Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

[moiran]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Min gubbe har också barnbarn. Han fick barn tidigt och det fick hans barn också.
Hans äldsta barn är 23 nästa är 22, tredje är 17 och vår är 2.
Hans äldstaa barnbarn är tre och yngsta är ett.

Min morbror är tre år yngre än mig, inga omgiften inblandade.

 

[pluskvamperfekt]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Jag tycker inte det säger allt. Eftersom det verkar vara en egoistisk anledning att skaffa barn - för att fylla ett tomrum i sitt eget liv, så tycker jag att det är en dålig anledning för ATT skaffa barn.

Lite OT men ändå inte, då det ändå kan förklara bakgrunden till vad som kan tänkas provocera:
Vad skulle kunna vara goda själ till att skaffa barn då? (Om vi är objektiva utan och försöker att inte ta med känslor som att ha viljan eller längtan)? Eller består det oftast mest av känslor, dvs beslutet?
Känslor är svåra att gradera eller jämföra. Och av någon orsak tycks känslan att vilja ha barn vara godkänd utan att ifrågasättas jmf känslan att inte vilja ha dito.
Jag tycker att jag får ganska klara besked från de som inte vill ha barn. Det kan handla om vad de vill eller inte vill med livet, och med ganska tydliga exempel. Jag tycker att övertalningarna till att någon ska vilja skaffa barn är rätt svävande, och mest känsloförankrade i något abstrakt om chansen att ångra sig, bli ensam.
Är det ens möjligt att få tydliga, enkla och framförallt objektiva svar på varför en människa ska bli förälder?

 

[moiran]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Lite OT men ändå inte, då det ändå kan förklara bakgrunden till vad som kan tänkas provocera:
Vad skulle kunna vara goda själ till att skaffa barn då? (Om vi är objektiva utan och försöker att inte ta med känslor som att ha viljan eller längtan)? Eller består det oftast mest av känslor, dvs beslutet?
Känslor är svåra att gradera eller jämföra. Och av någon orsak tycks känslan att vilja ha barn vara godkänd utan att ifrågasättas jmf känslan att inte vilja ha dito.

Ja, det är nog det som provocerar mig när folk ifrågasätter mitt ställningstagande. Ingen skulle förvånat fråga "Men... Varför då?? " om jag av någon anledning berättade att jag och sambon bestämt att skaffa barn nu. Folk skulle säga något i stil med "Åh, gud vad kul! Lycka till!!" istället. Men tja. Det är väl lite som att gifta sig också. Klart man ska gifta sig! Gud vad kul! Grattis!!

Visst, om en främling eller ytligt bekant reflexartat frågar "Men... Varför då?? " så må det väl vara hänt. Får jag ett "Varför då" på mitt svar "Jag vill inte" börjar jag känna mig irriterad. "Privat" dödar fortsatt diskussion.

Mitt problem är främst folk som redan vet om mitt ställningstagande, är släkt eller bekanta och envisas med att ifrågasätta och lite nedlåtande klappa på huvudet. Släpp, lägg ned, sluta, backa!

Så visst finns det något infekterat i att inte önska barn.

 

[MidnightSoul]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Då har du inte sett samma del av mänskligheten som jag. I min vy är det verkligen undantag att "rätten" skiljer sig mellan könen.

Får flytta till din del av Sverige om jag får för mig att ändra mig angående att skaffa barn

 

[Charlotte67]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Jag skriver här väldigt sällan, fast jag läser ibland.

Jag tillhör den skara som i princip passerat möjlig ålder (nästan) och jag har verkligen valt bort barn. Jag har kunnat men inte velat. Jag är så nöjd med mitt fria liv. Jag älskar mitt lobb, mitt liv, jag har inte velat att NÅGOT förändrar det.

Jag har dock ganska många vänner i samma situation. Jag har faktiskt inte upplevt någon som helst press från omgivningen, eller jobbiga kommentarer som de du nämner. Som enda barn är min mamma den enda som (tidigare) visat besvikelse. Jag kan förstå det, men vill man garantera barnbarn får man skaffa fler barn sjävl har jag bara svarat henne.

Av mina vänner så har en del stora utflugna barn. Några har små, faktiskt bebisar (de blev föräldrar efter 40), andra inga barn alls.

vet inte var du bor, kanske är mångfalden bättre i en storstad. Ingen (förutom min mor då) har någonsin ifrågasatt mitt val.

 

[hindalhunned]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

KL.
Som någon skrev tidigare, allt som faller utanför ramen av vad som är "normalt" tar folk sig friheten att kommentera.
Jag anser att folk får göra som de vill. Deras liv, deras val. Jag brukar inte lägga mig i.

Av min erfarenhet så provoceras folk av allt som inte är "normalt".
Tycker att de kan börja sköta sig själva och skita i andra!

