Vårföräldrar 2016 del 3

[Bexzor]

Min "BB-väska" är borta

Tänkte börja packa bebiskläder, någon bok osv men hittar inte min väska. Det är den enda jag vill ha eftersom det är en sportbag med fickor på sidorna där man kan lägga smutstvätten som blir. Att gå ner till källaren går väl bra, men att gå uppför är för jäkligt rent utsagt. Foglossningen avskyr trappor

 

[Ray]

Jag fick förresten med mig papper hem att fylla i inför förlossningen (förlossningsbrev typ) och information till BVC om att det är en ny på väg. På fredag ska vi diskutera hur vi vill ha förlossningen utifrån brevet med BM. Hann aldrig med den biten förra gången eftersom jag blev inlagd, men det enda "kravet" jag kan komma på är att jag ABSOLUT INTE vill ha några sterila kvaddlar. Bara tanken på att man sprutar in vätska som svider och gör ont för att koppla bort smärtan från andra ställen känns medeltida.

Jag tar all bedövning som kan tänkas behövas, förra gången fick jag lustgas (eller ljuddämpare som mannen kallade det eftersom jag tydligen skrek in i masken...) och EDA och EDA:n var det bästa som hänt mig just då. Var "uppkopplad" med värkstimulerande dropp och elektrod på bebis huvud så kunde tyvärr inte bada eller gå runt/använda pilatesboll då bebis blev superstressad. Annars tänker jag att det borde vara jätteskönt att sitta i badet under öppningsfasen. Vet dock inte hur jag känner inför att föda i badkar.

Har ni andra börjat fundera på er förlossning, hur ni tänker om ev. badkar, smärtstillande osv?

Åh ångest....
Min kropp är snorbra på att vara gravid och suger på allt vad förlossning heter... Lustgasen var ju lite rolig- men sen mådde jag illa och kräktes. I princip minns jag förlossningen som mycket kräkningar. Vilket var en anledning till att de bestämde att det blev snitt- jag blev ju helt uttorkad.... Kunde inte dricka ens utan att kräkas.

Epiduralen var en stor lättnad minns jag.
Men rent krasst har jag aldrig mått så dåligt och haft så ont som de 19 timmarna och jag har lite svårt att erkänna för mig själv att jag ska göra om det. Jag kan inte tänka på hur jag vill att det ska vara eftersom det känns som att jag inte kan kontrollera det ändå. Detta låter helt hemskt men jag hoppas att jag och barnet överlever utan bestående men. Jag är rädd att barnet ska få syrebrist och hjärnskador och att jag ska få allvarliga bristningar eller värre saker. Inte så att jag går och mår dåligt över detta egentligen utan det är mer en känsla av att inte ha några förväntningar.

Jo en grej- inga läkarstudenter denna gången.

 

[Calazirya]

Får man fråga vad du har för skada? Jag har själv en del nervsmärtor från ländryggen och några gamla diskbråck som jag är så himla rädd att de förvärras.

Hur länge tog det innan du skulle kunnat rida lite lätt? låter ju snabbt med promenader efter 1-2 veckor men annars gissar jag att ryggen rasar också..

Jag bröt ryggen för 10 år sedan och har skruvar och stag i hela länden + neurologisk påverkan på benen. Det finns inga hinder (dvs förlossningskanalen är öppen) för att föda vaginalt men man anser att utifrån mina skador så finns risken att något går sönder och att neuroskadan blir värre.

Jag hade nog kunnat rida lättare turer efter 2-3 veckor men hade nog avstått p.g.a. ärret och utgått ifrån hur det läker.

Jo noga är dom eftersom dom skrämt upp sambon igen ;

- "Går vattnet - ring ambulans. Du får inte köra in henne om vattnet gått".
- "Får hon värkar - ring förlossning och kräv att få komma in. Om de nekar så hälsa att de ska läsa journalen från spec.MVC".

