Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

[Dandylinn]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

(Alltså, kvinnor RÅKAR ju inte bara ha en livmoder! Det är ingen slump! Det är inte så att man liksom har lyckats roffa åt sig en livmoder i någon slags allmän "villervalla"!)

Om man inte får bestämma det själv, hur ska man då veta vem man får "yngla av sig med"!?

Det är ju det som är grejen, man får bestämma helt själv vem och om man vill yngla av sig eller inte.

Det är bara en själv som kan avgöra, hoppas jag.

 

[sillysinta]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Ja det ar ju sa. Man prioriterar bort saker. Oftast vanner och egen fritid och intressen. Och man blir lite en robot, speciellt i borjan. Och det ar jobbigt som satan ibland. Och ibland vill man verkligen alska sina barn sadar mycket som alla sager att man ska men det kan vara skitjobbigt det ocksa.

Och jag onskar att fler skulle prata om hur jobbigt det ar att ha barn, och kanske framforallt patalar detta for folk som gar i tankarna. Man behover ju inte overdriva men den dar fluffiga drommen ar faktiskt inte sann for manga manga. Och jag tycker det ar en viktig del att ta upp med unga manniskor for att de skall kunna gora ett informerat beslut om sina liv.

Allt gullilull finns liksom redan dar ute. Men de jobbiga stunderna ar folk sa satans mana om att halla for sig sjalva att det ar latt att bli lurad.

 

[Mabuse]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Men det blir ju lite konstigt att tänka så, väldigt mycket i samhället är ju också anpassat för handikappade, menar du då också att den som inte hugger av benen eller sticker ut ögonen på sig själv ställer sig utanför samhället? För det är väl först då man verkligen använder sig av rullstolsramper och blindskrift i hissen. Förutom personlig assistans, anpassade hjälpmedel och annat som samhället tillhandahåller.

Jag ser det mer som att människor är olika, och har olika behov, och ett gott samhälle ser till att man på ett ungefär får den hjälp man behöver i den situation man är i. Det innebär inte att varje individ måste ta del av allt för att delta helt i samhällslivet, utan att det finns något för alla. Det är inte värre att inte vara med på lekplatserna som barnlös än att inte vara med på dagvården när man inte är handikappad. Samhället är så mångfacetterat att man inte kan vara med på allt, helt enkelt.

 

[Mabuse]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Pot, meet kettle...

Huvudet på spiken!

 

[Lejonelle]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Varför är detta då ett problem för så många?

Jag vet inte, är det? Jag kanske inte kan förstå varför du känner som du gör men jag har ju sannerligen inte med saken att göra, så för mig är din (och andras) barnlöshet inget problem och inget jag behöver ha åsikter om.

Vad är det folk gör som provocerar dig? Försöker de verkligen övertyga dig om att du borde ha barn, eller uttrycker de att FÖR DEM vore det inget alternativ?

Är det vissa personer i ditt liv som sörjer över ditt beslut, t ex dina eller din mans föräldrar som kanske skulle vilja ha barnbarn?

 

[Tussinussen]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

[Man får veta mycket om man lyssnar på folk]

Okej....
Min poäng är att jag tycker inte det är okej att skaffa barn bara för att man kan, utan det bör vara genomtänkt och vettigt.

Jag tycker inte det är okej att skaffa barn "hur som helst" eftersom det inte gynnar barnen. MÅNGA barn far illa, och det kommer jag aldrig kunna acceptera, oavsett om jag har barn eller inte.

Jag fördömmer inte "folk" för att de väljer att skaffa barn, jag fördommer folk som inte bör skaffa barn.

Men så bra att din värld är så svart-vitt. För att jag antar att du har klart för dig vilka som "inte bör skaffa barn"?

Tjejen som är 19 år när hon blir ogenomtänkt-i-minsta-detalj gravid kan nämligen visa sig vara en utmärkt, kärleksfull mor.

Sen har vi gott om barn som föds genomtänkt in i "ordnade förhållanden" till människor som visar sig vara hemska föräldrar.

Dom enda som i min värld inte "bör" skaffa barn är folk med ett alkohol- eller narkotikaberoende, för att dom alltid kommer att sätta beroendet före barnet. Men dom är en ytterlighet.

