Varför självmordstankar?

[MissFideli]

Dålig ekonomi är nog en rätt vanlig anledning till psykisk ohälsa på olika sätt.

 

[Plötsligt]

Tror inte någon blir arg, men att ta livet av sig är väldigt drastiskt och påverkar väldigt många under många år.

Jag har självmord i släkten, en moster tog livet av sig när hon var 27 år. Trots att det i år är 45 år sedan (det hände innan jag föddes) så påverkas så många människor av det fortfarande. Min mamma har sagt: ”Man kommer inte över det, men man får lära sig att leva med det.”

Ja. Döden är hemsk. Men jag skulle lika gärna kunna bli påkörd eller fysiskt sjuk. Då hade ingen skyllt på mig, men om det är psykiskt så är det mitt fel och extra hemskt? Det går jag inte med på. Min kusin blev söndertrasad av en skördetröska, jag kanske dör i depression. Alla dör vi nångång.

 

[Plötsligt]

Dålig ekonomi är nog en rätt vanlig anledning till psykisk ohälsa på olika sätt.

Även om jag vet att det är tillfälligt? Det känns väldigt fjantigt att bli deprimerad bara för att det är kämpigt några månader

 

[Gimlan]

Ja. Döden är hemsk. Men jag skulle lika gärna kunna bli påkörd eller fysiskt sjuk. Då hade ingen skyllt på mig, men om det är psykiskt så är det mitt fel och extra hemskt? Det går jag inte med på. Min kusin blev söndertrasad av en skördetröska, jag kanske dör i depression. Alla dör vi nångång.

Dessvärre är det väldigt ofta så att självmord traumatiserar omgivningen mer än olyckor eller sjukdom.

 

[Plötsligt]

Även om jag vet att det är tillfälligt? Det känns väldigt fjantigt att bli deprimerad bara för att det är kämpigt några månader

@MissFideli menar att jag känner mig fjantig då. men det kanske är normalt ändå

 

[corzette]

Gammal användare, nytt nick.

Har fått självmordstankar sen ett tag tillbaka. Allt fysiskt är kollat hos VC men psykolog har kö. Det är så konstigt för mitt liv är jättebra. Jag har allt jag vill ha i livet. Ändå har jag som ett stort hål i mig nu. Kan knappt äta, duscha etc. Ekonomin är dålig för första gången på länge men det ska jag väl inte vilja dö för???

Vet inte vad som är fel men vill hitta det och fixa det. Bor själv och när jag skrev samma sak till familjen så fick jag bara ledsen smiley tillbaka.

Obsobs vill inte dö nu och inte några planer eller så så oroa er inte för det

Jag skaffade hormonspiral som gav mej självmordstankar. Så fort jag kom på vad som "va nytt i livet" i nåt klart skede så åkte den ut ... (barnmorskan var MYCKET FÖRVÅNAD och det var absolut inte spiralens del)

Efter det hade jag det bättre men ändå inte bra. Kände som du att blir inte livet bättre kan jag lika gärna dö "av eget val, när jag vill" Men till slut tog jag kontakt med vc för jag ville ju ändå inte riktigt dö, och fick en KBT kontakt. Emellan vc och KBT träffar jag en kille. Efter 2-3 samtal kom hon fram till att jag hade "relationsproblem" OBS jag tog alltså upp att jag va inne på att ta självmord.
Slutade såklart att gå hos KBTpersonen. och efter några månader gör killen slut pga av hon som "fick ihop oss" då de blev ihop istället. Lång historia kort, blev så jävla arg där å då att jag VÄGRADE göra dem till viljes (typ lägga mej ner å dö, de visste ju hur jag mådde) ... I stället blev jag så ARG !
Slutade med att jag slutade va självmordsbenägen, träffade världens bästa sambo och det låter som en "happy ever after" men det är för att det är så...
Tog aldrig några tabletter, fick inte hjälp av vården. Säger INTE att man inte ska ta hjälp av vården MEN det är inte för alla... MEN man kan hjälpa sej själv med "rätt tänk" I mitt fall hjälpte min ilska till att få mej "bättre". Att tänka på annat är en betrodd metod.
I många fall tror jag "svenssontänket" gör att folk blir deprimerade, man ska inte sticka ut, man ska va som alla andra, inte visa för mkt känslor osv... Och då blir livet meningslöst (man BLIR deprimerad)... LEV livet. Tänk utanför ramarna. Hitta på saker. Skratta högt OAVSETT om ingen annan fattar. Bli ARG om du blir det. Bli ledsen. osv... Ingen kan leva livet åt en...
Jag hade inte relationsproblem (det visste jag redan) med sambon har jag varit mej själv från 1a sekund och det skrämde inte iväg honom...

