Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

[pluskvamperfekt]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Är det inte till och med så att i ett välfungerande och jämställt välfärdssamhälle är det fler som väljer att inte skaffa barn? Ju osäkrare leverne desto fler barn.

Ja. Det har jag för mig att forskning pekat på tidigare. Kanske det också påverkar vad man vill pröva eller diskutera kring i en uppsats som den om varför man inte vill ha barn på en sociologisk instutition...

 

[sjoberga]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Fast de här barnvurmarna, som jag egentligen skulle vilja kalla normvurmare som verkar tro att de har något med andras livsval att göra, gillar inte när man slår över åt andra hållet heller. Att få 5 barn, särskilt när man börjar i ung ålder, grymtas mycket om, av ungefär samma personer.

- "Borde ni inte varit nöjda med 2, eller 3 i alla fall?".
- "Varför ska ni befolka planeten?"
- "Varför inte vänta till efter studierna med barn? ".

Jag tror helt enkelt att man på något sätt vill trygga normen och alla avsteg ska på något sätt visas sin avsky inför. Eller som någon skrev, man vill på det sättet känna att man själv gjort rätt, som normerat in sig. Kanske har man, huvaligen, inte ens tänkt så noga på hur man vill leva sitt liv utan har betraktat normen som rättesnöre och bara flowat med? Då kan det ju kännas otäckt att andra gör medvetna val i sina liv och skiter i vad som är normen.

 

[No1]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Fast de här barnvurmarna, som jag egentligen skulle vilja kalla normvurmare som verkar tro att de har något med andras livsval att göra, gillar inte när man slår över åt andra hållet heller. Att få 5 barn, särskilt när man börjar i ung ålder, grymtas mycket om, av ungefär samma personer.

- "Borde ni inte varit nöjda med 2, eller 3 i alla fall?".
- "Varför ska ni befolka planeten?"
- "Varför inte vänta till efter studierna med barn? ".

Jag tror helt enkelt att man på något sätt vill trygga normen och alla avsteg ska på något sätt visas sin avsky inför. Eller som någon skrev, man vill på det sättet känna att man själv gjort rätt, som normerat in sig. Kanske har man, huvaligen, inte ens tänkt så noga på hur man vill leva sitt liv utan har betraktat normen som rättesnöre och bara flowat med? Då kan det ju kännas otäckt att andra gör medvetna val i sina liv och skiter i vad som är normen.

Jag är helt på din linje och det är väl bara att konstatera att rätt val är två barn, halvrätt val är tre barn, alla andra val är fel

 

[honung]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Jag förutsätter inte att du ljuger, jag reagerar på detta uttalande:

Överkänsligt säger jag då, eftersom jag fortfarande inte hört någon någonsin ifrågasätta någons val att vara barnfri, annat än vad jag läst här på buke. Här är det tydligt att det är de barnfria som är mer provocerade än de provocerande. Bara i den här tråden så är majoriteten av posterna förklaringsmodeller på valet att vara barnfri och hur provocerade de som gjort det valet blivit när de genom sina erfarenheter blivit ifrågasatta. Fortfarande har jag aldrig själv hört den beskrivna situationen - annat än läst den här.

Känns den formuleringen bättre?

 

[escodobe]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Delvis kl

Jag fick lite av en ahaupplevelse för ett tag sedan, jag blir nu 35. Hittills har mycket i mitt liv handlat om ordna saker, klara skolan, fixa olika jobb, köpte hus på landet, sälja hus, ta körkort, universitetsstudier, nya slags arbeten samtidigt som jag växte upp dom person och hade olika förhållanden.

Nu har jag en helt okey ekonomi, ett utvecklande jobb,en utbildning som är såpass bred att jag inte oroar mig för arbetslöshet. Jag känner mig stabil på de flesta plan ocb trivs jättebra med livet!

Händer inget oförutsett (en nära vän fick ett cancerbesked härom veckan) så jag har jag sannolikt minst 30-35 år på mig innan jag ens är pensionär!! Det är ju oceaner av tid! Tänk vad mycket jag hunnit med redan och då slösade jag ändå bort en massa tid med att vara barn...
Nu är ju det mesta i livet ordnat, banan är krattad för de nästa 30 åren.

Jag kan förstå att man i det här läget får lust att suga tag i ett riktigt jätteprojekt.

Själv planerar jag att sterilisera mig. Men helt plötsligt fick jag lite större förståelse för de som skaffar barn. Ungefär som för dom som bestiger mount everest eller korsar en pol eller två.

Någon rejäl utmaning och tid/penga/energislukande hobby behöver man nog ha om inte livet ska bli trist i längden.

 

[Miljah]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Fast jag ser egentligen inte varför ett ofyllt tomrum per automatik skulle vara något negativt menat mot personen ifråga. Om man hemskt gärna vill ha, som i det här exemplet, barn och verkligen saknar det i sitt liv, så nog kan man väl säga att det är ett tomrum man vill fylla?

