Varför vill/ville du gifta dig?

Vi var ett bra team. Bättre tillsammans än var för sig. Juridiken hade en särställning också i det här fallet.

Nej, jag är varken fruämne eller giftasmaterial kan sägas, och gillar egentligen inte idén att "tillhöra" varandra, men ser ändå romantiken i det, om än något världsfrånvänd i min åsikt.
 
Jag tycker att det att vara gift är specielt, man "hör ihop" på ett annat sätt än som sambos enligt mig, och man avger ett löfte till varandra om att hålla ihop för alltid. Medan samboskap liksom är lättare att avsluta/inte lika "bindande" känns det som.

Nu gick förvisso mitt äktenskap åt skogen, men.... :p Om jag hittar någon ny partner som känns riktigt bra så skulle jag absolut kunna gifta mig igen.
 
Vi ville mest åt den juridiska delen eftersom vi köpt hus tillsammans och en dag troligen ska ha barn, kändes enklast så istället för att skriva något kontrakt för vem som ska ärva. Vi gifte oss borgerligt, det tog två minuter - lagom! Ingen fest eller så efter, vi satte bara på oss fina kläder och tog kort. Tycker det känns fint att ha ett bröllopsfoto och ring. Blir glad att se min man i sin ring, han är så fin i den. Det har aldrig innan känts viktigt för mig att gifta mig men nu när jag är gift så tycker jag det känns finare än jag trodde det skulle göra. :)
Vad är det som känns finare?
 
Jag har aldrig varit i närheten av gift. Förre sambon tjatade men jag höll enträget emot.

För mig skulle det vara större, jag kan förstå det. Det är så explicit, det är ett statement utåt att den här relationen tror jag verkligen att jag vill stanna i. Och visst, det är väl inte svårare att skiljas än att flytta isär, men min känsla för egen del är att giftermål är mer riktat för att det ska synas för alla.
Det är kanske i det jag fetat som det blir konstigt för mig? Dels för att jag inte har flyttat ihop med någon eller ens haft ett förhållande med någon som jag inte har velat leva med och dels för att jag ser ett förhållande som något som är just mellan berörda parter, att omgivningen inte har med det att göra.

Min andra fetning är ytterligare en sak som förbryllar mig då jag har liknande känsla som dig, det är för omgivningens skull men varför isåfall? Varför har man behov av att andra ska veta ens relationsstatus? Vad har de med den att göra? Är det något slags ägandebehov som slår till?
 
Delvis för det juridiska skyddet men också för att jag ser det som en fin symbolik för vår relation. Det senare skälet har jag aldrig brytt mig om tidigare utan det är först med nuvarande partner som jag plötsligt fått en ganska stark önskan om att gifta mig just för kärlekssymboliken.
Jag vet ju mycket väl att giftemålet egentligen inte säger något alls om relationen så det är rätt ologiskt egentligen.

(Med symboliken menar jag liksom internt inför varandra, inte att jag känner behov av att visa det utåt för andra)
Kärlekssymboliken är jag helt med på. Människan har alltid haft behov av diverse symboler, riter osv. så det är ju inte så konstigt att det behovet kan finnas kvar. Många av människans önskningar och behov är ju ganska ologiska :p
 
Det är kanske i det jag fetat som det blir konstigt för mig? Dels för att jag inte har flyttat ihop med någon eller ens haft ett förhållande med någon som jag inte har velat leva med och dels för att jag ser ett förhållande som något som är just mellan berörda parter, att omgivningen inte har med det att göra.

Min andra fetning är ytterligare en sak som förbryllar mig då jag har liknande känsla som dig, det är för omgivningens skull men varför isåfall? Varför har man behov av att andra ska veta ens relationsstatus? Vad har de med den att göra? Är det något slags ägandebehov som slår till?
Om inte annat så tror jag att omgivningen TAR det som ett statement. Och jag skulle ha svårt att värja mig mot det, i synnerhet som jag ju faktiskt ser det som ett statement själv.
 
