Varför vill folk ha en partner?

[athena_arabians]

Och skillnaden är? Jag tycker inte att begreppet "pojkvän" låter som något jag vill använda om en 47-årig man. Jag kallar honom varken pojke eller kille i något annat sammanhang heller. Han är en man.

(Jag brukar iofs säga partner i de flesta sammanhang, men jag kan verkligen inte förstå på vilket vis särbo skulle vara definierat av hur många timmar i sträck man träffas...?)

Jag säger också partner. Han är över 50 och jag blir 50 i år, att kalla honom pojkvän känns väldigt fånigt.

 

[escodobe]

Hur kan ni tycka att särbo ger en frihet?
Visst att man är fri mellan varven men när man ses?
Jag har provat särbo och tycker det är långt mer krävande än en sambo.
Att umgås konstant i flera dagar i rad och även ha någon hemma i sitt eget hem känns långt mer störande än att ha sin sambo i sitt gemensamma hem

Så upplever jag det inte alls och då har jag varit sambo med två män och särbo med tre (en av de tre var jag senare sambo med) jag upplever det som ultimat för mig. Men jag har varit särbo med personer i samma stad, så även om det är "tillsammans" dagar när vi är tillsammans så har jag ändå varit på jobbet,skolan,stallet eller dykningen. Jag har liksom en vardag även om jag råkar sova hos olika sängar under veckans dagar.

 

[escodobe]

Jag säger också partner. Han är över 50 och jag blir 50 i år, att kalla honom pojkvän känns väldigt fånigt.

Jag tycker partner är mitt favoritbenämning.

För övrigt så blir jag galet provocerad över att folk verkar tro att man inte kan älska varandra och vara minst lika "seriösa" som folk som är sambos eller gifta.
Jag har ju varit både särbo och sambo och det är tamitusan inte nån skillnad på min kärlek beroende på om vi äger en bostad ihop eller ej.
Att jag behöver ensamtid handlar inte om att en partner är jobbig, att vi inte är kära eller liknade. Det handlar bara om att jag har ett behov av att existera utan att en annan människa också existerar i samma livsrum.

 

[Lillo]

Det där är extremt dömande och jag tar faktiskt illa upp. Jag har 53 mil till min älskade och ingen av oss har råd, tid eller ork att åka till varandra flera gånger i månaden (eller vad nu ditt kriterie är för att det ska vara ett "riktigt" förhållande). Det betyder inte att det skulle vara någon form av infantilt tonårsförhållande eller KK/FWB. Vi är ett par, vi råkar bara inte bo på samma ställe.

Sedan är din definition av särbo inte ens i närheten av den gängse definitionen.

Inte skrivit som att vara dömande utan vad jag skulle kalla det jag skulle fortfarande kalla det för pojk/gubbvän om jag hade distansförhållande.

Andra får kalla det precis vad dom vill eller inget alls.

 

[Lillo]

Jag tycker partner är mitt favoritbenämning.

För övrigt så blir jag galet provocerad över att folk verkar tro att man inte kan älska varandra och vara minst lika "seriösa" som folk som är sambos eller gifta.
Jag har ju varit både särbo och sambo och det är tamitusan inte nån skillnad på min kärlek beroende på om vi äger en bostad ihop eller ej.
Att jag behöver ensamtid handlar inte om att en partner är jobbig, att vi inte är kära eller liknade. Det handlar bara om att jag har ett behov av att existera utan att en annan människa också existerar i samma livsrum.

Ja Känslor har ju ingenting med boendeform att göra man kan älska någon på andra sidan jorden om det är så

 

[escodobe]

Inte skrivit som att vara dömande utan vad jag skulle kalla det jag skulle fortfarande kalla det för pojk/gubbvän om jag hade distansförhållande.

Andra får kalla det precis vad dom vill eller inget alls.

Men varför? Är man mindre partner för att man inte bor ihop trots att man kanske delat glädje och sorg i 10 år än nån som varit tillsammans och gift sig inom 1 år? Vad får dig att tro att det gifta paret är "mer seriöst" i sina känslor och relationer?

 

[escodobe]

Ja Känslor har ju ingenting med boendeform att göra man kan älska någon på andra sidan jorden om det är så

Precis, och då blir det tramsigt av dig att tycka att man ska kalla varandra för flickvän/pojkvän som nån slags tonårsflört istället för partner och särbo

 

[Lillo]

Men varför? Är man mindre partner för att man inte bor ihop trots att man kanske delat glädje och sorg i 10 år än nån som varit tillsammans och gift sig inom 1 år? Vad får dig att tro att det gifta paret är "mer seriöst" i sina känslor och relationer?

