Varför vill folk ha en partner?

[_Elly_]

Storkok är jättesmidigt! Men all mat fungerar inte så bra till sånt och alla människor är ju olika Jag kan ha matlådor men verkligen inte vara sugen på vad som är i och då inte kunna tvinga mig att äta vad som är i. Trots att det ställer till det.

 

[MiniLi]

Tycker diskussionen om mat är jättekonstig. Jag lagar alltid storkok och då äter man om man vill eller inte vill. Vilken tid som helst. Ser inte problemet. Annat än om maten tagit slut och nytt storkok måste göras.

Så gör vi också!

 

[PatCed]

Jag undrar varför många vill ha någon att vara ihop med. Vad är det med tvåsamhet som är så eftertraktat? Många har det ju trots allt väldigt bra som singel, men ändå vill man ha en annan människa i sitt liv att ha som partner. Varför duger det inte med vänner och kanske en kk/fwb om man nu vill ha sex?

När jag blev singel för nästan 10 år sedan tyckte jag det var jätteskönt. Äntligen fick jag vara diktator i mitt eget hem. Kände att jag blev för mycket styrd av exet och att jag inte fick den respekt jag förtjänade. Och ändå sitter jag nu och glor på dejtingsajter/appar. Men jag får inte ens till någon dejt då jag är sjukt kräsen. Jag undrar om det verkligen skulle funka om man är helt ointresserad av varandras intressen. Jag är skeptisk. Men om det nu ändå skulle funka med helt olika intressen, vad skulle i så fall kunna hålla ihop förhållandet? Att det är kul att städa ihop? Eller laga mat ihop? Eller dela på räkningarna? Eller handlar det om kemi? Det sistnämnda tycker jag är svårt för det finns "inget att ta på".

Bra inlägg och fundering. Säkert fler som har funderat i dessa banor och jag tror också det har med "tradition", "kompistryck", tryck från familj och kanske t.om. samhället och normalisering att göra.
Jag har inga syskon och redan som liten / barn/ ungdom så vill jag i perioder vara ifred och inte ha kompisar runt mig. Sen när man blev vuxen så blev det "per automatik" att man sökte en partner, men nu i efterhand kan jag fråga mig själv varför jag gjorde , för jag var egenligen inte intresserad. Jag har bara haft 1 relation under 1 år och 3 mån när jag var 29 år och jag tyckte det var skönt när den rann ut i sanden. Idag är jag 54 (!!) och fri och väldigt tillfreds med att vara singel. Är dock inte folkskygg och bjuder hem kompisar när jag fyller år och umgås på andra sätt , men har absolut inget behov av närmare relation.
Så man ska följa sitt hjärta och göra det man själv vill och inte det man tror att andra vill man ska göra.

 

[Tuvstarr]

Då har vi tolkat det olika. Jag har tolkat det som att en del i tråden skrivit att de vill leva ensamma för att slippa kompromisser och att det sedan har varit långa föredrag om hur andra inte upplever att de kompromissar i sina relationer. Det är mig veterligen enbart TS som menar att en blir överkörd men just denna dialog har inte skett med henne.

Jag håller med.
Egentligen är det inget som helst problem att komma överens om matlagning, meddela när man kommer hem, osv.
Men jag bara vill inte ha det så.

Detta pga tidigare erfarenheter.
De flesta normalfuntade människor hade väl blivit glada om det fanns mat att värma när de kommer hem sent.
Men min erfarenhet kommer från en person som blev arg om maten inte stod varm och nylagad, framdukad på bordet då han klev in genom dörren, oberoende av om klockan var 5 eller 10 på kvällen då han kom, utan att ha meddelat att han var på väg. Behövde han värma själv var allt fel. Stod den varm i ugnen var det fel. Började jag laga maten då han kom hem var det fel. Ringde jag och frågade när han trodde att han kommer hem var det tokfel. Lagade jag inte mat var det mest fel av allt.

Därför skriker min hjärna i panik om jag tänker på att ha en gemensam vardag med någon där det finns minsta förväntan på gemensamma måltider, eller att stämma av något med någon över huvudtaget. Trots att jag vet att personen inte skulle bli arg för vare sig det ena eller det andra.

 

[Cosinus]

Vänner kan inte ge mig det en partner ger, dvs intimitet. Haft kk:s, inte min cup of tea, jag vill inte dela min person med nån annan.