 

[ASKAPLASKA]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Jag vet inte, är det? Jag kanske inte kan förstå varför du känner som du gör men jag har ju sannerligen inte med saken att göra, så för mig är din (och andras) barnlöshet inget problem och inget jag behöver ha åsikter om.

Vad är det folk gör som provocerar dig? Försöker de verkligen övertyga dig om att du borde ha barn, eller uttrycker de att FÖR DEM vore det inget alternativ?

Är det vissa personer i ditt liv som sörjer över ditt beslut, t ex dina eller din mans föräldrar som kanske skulle vilja ha barnbarn?

Jag känner som jag gör därför att jag fler än en gång i stort sett blivit utskälld och uppläxad pga mitt val. Det har handlat om allt från kunder till okända människor på fester.

De som gör på detta sätt försöker i första hand övertyga mig om vad jag missar, att jag kommer att ändra mig, att jag kommer att ångra mig, att jag kommer att bli ensam.
Och det som gör mig mest irriterad av allt är att de inte ger sig när jag säger ifrån första gången. Det ska ältas, petas, förklaras och till sist suras.

Mitt standardsvar när någon frågar varför jag inte ska ha barn är:
Jag har inga tomrum att fylla i mitt liv.
Tycker det säger allt. Kan man inte bara lämna det där?

 

[makarontanten]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Har inte läst hela tråden, men här finns en till som inte kommer skaffa barn. Jag tycker helt enkelt inte om barn på det viset att jag vill ha några.

Jag är alltför egoistisk i mitt tänk, och jag vill inte "offra" mitt liv för att vara en bra förälder (som jag ser som en livsuppgift att göra i sådana fall, för att barnet i min värld SKA komma först på en prioritering över mitt liv och mina val). Jag vill helt enkelt bestämma över mitt egna liv och leva efter vad jag tycker om. Jag kan tycka att en del barn är söta och mysiga varelser, men oftast inte, faktiskt.

Visst händer det att folk ifrågasätter mitt val, men efter att bara säga : Jag tycker inte om barn på det sättet, brukar de flesta hålla tyst.

Jag tycker om hundar, och vet att jag sagt någon gång att jag har valt en hund istället för barn. Kan då få till svar att det inte är samma sak, en hund dör ju sen och du kommer bli ensam. Klart att det inte är samma sak, men en hund passar mig bättre helt enkelt. Och skulle min hund gå bort och jag fortfarande vill ha en, ja då kan jag ju köpa en ny hund om jag önskar, och blir inte alls ensam. Det har de oftast inte svar på..

 

[sjoberga]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Jag tycker inte det säger allt. Eftersom det verkar vara en egoistisk anledning att skaffa barn - för att fylla ett tomrum i sitt eget liv, så tycker jag att det är en dålig anledning för ATT skaffa barn.

Däremot tycker jag inte att man överhuvudtaget ska behöva förklara sina privata livsval om man inte själv vill. Det är liksom inte andra personers angelägenhet. Folk som "surar" i ett sånt läge har lite att jobba med, med sin egen person.

 

[Tussinussen]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Att säga nej till barn är, i det perspektivet, att kliva utanför samhället. Att tydligt säga att hit men inte längre tycker jag samhället och civilisationen kan nå. Om en myra plötsligt satt sig ner och sagt att "nej, nu räcker det med barr till stacken,", hade nog de andra myrorna undrat vad det var för fel på den stackaren. Så jag tror att ifrågasättandet av barnlösa går lite djupare än bara, "det är den ultimata lyckan".

Med det sättet att resonera kan man lika gärna säga att man "kliver utanför samhället" om man väljer att leva sitt liv i annat än i ett hetero parförhållande, eftersom så mycket är uppbyggt på det. Eller låter bli att köra bil, eftersom dito.

"Samhället" hör inte till en grupp - "samhället" är summan av alla grupper och deras livsval.

 

[Lejonelle]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

jag fler än en gång i stort sett blivit utskälld och uppläxad pga mitt val. Det har handlat om allt från kunder till okända människor på fester.

De som gör på detta sätt försöker i första hand övertyga mig om vad jag missar, att jag kommer att ändra mig, att jag kommer att ångra mig, att jag kommer att bli ensam.
Och det som gör mig mest irriterad av allt är att de inte ger sig när jag säger ifrån första gången. Det ska ältas, petas, förklaras och till sist suras.

