Varför vill/ville du gifta dig?

[sjoberga]

Vad är det som är så speciellt med att gifta sig/vara gift om vi bortser från juridiken mot att vara sambo? Ärlig fråga som jag vill ha ärliga svar på för jag förstår verkligen inte skillnaden.
Alla gör självklart som de vill, alla väljer självklart hur de vill ha det i sina liv men jag är så förundrad över att giftermål fortfarande verkar vara en så stor grej för endel så nu vill jag veta, vad är grejen?

Ingenting. För mig/oss avgjorde juridiken helt och hållet.

 

[Retina]

Ännu en nyfiken fråga, hur tänkte du innan? Eller kom inte överraskningen över hur du kände inför ringarna efteråt kanske?

Jag tänkte inte att jag skulle känna så mycket över ett par ringar. Jag har aldrig brytt mig om smycken förut, men efter några dagar kom det att kännas väldigt tomt utan den.

Jag såg ett klipp på Youtube för ett tag sedan som hette

Marriage as an evolutionary phenomenon med Bret Weinstein som jag tyckte var intressant. Han säger att andra monogama primater också "gifter sig". Kanske intressant för någon mer.

 

[sjoberga]

Kan tillägga att jag fortfarande blir väldigt smickrad om någon (som känner mig ) friar eller påstår att de skulle vilja gifta sig med mig. Men från att bli glad och smickrad till den verkligheten det innebär - jag vet inte. Jag har någonstans ett skavsår av det.

Och jag brukar säga att gifta sig kan man göra första 6 månaderna av en relation, när man är nykär och galen. Sedan kan det kvitta

Fast det viktiga kan ju vara senare - när man får gemensamma barn. Vilket man får hoppas att de föds minst efter 6 månader efter att man träffat varandra :-)

För mig tog det 17 år att komma till rådhuset och få vigselbeviset påskrivet.

 

[sorbifolia]

Hm, absolut är det knäppt att lova varandra att man ska vara tillsammans för alltid, och bevisligen blir det ju inte nödvändigtvis så ändå....

Men jag tyckte @mandalaki traff huvudet på spiken med att giftermålet är mera av ett statement utåt. Och det där med symboliken att bära en ring med någons namn i, som visar för hela världen att man hör ihop. Det är liksom inte logiskt men en känsla, jag blir fortfarande rört av att tänka på det även om jag inte är gift längre.

 

[Badger]

Vad är det som är så speciellt med att gifta sig/vara gift om vi bortser från juridiken mot att vara sambo? Ärlig fråga som jag vill ha ärliga svar på för jag förstår verkligen inte skillnaden.
Alla gör självklart som de vill, alla väljer självklart hur de vill ha det i sina liv men jag är så förundrad över att giftermål fortfarande verkar vara en så stor grej för endel så nu vill jag veta, vad är grejen?

Juridiken, bara juridiken.

Sorry, det var den så det går inte att bortse från, läste handelsrätt för länge sedan och konstaterade att giftermål var grejen om man kom dithän, + att vi var skyldiga folk ett party Det visade sig iofs kännas trevligt också i efterhand, jag hade inte förväntat mig det faktiskt.

 

[Rolfan]

Pga. juridiska skäl.

 

[Hyacinth]

Vad är det som är så speciellt med att gifta sig/vara gift om vi bortser från juridiken mot att vara sambo? Ärlig fråga som jag vill ha ärliga svar på för jag förstår verkligen inte skillnaden.
Alla gör självklart som de vill, alla väljer självklart hur de vill ha det i sina liv men jag är så förundrad över att giftermål fortfarande verkar vara en så stor grej för endel så nu vill jag veta, vad är grejen?

Jag vet inte. Jag är gift av juridiska skäl, 2 barn, två fastigheter och min partner är särkullbarn så vi har sett hur trassligt det kan bli. Vi hade 7 begravningar på ett år och sen gifte vi oss i stadshuset. Men det stora för mig som avgjorde att det blev stadshuset är väl att jag och min partnerinte pallar med allt det som traditionellt förknippas med bröllop, plus att jag ser det som en privat grej. Jag kallar honom sällan man ens, utan säger partner eller sambo.