Jag vill ha en djupare relation, nån att dela min vardag med (utan att vara sambos, tror särbo är det ultimata) nån att vara intim med och dela fina stunder med!

Skriver under på detta. Den intimiteten som man kan ha med någon och som inte är rent sexuell är magisk! Det vill jag ha. Skulle det bara handla om en orgasm kan jag lika gärna göra det på egen hand.

 

[Enya]

Om jag vet att den andre vill äta när hen kommer hem ja, men det är ju inte säkert. Kanske redan ätit, eller bara vill ta en macka innan går direkt i säng eller inte är hungrig osv. Har jag gjort en club sandwich (som jag åt igår kväll när jag visste att jag skulle äta själv) så vill jag inte göra en till som blir stående och sedan slängs (åtminstone delar av). Visst kan man använda ingredienserna till annat nästa dag men det förutsätter att man är duktig på att komponera nya rätter, och man är även då i situationen att man inte vet om man är 1 eller 2 som ska äta. Om det bara är jag så kan ju jag själv äta upp det överblivna, men det vet jag ju inte utan att vi kommunicerat om det.

Jag tycker fortfarande att det som känns bäst för mig är att ha en kommunikation kring huruvida man tänkt äta hemma eller inte, och att det är ett viss kompromissande med min egen frihet och att det är något jag är införstådd med och väljer att ha när jag är i en relation.

Jag är också uppvuxen med att det i vår familj var stor frihet att vara iväg på olika håll, men att man skulle meddela om man ville äta hemma (när övriga åt eller värma när man kom hem). För den som lagade matens skull.

Att kommunicera om middag är inget svårt alls men något jag är uppvuxen hemifrån som en betydande del, tycker det handlar lite om respekt mot den som lagar middag och mot den som är borta vid matdags.

"Jag är inte hemma till middagen. Spara inget till mig, äter ute!
"Jag blir nog lite sen, spara lite till mig i kylen"

Matlagning är inte det roligaste jag vet så när jag lagar mat och anstränger mig för någon annans skull och den sedan inte ens hör av sig om att den ska äta, tja, det svider. Bor man tillsammans är det som sagt inte svårt att bara kommunicera just det. Speciellt nu kan jag tycka med matpriser osv, det blir dyrt att göra olika middagar osv.

Har svårt att se att kommunikation om middag är någon slags styrning över varandra utan just mer att man vill den andra väl, visar respekt mot den som lagar middag och mot den som är borta och kommer hem (sparar mat, frågar om den vill ha detta eller detta, lagar mat till oss båda osv).

Mamma tog väldigt illa vid sig om man inte meddelande att man inte kom hem till middagen eller senare. Med fem ungar och om alla struntade i att höra av sig så stod hon ju där med mat till ett helt regemente. Inte heller hade hon ju kunnat göra bara mat till sig själv, så fungerar inte ett storhushåll med dålig ekonomi. Så behandlar man inte andra människor.

 

[Voeux]

Jag håller med.
Egentligen är det inget som helst problem att komma överens om matlagning, meddela när man kommer hem, osv.
Men jag bara vill inte ha det så.

Detta pga tidigare erfarenheter.
De flesta normalfuntade människor hade väl blivit glada om det fanns mat att värma när de kommer hem sent.
Men min erfarenhet kommer från en person som blev arg om maten inte stod varm och nylagad, framdukad på bordet då han klev in genom dörren, oberoende av om klockan var 5 eller 10 på kvällen då han kom, utan att ha meddelat att han var på väg. Behövde han värma själv var allt fel. Stod den varm i ugnen var det fel. Började jag laga maten då han kom hem var det fel. Ringde jag och frågade när han trodde att han kommer hem var det tokfel. Lagade jag inte mat var det mest fel av allt.

Därför skriker min hjärna i panik om jag tänker på att ha en gemensam vardag med någon där det finns minsta förväntan på gemensamma måltider, eller att stämma av något med någon över huvudtaget. Trots att jag vet att personen inte skulle bli arg för vare sig det ena eller det andra.

Vilket svin, förstår att känslan sitter i.

Jag hade en partner en gång som alltid ville veta när jag kom hem. Jag kunde få mess när jag var på jobbet, tränade, ute med vänner. "När kommer du hem?". Jag tror inte han menade något illa med det, han ville väl bara veta, men jag fick fullkomlig panik tillslut. JAG VET LIKSOM INTE EXAKT. Men så svarade jag "kring 18" och blev klockan 18.15 så hörde han av sig igen. Så oerhört stressande.