Mycket märkligt. Jag tycker förvisso att det är svårt att förstå hur någon frivillig väljer bort barn men skulle aldrig drömma om att försöka övertyga någon. Men jag kan förstå att man kan bli en aning provocerad av ditt svar, så om du har problem med den här saken föreslår jag att du väljer att svara på ett annat sätt.

T ex "Det är min privatsak", eller "det finns förstås en anledning men det är inget jag vill gå in på" eller "det är en stor fråga som vi kan ta vid något annat tillfälle".

 

[No1]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

och av det skälet tänker jag sterilisera mig nästa år och eliminera risken för att få några idiotiska infall om 5-10 år.

Värt att nämna är att diskussionen inte behöver vara slut där - IVF

 

[Riley]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Och då skulle jag istället bara kunna nämna att jag vägrar gå till gynekolog, och således få slut på diskussionen eftersom jag bara skulle bli avskriven som dum i huvudet istället för en Stackars Kvinna Utan Rätt Man.

 

[No1]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Och då skulle jag istället bara kunna nämna att jag vägrar gå till gynekolog, och således få slut på diskussionen eftersom jag bara skulle bli avskriven som dum i huvudet istället för en Stackars Kvinna Utan Rätt Man.

Hellre det än att ge "dem" möjligheten att vältra sig i medömkan över att de tror att man inte hittat rätt man alternativt inte är fertil.

 

[Riley]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Faktiskt!

101010

 

[Teilani]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Men det blir ju lite konstigt att tänka så, väldigt mycket i samhället är ju också anpassat för handikappade, menar du då också att den som inte hugger av benen eller sticker ut ögonen på sig själv ställer sig utanför samhället? För det är väl först då man verkligen använder sig av rullstolsramper och blindskrift i hissen. Förutom personlig assistans, anpassade hjälpmedel och annat som samhället tillhandahåller.

Jag ser det mer som att människor är olika, och har olika behov, och ett gott samhälle ser till att man på ett ungefär får den hjälp man behöver i den situation man är i. Det innebär inte att varje individ måste ta del av allt för att delta helt i samhällslivet, utan att det finns något för alla. Det är inte värre att inte vara med på lekplatserna som barnlös än att inte vara med på dagvården när man inte är handikappad. Samhället är så mångfacetterat att man inte kan vara med på allt, helt enkelt.

Jag håller inte med ditt sätt att likställa handikappanpassning med barnanpassning, och det jag skriver nu är inte PK på något sätt. Men på många sätt står människor med handikapp utanför samhället. De kan inte fritt delta i allt som samhället har att erbjuda. För inte så hemskt länge sedan så "löste" samhället det problemet genom att skyffla undan dessa utstickare på olika instutitioner. Genom att handikappanpassa samhället släpper vi in fler människor i gemenskapen, men att säga att det är lika enkelt att åka buss med rullstol som med barnvagn är inte schysst.

Visst är det härligt att samhället är mångfacetterat! Att facetterna bildar en enhet som ständigt utvecklas, och utan barn stannar den utvecklingen. Jag tror det ligger i människan som varelse att vilja vara en del av helheten och se framstegen. Att ha i bakhuvudet att efter oss kommer en ny generation och utvecklingen fortsätter.

Annars har jag svårt att motivera de påtryckningar som barnlösa ofta stöter på, även om det börjar bli mer accepterat att man faktiskt kan välja.

 

[Ray]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Det är den känslan jag aldrig vill känna, eller känna att jag måste omprioritera en massa

Mitt intryck är att bland oss hästnördar är det vanligt att ha inga eller få barn. Och det har ju så klart att göra med att man har ett underbart intresse som tar så mycket tid att om man ska ha familj så måste det omprioriteras...

Jag har ett och en sambo och ett hus och en häst och bil och reser och- och ...
Och jag får ständigt prioritera pengar och tid. Därför ville jag inte ha barn förrän jag fyllde 30 och helt plötsligt kände att jag inte ville ångra att jag inte gjort det. Jag kan förstå till viss del att man inte vill ha barn, är lite imponerad över att man kan vara så säker på att man inte vill nåt man inte provat. Jag blev osäker- tänk om jag missar nåt?
Livet är lättare utan barn. För mig är det å andra sidan mer berikande oxå! Men nu vet jag vad det är och vill inte ha fler...