Men angående mina sammandragningar så säger de bara att det är mitt tredje barn och magen är stor

Haha ungefär som här. Jag "får inte" föda vaginalt men alla tecken är helt normalt och inget att hålla glutt på enligt BM (tur att läkaren var av annan åsikt).

 

[fia-lisa]

Åh ångest....
Min kropp är snorbra på att vara gravid och suger på allt vad förlossning heter... Lustgasen var ju lite rolig- men sen mådde jag illa och kräktes. I princip minns jag förlossningen som mycket kräkningar. Vilket var en anledning till att de bestämde att det blev snitt- jag blev ju helt uttorkad.... Kunde inte dricka ens utan att kräkas.

Epiduralen var en stor lättnad minns jag.
Men rent krasst har jag aldrig mått så dåligt och haft så ont som de 19 timmarna och jag har lite svårt att erkänna för mig själv att jag ska göra om det. Jag kan inte tänka på hur jag vill att det ska vara eftersom det känns som att jag inte kan kontrollera det ändå. Detta låter helt hemskt men jag hoppas att jag och barnet överlever utan bestående men. Jag är rädd att barnet ska få syrebrist och hjärnskador och att jag ska få allvarliga bristningar eller värre saker. Inte så att jag går och mår dåligt över detta egentligen utan det är mer en känsla av att inte ha några förväntningar.

Jag är en sådan där konstig människa som snabbt förtränger det som var jobbigt och bara kommer ihåg det som var bra. När jag och mannen pratade om den förra förlossningen i julas och jag sa "men det var väl rätt mysigt ändå! " så stirrade mannen med stora skräckslagna ögon på mig och frågade vad i h-vete som var mysigt med de 36 timmarna då jag skrek in i en lustgas-mask och det var supernoga med hur jag stod i sängen eftersom bebis blev superstressad för minsta lilla och samtidigt vägrade skruva sig neråt. Vi fick ju dessvärre avsluta med sugklocka då jag var så trött och jag kommer (tyvärr) ihåg att jag inte det minsta stoiskt skrek "klipp upp mig istället, jag vill inte mer".

När jag tänker logiskt så vet jag ju att det kanske inte var så mysigt med i princip konstanta värkar pga värkstimulerande dropp eller att det var hur många läkare som helst inne på slutet eftersom de var oroliga för bebis mående, men känslan jag får är oavsett logiska tankar "mysigt". Knäpp människa, jag vet....

Lustgasen var jag fö helt övertygad om att de ställt in på bara syrgas eftersom jag inte kände någonting på den, men så verkar det ju på mannen som om jag inte andades så mycket lustgas som skrek i masken så det kanske inte var så konstigt att jag inte kände av något och således slapp illamånende.

 

[fia-lisa]

Min "BB-väska" är borta

Tänkte börja packa bebiskläder, någon bok osv men hittar inte min väska. Det är den enda jag vill ha eftersom det är en sportbag med fickor på sidorna där man kan lägga smutstvätten som blir. Att gå ner till källaren går väl bra, men att gå uppför är för jäkligt rent utsagt. Foglossningen avskyr trappor

Appropå BB-väska: när är det dags att packa den? Hur långt i förväg bör man vara beredd? Det känns ju onödigt att packa en väska som bara ska stå i flera veckor men samtidigt kanske det snart är dags att fundera på vad som ska i?

 

[Bexzor]

Haha ungefär som här. Jag "får inte" föda vaginalt men alla tecken är helt normalt och inget att hålla glutt på enligt BM (tur att läkaren var av annan åsikt).