Jag tror att barnfrågan är provocerande av flera skäl, det ena är beskrivet ovan, dvs det anses inte vara "normalt" att man inte skaffar barn, det faller utanför "normen" av vad samhället står för.

Det andra är att de vi oftast har svårast att förstå är våra motsatser, de som många gånger kommenterar mina val i livet är de som har gjort det motsatta dvs trebarnsmodern utan högskoleutbildning kommenterar gärna min utbildning på ett negativt sätt och undrar varför jag inte satt andra ting före, de utan djur undrar många gånger hur jag kan spendera en stor del av mina pengar/tid på dessa, de som bor kvar på uppväxtorten tycker många gånger att det är det ultimata medan de som flyttat därifrån undrar hur kamraterna kan bo kvar i hålan osv... Detta kan fortsätta i evighet.

Jag önskar bara att vi kunde bli bättre på att acceptera andra människors val och inte döma ut dem för det.

 

[martha]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Nej, fast när man läser dessa trådar, blir man lite förvånad över vad vissa av de som är frivilligt barnlösa egentligen tror är anledningarna till att andra vill ha barn. Det verkar ibland finnas en ganska ömsesidig oförståelse....

Varför kan man inte istället bara lugna sig i beskedet att var och en tar beslut om sitt eget liv och får ta konsekvenserna av det, helt oavsett anledningar till beslutet?

 

[pluskvamperfekt]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Mitt problem är främst folk som redan vet om mitt ställningstagande, är släkt eller bekanta och envisas med att ifrågasätta och lite nedlåtande klappa på huvudet. Släpp, lägg ned, sluta, backa!

Så visst finns det något infekterat i att inte önska barn.

Men VAD är det som är så infekterat?
För min egen del är det samma sak som för dig, även om det lugnat sig de senaste åren, och jag är snart, om inte redan, förbi barnafödande ålder. Dvs det som gör det infekterat för mig är känslan av att mina egna erfarenheter av livet, tankar, känslor inte är relevanta. Framförallt är det bara som jag fått för mig, då jag inte vet vad jag missar.
Ibland, kunde jag lite elakt snudda vid tanken att det nog kunde vara avundsjuka åt andra hållet, åt att vara fri, att äga mig själv och min tid i större utrsträckning som var hotfullt på något sätt. Men det är nog inte hela sanningen. Jag tror det är något mer djupliggande än så. Kanske ses det som en indirekt kritik mot deras val (som jag väljer bort), eller som ett avståndstagande till en livsform? Men så enkelt kan det väl inte vara? Vi är väl mer komplexa än så, och jag vill tro medmänniskor om mer än så? Eller reagerar de bara på någonslags grottmänniskonivå om artens fortlevnad?
Jag kan säga att jag inte skulle funderat så mycket över detta, om det inte vore för andras tidigare envisa frågor och ifrågasätanden, samt en och annan lärorik tråd på buke.

 

[Björk]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Tjatar folk på gravida kanske? Om att de kommer få ett helvete med en unge som skriker hela natten osv, de kanske skulle tänka om, tänk om de ångrar sig??

Måste bara berätta vad som hände mig på en nätverksträff via jobbat när jag var gravid med andra barnet. Vid lunchen säger den som sitter närmast mig:
- Ja, jag hoppas ni har tänkt igenom det här nu....
- ???
- Jaa, jag menar, det är ju inte samma sak att ha en som att ha två.
- Nej, det förstår vi nog, men det är ju ganska många föräldrar som klarat av det före oss så det ska nog gå vägen!
- Jamen.... jag menar.... det är ju inte alltid så lätt att vara mamma till två, den ena vill ha uppmärksamhet och den andra...
- ....? Ja, nu är ju vi två engagerade föräldrar så det ska nog lösa sig. Det är ju inte som att jag blir ensam med jobbet.... Dessutom är det lite sent att ångra sig nu *tittar ner på min stora mage; jag var kanske i 6:e månaden*.
- Jaaa, nej, jag menar inte SÅ, men...
- Hur menar du då?

Sen släpptes ämnet. Men jo, tydligen så "tjatar" en del folk även på gravida. Och insinuerar jag vet inte vad. Jag kan MÖJLIGEN förstå denna persons "oro" om jag vore väldigt väldigt ung eller om jag väntade 4:e eller 5:e barnet. Men, det var min andra graviditet, jag var 41 år gammal, i en fast relation och ger nog inte intryck av att vara inkapabel direkt.
-----------------------------
Till ämnet: jag har råkat ut för antydningar och ibland frågor rätt ut "ska du inte ta och...." när jag var omkring 28-35 eller så. Sista gången jag fick frågan (tror det var den fräckaste frågan någonsin, en ganska vagt bekant frågar rätt ut i stort sällskap "jo, förresten Björk... du behöver inte svara om du inte vill, men hur kommer det sig att inte du har några barn?". OM jag nu inte ville svara; hur många idéer hade ploppat upp i de andras huvuden då? "å, stackars henne, hon vill nog, men KAN inte" eller "hon kanske hatar barn" eller ..... Nu svarade jag någorlunda ärligt den gången.)

