Varför självmordstankar?

[Plötsligt]

Hur tillfälligt? Hur kämpigt med ekonomin?

Har exakt 4000 på kontot tills min lön kommer i slutet av September. Blev av med förra jobbet i höstas. Har ingen att låna av och måste sälja prylar för att betala räkningar.

Stor del av din trådstart berör ju självmordstankar, så det är väl inte så konstigt att folk svarat som de gjort. Du beskriver i ena meningen att ditt liv är jättebra, i andra meningen har du ekonomiska problem och orkar knappt sköta dagliga sysslor. Jag tror det är svårt att börja nysta i varför du mår dåligt med så knapphändig och motstridig information - det är helt enkelt lite svårt att förstå vad du vill med tråden.

Förlåt för att jag var otydlig. I min värld är det inte så hela världen att ha självmordstankar då och då, världen är ju hemsk

Självmordstankar innebär ju bokstavligen tankar på att begå självmord = dö. Är det livsleda du menar?

Nej alltså tankar som "att det aldrig kan gå bra, lika bra att dö då" och "fan jag bara förstör för alla lika bra att dö".

Inte alls samma som "jag ska dö på x sätt på x dag och nu har jag bestämt det".

 

[Enya]

Stor del av din trådstart berör ju självmordstankar, så det är väl inte så konstigt att folk svarat som de gjort. Du beskriver i ena meningen att ditt liv är jättebra, i andra meningen har du ekonomiska problem och orkar knappt sköta dagliga sysslor. Jag tror det är svårt att börja nysta i varför du mår dåligt med så knapphändig och motstridig information - det är helt enkelt lite svårt att förstå vad du vill med tråden.

Kanske TS bara vill lufta sina tankar lite, funderar jag på.
Jag tänker att det kanske är både svårt och lite skuld/skamligt att sätta ord på sina tankar och känslor om detta ämnet, speciellt om man själv inte är så insatt och van vid att känna så här sedan tidigare. Kanske är det därför det verkar lite rörigt.

 

[Modest]

Kanske TS bara vill lufta sina tankar lite, funderar jag på.
Jag tänker att det kanske är både svårt och lite skuld/skamligt att sätta ord på sina tankar och känslor om detta ämnet, speciellt om man själv inte är så insatt och van vid att känna så här sedan tidigare. Kanske är det därför det verkar lite rörigt.

Det fattar jag, det var hävdandet att självmordstankar är normalt och odramatiskt som jag ville problematisera. Det är inte normalt att ha återkommande självmordstankar. Tänkte därför att TS kanske inte menade självmordstankar i ordets bemärkelse.

 

[athena_arabians]

Kanske TS bara vill lufta sina tankar lite, funderar jag på.
Jag tänker att det kanske är både svårt och lite skuld/skamligt att sätta ord på sina tankar och känslor om detta ämnet, speciellt om man själv inte är så insatt och van vid att känna så här sedan tidigare. Kanske är det därför det verkar lite rörigt.

Fast så fort någon säger "självmord" ska det tas på allra största allvar. Det kan gå riktigt illa annars.

@Plötsligt: Jag förstår din motvilja mot psykofarmaka men det är verkligen inte fråga om att bli "nerdrogad". Ibland behöver hjärnan lite kemisk hjälp helt enkelt. Att ta något milt som humörstabiliserare i väntan på samtalskontakt är verkligen inget märkligt.

 

[Modest]

Har exakt 4000 på kontot tills min lön kommer i slutet av September. Blev av med förra jobbet i höstas. Har ingen att låna av och måste sälja prylar för att betala räkningar.


Förlåt för att jag var otydlig. I min värld är det inte så hela världen att ha självmordstankar då och då, världen är ju hemsk

Nej alltså tankar som "att det aldrig kan gå bra, lika bra att dö då" och "fan jag bara förstör för alla lika bra att dö".

Inte alls samma som "jag ska dö på x sätt på x dag och nu har jag bestämt det".

Det är inte normalt och då behöver du få hjälp med det.

 

[athena_arabians]

Det fattar jag, det var hävdandet att självmordstankar är normalt och odramatiskt som jag ville problematisera. Det är inte normalt att ha återkommande självmordstankar. Tänkte därför att TS inte menade självmordstankar i ordets bemärkelse.

