Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

[Raderad medlem 6459]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Finns inget värre än att kvinnor skaffar barn bara för att de råkar ha en livmoder och tillgång till sperma...

Skulle väl vara mördare, pedofiler eller våldtäktsmän då kanske.

 

[fjordtokan]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Jag är rätt gammal nu och har på senare år börjat inse att det känns konstigt att det inte kommer någon efter mig.

Men däremot har jag aldrig känt att slippa ensamhet på ålderdomen skulle vara en anledning att försöka få barn. De flesta svenskar verkar känna sig rätt ensamma ändå, när de väl sitter på hemmet. Så egentligen tror jag inte att det där uttrycket om att slippa sitta ensam på hemmet snarare är en klyscha än något som folk faktiskt tänker.

Det där håller jag helt med om!

Dessutom så är det så att de flesta anhöriga är faktiskt inte superduktiga på att komma på besök. 30 min i månaden är liksom inte riktigt en anledning till att yngla av sig.


Nu vill ju jag dock ha barn själv men har flera bekanta som är lyckligt barnlösa.

 

[bambi82]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Jag är 31 och har inga barn, och har aldrig velat ha några. Dom flesta jag känner blir helt vilda när de ser en liten bebis och vill pilla på och gulla med dom, men jag tycker dom är läskiga .

Jag har sambo sen typ 13 år tillbaks och våran "familj" består av sisådär sex hästar, två hundar, fem katter och två kaniner.

Jag har alltid varit rätt så tydlig med vad jag tycker om barn så brukar inte bli nåt tjat faktiskt.

Mina föräldrar pratar gärna om att jag nån gång när jag gick på högstadiet eller gymnasiet, nån gång i något sammanhang sa att det enda jag kunde tänka mig skulle vara värre än att få ett barn var att få tvillingar Blev lite komiskt sen när min bror fick tvillingar.

 

[Tussinussen]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Finns inget värre än att kvinnor skaffar barn bara för att de råkar ha en livmoder och tillgång till sperma...

Men vad i hela friden vet du om varför "kvinnor" skaffar barn?

Jag tycker att det är en hel del trista inlägg i den här tråden. Det är tydligen INTE ok att bli provocerad av andras val att INTE skaffa barn, men det verkar vara OK för folk som inte har barn att bli provocerade av andras val att skaffa barn och göra fördömande uttalanden...

 

[Havsryttaren]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Det behöver det tyvärr inte alls vara vi har också familjehems placerade barn som visade sig sig ha handikapp-många gånger har vi fått höra"men ni kan väl bara skicka tillbaka dom".....Jaha men vad skulle vi ha gjort om dom var biologiska,stoppat in dom igen liksom?!

 

[BornAgain]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Knapplån

Själv är jag barnlös. Mitt mind-set gör inte att jag skulle kunna lära ett barn att ta för sig i dagens samhälle och bli lyckligt. Jag har heller aldrig mött människan jag ville ha barn med.

Jag oroar mig över klimatet. Jag vet att den kinesiska ett-barns-politiken har minskat risken för överbefolkning (och bakom den låg att mängder av barn svalt ihjäl så sent som på 1970-talet). Samtidigt inträffar debt-day numera redan i september. Det finns inte rum för hur många människor som helst (Även om vi hade kunnat vara femtio gånger fler om vi hade levt på afghanska villkor). Det finns människor som med hela sitt hjärta vill ha barn. Och det finns barn som bara blir. Jag anser att barn ska födas efterlängtade och älskade. Varför inte lämna utrymmet till de barn som har den chansen. Och så ska alla som är vuxna arbeta för att de ska ha en trygg framtid.

Jag förklarar aldrig min barnlöshet. Numera brukar jag bara börja gråta om någon för saken på tal.

 

[kolblakkur]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Jag vill inte ha barn. Har aldrig velat.
Det är ganska märkligt det där, för jag reflekterar aldrig över det. Vilket gör att när folk får reda på det så har jag inga direkta argument (varför skulle jag ens behöva det). Jag har aldrig en tanke på barn, måste aldrig gå runt och reflektera över eventuellt barnskaffande. Det bara är så. Finns inte i mitt huvud, finns inte i min kropp. Har aldrig funnits. Jag avskyr inte barn, men de är inte direkt spännande. Har man sett ett har man sett alla

 

[Bison]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

kl

Jag är lyckligt barnfri. Är 28, har en underbar man och är fullkomligt nöjd med vårt liv som det är. Ser inte en enda anledning till att skaffa barn, vad ska jag med dem till?
Jag har mina djur och det räcker för mig.

