Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Man måste inte påtvinga andra sin åsikt hela tiden, och det gäller åt båda håll!

Jamen EXAKT!! :bow:

Det är det som är social kompetens. Att förstå att man inte BEHÖVER yttra sin åsikt om andras val. Tänka vad man vill får man; där får man tänka vad f-n som helst.
 
Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Alla här pratar om vuxen ålder, hur var det med pressen mellan 7 och 16 (passa lille Putte så lär du dig för framtiden)? (Senare har man ju mer sofistikerat försvar)

Nån sån "press" hade jag aldrig. Jag har aldrig passat några småkusiner. Var inte alls "barnkär" när jag var tonåring eller ung vuxen. Är inte "barnkär" nu heller, men kan på ett annat sätt relatera även till små bebisar nu när jag har egna barn.

En sak som jag är oerhört tacksam för är att mina föräldrar (nåja, förutom en liten fadäs från farsan som jag skrev om förut) aldrig någonsin tjatat om barnbarn. Jag och mamma pratade om det ibland; jag visste redan som ung att "någon gång" ville jag ha barn. Sen gick åren och någon gång pratade jag med mamma om att "ja, det kanske inte blir några barn alls..". Hon sa aldrig "jo, men du MÅSTE" . Hon sa alltid "ta det när det passar, blir det inte så blir det inte". Aldrig något tjat eller underförstådda "krav".

)(Däremot förstod jag när vi berättade att de skulle bli mormor och morfar att de hade hoppats och längtat; båda grät av glädje)
 
Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Min fantastiska mammas kommentar på min sterilisering var "ja, det är ett klokt beslut. Vi har ju redan tre goa "barnbarn" och fler lär det bli" (med syfte på mina hundar). No hard feelings där inte :love:
 
Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Nån sån "press" hade jag aldrig. Jag har aldrig passat några småkusiner. Var inte alls "barnkär" när jag var tonåring eller ung vuxen. Är inte "barnkär" nu heller, men kan på ett annat sätt relatera även till små bebisar nu när jag har egna barn.

Jag var inte barnkär alls som tonåring, delvis just därför... Är inte nu heller, eller jag umgås gärna barn/folk men kastar mig inte över dem.
 
Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Alltså, jag fattar inte sånt. Alls. Vem menar folk att man borde tänka på? Det är väl ändå enbart för sin egen skulle man ska skaffa barn, nåt annat vore ju idiotiskt!

Tjaaa när jag var yngre (typ 16) så fick jag höra av anhörig att det är "kränkande mot mina ofödda barn" att säga att jag aldrig vill ha barn.:meh:
Nu är jag 40+ och fortfarande frivilligt barnlös.
 
Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Men då kan du ju svara "Jag KAN inte" - och falla i hejdlös gråt.;)

Jag är också barnfri, steriliserad och nöjd. Innan jag steriliserade mig svarade jag några gånger "Jag kan inte få barn" på frågan när jag skulle skaffa barn. Jag ljög (kanske, vad det jag ;) ), men det fick tyst på dem som frågade iaf. Slut på den diskussionen genast :p
 
Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

kl*

Nu vill jag i framtiden ha barn, men verkligen inte ännu, känner att det är så mycket annat jag vill göra först. Jag är inte senior dock (24) så vem vet om något år kanske jag har ändrat mig och vill inte ha barn alls.

Jag kan dock uppleva en press om att skaffa barn nu, många av mina jämn gamla/yngre kompisar har redan ett eller flera barn och det händer att man får höra när det är dags för dig då? Och det stör mig något enormt, jag vill inte ha barn nu, men ändå måste andra fråga varför inte, barn är ju så söta, bättre skaffa barn nu så är du ju ung när dom flyttar ut osv. Ja visst jag har ett stabilt förhållande sen 4år tillbaka med en man jag verkligen älskar av hela mitt hjärta, men jag tänker inte stressa med att få barn. Jag är inte redo än och vill bli klar med skola, resa, testa bo utomlands, skaffa jobb osv först.

Har även en vän jag umgicks med mycket förr som har en liten, hon sa rakt ut till mig att man är en bättre mamma om man får barn tidigt. Det tog riktigt hårt, blev uppriktigt ledsen, som att jag skulle vara en sämre mamma för att jag väljer att skaffa barn som kanske 30+.

Förstår verkligen er allas frustration över kommentarer från andra över att ni inte vill ha barn. Herregud kan inte andra bara skita i att lägga sig i andras beslut och fokusera på sitt eget liv istället för att fälla kommentarer till andra.
 
Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Ett tips, om du inte vill göra intryck av att förfasas och vilja påverka andras liv, är att inte använda ord som "makabert" om deras livsval. Makabert är inte ett neutralt ord.