Va? Vad läser du in allt det här?
Jag skrev bara att jag inte skulle kalla någon man träffar då och då och sover en natt ibland hos för särbo.

 

[escodobe]

Va? Vad läser du in allt det här?
Jag skrev bara att jag inte skulle kalla någon man träffar då och då och sover en natt ibland hos för särbo.

Varför inte? man är ihop med bor isär?

 

[Lillo]

Precis, och då blir det tramsigt av dig att tycka att man ska kalla varandra för flickvän/pojkvän som nån slags tonårsflört istället för partner.

Tonårsflört? Det har jag inte heller skrivit tycker det är du själv som är tramsig som hittar på saker.
Särbo är ju någon man bor hos inte träffar en natt då och då.

 

[Lillo]

Varför inte? man är ihop med bor isär?

Varför får jag inte ha en egen åsikt??
Du bestämmer inte vad jag tycker är särbo. För sista gången jag tycker inte en särbo är någon man bara ses över en natt med utan någon man bor hos eller har hemma hos sig lite mer i vardagen också

 

[Sel]

Är man stadiga partners men inte bor ihop är man väl ändå särbos, oavsett hur mycket tid man spenderar tillsammans? Vad är man annars?

 

[athena_arabians]

Är man stadiga partners men inte bor ihop är man väl ändå särbos, oavsett hur mycket tid man spenderar tillsammans? Vad är man annars?

Exakt, det är ju liksom definitionen på särbos...

 

[Ramona]

Jag mår inte ett dugg dåligt av att vara singel. Men det finns för- och nackdelar med precis allting i livet. Jag har trivts väldigt bra som sambo, särbo och helt singel. Allting handlar ju om vart man är i livet och vad man prioriterar just då.

Jag skulle aldrig få för mig att bli tillsammans med en man som inte hade grundläggande respekt för mig och som ville att jag mådde bra. Precis som att jag inte hade blivit tillsammans med honom om jag inte hade samma känslor för honom. Jag vill ju att min partner är nöjd och glad och det är få saker som är så viktiga i livet att jag behöver fightas med näbbar och klor för att behålla det, då är det nog mer partnern som ryker. Han jag träffar nu är absolut ett bra sambomaterial. Han är mycket omtänksam, men har också bott själv på sin egna gård större delen av sitt vuxna liv så han är självgående och tar mängder med initiativ. Det är så skönt att han löser grejer även när han är hemma hos mig, för att han vet att det behövs göras. Jag behöver inte vara någon projektledare i förhållandet, utan det finns någon annan som drar den bördan också. Han vill hjälpa mig och jag vill hjälpa honom! Nu har vi flera gemensamma intressen, men vi har också respekt för att vi har olika behov av mängden gemensamma intressen. Han kan gå ut och jaga i -20 grader och snålblåst, medan jag är mer en social jägare som gillar grillningen bäst på hela dagen, men han blir stolt över mig när jag skjuter guld på älgen. Jag kan spela golf med mina vänner en hel dag och det skulle han aldrig hänga med på, men då prioriterar han saker på egen hand de dagarna. Ibland hänger han med på träning. Inte för att han är så intresserad av att se mig rida eller för att jag behöver sällskapet, men mer för att han tycker att det är kul att se mina framsteg (har bytt gren) och ha lite koll på vad jag menar när jag pratar om någonting. Han är inte ett dugg intresserad av mina tomatodlingar, men han bygger gärna och fixar. Jag är ingen atlet, vilket han är, men jag offrar mig och åker det något längre spåret på längdskidor och tar mod till mig att köra mer kuperat spår eftersom jag vet att han tycker att mitt platta favoritspår är tråkigt. Jag drar igång en massa projekt som han avslutar. Vi är en riktigt bra kombo! Och vi samarbetar och jobbar bra ihop, till skillnad från flera par jag känner som inte ens kan sätta upp en planka utan att det blir väsen.

Jag är inte personen som bråkar över småsaker. Vill man ha farmors fula julstjärna i näver hängandes i köksfönstret så får man det. Jag inser att det betyder någonting för personen och jag kräver samma respekt tillbaka. Det är inte svårare än så.

 

[Lingon]

Om man bor ihop hade jag nog ändå känt mig lite dum om jag lagat mat till mig själv men inte min sambo. Och tvärtom. Helt okej att det blir så någon gång när man inte visste att den andre skulle komma hem tills maten blev klar, men om det händer ofta...njae, det skulle inte kännas bra.

