Jag gifte mig för juridiken. Maken gifte sig nog mer av ideal och tradition.
Men det är märkligt, det där med giftemål. Det har verkligen en stark innebörd för många, så pass stark att en del säger att de inte vill gifta sig - för de vill inte binda sig så hårt till någon - men samma personer kan skaffa barn med sina partners. DET är för mig helt obegripligt.
Jag förstår hur du tänker, men jag förstår även hur dom andra tänker. Som i mitt fall, där jag och pappan helt enkelt växte ifrån varandra och fick olika värderingar och prioriteringar genom åren så det tillslut blev skiljsmässa, men jag är trots allt jätteglad att det är just han som är pappan till barnet. Han är en jättefin människa och han är en superpappa. Även om vi har haft många duster genom åren och speciellt när beslutet fattades så har jag aldrig ångrat åren med honom, eller ångrat att han är pappan till vårat barn. Tvärt om!
Att lova varandra evig trohet, att man ska leva tillsammans tills döden skiljer en åt är liksom inget man kan lova. Ska man avstå att skaffa barn då trots att man älskar varandra och vill inget mer än att bilda familj? Eller kan man inte älska varandra tillräckligt mycket om man inte vill gifta sig tror du? Jag hoppas och tror att majoriteten av alla ogifta som skaffar barn faktist älskar varandra väldigt väldigt mycket, trots att dom inte är gifta.
Jag visste att jag skulle älska mitt barn i allt, genom allt, livet ut. Men jag tror att många inte "vågar" lova sin partner det, eftersom det är en massa olika omständigheter som kan ställa till det på vägen. Att man sen kan hamna i en tex ekonomisk kris vid skiljsmässa kanske också skrämmer många?
Det finns liksom inget som skulle få mig att sluta älska mitt barn, men det finns massa saker som skulle få mig att sluta älska min sambo/make. Därför känns giftemål absolut big nono för mig.
Självklart önskar väll alla med barn att allt fortsatte vara bra så man kunde leva ihop som den familj man en gång startade, men verkligheten ser inte ut så.
Själv tycker jag det är värre med alla barn som får växa upp i en familj med bara bråk och ledsamhet, där kärleken är slut för flera år sen, som håller ihop "för barnens skull".