Med nuvarande partner meddelar vi om vi "kommer hem efter jobbet" eller "tränar efter jobbet" och är man på AW eller middag med vänner så är det underförstått att ja vem vet, sannolikt sent. Då vet man ungefär och det är en lagom nivå för oss.

 

[Enya]

Vilket svin, förstår att känslan sitter i.

Jag hade en partner en gång som alltid ville veta när jag kom hem. Jag kunde få mess när jag var på jobbet, tränade, ute med vänner. "När kommer du hem?". Jag tror inte han menade något illa med det, han ville väl bara veta, men jag fick fullkomlig panik tillslut. JAG VET LIKSOM INTE EXAKT. Men så svarade jag "kring 18" och blev klockan 18.15 så hörde han av sig igen. Så oerhört stressande.

Med nuvarande partner meddelar vi om vi "kommer hem efter jobbet" eller "tränar efter jobbet" och är man på AW eller middag med vänner så är det underförstått att ja vem vet, sannolikt sent. Då vet man ungefär och det är en lagom nivå för oss.

Ja tjat och kontrollerande är ju fel, det måste vara en balans och en uppriktig förståelse. Sunt förnuft skulle jag vilja säga!

 

[Amha]

Det där med när man kommer hem är intressant. Min partner kan vid vissa tider på dygnet ogilla när jag inte vet/kommer sent. Det handlar då om att äta tillsammans hela familjen, hjälpas åt att få barnen redo för sängen osv. Fullt förståeligt skulle jag säga. Lösningen på detta är för mig/oss ett stall med mycket service, försöka fixa stallsysslor antingen på dagen eller efter att barnen gått i säng osv så att det inte krockar med dessa tider. Delvis för min skull men även för min partner och barnen. Är barnen iväg skiter han lite i när jag är iväg om vi inte har något planerat.

 

[Mabuse]

Då har vi tolkat det olika. Jag har tolkat det som att en del i tråden skrivit att de vill leva ensamma för att slippa kompromisser och att det sedan har varit långa föredrag om hur andra inte upplever att de kompromissar i sina relationer. Det är mig veterligen enbart TS som menar att en blir överkörd men just denna dialog har inte skett med henne.

Jag refererar till trådstarten. Man kan väl diskutera utifrån en trådstart utan att alla inlägg måste riktas direkt till TS? Då blir det ju också väldigt personligt, snarare än att handla om ämnet rent generellt.

 

[Mabuse]

Tycker diskussionen om mat är jättekonstig. Jag lagar alltid storkok och då äter man om man vill eller inte vill. Vilken tid som helst. Ser inte problemet. Annat än om maten tagit slut och nytt storkok måste göras.

Men andra kanske äter annorlunda än du. Är det jättekonstigt för dig att andra människor inte lagar storkok?

Jag gillar t ex nylagad mat, och tycker det är trevligt att äta tillsammans. Då är ju storkok som var och en värmer på när de blir hungriga inte någon särskilt bra idé. Jag tänker nog inte att jag är jättekonstig, bara att jag är annorlunda än du. Det betyder ju inte att någon av oss är jättekonstig, bara olika.

 

[Voeux]

Jag refererar till trådstarten. Man kan väl diskutera utifrån en trådstart utan att alla inlägg måste riktas direkt till TS? Då blir det ju också väldigt personligt, snarare än att handla om ämnet rent generellt.

Om man citerar någon annans inlägg så antar jag att man refererar till just det inlägget.

 

[Breaktown]

Med nuvarande partner meddelar vi om vi "kommer hem efter jobbet" eller "tränar efter jobbet" och är man på AW eller middag med vänner så är det underförstått att ja vem vet, sannolikt sent. Då vet man ungefär och det är en lagom nivå för oss.

Liknande har vi också. Vi har också överenskommelsen att om man är iväg på något med oklar plats och sluttid (tex ute på stan med vänner kvällstid), så skickar man ett sms när man åker hemåt, för att den andre ska veta. Men det är ju inte diskussion om när man ska komma hem.

 

[Mabuse]

Om man citerar någon annans inlägg så antar jag att man refererar till just det inlägget.