För mig är det rimligt att stämma av om man vill äta hemma tillsammans och när man i så fall kommer hem, när man bor ihop. Och då är man tillbaka till att en viss synkning av tider och matönskemål behövs...

Varför skulle man bara laga mat till sig själv bara för att man inte vet när den andre ska komma hem? Den andre kan ju värma det när hen kommer hem.

 

[Inte_Ung]

Då är det ju mer pojkvän flickvän nivå tycker jag.

Nej relationen är ju i mål.
Som särbo har man definierat hur relationen skall se ut.

Som pojkvän flickvän är relationen på väg någonstans.
Det förväntas att man planerar att ta relationen till nästa nivå.

 

[Thaliaste]

Varför skulle man bara laga mat till sig själv bara för att man inte vet när den andre ska komma hem? Den andre kan ju värma det när hen kommer hem.

Om jag vet att den andre vill äta när hen kommer hem ja, men det är ju inte säkert. Kanske redan ätit, eller bara vill ta en macka innan går direkt i säng eller inte är hungrig osv. Har jag gjort en club sandwich (som jag åt igår kväll när jag visste att jag skulle äta själv) så vill jag inte göra en till som blir stående och sedan slängs (åtminstone delar av). Visst kan man använda ingredienserna till annat nästa dag men det förutsätter att man är duktig på att komponera nya rätter, och man är även då i situationen att man inte vet om man är 1 eller 2 som ska äta. Om det bara är jag så kan ju jag själv äta upp det överblivna, men det vet jag ju inte utan att vi kommunicerat om det.

Jag tycker fortfarande att det som känns bäst för mig är att ha en kommunikation kring huruvida man tänkt äta hemma eller inte, och att det är ett viss kompromissande med min egen frihet och att det är något jag är införstådd med och väljer att ha när jag är i en relation.

Jag är också uppvuxen med att det i vår familj var stor frihet att vara iväg på olika håll, men att man skulle meddela om man ville äta hemma (när övriga åt eller värma när man kom hem). För den som lagade matens skull.

 

[Lingon]

Om jag vet att den andre vill äta när hen kommer hem ja, men det är ju inte säkert. Kanske redan ätit, eller bara vill ta en macka innan går direkt i säng eller inte är hungrig osv. Har jag gjort en club sandwich (som jag åt igår kväll när jag visste att jag skulle äta själv) så vill jag inte göra en till som blir stående och sedan slängs (åtminstone delar av). Visst kan man använda ingredienserna till annat nästa dag men det förutsätter att man är duktig på att komponera nya rätter, och man är även då i situationen att man inte vet om man är 1 eller 2 som ska äta. Om det bara är jag så kan ju jag själv äta upp det överblivna, men det vet jag ju inte utan att vi kommunicerat om det.

Jag tycker fortfarande att det som känns bäst för mig är att ha en kommunikation kring huruvida man tänkt äta hemma eller inte, och att det är ett viss kompromissande med min egen frihet och att det är något jag är införstådd med och väljer att ha när jag är i en relation.

Jag är också uppvuxen med att det i vår familj var stor frihet att vara iväg på olika håll, men att man skulle meddela om man ville äta hemma (när övriga åt eller värma när man kom hem). För den som lagade matens skull.

Ja, självklart kommunicerar man med varandra när man är i en relation. Men kommunikation om ifall man tänker äta middag hemma och i så fall när gör ju inte att man inte kan välja det man själv vill. Ens frihet blir inte mindre för att man informerar om sina intentioner. Man kan också vända på det och säga till sin partner att man är sugen på Club Sandwich och fråga om hen vill ha en sån eller inte. Om hen ska komma hem senare så får hen väl lösa sin middag själv. Men det är ju schysst att inte först säga att man ska laga middag och sen ändra sig nån enstaka timme innan.

 

[Masqueradee]

Varför får jag inte ha en egen åsikt??
Du bestämmer inte vad jag tycker är särbo. För sista gången jag tycker inte en särbo är någon man bara ses över en natt med utan någon man bor hos eller har hemma hos sig lite mer i vardagen också

Har du inte förvirrat begreppen sambo = partner man bor med och särbo = partner man inte bor med?

 

[Nepenthe]

Jag har inget behov av det. Alltid klarat mig som singel och det är många gånger enklast.

Men sen blev jag kär.. det jag gillar är att ha någon att vara tillsammans med på kvällarna, prata med i soffan. Att man delar på tråkiga saker, underlättar för varandra. Vi är inte bara ett par och ihop utan han är även en av mina bästa vänner