 

[Thomasine]

Jag tänkte att det kanske gick att diskutera andra orsaker till dåligt mående än just obalans i hjärnan. Samtalskontakt står jag ju i kö för, så tänkte kanske vanliga människor också har tankar om varför det känns som det gör.


Fast som jag skrev i TS menar jag inte att jag vill dö nu. Men om inget går att förändra så ja. Alla blev arga för att jag personligen inte vill ta medicin. Det hjälper inte mig att folk blir arga

Nu har jag lästigenom hela tråden och jag har inte sett att någon blivit arg för du inte vill ta medicin. Alla har generöst och omtänksamt delat med sig av sina råd och erfarenheter och om du vill ta till dig av dessa är enbart upp till dig.

Jag har ingen generell medicinskepsis men jag var tidigare inbiten motståndare av av både sömnmedel och psykofarmaka pgaett missbruk i familjen. Jag ändrade mig om båda i fob med att min avled.

Vår firmaläkare övertygade mig om att man blir inte missbrukare av en kortare period med sömnmedel i ett akut krisläge och tack för det.

Jag tyckte att jag måste vara jättestark för familjens skull, ordnade och fixade allt för alla, begravning, arvskifte etc och samtidigt jobbade mer än jag behövde. Allt för att slippa tänka och ta mig tid att sörja. En dag tog det stopp. Jag stod i mitt kök och gjorde frukost och planerade allt jag skulle göra den dagen. När jag satte på radion strömmade "De sista ljuva åren" ut i rummet och jag bröt ihop totalt. Luften och kraften gick bokstavligt talt ur mig och jag orkade ingenting.

Räddningen blev antidepressiva och samtal. Efter en period med medicinering var jag tillbaka till mitt normala jagoch jag är oerhört tacksam för att det finns medicin.

Jag råderdig att allvarligt omvärdera din inställning och ta emot den hjälp som finns att få. Det är inte farligt att ändra sig.

 

[Milosari]

Även om jag vet att det är tillfälligt? Det känns väldigt fjantigt att bli deprimerad bara för att det är kämpigt några månader

Jag blir lite förvånad över att en vuxen människa inte har mer erfarenhet av sjukdomen depression än så, det är ju en extremt vanlig sjukdom och de flesta känner flera som drabbats på ett eller annat sätt. Men det har varit ett stigma kring sjukdomen, att det skulle vara någon sorts svaghetstecken. Känner du så?

Men alltså; som sjuk har man svårt att se nyanser. Många utgår från sin egen världsbild som ofta är egocentrisk så tillvida att man över- eller underskattar sin egen betydelse, men förmågan att se andras känslor grumlas. När jag var dålig retarderade mitt tänkande till barnets magiska tänkande och jag fick för mig att jag var otursförföljd och såg orsakssamband som inte fanns. Det är jättevanligt och det är ju inte förrän i efterhand som jag såg att det var min sjuka hjärna som pratade. Sjukdomsinsikten kanske finns där som att man fattar att man är onormalt trött och ledsen, men enligt min erfarenhet är det få som känner att den skeva världsuppfattningen är ett resultat av sjuldomen. Att tro att världen är en bättre plats utan att man finns är en annan, mycket typisk tankegång hos en deprimerad hjärna. Och ett ganska allvarligt symptom, även om de flesta stannar vid tanken och aldrig går vidare.