Ja, att ens försöka normalisera självmordstankar är galet för de är inte normala och ska som sagt tas på allvar. Jag har sett på nära håll vad en älskad släktings självmord gjorde med de anhöriga

 

[Plötsligt]

Det är inte normalt och då behöver du få hjälp med det.

och jag håller ju på att få hjälp med det. kan jag då inte diskutera med någon annan i väntan på psykologen? eller är det så känsligt att ingen får säga annat än "sök hjälp" i en sån här tråd?

 

[Enya]

Har exakt 4000 på kontot tills min lön kommer i slutet av September. Blev av med förra jobbet i höstas. Har ingen att låna av och måste sälja prylar för att betala räkningar.


Förlåt för att jag var otydlig. I min värld är det inte så hela världen att ha självmordstankar då och då, världen är ju hemsk

Nej alltså tankar som "att det aldrig kan gå bra, lika bra att dö då" och "fan jag bara förstör för alla lika bra att dö".

Inte alls samma som "jag ska dö på x sätt på x dag och nu har jag bestämt det".

Pengar kan verkligen vara något som kan ta fram jobbiga känslor, om man inte har pengar och oroar sig för hur man ska klara sig är det nästan givet att man mår dåligt psykiskt. Väldigt nedbrytande. Väldigt svårt att se en lösning också när man hamnat där. Kan du se en lösning till september, klarar du dig menar jag, även om det är skralt?

Att känna sig trött på livet tror jag kan vara ganska normalt, i alla fall för en del personer, men att känna att man på riktigt vill dö är allvarligare än så, och att vara så pass under isen att det är svårt att ta hand om sig i samband med de känslorna är ju också ett tecken på att du behöver hjälp.

Vill du inte ta mediciner så skulle jag råda dig till samtal, finns via onlie tex, du har fått flera förslag i tråden redan, att välja mellan, och det är ju ett bra första steg tills vc har tid tänker jag. Sätter bollen i rullning.

 

[Enya]

Fast så fort någon säger "självmord" ska det tas på allra största allvar. Det kan gå riktigt illa annars.

@Plötsligt: Jag förstår din motvilja mot psykofarmaka men det är verkligen inte fråga om att bli "nerdrogad". Ibland behöver hjärnan lite kemisk hjälp helt enkelt. Att ta något milt som humörstabiliserare i väntan på samtalskontakt är verkligen inget märkligt.

Jag har absolut inte sagt något annat.

 

[Enya]

Det fattar jag, det var hävdandet att självmordstankar är normalt och odramatiskt som jag ville problematisera. Det är inte normalt att ha återkommande självmordstankar. Tänkte därför att TS inte menade självmordstankar i ordets bemärkelse.

Jag håller med om att det inte är normalt, men funderade bara på varför inläggen upplevs som röriga och motstridiga.

 

[parellikusken]

och jag håller ju på att få hjälp med det. kan jag då inte diskutera med någon annan i väntan på psykologen? eller är det så känsligt att ingen får säga annat än "sök hjälp" i en sån här tråd?

Jag skulle inte våga diskutera det, utan snarare prata om på vilket sätt du kan söka hjälp så du kan få hjälp snabbare.
Självmordstankar är inget att ta lätt på och att diskutera kring det som okunnig känns dumt.

 

[Enya]

Ja, att ens försöka normalisera självmordstankar är galet för de är inte normala och ska som sagt tas på allvar. Jag har sett på nära håll vad en älskad släktings självmord gjorde med de anhöriga

Förutom TS kan jag inte se att någon försöker normalisera det?

Å andra sidan, jag avskyr bukes skuldbeläggande av självmord. Att skuldbelägga någon som tänker på det är faktiskt inte rätt väg, om man tror att en person som känner sådana tankar då hellre låter bli självmord lever man nog i en fantasivärld själv. Det enda som sker är att personen döljer vad den känner inför andra istället för att våga prata om det.

Det vet jag av egen erfarenhet.

 

[Sel]

Jag ogillar också Verkligen kommentarer som "tänk på de efterlevande."

 

[Gimlan]

Jag ogillar också Verkligen kommentarer som "tänk på de efterlevande."

Jag tycker tvärtom det är oerhört viktigt att lyfta det perspektivet.

 

[Plötsligt]

Synd att jag fått det att låta så allvarligare än det är. Som sagt skulle inte sagt nåt om självmordstankar för det är inte poängen och jag känner att det bara blivit bråk kring det. Ni behöver som inte övertala mig att leva eller söka hjälp, jag gör båda finfint.