Jag ville gifta mig för det för mig är ett större löfte än att vara sambo. Jag är kanske lite traditionell (trots att jag är ateist och vi gifte oss borgerligt) men anser att gifta mig vill jag bara göra en gång i livet och det ska vara för alltid. För mig betyder det mycket att kunna kalla honom för min man istället för min pojkvän/sambo. Sen skär sig den traditionella sidan av mig med en betydligt mindre traditionell sida där jag tror att man kan älska mer än en person utan att kärleken för den ena förminskas eller betyder mindre. Som sagt, det finns två delar i mig som inte riktigt passar ihop.
På vilket sätt är det ett större löfte för dig? Vad innebär det löftet? Att ni ska leva ihop resten av livet oavsett? För det är nog där det skär sig för mig med, jag skulle absolut inte vilja att min partner stannar för att han har lovat det utan för att han älskar mig och inte vill leva utan mig.
 
Jag gifte mig för att jag så väldigt gärna ville. Kände det liksom i hela mig att jag så himla gärna ville vara gift med min man.

Jag fattar att det är en irrationell och tramsig grej egentligen (om man bortser från det juridiska) men nån gång får man väl vara tramsig och kär och irrationell också.
Kan du förklara varför du så gärna ville? Jag försöker verkligen förstå.

Absolut att man får vara tramsig, kär och irrationell och som sagt, alla gör som de vill och finner bäst, jag försöker bara förstå varför det är en så stor grej för endel :)
 
@TinyWiny Det var en känsla bara för mig, en känsla jag inte haft tidigare. Jag bara kände att det här vill jag så gärna göra och vara. Och min man kände likadant.

Vi har noll behov av att manifestera något utåt, har inga ägandebehov eller vilja att stanna pga nåt heligt löfte. Vi ville bara gifta oss.

För mig tror jag att det har att göra med en känsla av att höra ihop, att bli en familj (vi två alltså). Vad vet jag. Sen vägde för oss även det juridiska väldigt tungt, särskilt som vi har två olika medborgarskap. Men det var faktiskt inte det viktigaste skälet för oss.
 
Jag tycker att det att vara gift är specielt, man "hör ihop" på ett annat sätt än som sambos enligt mig, och man avger ett löfte till varandra om att hålla ihop för alltid. Medan samboskap liksom är lättare att avsluta/inte lika "bindande" känns det som.

Nu gick förvisso mitt äktenskap åt skogen, men.... :p Om jag hittar någon ny partner som känns riktigt bra så skulle jag absolut kunna gifta mig igen.
Varför tycker du att man hör ihop på ett annat sätt? Vad anser du att löftena är värda? Man kan lova att man älskar någon just nu men bara tanken att en partner skulle säga att hen lovar att älska mig för resten av livet skulle få mig att undra hur i hela världen hen kan veta det. Jag kan verkligen inte ta det seriöst.
 
@TinyWiny Det var en känsla bara för mig, en känsla jag inte haft tidigare. Jag bara kände att det här vill jag så gärna göra och vara. Och min man kände likadant.

Vi har noll behov av att manifestera något utåt, har inga ägandebehov eller vilja att stanna pga nåt heligt löfte. Vi ville bara gifta oss.

För mig tror jag att det har att göra med en känsla av att höra ihop, att bli en familj (vi två alltså). Vad vet jag. Sen vägde för oss även det juridiska väldigt tungt, särskilt som vi har två olika medborgarskap. Men det var faktiskt inte det viktigaste skälet för oss.
Kan det hänga ihop med själva känslan av att vilja leva med någon resten av livet? För det kan jag absolut förstå och kanske är det vårt mänskliga behov av ritualer och symboler som kommer in där? Kan jag vara något på spåret?
 
På vilket sätt är det ett större löfte för dig? Vad innebär det löftet? Att ni ska leva ihop resten av livet oavsett? För det är nog där det skär sig för mig med, jag skulle absolut inte vilja att min partner stannar för att han har lovat det utan för att han älskar mig och inte vill leva utan mig.

Det betyder att han är den jag avser att leva resten av mitt liv med. Sen kan saker hända men det hade jag sett som lite av ett misslyckande (för mig personligen). Målet för mig är att leva med en person hela livet. Gifta mig, få barn, ev. barnbarn, resa och sitta där på ålderns höst tillsammans och minnas tillbaka på ett helt liv tillsammans. Det är det giftemålet betyder för mig.
 
Kan det hänga ihop med själva känslan av att vilja leva med någon resten av livet? För det kan jag absolut förstå och kanske är det vårt mänskliga behov av ritualer och symboler som kommer in där? Kan jag vara något på spåret?
Ingen aning faktiskt. Min make har aldrig velat gifta sig och jag har tidigare typ velat mest pga normer etc och sedan inte alls velat. Och sen ville vi båda två.