För mig var det faktiskt en psykolog som blev den knuffen jag behövde för att bli frisk, men i mitt fall var jag inte mottaglig för samtal innan en tids medicinering. Om man inte fungerar som man ska i huvudet, hur ska man då kunna ha ett bra samtal liksom? Och för att skänka lite hopp så var jag nog i sämre skick än du är nu, men blev bra. Bättre än bra kanske, att vara dålig lärde mig mycket om mig själv och jag kom ur det som en livsbejakande optimist.

 

[Plötsligt]

Jag blir lite förvånad över att en vuxen människa inte har mer erfarenhet av sjukdomen depression än så, det är ju en extremt vanlig sjukdom och de flesta känner flera som drabbats på ett eller annat sätt. Men det har varit ett stigma kring sjukdomen, att det skulle vara någon sorts svaghetstecken. Känner du så?

Men alltså; som sjuk har man svårt att se nyanser. Många utgår från sin egen världsbild som ofta är egocentrisk så tillvida att man över- eller underskattar sin egen betydelse, men förmågan att se andras känslor grumlas. När jag var dålig retarderade mitt tänkande till barnets magiska tänkande och jag fick för mig att jag var otursförföljd och såg orsakssamband som inte fanns. Det är jättevanligt och det är ju inte förrän i efterhand som jag såg att det var min sjuka hjärna som pratade. Sjukdomsinsikten kanske finns där som att man fattar att man är onormalt trött och ledsen, men enligt min erfarenhet är det få som känner att den skeva världsuppfattningen är ett resultat av sjuldomen. Att tro att världen är en bättre plats utan att man finns är en annan, mycket typisk tankegång hos en deprimerad hjärna. Och ett ganska allvarligt symptom, även om de flesta stannar vid tanken och aldrig går vidare.

För mig var det faktiskt en psykolog som blev den knuffen jag behövde för att bli frisk, men i mitt fall var jag inte mottaglig för samtal innan en tids medicinering. Om man inte fungerar som man ska i huvudet, hur ska man då kunna ha ett bra samtal liksom? Och för att skänka lite hopp så var jag nog i sämre skick än du är nu, men blev bra. Bättre än bra kanske, att vara dålig lärde mig mycket om mig själv och jag kom ur det som en livsbejakande optimist.

Så hela den här tråden är meningslös om jag inte tar medicin först?

Det är inte ett svaghetstecken. Men om jag mår dåligt för att min ekonomi är dålig så ska jag ju absolut inte ta medicin. Då ska jag fixa min ekonomi, och det är ju på gång. Jag är väl mest förvånad då över att allt annat känns hemskt för att jag har tufft med räkningarna ett tag. Och att folk ska medicinera för det istället för att ha bättre ekonomi. alltså menar inte att folk ska trolla fram bra ekonomi men ska vi droga ner oss istället för att ställa krav på samhället??

 

[Gimlan]

Så hela den här tråden är meningslös om jag inte tar medicin först?

Det är inte ett svaghetstecken. Men om jag mår dåligt för att min ekonomi är dålig så ska jag ju absolut inte ta medicin. Då ska jag fixa min ekonomi, och det är ju på gång. Jag är väl mest förvånad då över att allt annat känns hemskt för att jag har tufft med räkningarna ett tag. Och att folk ska medicinera för det istället för att ha bättre ekonomi. alltså menar inte att folk ska trolla fram bra ekonomi men ska vi droga ner oss istället för att ställa krav på samhället??

Tror du på allvar att någon menar det du skriver?

 

[Plötsligt]

Tror du på allvar att någon menar det du skriver?

Jag vet inte. Hoppas att det inte är så, men om alla ger mig rådet att medicinera?

 

[Modest]

Jag tänkte att det kanske gick att diskutera andra orsaker till dåligt mående än just obalans i hjärnan. Samtalskontakt står jag ju i kö för, så tänkte kanske vanliga människor också har tankar om varför det känns som det gör.


Fast som jag skrev i TS menar jag inte att jag vill dö nu. Men om inget går att förändra så ja. Alla blev arga för att jag personligen inte vill ta medicin. Det hjälper inte mig att folk blir arga

Men folk har inte blivit arga. Folk har reagerat helt adekvat på att du uttrycker självmordstankar.