 

[TinyWiny]

Jag måste gifta mig för jag vill höra två personer sjunga fram talet till mig. Det är min anledning. Men samtidigt är jag en sådan som kan tänka mig att gifta mig om jag verkligen hittar den rätte. Som ett löfte till varandra typ.

heartheart

 

[Kilauea]

För mig, med föräldrar som var sambos i 40+ år tills döden skiljde dom till, så är giftermål inget måste. För sambon är det dock viktigt, att man liksom hör ihop "på riktigt". Och eftersom jag vill vara med honom och det juridiska underlättas så ja, då kan jag gifta mig med honom.

 

[TinyWiny]

Jag vet inte. Jag är gift av juridiska skäl, 2 barn, två fastigheter och min partner är särkullbarn så vi har sett hur trassligt det kan bli. Vi hade 7 begravningar på ett år och sen gifte vi oss i stadshuset. Men det stora för mig som avgjorde att det blev stadshuset är väl att jag och min partnerinte pallar med allt det som traditionellt förknippas med bröllop, plus att jag ser det som en privat grej. Jag kallar honom sällan man ens, utan säger partner eller sambo.

Ja, alltså det här med traditionella grejer. Jag blir knäpp av alla "hihi hon är kvinna därför gör/är hon si och hihi han är man därför gör/är han så" som är på varenda bröllop jag har varit på. Jag får allvarligt talat psykbryt av det. Bröllop, symbolik, kärleksförklaringar i all ära men att könsrollerna står så i fokus är det jag verkligen mår dåligt av. (Nej jag har inte haft äran att gå på ett samkönat bröllop.)

Hade jag varit i ert läge hade jag kunnat överväga det av samma skäl som du. Det var faktiskt ganska skönt när juristen konstaterade att "det hjälper inte ens om ni gifter er" när vi skrev testamente.

 

[Fibusen]

Jag gifte mig av praktiska skäl (och såklart av kärlek) då vi köpte hus, och jag visste inte om jag någonsin skulle vilja ha barn vilket betyder att hans familj skulle ha fått ärva om han gick bort och tvärt om.

Tyvärr så gick det äktenskapet åt skogen och jag kommer då aldrig någonsin gifta mig igen. Så enkelt allt blir praktiskt när man gifter sig, men så in i bomben mycket krångel när man ska skiljas! Vill inte behöva gå igenom det igen. Vi hann med en oplanerad graviditet och få barn också, och jag skulle aldrig i livet vilja blanda in någon annan i mitt arv till sonen den dag jag dör. Allt jag äger och har ska gå till honom.

Jag är så tråkig så jag tror inte på evig kärlek längre, utan ser det som att det är kul så länge det varar. Den enda eviga kärleken jag vet kommer vara livet ut är till mitt barn. Skulle min nuvarande också visa sig bli min eviga kärlek, dvs att vi lever tillsammans tills jag dör, så är det inget som påverkas av att vi är gifta eller inte. Livet är för kort för att slösas bort och jag vägrar leva i en relation där man försöker och försöker om och om igen. Börjar det knaka i fogarna ordentligt så vill jag ha valet att gå för dagen och sen är det bra, utan att behöva krångla juridiskt/praktiskt.

Skulle jag/vi vilja bära ringar om det nu plötsligt skulle kännas viktigt så räcker det gott och väl med en förlovning.

 

[sthu]

Jag ska gifta mig i höst av högst egoistiska skäl. Jag vill "höra ihop i statens ögon" eller hur jag ska uttrycka det.
Kanske ett statement utåt, kanske lever det en förträngd romantiker i min själ, kanske är jag en konservativ jävel innerst inne (men jag vill inte byta efternamn).


Vi ska ha en kort ritual i stadshuset, ingen är bjuden. Sen drar vi till London.

 

[TinyWiny]

Jag gifte mig av praktiska skäl (och såklart av kärlek) då vi köpte hus, och jag visste inte om jag någonsin skulle vilja ha barn vilket betyder att hans familj skulle ha fått ärva om han gick bort och tvärt om.

Tyvärr så gick det äktenskapet åt skogen och jag kommer då aldrig någonsin gifta mig igen. Så enkelt allt blir praktiskt när man gifter sig, men så in i bomben mycket krångel när man ska skiljas! Vill inte behöva gå igenom det igen. Vi hann med en oplanerad graviditet och få barn också, och jag skulle aldrig i livet vilja blanda in någon annan i mitt arv till sonen den dag jag dör. Allt jag äger och har ska gå till honom.