Jag menar att jag refererar till trådstarten när jag förklarade varför människor i tråden diskuterar relationer och huruvida de innebär att man blir överkörd. De diskuterar det därför att trådstarten handlade om det. Ofta finns det en koppling mellan trådstarten och det som diskuteras i en tråd, även om inte alla inlägg i tråden citerar trådstarten eller vänder sig direkt till den som är TS.

 

[Voeux]

Jag menar att jag refererar till trådstarten när jag förklarade varför människor i tråden diskuterar relationer och huruvida de innebär att man blir överkörd. De diskuterar det därför att trådstarten handlade om det. Ofta finns det en koppling mellan trådstarten och det som diskuteras i en tråd, även om inte alla inlägg i tråden citerar trådstarten eller vänder sig direkt till den som är TS.

Jag tror vi pratar om helt olika saker. Jag pratar om bland annat de diskussioner som jag själv varit involverad i under tråden där jag och andra användare diskuterar med varandra, jag och dem eller dem och dem. Om upplevelse av kompromiss. Om någon refererar till något annat än de inlägg de citerar i den här diskussionen så är det ju bra om det framkommer.

Jag vet hur en tråd fungerar, tack

 

[Inte_Ung]

Med nuvarande partner meddelar vi om vi "kommer hem efter jobbet" eller "tränar efter jobbet" och är man på AW eller middag med vänner så är det underförstått att ja vem vet, sannolikt sent. Då vet man ungefär och det är en lagom nivå för oss.

Vi meddelar hur länge huset är tomt.
Det är ju bra att veta om man hittar på saker.
Så typ efter kl som och så tidigast.

 

[Inte_Ung]

Men min erfarenhet kommer från en person som blev arg om maten inte stod varm och nylagad, framdukad på bordet då han klev in genom dörren, oberoende av om klockan var 5 eller 10 på kvällen då han kom, utan att ha meddelat att han var på väg. Behövde han värma själv var allt fel. Stod den varm i ugnen var det fel. Började jag laga maten då han kom hem var det fel. Ringde jag och frågade när han trodde att han kommer hem var det tokfel. Lagade jag inte mat var det mest fel av allt.

Men himmel och pannkaka vilket sätt.
Så kan man ju inte ha det.

Min sambo har behov av att få laga mat.
Jag äter det som finns eller serveras.
Jag kan beställa också om jag vill ha något särskilt.
Vi bråkar aldrig om måltider eller mat.
Och ja, jag är oerhört bortskämd.

Han gör allt och jag gör resten.

 

[Tuvstarr]

Men himmel och pannkaka vilket sätt.
Så kan man ju inte ha det.

Min sambo har behov av att få laga mat.
Jag äter det som finns eller serveras.
Jag kan beställa också om jag vill ha något särskilt.
Vi bråkar aldrig om måltider eller mat.
Och ja, jag är oerhört bortskämd.

Han gör allt och jag gör resten.

Nej, man kan ju inte ha det så.
Och då jag efter att ha tagit mig ut ur det förhållandet, blivit sambo med en som var ännu värre, som hade ännu fler krav på mig, så jag knappt fick sova ens. Så kan jag bara inte tänka mig att någonsin igen sätta mig i en situation där jag riskerar att inte helt och hållet kunna styra över min vardag.

 

[athena_arabians]

Vad gäller att höra av sig... klart att en inte ska känna sig kontrollerad men med tanke på hur mycket tid både jag och särbon tillbringar i bilen så hör vi alltid av oss när vi har kommit hem (och det finns alltid en ungefärlig tidpunkt när vi borde vara hemma även om den är flexibel). En avlägsen bekant till särbon körde av vägen så illa att han dog efter en krock med en älg en vinter under en snöstorm. Eftersom spåren efter bilen hade snöat igen hittades inte han förrän flera dagar senare. Det är inte uteslutet att han kanske hade överlevt om han fått hjälp tidigare.

 

[cirkus]

Tycker diskussionen om mat är jättekonstig. Jag lagar alltid storkok och då äter man om man vill eller inte vill. Vilken tid som helst. Ser inte problemet. Annat än om maten tagit slut och nytt storkok måste göras.

Det gör jag också!
Jag har en del "bas" grejer som jag gör.
Tex färsbiffar och broccoli eller kyckling och broccoli. Gör 6 portioner och sen räcker det till både middagar och lunchlådor