Ja, det är så skumt när man ändå inte får föda vaginalt. Jag får ju inte det heller men ändå verkar sjukhuspersonalen vara lite nonchalanta. Allt ansvar hänger på en själv

 

[Ray]

Jag är en sådan där konstig människa som snabbt förtränger det som var jobbigt och bara kommer ihåg det som var bra. När jag och mannen pratade om den förra förlossningen i julas och jag sa "men det var väl rätt mysigt ändå! " så stirrade mannen med stora skräckslagna ögon på mig och frågade vad i h-vete som var mysigt med de 36 timmarna då jag skrek in i en lustgas-mask och det var supernoga med hur jag stod i sängen eftersom bebis blev superstressad för minsta lilla och samtidigt vägrade skruva sig neråt. Vi fick ju dessvärre avsluta med sugklocka då jag var så trött och jag kommer (tyvärr) ihåg att jag inte det minsta stoiskt skrek "klipp upp mig istället, jag vill inte mer".

När jag tänker logiskt så vet jag ju att det kanske inte var så mysigt med i princip konstanta värkar pga värkstimulerande dropp eller att det var hur många läkare som helst inne på slutet eftersom de var oroliga för bebis mående, men känslan jag får är oavsett logiska tankar "mysigt". Knäpp människa, jag vet....

Lustgasen var jag fö helt övertygad om att de ställt in på bara syrgas eftersom jag inte kände någonting på den, men så verkar det ju på mannen som om jag inte andades så mycket lustgas som skrek i masken så det kanske inte var så konstigt att jag inte kände av något och således slapp illamånende.

Låter ruggigt likt förutom slutet och kräkningarna...
Det jag minns som positivt var när jag låg på operationsbordet och försökte hålla mig rationell medan det slet och drog i magen- och sen hur det kändes som sluurp och så hörde jag bäbisen skrika. Just då kom liksom alla känslor bara PANG och jag ville bara ha henne direkt! Den känslan är fortfarande det häftigaste och då gjorde det inte så mycket att jag fortsatte kräkas och fick frossa när bedövningen släppte. Häftigt att så direkt känna den otroliga anknytningen till någon annan!!

 

[robl]

Det är mycket bebis i magen på dig då! Skönt ändå med slutdatum, då kan du ju verkligen ha nedräkning!

Ja där är en del, spännande att se vad dom väger när dom kommer ut
Ja, rita 2 hjärtan i kalendern så jag inte glömmer tiden.. (precis som man kan göra det lixom )
15 dagar kvar, helt galet

 

[robl]

Härligt att de växer på så bra även om det är tungt

Ja, håll datumet hemligt. Det gör jag med angående mitt

Ja, hellre tungt o stora bebisar än lite lättare o små
Det är lite roligt att ha det hemligt, ska inte berätta för släkt o familj heller!

 

[Bexzor]

Appropå BB-väska: när är det dags att packa den? Hur långt i förväg bör man vara beredd? Det känns ju onödigt att packa en väska som bara ska stå i flera veckor men samtidigt kanske det snart är dags att fundera på vad som ska i?

Det beror på en själv tror jag när det är dags. Vi har några veckor kvar tills bebis är tänkt att komma ut, men bebiskläderna kan plockas ner i väskan redan nu då de ändå ligger färdiga i garderoben. Men just mina kläder, hygienartiklar, kamera osv får vänta till sista sekund eftersom det är sånt som används dagligen.

Men är det så att min BB-väska står i källaren så måste den nog tvättas först eftersom källaren på förra stället hade fukt som sitter i allt vi haft i den källaren

 

[Bexzor]

Ja, hellre tungt o stora bebisar än lite lättare o små
Det är lite roligt att ha det hemligt, ska inte berätta för släkt o familj heller!

Ja, så länge de inte är för tunga så är det alltid bättre eftersom man vill ändå komma hem relativt fort efter.

