Fast är det verkligen så svårt att fatta att för en del så kan det där "informera om sina intentioner" eller möjlighete att ändra sig om man vill laga mat eller ej upplevas som kvävande?
Om man inte vet så kan man kommunicera att man inte vet. Det är inte ett dugg svårt. Vi är många här som har häst liksom, och många med både partners som vi bor med och har häst. Min partner hade inga problem med att laga mat till sig själv om han var hungrig. Även om det hände att han hörde av sig och frågade om jag var på G hemåt eller om han skulle äta själv. Det är liksom inte svårt alls om man bara försöker och vill.
Jag har aldrig koll på när jag kommer hem. Varken från jobb eller stall. Ibland ringer min sambo och undrar vart jag tagit vägen om klockan är jättemycket och jag inte kommit från jobbet än, men han har aldrig uttryckt att han blir trött på det.
Nu kan ju inte jag tala för alla partners i universum, men ingen av mina partners har upplevt att det har varit jobbigt. Jag tror att så länge man vet och förstår varför man inte kan säga en fast tid så känns det nog inte speciellt jobbigt.Ja det är självklart att det går att lösa om man vill ha relationen. Jag har aldrig påstått att man inte kan leva tillsammans med någon för att man har häst
Men om man typ varje dag svarar "vet ej" så kan det kännas jobbigt både för ens partner och en själv. Det är väl ändå inte så svårt att förstå att det för andra kan kännas så, även om det inte gör det för dig.
Alla väljer såklart själva, och det tror jag ingen har sagt något om heller? Utan diskussionen var väl mer på temat varför folk vill leva i relationer, när en relation bara innebär att man blir överkörd.
Det är ju smart.
Snarare ett sätt att klara av att kunna äta lagad mat. Jag har problem med matlagningen och har svårt att få till det. Med storkok behöver jag inte komma till skott så ofta.
Så gör vi med. Hur smidigt som helst. Enda är att det försvinner fortare när man är två stycken.