Jag undrar ju mest kring olika livshändelser/situationer som kanske orsaker till dåligt mående ochkanske om någon vet sätt att fundera på sitt liv själv. Ingen som behöver gå på äggskal här kring mitt mående utan jsg vill liksom diskutera VARFÖR vi mår
dåligt ibland och inte bara "depression är en sjukdom", för jag tror verkligen inte att alla som har tankar om att dö är sjuka eller deprimerade och även om man är deprimerad så är man inte nån slags glasmänniska som går sönder av minsta lilla

 

[Sel]

och jag håller ju på att få hjälp med det. kan jag då inte diskutera med någon annan i väntan på psykologen? eller är det så känsligt att ingen får säga annat än "sök hjälp" i en sån här tråd?

Det är klart du kan diskutera och ventilera, men samtidigt hoppas jag du förstår att folk är försiktiga och hänvisar till vården i sådana här fall. Det är ju inte en allmän diskussion av ämnet.

 

[Plötsligt]

Pengar kan verkligen vara något som kan ta fram jobbiga känslor, om man inte har pengar och oroar sig för hur man ska klara sig är det nästan givet att man mår dåligt psykiskt. Väldigt nedbrytande. Väldigt svårt att se en lösning också när man hamnat där. Kan du se en lösning till september, klarar du dig menar jag, även om det är skralt?

Att känna sig trött på livet tror jag kan vara ganska normalt, i alla fall för en del personer, men att känna att man på riktigt vill dö är allvarligare än så, och att vara så pass under isen att det är svårt att ta hand om sig i samband med de känslorna är ju också ett tecken på att du behöver hjälp.

Vill du inte ta mediciner så skulle jag råda dig till samtal, finns via onlie tex, du har fått flera förslag i tråden redan, att välja mellan, och det är ju ett bra första steg tills vc har tid tänker jag. Sätter bollen i rullning.

som sagt, jag vet att jag behöver hjälp och har sökt hjälp, så ingen behöver övertala mig till det!

Jag tror att jag klarar mig. så länge inte hästarna blir sjuka eller något annat händer så borde jag kunna få ihop till räkningarna. väldigt tråkig sommar och jag missar massor med roliga saker men känner mig verkligen barnslig som inte bara biter ihop

 

[_Elly_]

och jag håller ju på att få hjälp med det. kan jag då inte diskutera med någon annan i väntan på psykologen? eller är det så känsligt att ingen får säga annat än "sök hjälp" i en sån här tråd?

Vad ska folk säga? Du tillskriver andra åsikter men när de är oroade pga vad du uttrycker är det fel?
Det är inte ett friskt beteende att tycka att man själv inte är värd att leva för att man är deprimerad ett tag. Allt känns så svartvitt i ditt tänk. En depression behöver inte bara på något likväl som att cancer inte behöver betyda att personen som får det varit "ohälsosam".

En stor del av befolkningen äter antidepp under någon period i livet. Det betyder inte att man är fast med dåligt mående förevigt.

 

[Enya]

Synd att jag fått det att låta så allvarligare än det är. Som sagt skulle inte sagt nåt om självmordstankar för det är inte poängen och jag känner att det bara blivit bråk kring det. Ni behöver som inte övertala mig att leva eller söka hjälp, jag gör båda finfint.

Jag undrar ju mest kring olika livshändelser/situationer som kanske orsaker till dåligt mående ochkanske om någon vet sätt att fundera på sitt liv själv. Ingen som behöver gå på äggskal här kring mitt mående utan jsg vill liksom diskutera VARFÖR vi mår
dåligt ibland och inte bara "depression är en sjukdom", för jag tror verkligen inte att alla som har tankar om att dö är sjuka eller deprimerade och även om man är deprimerad så är man inte nån slags glasmänniska som går sönder av minsta lilla

Ok, då skulle jag absolut säga att ekonomin är en stor orsak till att man kan känna som du gör, även om det är kortvarigt. Det tar fram mycket oro det där med pengar. alla är ju olika känsliga för saker som påverkar oss, men pengar är inget ovanligt att det sliter på en mentalt.

 

[_Elly_]

känner mig verkligen barnslig som inte bara biter ihop

Skulle du verkligen säga samma sak till en annan person som blivit deprimerad?