För mig var det en jättestark känsla av samhörighet och kärlek som gjorde det helt enkelt.
 
Kärlekssymboliken är jag helt med på. Människan har alltid haft behov av diverse symboler, riter osv. så det är ju inte så konstigt att det behovet kan finnas kvar. Många av människans önskningar och behov är ju ganska ologiska :p
Ja precis. För mig skulle giftemål vara liksom en kombo. Ett rationellt val för tryggare juridik kombinerat med något mer ologiskt som bara handlar om känslomässig symbolik och tillhörighet.

Kan känna igen mig i det @niphredil beskriver. Jag bara vill helt enkelt.
 
Vad är det som känns finare?

Att varje gång jag ser min eller hans ring påminnas om att vi hör ihop, gissar jag. Att det liksom är vi två. Det är väl egentligen ingen skillnad mot under de tio åren vi var tillsammans utan att vara gifta, jag vet inte varför det känns annorlunda. Jag är överraskad över att jag skulle känna så för ringarna, var inte alls beredd på det.
 
Större? På vilket sätt är det större? Det är det här jag inte fattar, folk pratar om seriösare och större och grejer men vad menar de? Har de varit oseriösa i de samboförhållande de haft som ogifta? De som gifter sig flera gånger då? Vad är grejen då?

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det på ett klart och tydligt sätt faktiskt, men jag tänker lite som @MiniLi , att det är en fin symbolik och att jag bara har för avsikt att göra det en gång och att det är fin markering av hur jag känner i det här förhållandet till skillnad från tidigare. Med det sagt så har jag inte alls varit oseriös i mina tidigare samboförhållanden, men jag har inte varit säker på att vi kommer kunna/vilja leva ihop resten av livet (vilket det senare visat sig att vi inte velat). Och nej, dom som gifter sig flera gånger behöver inte vara oseriösa för det. Min man t.ex. är inne på sitt andra äktenskap nu och han är och har i allra högsta grad varit seriös. :)
 
Att varje gång jag ser min eller hans ring påminnas om att vi hör ihop, gissar jag. Att det liksom är vi två. Det är väl egentligen ingen skillnad mot under de tio åren vi var tillsammans utan att vara gifta, jag vet inte varför det känns annorlunda. Jag är överraskad över att jag skulle känna så för ringarna, var inte alls beredd på det.
Ännu en nyfiken fråga, hur tänkte du innan? Eller kom inte överraskningen över hur du kände inför ringarna efteråt kanske?
 
Kan tillägga att jag fortfarande blir väldigt smickrad om någon (som känner mig ;)) friar eller påstår att de skulle vilja gifta sig med mig. Men från att bli glad och smickrad till den verkligheten det innebär - jag vet inte. Jag har någonstans ett skavsår av det.

Och jag brukar säga att gifta sig kan man göra första 6 månaderna av en relation, när man är nykär och galen. Sedan kan det kvitta ;)
 
Det kan jag också förstå för då spelar juridiken in. Men vad är grejen annars? Alltså, jag förgås snart av nyfikenhet här :p

Jag måste gifta mig för jag vill höra två personer sjunga fram talet till mig. Det är min anledning. Men samtidigt är jag en sådan som kan tänka mig att gifta mig om jag verkligen hittar den rätte. Som ett löfte till varandra typ.
 

Liknande trådar

Kultur Alltså, en fiktiv fråga från en bok jag läser. Kvinna A: lämnat en våldsam man som hotar med det ena och det andra. Förlorar hon...
Svar
18
· Visningar
1 082
Senast: Raderad medlem 149793
·
Samhälle Jag känner ett äldre par, som just nu är i följande situation: De bor i en gemensam villa och är gifta sedan många år. Båda är gamla... 2 3 4
Svar
78
· Visningar
6 395
Senast: Mabuse
·
Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske... 2 3
Svar
57
· Visningar
5 409
Senast: gullviva
·
Skola & Jobb Jag vet inte om det är för att jag blivit gammal, det har varit den mest tragiska semesterperioden ever, eller om jag verkligen bara... 2 3
Svar
51
· Visningar
4 342
Senast: Inte_Ung
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp