Varför vill/ville du gifta dig?

[tanten]

Du menar att man firar själva det faktum att två personer har hittat hem hos varandra?

Varför jämställer du vigsel med firande?
Jag såinte vigseln som något firande. Uan betydligt allvarligare och seriösare än så.

Många människor gillar ceremonier. Även jag.

 

[tanten]

Kan du förklara varför du ville vara vigd?

För att giftermålet för mig gav mer tygnd åt relatrionen än bara sambo där man i prinncip kan avsluta det hela nästa morgon.

Som sagt - en symbolhandling.

 

[MiniLi]

Lite knapplån
Det jag kanske funderar mest på är att endel bara vill gifta sig. Inte med en specifik person de redan har träffat utan just själva viljan att gifta sig en dag. Jag kan väl lite mer förstå känslan som @niphredil skriver om men det här med att "vilja bli gift"? Är det kanske egentligen en önskan om att hitta den äkta och enda kärleken och att det för endel är synonymt med giftermål?

Ideal och normer?
Känns som den rimliga förklaringsmodellen om det är akten i sig och inte en specifik relation.
Det är ju inte så konstigt alls.

 

[Cambrie]

Tycker inte det är så konstigt att folk vill gifta sig. Är ju fortfarande en tradition i vårt land och människor är ju traditionella. Varför firar många av oss jul och midsommar?

För mig var det detsamma men för mannen viktigt, på grund av religion då. Vi gifte oss i moskén , delade ringar och gick ut och käkade. Mannen tyckte det var viktigt med giftermål enligt islam och hela den seden. Mig kvittade det för egentligen. Sedan blev det lättare med papper och tillstånd enligt migrationsverket också. Det ska inte spela någon roll i teorin. I praktiken gör det det definitivt.

 

[TinyWiny]

Varför jämställer du vigsel med firande?
Jag såinte vigseln som något firande. Uan betydligt allvarligare och seriösare än så.

Många människor gillar ceremonier. Även jag.

Nja, det var en fråga till @Luff

 

[TinyWiny]

För att giftermålet för mig gav mer tygnd åt relatrionen än bara sambo där man i prinncip kan avsluta det hela nästa morgon.

Som sagt - en symbolhandling.

Tyngd alltså och svårare att avsluta. Varför vill man ha svårare att avsluta en relation när man står inför ett avslut och på vilket sätt ger giftermål förhållandet tyngd? Det räcker ju med att ha något ägande ihop för att det ska bli svårare men det ser jag verkligen inte som en fördel utan snarare som en nackdel. Älskar inte ena parten eller av annan anledning inte vill stanna i förhållandet ser jag det som en fördel att kunna skiljas åt snabbt för båda parters skull.

 

[TinyWiny]

Ideal och normer?
Känns som den rimliga förklaringsmodellen om det är akten i sig och inte en specifik relation.
Det är ju inte så konstigt alls.

Det är väl det det är för mig och är väl det som gör att jag har så svårt att fatta.

 

[Raderad medlem 94602]

Juridiken var en anledning men så ville jag "mer" med min sambo. Han betyder mer än någon annan har gjort, sambo har jag varit förr men gift, nej. Jag har inte haft giftaskänslan för någon sambo eller pojkvänn tidigare, inte ens min son far trots att vi hängde ihop i 11 år. Men nu så kände jag att med min man ville jag ha nått extra oss emellan. Det kändes bara fint på nått sätt. (Inte fint som i tjusigt) Svårt att förklara.
För oss var det en sak och känsla bara mellan oss och valde därför en borglig vigsel i hemlighet utan andra än min son och två vittnen närvarande.

 

[Sol]

Gifte oss av juridiska skäl när jag blev gravid.

 

[Mona]

Det var faktiskt - på riktigt - en fyllegrej.
Vi var gifta i 18 år och det var nog dom roligaste åren i mitt liv. Skulle jag nu träffa och bli allvarlig med någon som har barn, skulle jag nog absolut vilja gifta mig igen för juridikens skull, men annars kan det kvitta.

Men jag gillade att vara gift. Det kändes som en annan slags samhörighet på nåt vis.

 

[MiniLi]

Det är väl det det är för mig och är väl det som gör att jag har så svårt att fatta.

Men det är väl jättelätt att förstå hur starkt påverkade vi blir av normer, ideal och traditioner? Det formar oss.
Jag är helt övertygad om att min önskan om den där romantiska symboliken är rätt så normativt betingad, men det gör ju inte min önskan till något annat. Jag vill fortfarande gifta mig med min partner, och jag inser att det är många olika saker som leder mig till det önskemålet.

 

[TinyWiny]

Det var faktiskt - på riktigt - en fyllegrej.
Vi var gifta i 18 år och det var nog dom roligaste åren i mitt liv. Skulle jag nu träffa och bli allvarlig med någon som har barn, skulle jag nog absolut vilja gifta mig igen för juridikens skull, men annars kan det kvitta.

Men jag gillade att vara gift. Det kändes som en annan slags samhörighet på nåt vis.

Finns det särkullsbarn så kvittar det om man är gift eller inte. Bröstarvingarna har rätt att få ut minst 50% av det deras förälder lämnar efter sig direkt. Däremot kan man skriva testamente att man önskar att barnen ska vänta med att ta ut sitt arv (orubbat bo) men man behöver alltså inte gifta sig för det utan kan skriva testamente.