Jag personligen ser i alla fall absolut inga problem med att uttrycka mig om att saknaden efter andra ting i livet skapar ett tomrum hos mig. Jag ser det inte som att det är förolämpande eller nedlåtande eller sämre på något vis, bara att jag saknar något som verkligen är essentiellt i mitt liv.

Jag ser det inte så heller, men jag tror att folk kan reagera på det, därav mitt svar till TS.

 

[EmmaBovary]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Jag måste berätta om den mest motbjudande konversationen jag haft angående ämnet. För några år sedan så var jag på en större födelsedagsfest och satt vid samma bord som en relativt ung kvinna som var vän till födelsedagsbarnet. Vid tidpunkten hade jag varit sjukskriven pga depression under en längre tid, vilket kom upp under samtalet då frågan "vad jobbar du med?" kom upp. Vidare så frågades det om jag hade barn. För mig är frågan i sig nästan absurd då det är så långt ifrån min verklighet som det kan komma, jag lekte inte ens mamma när jag var liten, men det kan ju inte nykänt folk veta om, så det gör mig såklart inget! Kommentaren på det hela var dock ännu mer absurd och som sagt, direkt motbjudande. Fick nämligen rådet att jag verkligen borde skaffa barn på grund av att jag mått dåligt, att det skulle "laga" mig. Nog för att jag inte är direkt barnkär, men jag är tillräckligt barnkär för att tycka att det är orättvist mot barnet att yngla av sig för att man ska må bättre själv.

 

[norpan]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Känner igen mig alltför väl! Är nu 34 år och pressen ökar från folk runt omkring mig att det är dags att avla. Har försökt att förklara att intresset av att skaffa barn inte finns för mig, men får alltid till svar att jag visst kommer skaffa barn.

Har sedan 25 års ålder försökt få tid för sterilisering, eftersom jag vet att jag inte kommer skaffa barn och att det känns onödigt att pumpa i kroppen hormoner (ätit P-piller i 20 år) i väntan på klimakteriet.
För några månader sedan fick jag äntligen tid hos läkaren och i fredags opererades jag med titthålskirurgi. Enkelt, snabbt och hyggligt smärtfritt.

Nu är jag steriliserad och kommer aldrig ångra det! Slutat med P-piller för en månad sedan och det ska bli spännande att se hur jag är utan dem.
Tycker det var värt operationen bara för att slippa folk som tjatar på mig, nu har jag ett motargument som sätter punkt för diskussionen, eller iaf ändrar riktning på den.

Jag förstår det fina i att skaffa barn ifall man har ett brinnande intresse för det, precis som mitt hästintresse ger mig glädje. Men att skaffa barn bara för att alla andra gör det, för att man tror det ska berika ens liv eller för att följa strömmen kan gå riktigt fel. Det gäller att stå på sig och känna efter vad det är man verkligen vill med livet.

 

[sthu]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Nu kapar jag tråden lite till!

En fråga till till er som är steriliserade.
Förhållande? Har/hade ni det när ni tog beslutet att sterilisera?

Det är det svåraste för mig just nu. Vi är ju två.. Efter 8 år tillsammans känns det fortfarande som nykärt. Men han vill ha barn, någon gång i framtiden. Han är super med barn, riktigt barnkär och tycker det är roligt.
Jag vet inte vad jag ska göra med dem..

Båda måste vara ombord när man skaffar barn, det tycker jag. Är man inte det känns det orättvist mot den som ger hälften av generna (oavsett kön).
Men åt andra hållet då? Jag vill verkligen inte, men han vill.. Hur löser man det?
Vi har pratat om det, men han har så svårt att sätta sig in i situationen. Han både accepterar det och förnekar det, mycket besvärligt för alla.

Usch nu snurrar det i mitt lilla huvud. Får nog bli en kopp te och lite Futurama på det, så ska det nog lösa sig. Allt blir bra med lite Futurama.

 

[Migo]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Jag håller med om Futurama!

Min dåvarande partner var helt med på noterna när jag steriliserade mig, men jag hade genomfört oavsett. Det är min kropp och mitt beslut.

 

[lady_mike]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Jag är helt på din linje och det är väl bara att konstatera att rätt val är två barn, halvrätt val är tre barn, alla andra val är fel

Ja två barn och en av varje såklart. Och får man två av samma kön så skaffar man självklart den tredje i hopp om att få ett barn av det andra könet

 

[escodobe]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Sambon vill inte ha barn men han tycker att det verkar onödigt avancerat att jag ska sterilisera mig när jag ändå inte äter hormoner utan skyddar oss mot graviditet på andra sätt.

För mig handlar det delvis on praktiska skäl (det fungerar visserligen ok med kondom) men även att komma till verkligt definitivt beslut. Jag vill inte ha några olyckor och behöva göra abort jag kan ju knappt ens sälja ett husdjurs avkommor. Jag är stark förespråkare för friabort men det är möjligt att mina hormoner skulle leda till tillfällig sinnesförvirring som inte skulle göra någon glad i längden.

