbelA]

Men usch vad tråkigt. Förstår att du är orolig. Förhoppningsvis ligger han och trycker någonstans inomhus - många katter är ju väldigt försiktiga i nytt hem. Min ena katt låg och gömde sig under täcket i vår säng (efter att jag lyft ut henne från under badkaret...) i 2 veckor efter att vi flyttat in i nytt hus, efter 2 veckor vågade hon sig fram när vi var hemma men gömde sig så fort vi gick ut eller någon kom på besök.

Har han smitit ut och var rädd har han troligtvis inte sprungit så långt utan ligger nog och trycker någonstans i närheten. Håller tummarna för att han kommer fram snart!

Ja, jag hoppas verkligen att han hittat ett bra gömställe inne Jag tycker dock att vår andra katt skulle ha hittat honom även om vi inte gjorde det. Han gick också runt och letade imorse.

 

[Bexzor]

Grejen är att jag kommer föda på ett väldigt litet sjukhus, både förlossning och BB är litet.
Det finns endast 2 st familjerum resten är dubbelrum där pappan inte får lov att stanna.

Jag har alltid haft dubbelrum på BB, personalen har satt ihop sängarna som dubbelsäng när pappan sovit över. Så jag tror att dom nog löser det

Vet inte hur det fungerar med tvillingar men pappan är inte alltid givet att få stanna vid snitt här, det beror på behov av plats. Min sambo fick åka hem dagen efter snitt då mitt rum behövde bli en 2-sal. I mitt fall gjorde det inte så mycket då sonen den dagen hamnat inne på neonatalen

 

[Bexzor]

. Han lovar att han såg att bara en katt gick ut men var i hela friden är den nya katten då?? Åh just nu vill jag bara skita i jobbet och åka hem och leta!

Känner igen känslan .
Vår kattunge försvann första kvällen hemma, fanns ingenstans. Jösses vad vi vände huset upp och ner men ingen kattunge. Det visade sig att det finns ett litet hål i vårt hörnskåp nere vid listen där hon kom in. Så förhoppningsvis så ligger er katt bara nånstans och gömmer sig.

 

[Bexzor]

Dagens gnäll : fogarna gör så förbannat ont att jag inte kan ligga på sidan, ligger jag på rygg så spänner magen och trycket som uppstår mot kroppen gör också ont, på mage kan jag inte ligga med min mage. Hur ska jag kunna sova Kan dessutom knappt gå vissa dagar pga smärtan.

Vad jag hoppas att de ger mig en tidig tid för snitt när vi ska på TUL och möte med narkosläkaren på måndag för även om det är max 4 veckor kvar till det senaste preliminära datumet vi fått så vet jag inte hur jag ska orka. Får jag inte sova hyfsat så kommer illamåendet direkt, och vissa dagar blir jag sängliggandes pga smärtan av foglossningen