Vi ska bara berätta för farmor och äldsta sonens pappa, då de ska ha varsin pojke medan vi åker in. Men annars är det "vår" dag Men om drygt 2 veckor, det är ju snart. Spännande

 

[fia-lisa]

Låter ruggigt likt förutom slutet och kräkningarna...
Det jag minns som positivt var när jag låg på operationsbordet och försökte hålla mig rationell medan det slet och drog i magen- och sen hur det kändes som sluurp och så hörde jag bäbisen skrika. Just då kom liksom alla känslor bara PANG och jag ville bara ha henne direkt! Den känslan är fortfarande det häftigaste och då gjorde det inte så mycket att jag fortsatte kräkas och fick frossa när bedövningen släppte. Häftigt att så direkt känna den otroliga anknytningen till någon annan!!

Men jag tror det är just den känslan som överväger när jag får "mysiga känslor" inför förlossningen. Jag kommer ju ihåg att det gjorde djävulskt ont, så ont att jag på fullaste allvar hade velat att någon tog en bultsax och klippte upp mig så bebis kom ut, men så fort han var ute så fanns det liksom ingen smärta mer, det var bara så sjukt mycket känslor för det där lilla skrikande knytet som de la upp på bröstet. Plus att jag alltid har känt mig otroligt trygg, väl omhändertagen och lyssnad på när jag varit gravid, så även på förlossningen och då hann vi ju byta läkar- och BM-team några gånger under våra timmar.

(Men jag har några vänner som säger att det är när man ligger där med krystvärkar igen som man undrar om man på riktigt är dum i huvudet som ger sig på att skaffa fler barn... )

 

[fia-lisa]

Det beror på en själv tror jag när det är dags. Vi har några veckor kvar tills bebis är tänkt att komma ut, men bebiskläderna kan plockas ner i väskan redan nu då de ändå ligger färdiga i garderoben. Men just mina kläder, hygienartiklar, kamera osv får vänta till sista sekund eftersom det är sånt som används dagligen.

Men är det så att min BB-väska står i källaren så måste den nog tvättas först eftersom källaren på förra stället hade fukt som sitter i allt vi haft i den källaren

Jag smög faktiskt ner i källaren och tog fram kartongen med 50 och 56-kläder efter ditt inlägg. Ska börja tvätta upp kläderna i alla fall. Och kanske lägga fram vad som ska med till förlossningen för bebis. Blir helt chockad varje gång man tittar på de där små tygbitarna - kan knappt fatta att vi snart ska ha en liten person som får plats i de där ytte-pyttiga kläderna.

 

[Bexzor]

Jag smög faktiskt ner i källaren och tog fram kartongen med 50 och 56-kläder efter ditt inlägg. Ska börja tvätta upp kläderna i alla fall. Och kanske lägga fram vad som ska med till förlossningen för bebis. Blir helt chockad varje gång man tittar på de där små tygbitarna - kan knappt fatta att vi snart ska ha en liten person som får plats i de där ytte-pyttiga kläderna.

Så kände jag med, ska vi ha en sån liten ?! Jag har redan lagt upp vilka kläder som ska med till BB Det blev lite spännande eftersom jag räknade till 21 bodys i storlek 56, och 14 byxor i samma storlek innan jag började kika igen vilka kläder som fick följa med

Jag gick som ett ånglok här hemma då det saknades en tröja i den lådan. Lyckades hitta tröjan i en låda för större storlekar. Är pappans största intresse ; jänkare och den kulturen så ska det synas

En sån här, fast tröja

 

[robl]

Ja, så länge de inte är för tunga så är det alltid bättre eftersom man vill ändå komma hem relativt fort efter.

Vi ska bara berätta för farmor och äldsta sonens pappa, då de ska ha varsin pojke medan vi åker in. Men annars är det "vår" dag Men om drygt 2 veckor, det är ju snart. Spännande

Ja cirka 2 veckor, datumet stämmer inte helt men det är ju i vecka 38 dom planerar snitt! Det är ju ingen större hemlighet.

 

[Bexzor]

Ja cirka 2 veckor, datumet stämmer inte helt men det är ju i vecka 38 dom planerar snitt! Det är ju ingen större hemlighet.