 

[Plötsligt]

Men folk har inte blivit arga. Folk har reagerat helt adekvat på att du uttrycker självmordstankar.

Inser att jag inte borde sagt något om det. Hela tråden tas liksom över av det. Det hjälper ju inte.

 

[Gimlan]

Jag vet inte. Hoppas att det inte är så, men om alla ger mig rådet att medicinera?

För att du skrev att du ville dö, ja. Men om det hjälper att fixa till ekonomin så kommer ingen tycka att du ska äta medicin istället. Det är ju bara larvigt att hävda att någon i tråden skulle hävdat det.

 

[Plötsligt]

För att du skrev att du ville dö, ja. Men om det hjälper att fixa till ekonomin så kommer ingen tycka att du ska äta medicin istället. Det är ju bara larvigt att hävda att någon i tråden skulle hävdat det.

Jag har inte skrivit att jag vill dö. Självmordstankar är inte att vilja dö.

Nej men när jag inte vill ta medicin så skulle det ifrågasättas? Trots att jag i TS skriver att jag vill veta vad som är fel och fixa det. För jag tror att något är fel som inte är i mitt huvud. Och att det att jag inte vill ta medicin är ett beslut taget långt innan jag började må dåligt

 

[BernT]

Inser att jag inte borde sagt något om det. Hela tråden tas liksom över av det. Det hjälper ju inte.

Folk blir ju oroliga såklart. Inte konstigt att det ”tar över” eftersom det är allvarligt.

 

[BernT]

Även om jag vet att det är tillfälligt? Det känns väldigt fjantigt att bli deprimerad bara för att det är kämpigt några månader

Hur tillfälligt? Hur kämpigt med ekonomin?

 

[Gimlan]

Jag har inte skrivit att jag vill dö. Självmordstankar är inte att vilja dö.

Nej men när jag inte vill ta medicin så skulle det ifrågasättas? Trots att jag i TS skriver att jag vill veta vad som är fel och fixa det. För jag tror att något är fel som inte är i mitt huvud. Och att det att jag inte vill ta medicin är ett beslut taget långt innan jag började må dåligt

Sry, du skrev att du hade självmordstankar och hellre skulle ta livet av dig än att äta medicin och i förlängningen är det ju att se döden som en lösning på ett tillfälligt problem, men om lösningen är att fixa ekonomin så är det ju toppen!

 

[Modest]

Inser att jag inte borde sagt något om det. Hela tråden tas liksom över av det. Det hjälper ju inte.

Stor del av din trådstart berör ju självmordstankar, så det är väl inte så konstigt att folk svarat som de gjort. Du beskriver i ena meningen att ditt liv är jättebra, i andra meningen har du ekonomiska problem och orkar knappt sköta dagliga sysslor. Jag tror det är svårt att börja nysta i varför du mår dåligt med så knapphändig och motstridig information - det är helt enkelt lite svårt att förstå vad du vill med tråden.

Gammal användare, nytt nick.

Har fått självmordstankar sen ett tag tillbaka. Allt fysiskt är kollat hos VC men psykolog har kö. Det är så konstigt för mitt liv är jättebra. Jag har allt jag vill ha i livet. Ändå har jag som ett stort hål i mig nu. Kan knappt äta, duscha etc. Ekonomin är dålig för första gången på länge men det ska jag väl inte vilja dö för???

Vet inte vad som är fel men vill hitta det och fixa det. Bor själv och när jag skrev samma sak till familjen så fick jag bara ledsen smiley tillbaka.

Obsobs vill inte dö nu och inte några planer eller så så oroa er inte för det

 

[Modest]

Jag har inte skrivit att jag vill dö. Självmordstankar är inte att vilja dö.

Nej men när jag inte vill ta medicin så skulle det ifrågasättas? Trots att jag i TS skriver att jag vill veta vad som är fel och fixa det. För jag tror att något är fel som inte är i mitt huvud. Och att det att jag inte vill ta medicin är ett beslut taget långt innan jag började må dåligt

Självmordstankar innebär ju bokstavligen tankar på att begå självmord = dö. Är det livsleda du menar?