 

[TinyWiny]

Men det är väl jättelätt att förstå hur starkt påverkade vi blir av normer, ideal och traditioner? Det formar oss.
Jag är helt övertygad om att min önskan om den där romantiska symboliken är rätt så normativt betingad, men det gör ju inte min önskan till något annat. Jag vill fortfarande gifta mig med min partner, och jag inser att det är många olika saker som leder mig till det önskemålet.

Jag har nog brutit mot för många normer för att förstå det.

 

[Tassetass]

Jag gifte mig för juridiken. Maken gifte sig nog mer av ideal och tradition.

Men det är märkligt, det där med giftemål. Det har verkligen en stark innebörd för många, så pass stark att en del säger att de inte vill gifta sig - för de vill inte binda sig så hårt till någon - men samma personer kan skaffa barn med sina partners. DET är för mig helt obegripligt.

 

[parellikusken]

Jag vill gifta mig någon gång, anledningen är endast för att jag kan. Jag är hyfsat gay och vill utnyttja möjligheten som finns i Sverige att få gifta sig samkönat i kyrkan. Det skulle bli ett firande av hur långt vi nått i kampen för hbtq-rättigheter.

 

[Hyacinth]

Jag gifte mig för juridiken. Maken gifte sig nog mer av ideal och tradition.

Men det är märkligt, det där med giftemål. Det har verkligen en stark innebörd för många, så pass stark att en del säger att de inte vill gifta sig - för de vill inte binda sig så hårt till någon - men samma personer kan skaffa barn med sina partners. DET är för mig helt obegripligt.

Eller hur!

 

[MiniLi]

Jag har nog brutit mot för många normer för att förstå det.

Utan att känna dig så är jag övertygad om att även du har gjort val eller har önskemål som är formade efter vissa ideal eller normer. Du är ju ingen robot liksom.
Det känns lite naivt att tro att man skulle kunna stå utanför en sån påverkan, hur mycket normer man än brutit i andra sammanhang.

 

[Lipperta]

Jag vill jättegärna gifta mig med min sambo i framtiden, inte bara pga det jurudiska utan för att jag vill. Jag vill bli mer bunden med honom, det går inte att komma närmare än giftemål tycker jag.
Det blir en helt annan nivå än bara sambo eller särbo i mitt huvud.

Jag ska ha ett fint prinsessbröllop, troligtvis i en kyrka även fast jag är oreligös. Helst skulle jag vilja gifta mig på gammalt nodisktvis, men jag har inte riktigt bestämt.
Jag vill ha en stor vit klänning med en massa spets och rysch och pysch. Antingen kommer sambons far gå med mig till altaret eller en av mina vänner, vill inte gå själv, för mycket ångest om jag blir ensam Åh vad jag längtar tills jag kan få detta igenom

Jag skiter fullständiskt i vad andra gör, men jag skall giftas!

 

[Fibusen]

Jag gifte mig för juridiken. Maken gifte sig nog mer av ideal och tradition.

Men det är märkligt, det där med giftemål. Det har verkligen en stark innebörd för många, så pass stark att en del säger att de inte vill gifta sig - för de vill inte binda sig så hårt till någon - men samma personer kan skaffa barn med sina partners. DET är för mig helt obegripligt.

Jag förstår hur du tänker, men jag förstår även hur dom andra tänker. Som i mitt fall, där jag och pappan helt enkelt växte ifrån varandra och fick olika värderingar och prioriteringar genom åren så det tillslut blev skiljsmässa, men jag är trots allt jätteglad att det är just han som är pappan till barnet. Han är en jättefin människa och han är en superpappa. Även om vi har haft många duster genom åren och speciellt när beslutet fattades så har jag aldrig ångrat åren med honom, eller ångrat att han är pappan till vårat barn. Tvärt om!

Att lova varandra evig trohet, att man ska leva tillsammans tills döden skiljer en åt är liksom inget man kan lova. Ska man avstå att skaffa barn då trots att man älskar varandra och vill inget mer än att bilda familj? Eller kan man inte älska varandra tillräckligt mycket om man inte vill gifta sig tror du? Jag hoppas och tror att majoriteten av alla ogifta som skaffar barn faktist älskar varandra väldigt väldigt mycket, trots att dom inte är gifta.

Jag visste att jag skulle älska mitt barn i allt, genom allt, livet ut. Men jag tror att många inte "vågar" lova sin partner det, eftersom det är en massa olika omständigheter som kan ställa till det på vägen. Att man sen kan hamna i en tex ekonomisk kris vid skiljsmässa kanske också skrämmer många?

Det finns liksom inget som skulle få mig att sluta älska mitt barn, men det finns massa saker som skulle få mig att sluta älska min sambo/make. Därför känns giftemål absolut big nono för mig.

Självklart önskar väll alla med barn att allt fortsatte vara bra så man kunde leva ihop som den familj man en gång startade, men verkligheten ser inte ut så.

Själv tycker jag det är värre med alla barn som får växa upp i en familj med bara bråk och ledsamhet, där kärleken är slut för flera år sen, som håller ihop "för barnens skull".

 

[Angel]

Får jag för mig att skaffa barn eller så vill jag gifta mig pga det juridiska. Är inte speciellt romantiskt lagd så för den delen kan det kvitta helt faktiskt. Jag gillar att inte vara ”bunden” till andra människor så det skulle vara en rätt stor uppoffring på det sättet egentligen även om det bara är symboliskt.