Om du nu inte förfasas, uttryck dig då inte som om du gjorde det. Hur ska läsaren kunna veta att du menar något annat än du skriver?

Jag valde makabert för jag trodde att det skulle vara tillräckligt kraftfullt. Men det var det tydligen inte.
 
Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Fast varför? Varför har alla behovet att tala om för yngre som inte vill ha barn att de kan ändra sig när de blir äldre? Vad fyller det för funktion? Det enda som troligtvis händer är att du gör personen i fråga fruktansvärt irriterad för att du inte accepterar dennes åsikt och val. Jag är ganska övertygad om att de flesta som inte vill ha barn som unga är väl medvetna om att de kan ändra sig en dag, men det ändrar inte den åsikten och viljan de har DÅ.

Grejen är att man får höra det konstant, från alla. Och det upplevs verkligen som att man inte har riktigt rätt att tycka det, för att man mycket väl kan ändra sig senare. Säger man dock att man inte vill ha hund så är det ingen som känner något behov av att säga att personen kan ändra sig senare i livet, trots att det mycket väl kan hända... Personens dåvarande åsikt förändras ju inte ändå, men när det gäller barn måste man tydligen påpeka för alla unga som inte vill ha barn att de kan ändra sig... Det blir ganska tröttsamt i längden.

Det var en reflektion över första inlägget. TS är 38, jag tvivlar inte på vad hon vill. Hade hon varit 18 finns det några som ändrar sig. Jag är en av dem.
 
Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Jag var inte barnkär alls som tonåring, delvis just därför... Är inte nu heller, eller jag umgås gärna barn/folk men kastar mig inte över dem.

Ja, jag kan ju tänka mig att OM jag fått höra "tjat" om att "lära mig sköta om barn" så hade jag nog snarare blivit MER anti och absolut inte tänkt mig bli förälder någonsin. Nu var det liksom alltid öppet för mig att kunna säga även till föräldrarna att "jo, jag vill ha barn någon gång, vi får se när det passar" utan att det innebar att jag liksom anpassade mig till något de försökt tjata på mig om.

Det är ju ungefär som med kompisar och/eller partners som man väljer som barn, tonåring och ung vuxen. Min mamma har i efterhand berättat att "ja, din första pojkvän M; han var ju jätterar på sitt sätt, men nog kände jag redan då att han och du inte passade ihop. Han var alldeles för omogen för dig". Men när vi var tillsammans som 19-20-åringar så var hon klok nog att inte säga ett knyst om någon "olämplighet". Hon förstod att jag skulle upptäcka det själv. Tjat om att vi inte passade ihop skulle nog snarare få mig att hålla ÄN hårdare i relationen till honom.
 
Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Har även en vän jag umgicks med mycket förr som har en liten, hon sa rakt ut till mig att man är en bättre mamma om man får barn tidigt. Det tog riktigt hårt, blev uppriktigt ledsen, som att jag skulle vara en sämre mamma för att jag väljer att skaffa barn som kanske 30+.

Den åsikten har jag mött ofta. På nätet främst. Och där är jag faktiskt fördomsfull; där ser jag de människorna som ganska omogna.

Den som ung vuxen tror att man förändras SÅ enormt tills man är 30-40 år (eller några år till) att man skulle bli SÄMRE förälder på grund av högre ålder är faktiskt inte så himla mogna ännu. Förmodligen märker de flesta av dem det när de faktiskt levt i ytterligare några år.

Jag tror att jag hade blivit en bra förälder även som 25åring. Jag tror vissa saker hade varit annorlunda; jag tror jag hade haft större behov av egentid; möjlighet att lämna barnet ifrån mig oftare. Jag tror jag KANSKE hade haft lite sämre tålamod. Det hade varit ett annat föräldraskap, därmed inte sagt sämre än vad det nu blev (jag blev mamma som 38åring och sen 41åring).

Jag fick höra när jag väntade barn första gången (av några som var ett par år äldre än mig) att "gud, jag skulle aldrig orka nu, i den här åldern". Men då sa jag: Nå, det är ju en viss skillnad; du HAR redan varit förälder i omkring 20 år, dina barn är just vuxna. Att då börja om kan jag förstå inte är något så många vill. Jag däremot har ju ägnat 20 vuxna år åt att göra precis vad 17 jag vill; bara behövt ta hänsyn till mig själv. Jag har ju redan levt det livet INNAN barn istället för efter så att säga.
Och det argumentet köpte dessa personer (det var vettiga människor).
 

Liknande trådar

Övr. Barn Jag är en 34-åring invandrare som har separerat sig från sin partner nyss. Jag känner att jag vill skaffa barn, helst i Sverige, för att...
2 3
Svar
40
· Visningar
5 132
Senast: gammalek
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 199
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 839
Senast: Anonymisten
·
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 190
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp