Om du inte lägger massa tid på smink följer du såklart inte normen där, men säkert påverkas du av könsnormen på något annat sätt. T ex i yrkesval eller fördelning av hushållssysslorna.
Det kanske de flesta gör.
Det kanske jag gör.
som ensamstående kvinna som äger en jordbruksfastighet och har ett traditionellt manligt höginkomstyrke och ligger i högre delen av löneskalan i mitt landsting. Sköter sysslorna på gården som måste göras: snickeri, elda med ved. Sköta bilen.
Lägger mer tid och jobb på "gårdsarbete" än matlagning, städning.
Inredning är ointressant så mina gardiner har mamma valt och sytt (båda mina föräldrar är hjälpsamma).
Pappa har hjälpt mig där jag går bet utomhus, men då har jag lärt mig en hel del som jag behöver kunna fixa själv sedan.
Sminkar mig inte, går inte till frissan. Köper kläder så sällan som möjligt och då mer praktiskt än modemedvetet.
Kör fyrhjulsdriven dieselbil.
Var ser du min roll inom köns-stereotypin?
Möjligen i att jag inte är för stolt för att ta emot hjälp när jag inte klarar situationen själv, förstås.
Och jag har inte medvetet valt att bryta mot någon norm: jag har valt att leva så som jag vill ha det.
Det är liksom inte av protest som jag låter bli smink: jag tycker att det får duga som det är, och att det inte är viktigt om jag målar ansiktet eller inte. Har heller inte motivation eller tålamod att ägna tid åt något så oviktigt som mitt utseende.
Håret är följaktligen halvlångt så det går att fläta ihop. När det blir för risigt, eller långt, får en kompis ta köks-saxen.
Men som sagt, vi kan säkert inte undgå könsnormsstrukturen som tvingar oss att gå i figurnära moderiktiga kläder, sminka oss och frisera oss och välja köns-traditionella yrken med lägre lön än männen.