Skulle han ångra sig kan han skaffa barn på egen hand. Rimligtvis bör en barnlängtan vara starkare än längtan efter ett specifikt förhållande (vårt då). Är det inte det så är han väl inte motiverad nog!
Skulle vi bägge ångra oss så finns det massvis med barn i behov av vuxna som älskar dem. Blodsband och ålder på dem när de kommer in i vårt liv torde vara ointressant om det handlar om längtan efter barn och inte ett avelsmål.

 

[No1]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

En fråga till till er som är steriliserade.
Förhållande? Har/hade ni det när ni tog beslutet att sterilisera?

Hade partner, är fortfarande tillsammans med samma.
Bägge utan barn.
Min kropp, mitt beslut.


Skulle du kunna tänka dig att skaffa barn för din partners skull? Om inte, sterilisera dig, gudomligt preventivmedel.

 

[sjoberga]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Skulle du kunna tänka dig att skaffa barn för din partners skull? Om inte, sterilisera dig, gudomligt preventivmedel.

Nej, fast samtidigt finns det andra preventiva metoder som gör att man vid egen ändring i frågan har möjlighet att få barn. Att skaffa barn för partnerns skull låter som en riktigt kass ide.

Jag menar inte att det är fel - bara att det är permanent, och det i sig kanske inte passar alla genom hela livet.

 

[No1]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Nej, fast samtidigt finns det andra preventiva metoder som gör att man vid egen ändring i frågan har möjlighet att få barn. Att skaffa barn för partnerns skull låter som en riktigt kass ide.

Jag menar inte att det är fel - bara att det är permanent, och det i sig kanske inte passar alla genom hela livet.

Om man har ett preventivmedel som fungerar så ja visst, men för många finns inget preventivmedel som både är bra och praktiskt.
Är man tveksam så gör man såklart bäst i att avstå sterilisering även om det finns en nödutgång genom IVF.

 

[pluskvamperfekt]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Men åt andra hållet då? Jag vill verkligen inte, men han vill.. Hur löser man det?
Vi har pratat om det, men han har så svårt att sätta sig in i situationen. Han både accepterar det och förnekar det, mycket besvärligt

Har ni pratat om dina tankar att sterilisera dig? Det är ju ganska konkret tänker jag. Speciellt om du funderar på att göra det inom kort.
Han hoppas kanske på att du ska vilja ha barn så småningom.

 

[pluskvamperfekt]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Jag hade förresten en kollega som ville ha barn, men hans kvinna var inte så sugen. De gjorde upp det hela så, att han skulle vara primärföräldern så att hon fick den frihet hon ville ha. De fick två grabbar.
Min kollega skötte det mesta kring barnen. Mycket manlig man, med en fin omvårdande förmåga. Ett fint exempel på lite avsteg från normer där.

 

[lady_mike]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Jag har däremot aldrig hört någon säga till en mamma att hon är en idiot som skaffat barn.

Jag blev kallad det.. Av en äldre kvinna som va barnfri. Hon målade även upp att jag inte va mogen, jag va ju bara barnet själv (25 år). Sen att min sambo va oansvarig och jag skulle få göra allt själv. Jag skulle gå upp i vikt och förfalla som alla andra tragiska morsor.. Ja jag kan fortsätta... Jag bröt med henne efter den attacken.. Min sambo är en fantastisk pappa för övrigt som absolut tar sin del av ansvaret och mer därtill!

Även när jag va gravid med nr två kom en ung tjej och ifrågasatte mitt val. Hon va inte lika grym men hon dumförklarade mej absolut. För henne fanns inte barn på kartan någonsin.
Jag svarade nog något med att det är svårt att säga det när man är 20 men är det hennes vilja med livet så är det kanonbra.
Jag struntar helt i vem som tänker ha eller inte ha barn. Jag beundrar de som vet tidigt vad de vill. Jag skulle heller aldrig komma och pika den som ändrar sej.

 

[Lavinia]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Hej!

Jag har flera kompisar som pratat om att skaffa barn för partners skull. Jag har också en kompis som faktiskt gjorde det. Hennes "plan" var att hon skulle bära barnet och när det kom ut skulle han få ta hand om det. Partnern fick så att säga låna hennes kropp i 9 månader. När sen barnet kom var hon minst lika kär som han och de är bra föräldrar båda två!! Så det kan gå alldeles utmärkt.

Sen har jag också kompisar som planerar för barn "för åldern är inne" eller "för att om några år kan jag nog inte få barn" eller för att "alla andra har barn". Det handlar ingenstans om att vilja ha barn, utan mera ha barn för att man "ska".

/lavinia

Att skaffa barn för partnerns skull låter som en riktigt kass ide.

 

[sjoberga]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Jag vidhåller nog att det ofta är en mycket konstig och kass ide, även om det i enstaka fall kan gå alldeles utmärkt. Jag är nog lite mer av en människa som vill styra mitt eget liv och inte bara flowa runt i något slags norm.