Sen fick vi barn, första när jag var 38, andra vid 41.

 

[Björk]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Tycker det är tråkigt de (skönt nog få) gånger som man råkar ut för någon som "klappar en på huvudet" med undermeningen att om man bara växer upp så KOMMER man att ändra sig och vilja ha barn, det känns så otroligt respektlöst mot mina egna åsikter, som att jag inte är kapabel att ta mina egna beslut för de VET minsann att snart kommer jag ändra mig till så som de tycker att en "riktig kvinna" ska tycka och tänka. Jag är över 30 nu, undrar när man enl dem börjar räknas som vuxen?

Men som sagt, som tur är händer det inte så ofta .

Såna där människor är oerhört trista. Jag blir faktiskt ofta förvånad när jag läser på nätet; inlägg från kvinnor (ja, bara kvinnor tror jag ) som verkar tycka att de blev så enormt vuxna/mogna/annorlunda när de blev mammor. Jag förstår inte riktigt; vare sig innan eller efter jag fick egna.

Jag är ungefär samma person före barnen som efter. Jag har samma värderingar, känner mig lika mycket (eller lite) vuxen och tja, SÅN enorm påverkan har inte föräldraskapet i sig haft på mig.

 

[Björk]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Kontentan av mitt inlägg: Det mesta provocerar folk -så fort det går lite utanför deras egna ofta snäva ramar.


Gira

Jamen, exakt!

De flesta har tillräcklig social kompetens för att begripa vad man INTE lägger sig i vad gäller andras liv. Men en del saknar detta... en del saknar det i relation till sina vuxna barn eller släktingar, en del saknar det gentemot vänner och en del saknar det gentemot ALLA omkring sig.

Vi har t ex fått veta att
* vi ska städa oftare, helst ska vi dra ut skåp/bokhyllor minst 1-2 ggr per år och dammsuga bakom för det görs i hemmet där personen som sa till oss bor. Då ska man också passa på att diska allt som står i vitrinskåp eller dylikt.
* vår bil är en källa till oro, speciellt för sonens förkylningsastma. Detta beroende på att vi inte städar bilen ofta eller noga. Där ligger pappersskräp på golvet, löv, grus och annat. Som tydligen kan vara farligt.
* man kan oroa sig för att vårt barn (vi hade ett då) fryser på natten i sin säng. Detta berodde på att vi skrattande berättat att vi hade 17 grader i huset en morgon när vi vaknade vår första höst i huset och vi hade inte slagit på värmen ännu.
* vi inte borde dela på föräldraledigheten, eftersom "mamma är bäst". (vi delade ändå).
* vi lägger pengar på fel saker.

99% av ovanstående kommer från en och samma källa.

 

[Björk]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Däremot har jag inget emot att folk frågar varför jag valt att ha många barn. Jag har full förståelse för att människor är nyfikna. Men det är ju skillnad på att fråga för att man är nyfiken på något och att ifrågasätta något.

Precis!
Jag kan få (och ställa) ganska ingående frågor om människors livsval. Men de ställs ju i rätt sammanhang; i lägen när jag känner att jag KAN ställa sådana frågor. Och frågorna ställs på rätt sätt; som du säger; av nyfikenhet inte för att "rätta till" den andres åsikter.

 

[sjoberga]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Är det ens möjligt att få tydliga, enkla och framförallt objektiva svar på varför en människa ska bli förälder?

Nej, därför att det inte finns en objektiv sanning. Men jag och min fru valde att försöka få fler barn eftersom vi ville ha barn i familjen och leva det liv vi trodde att barn i familjen skulle ge oss och barnen. Det var ett högst aktivt och medvetet val, trots ganska ung ålder. Och sedan blev det totalt 5 stycken (förmodligen blir det inte fler).

 

[sjoberga]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Får flytta till din del av Sverige om jag får för mig att ändra mig angående att skaffa barn

Du kanske får, förutom att flytta hit, se till att röra dig i de kretsar som min observation gäller. Unga ingenjörer som fått sina första 1 eller 2 barn.

 

[hindalhunned]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Jamen, exakt!

De flesta har tillräcklig social kompetens för att begripa vad man INTE lägger sig i vad gäller andras liv. Men en del saknar detta... en del saknar det i relation till sina vuxna barn eller släktingar, en del saknar det gentemot vänner och en del saknar det gentemot ALLA omkring sig.