 

[Teilani]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Med det sättet att resonera kan man lika gärna säga att man "kliver utanför samhället" om man väljer att leva sitt liv i annat än i ett hetero parförhållande, eftersom så mycket är uppbyggt på det. Eller låter bli att köra bil, eftersom dito.

"Samhället" hör inte till en grupp - "samhället" är summan av alla grupper och deras livsval.

Nej samhället hör inte till en grupp, men för att samhället ska fortleva krävs barn. Hetronormativiteten kommer ju ur den grunden och hur svårt har det inte varit för individer som avviker från den att leva utan förtryck?

Bilar är bara ett sätt att transportera sig, vilket människor gjort på olika sätt genom tiderna. Förflyttningarna i sig är mycket intressantare än medlen, vad gäller samhällsutveckling.

 

[pontiacfarmer]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Ett litet ogenomtänkt infall här åxå
Finns nåt väldigt konstigt åxå i detta med barn- dom som inte har barn tappar bort kompisar....har många gamla vänner som har sambos å fruar å småttingar- en sak om jag som singelkille inte är välkommen längre på kalas å dylikt för att jag inte har sällskap å smått- men det finns 2 kvinnor med i gamla gänget- en är singel med en pojk- hon blir bjuden på kalas å fester men inte hon som är helt själv- å det är Sambosarna/fruarna som inte vill bjuda- är dom rädda för att deras karlar ska göra snedsprång eller??

Å så för att komma in i matchen :
Träffar jag nån som vill ha barn så kanske det blir så- träffar jag nån som inte vill ha barn så blir det inga barn- man är alltid MINST en som kan säga nej i livet ju- men den som lever får se
/s

bara några 5 öres tankar ju

 

[Kiwifrukt]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Jag känner igen mig, mycket. Jag har aldrig tyckt om barn, och jag är ändå uppvuxen i en storfamilj med många småsyskon, vilket omgivningen tycker borde automatiskt leda till att mina moderskänslor ska gå bananas. Och framför allt har jag alltid fått höra att jag kommer ändra mig, "det växer bort", ungefär som att hästintresset också skulle "växa bort" bara jag blev lite mer vuxen och mogen.

Till viss del får jag väl ge dem rätt, för mitt barn-ointresse har ändrat sig lite. Jag vill fortfarande absolut inte under några som helst villkor ha egna barn. Jag är livrädd för allt vad graviditet, komplikationer, förlossningar och småbarnsår heter. Jag ser förut fullt normalbegåvade människor som blir som förbytta och helt slutar med allt det som förut var viktigt bara för att de får barn, och varje gång ryser jag och tackar min lyckliga stjärna för att det inte är jag. Jag avskyr vuxna som ska gulla och prata löjligt bara för att de pratar med en person under tio år, jag stör ihjäl mig på folks eviga snattrande på Facebook om vad deras ungar hittat på senaste timmen. Men det är ju inte barnens fel egentligen.

Det finns ett litet barn i min närhet som jag fullständigt tagit under mina vingar. Hon är tre år idag, och ju äldre hon blir, ju roligare blir hon. Hon är inte min, men vi kan ha roligt tillsammans ändå, kanske just för att det inte är mitt barn och jag mer kan vara en kompis än en tjatig förälder? Jag tycker det är roligt när hon hälsar på och att hitta på roliga saker med henne, men jag är också mycket tacksam när hon går hem, eller att jag kan "lämna tillbaka" henne till de riktiga föräldrarna om hon börjar gnälla. Jag slipper nattvak, jag slipper bajsblöjor, jag slipper allt det där jobbiga med barn. Jag skulle definitivt kunna nöja mig med att umgås med henne med jämna mellanrum, och satsa resterande tiden helhjärtat på mig, mitt jobb och min häst.

Nu har jag äntligen träffat en annan person som känner precis som jag, och föga förvånande är det en annan hästmänniska. Skillnaden är väl att hon har sambo med barn sen tidigare, jag är singel. Jag har inget direkt emot andras barn, men lättast skulle nog ändå vara att träffa en kille som inte heller vill ha barn.