Haha nä det är ingen hemlighet, standard är 7-10 dagar innan så det finns en massa datum att chansa på

 

[robl]

Haha nä det är ingen hemlighet, standard är 7-10 dagar innan så det finns en massa datum att chansa på

Läskigt nu om det drar igång av sig själv bara.. Då sa läkaren att det blir halv akut snitt. :/ Måste prata med bm om hur det går till då

 

[Bexzor]

Läskigt nu om det drar igång av sig själv bara.. Då sa läkaren att det blir halv akut snitt. :/ Måste prata med bm om hur det går till då

Jag fick information om att det beror helt på hur fort det går, har de tid så får man vara vaken och ingen större skillnad mot planerat snitt. De kan planera hur snittet ska ligga, och kan ta lite mer tid på sig. Äldsta sonen är född med akutsnitt i papperna då det bestämdes dagen innan. Men har läkarna inte tid på sig så kan man riskeras att sövas då det går fortare än att invänta att bedövningen verkar, och då kan operationenssåret bli mindre snyggt.

 

[Whirlie]

Åh ångest....
Min kropp är snorbra på att vara gravid och suger på allt vad förlossning heter... Lustgasen var ju lite rolig- men sen mådde jag illa och kräktes. I princip minns jag förlossningen som mycket kräkningar. Vilket var en anledning till att de bestämde att det blev snitt- jag blev ju helt uttorkad.... Kunde inte dricka ens utan att kräkas.

Epiduralen var en stor lättnad minns jag.
Men rent krasst har jag aldrig mått så dåligt och haft så ont som de 19 timmarna och jag har lite svårt att erkänna för mig själv att jag ska göra om det. Jag kan inte tänka på hur jag vill att det ska vara eftersom det känns som att jag inte kan kontrollera det ändå. Detta låter helt hemskt men jag hoppas att jag och barnet överlever utan bestående men. Jag är rädd att barnet ska få syrebrist och hjärnskador och att jag ska få allvarliga bristningar eller värre saker. Inte så att jag går och mår dåligt över detta egentligen utan det är mer en känsla av att inte ha några förväntningar.

Jo en grej- inga läkarstudenter denna gången.

Man har kommit fram till att det är en väldigt liten andel av hjärnskadade barn som får hjärnskador i samband med förlossningen. Barnet klarar fantastiskt mycket vid förlossningen om den är frisk. Förr trodde man att en större andel fick hjärnskador vid förlossningen, men nu har man sett att många barn utsätts för samma komplikationer vid förlossningen utan att få några men. Så du får istället noja över nuläget, och olycksrisken efter förlossningen.

/ Whirlie, som jobbat länge med personer som har CP-skada mfl neurologiska skador

 

[Magnum]

Har ni andra börjat fundera på er förlossning, hur ni tänker om ev. badkar, smärtstillande osv?

Jag har ju lång tid kvar, 28 maj, men tänker inte så mycket. Jag är öppen för typ allt.

Sist låg jag i badkaret jättelänge tyckte jag, men i verkligheten hade jag bara ro att ligga där kanske en halvtimme
Ska försöka hålla mig kvar längre nästa gång för det var skönt.
Lustgas funkade jättebra, men ska försöka andas djupare för ännu bättre effekt.
Eda ja tack!

Hoppas mest det inte drar ut på tiden som sist, att jag öppnar mig bättre och att det går fortare. Hade ingen vila mellan värkarna i väldigt många timmar sist och kände länge efteråt 'aldrig mer'. Jag har förträngt det för att ta mig genom denna förlossning utan att ha det för mycket i minnet. Men vi får se hur det går med det..
Har hög smärttröskel men jag inte kommer säga nej till någon typ av smärtlindring. Det är inte värt det

Kommer läggas in direkt när det sätter igång så öppningsfasen kommer ske där och gör säkert att det känns som det tog/kommer ta längre tid än om man får åka hem emellan.

Längtar inte till förlossningen men till efteråt