Kommentaren - Det är väl snart dags för dig att skaffa barn och påbörja ditt liv nu. Den fick en nära manlig vän till mig när hans flickvän just gjort slut (ja kvinnan som kläckte ur sig kommentaren visste om detta). Ibland undrar jag hur okänsliga människor kan vara...

 

[athena_arabians]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

*kl*

Jag har valt att inte skaffa barn och det verkar som om min kropp håller med, den gång jag blev gravid fick jag missfall (tidigt, och jag hade fullt upp så jag fattade inte ens att jag var gravid). Förutom att jag inte vill ha barn så har jag en drös ärftliga problem parat med att min ärftliga sjukdom jag har gör mig enormt trött när jag har ett skov. Jag skulle helt enkelt inte orka med ett barn på det sätt jag skulle vilja.

Mitt val är sällan ifrågasatt men när det har hänt tittar folk på mig som om jag är vansinnig (eller nazist...) när jag säger att mina gener inte är tillräckligt bra för att föras vidare. Varför skulle jag vilja ge ett barn det lidande jag har?! Mitt val är mitt, vill de som har samma sjukdom som mig skaffa barn är det upp till dem. Med tanke på hur dålig jag blev av den korta graviditet jag hade så hade jag inte velat gå full tid, det tog mig ett år att bli någorlunda ok (en graviditet kan trigga ett skov vilket hände mig).

Jag är glad att det finns de som vill ha barn, det gör att jag inte behöver men jag skulle ALDRIG ifrågasätta någons val, oavsett om den skaffar barn eller ej. Det är så enormt privat att det finns få rätt eller fel men man måste få respekt för sitt val.

Att kompisar försvinner när de får barn och man själv inte har några har jag aldrig varit med om, de av mina vänner som har barn har snarast varit glada över att prata om och göra något som inte innefattar barn!

 

[Björk]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Kommentaren - Det är väl snart dags för dig att skaffa barn och påbörja ditt liv nu. Den fick en nära manlig vän till mig när hans flickvän just gjort slut (ja kvinnan som kläckte ur sig kommentaren visste om detta). Ibland undrar jag hur okänsliga människor kan vara...

Herregud...

EN gång har någon av mina föräldrar kommenterat mina "barnlösa" år som vuxen. Då var jag 33, singel och delade gård och hus med dem.

Så säger min pappa " det vore ju kul om man kunde få några barnbarn någon gång" riktat till mig. "Då får du nog ta och skaffa några barn själv istället, jag är inte i någon relation och det känns som en grundförutsättning" svarade jag.

Ibland går munnen på min far innan hjärnan hunnit med...så han blev förlåten.

 

[honung]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Fast vem är du att avgöra det - du har väl barn?!

Ja, jag har barn? Och? Jag har aldrig....aldrig haft den diskussionen med någon, jag har aldrig med mina öron hört någon ifrågasätta någon annans val att inte ha barn - det är bara här på buke jag sett den debatten. Jag lovar, jag har aldrig hört någon ifrågasätta sån sak. Då har jag ändå en syster som gjort valet att inte skaffa sig barn. Däremot har jag hört många så kallade oombedda ursäkter och förklaringar till varför vissa valt att vara barnfria.

Märker ni att jag säger barnfria? Inte barnlösa? Jag tycker ordet barnlös klingar som om det skulle vara med negativ ton. Har man valt att inte skaffa sig barn, så tycker jag att man valt att vara barnfri. Har jag fel? hehe, jag kanske skulle tagit den frågan i en språktråd istället!

 

[Riley]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Och jag som barnfri - jag gillar inte heller "barnlös" ens om "frivilligt" stoppas in före - har personligen utsatts för ifrågasättanden och klapp på huvudet lilla gumman-attityder oräkneliga gånger i livet av både främlingar och mer närstående/bekanta. Senast var en medryttare till en väninnas häst, som hade med sin bebis till stallet och sa att "visst blir man sugen på en egen?". Mitt korta och vänliga svar om att jag inte ville ha barn möttes då med en två minuter lång monolog om att jag självklart skulle ha barn en dag, eftersom livet utan barn saknade mening, och att alla kvinnor faktiskt ändrade sig efter 30. Det var även första gången jag träffade personen ifråga, himla trevligt intryck!

 

[honung]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Ja, de flesta som skaffar sig barn ju det frivilligt då också förstås.

Jag är en väldigt osentimental person i mitt förhållande till bebisar. Mina barn är nästan vuxna, jag har inget behov av att gulla med andras bebisar, än mindre med andras barnbarn. Jag förstår inte varför jag förväntas tycka att bebisar är söta och gulliga och luktar gott? Mina egna barn sniffade jag på konstant och på missbrukarvis, men andras barn? NO! Klappa gravida på magen och skrocka - NO!