Jag är så tråkig så jag tror inte på evig kärlek längre, utan ser det som att det är kul så länge det varar. Den enda eviga kärleken jag vet kommer vara livet ut är till mitt barn. Skulle min nuvarande också visa sig bli min eviga kärlek, dvs att vi lever tillsammans tills jag dör, så är det inget som påverkas av att vi är gifta eller inte. Livet är för kort för att slösas bort och jag vägrar leva i en relation där man försöker och försöker om och om igen. Börjar det knaka i fogarna ordentligt så vill jag ha valet att gå för dagen och sen är det bra, utan att behöva krångla juridiskt/praktiskt.

Sambor utan bröstarvingar kan ärva varandra rakt av Bara att skriva testamente

Jag och min partner resonerade som du med arvet när våra (respektive) barn var omyndiga. Nu när de är vuxna och var och en har sitt tänker vi att det är viktigare att parten som är kvar får bo kvar i orubbat bo än att barnen får ut hela arvet direkt.

Evig kärlek vad är ens det förutom till barnen? Finns den? Jag varken tror eller inte tror. Det jag vill är att min partner inte stannar av något annat skäl än kärlek.

 

[Egonson_]

Jag gifte mig för att jag så väldigt gärna ville. Kände det liksom i hela mig att jag så himla gärna ville vara gift med min man.

Jag fattar att det är en irrationell och tramsig grej egentligen (om man bortser från det juridiska) men nån gång får man väl vara tramsig och kär och irrationell också.

Skriver under på detta

 

[Luff]

Jag gifte mig av juridiska skäl och för vi ville vara gifta. Kändes bra. Borgerligt, ensamma med okänt vittne, ingen ring, inget namnbyte.

Varför firar man någon högtid?

 

[TinyWiny]

Jag gifte mig av juridiska skäl och för vi ville vara gifta. Kändes bra. Borgerligt, ensamma med okänt vittne, ingen ring, inget namnbyte.

Varför firar man någon högtid?

Du menar att man firar själva det faktum att två personer har hittat hem hos varandra?

Lite knapplån
Det jag kanske funderar mest på är att endel bara vill gifta sig. Inte med en specifik person de redan har träffat utan just själva viljan att gifta sig en dag. Jag kan väl lite mer förstå känslan som @niphredil skriver om men det här med att "vilja bli gift"? Är det kanske egentligen en önskan om att hitta den äkta och enda kärleken och att det för endel är synonymt med giftermål?

 

[tanten]

Jag gifte mig för jag ville vara vigd. Ingen fest.

Bara ceremonin, där vi lovade varandra trohet och att älska varann. Den kändes väldigt symbolfylld och viktig för mig.

 

[TinyWiny]

Jag gifte mig för jag ville vara vigd. Ingen fest.

Bara ceremonin, där vi lovade varandra trohet och att älska varann. Den kändes väldigt symbolfylld och viktig för mig.

Kan du förklara varför du ville vara vigd?

 

[Luff]

Jag gifte mig av juridiska skäl och för vi ville vara gifta. Kändes bra. Borgerligt, ensamma med okänt vittne, ingen ring, inget namnbyte.

Varför firar man någon högtid?

Ja, ungefär så, man firar sin relation. Jag ser ju inget ägande i ett äktenskap nuförtiden.

 

[Fibusen]

Sambor utan bröstarvingar kan ärva varandra rakt av Bara att skriva testamente

Jag och min partner resonerade som du med arvet när våra (respektive) barn var omyndiga. Nu när de är vuxna och var och en har sitt tänker vi att det är viktigare att parten som är kvar får bo kvar i orubbat bo än att barnen får ut hela arvet direkt.

Evig kärlek vad är ens det förutom till barnen? Finns den? Jag varken tror eller inte tror. Det jag vill är att min partner inte stannar av något annat skäl än kärlek.

Ja, skriva testamente var ju såklart ett alternativ, men "lättare" att gifta sig. Kom ut en vigselförrättare, sen var det klart på 10 min. Och vi var såklart väldigt kära då så det kändes ju som det bästa alternativet. Nu är jag äldre och klokare och vet att så inte var fallet.

Exakt så känner jag också, min partner ska vara med mig för hans kärlek till mig, jag vill enbart vara med min partner för min kärlek till honom. Skulle den ta slut från någons sida så vill jag inte fortsätta. Jag vill inte leva med någon som är med mig enbart för någon slags trygghet eller tvärt om, utan det ska vara av kärlek, som i sin tur ger trygghet.

Trygghet kan jag ha med mig själv. Varken vill eller behöver blanda in någon annan enbart pga det.