Känner igen det där här hemifrån, maken verkar redan ha lite ångest över att börja jobba igen i januari.
Jag vet att det egentligen är vad jag vill och det var ett krav från min sida att vi skulle dela lika på föräldraledigheten (och allt annat) om vi skulle skaffa barn men jag har mer än en gång förbannat "den här jäkla jämställdheten"
. Skönt åsido så har jag fått en hel del kommentarer och insinuationer om att jag redan är tillbaka på jobbet. Inte så roligt när jag redan i viss mån kämpar med mig själv för att känna att det är okej att jobba. Ett litet urval:
"Du ammar henne alltså inte?"
"Jo, och numera på deltid"
"Oj är du redan tillbaka, hon är ganska liten va?"
"Ja hon är ett halvår" (oklart om hon räknades som stor eller liten av personen ifråga)
"Jag förstod att du var en sådan som inte skulle vilja vara hemma så länge"
Där tappade jag hakan lite och svarade inte, fick känslan av att personen även var av åsikten att jag är en dålig mamma
Till saken hör att jag älskar att vara hemma med henne, men jag älskar också att kunna påverka min ekonomi (tre oförutsedda veterinärvårdsärenden sen jag gick på föräldraledighet...), och jag anser att hennes pappa har lika stor rätt som mig till att få förmånen att vara med henne. Få ämnen är så känsliga som hur man gör med föräldraledigheten har jag märkt.