Det där med att fira jul själv osv skrämmer mig inte det minsta, jag föredrar faktiskt att fira själv

 

[mandalaki]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Jag har aldrig en tanke på barn, måste aldrig gå runt och reflektera över eventuellt barnskaffande. Det bara är så. Finns inte i mitt huvud, finns inte i min kropp. Har aldrig funnits.

Lustigt. Sådär har det nog varit för mig också (förutom när jag var cirka 36 och insåg att nu måste jag seriöst tänka igenom det här och fatta beslut).

Men i övrigt har det inte funnits i mitt huvud, trots att jag alltid gillat att umgås med barn.

 

[lil-sis]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Säg att du är steril bara

 

[moiran]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Den värsta varianten på den reaktionen jag har hört berättade en kompis till mig, som har en adopterad storebror och en biologisk lillebror. När hon väntade lillebror fick hon kommentaren: åh vad roligt! Hur ska ni göra med storebror nu när ni får ett riktigt barn, behåller ni honom?

I samma underbara stil: Bekanta med två adopterade storasyskon och ett biologiskt fick höra mer än en gång "Men åh vad roligt att ni äntligen lyckas få ett riktigt barn också!!"

 

[moiran]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Inga barn, inga planerade barn och inga önskade barn. Har alltid känt mig spiksäker och det finns anledningar (som om det skulle spela roll).

De jag tycker är mest påträngande är egentligen föräldrar/svärföräldrar, andra tycker jag mest frågar lite försiktigt. Men föräldrar/svärföräldrar.... Det saknas barnbarn på båda håll och båda syskonskarorna har passerat 30-strecket i medel. Kris, panik och tandagnisslan!! Jag pallar inte när argumentet "jag vill inte" inte räcker till. Jag skiter i att det är egoistiskt (), att jag kommer ångra mig när det är försent (), att jag kommer bli ensam som gammal () och att våra förfäder vrider sig i sina gravar av skam (). Jag blir matt bara av att tänka på julen!

Jag får hålla tummarna att någon av mina och hans syskon får för sig att skaffa barn så blir det kanske tyst sen, någon annan lösning ser jag inte.

 

[Vita_N_6520]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Skulle väl vara mördare, pedofiler eller våldtäktsmän då kanske.

Jag skrev ATT kvinnor skaffar barnen, inte att de är de värsta.

Fast det ena utesluter ju inte det andra. Finns ju kvinnor som är det ovan och ändå skaffar barn, samt skaffar barn med personer som är det.

 

[Vita_N_6520]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Men vad i hela friden vet du om varför "kvinnor" skaffar barn?

Jag tycker att det är en hel del trista inlägg i den här tråden. Det är tydligen INTE ok att bli provocerad av andras val att INTE skaffa barn, men det verkar vara OK för folk som inte har barn att bli provocerade av andras val att skaffa barn och göra fördömande uttalanden...

[Man får veta mycket om man lyssnar på folk]

Okej....
Min poäng är att jag tycker inte det är okej att skaffa barn bara för att man kan, utan det bör vara genomtänkt och vettigt.

Jag tycker inte det är okej att skaffa barn "hur som helst" eftersom det inte gynnar barnen. MÅNGA barn far illa, och det kommer jag aldrig kunna acceptera, oavsett om jag har barn eller inte.

Jag fördömmer inte "folk" för att de väljer att skaffa barn, jag fördommer folk som inte bör skaffa barn.

 

[Dandylinn]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Får man vara ofin att fråga varför du valde att sterilisera dig?
Är det just pga du inte vill ha barn?

Jag har nämligen själv gått i de tankarna om att göra det i framtiden om jag känner samma som nu då jag inte ser någon mening med att ha en massa hormoner som spökar i kroppen varje månad..Är så trött på att bli så hormonstint att jag inte känner igen mig själv och humörsvägningar som heter duga
Det är så mycket onödig energi som försvinner ur min kropp.

 

[Gimlan]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Jag har satt in en kopparspiral, det görs nuförtiden även om man inte varit gravid. Jag blev sövd Urnöjd.

 

[Gimlan]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

För det första vill jag säga att det är skönt att det är så pass många som inte vill ha barn. Jag är också en sån. Av flera skäl.

*Det verkar jättetråkigt
*Jag tycker inte om barn
*Hur fasen har man tid/ork med heltidsjobb, häst och barn? Eller bara heltidsjobb och barn?
*Har aldrig träffat ett bra pappamaterial
*Har en ärftligt sjukdom som har stark arvbarhet som är mycket plågsam om man inte får korrekt behandling

 

[Dandylinn]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

*Hur fasen har man tid/ork med heltidsjobb, häst och barn? Eller bara heltidsjobb och barn?

Det undrar jag också.
Jag förstår absolut inte hur man ffa har tid med sig själv, barn, sambo, intressen, vänner, djur och jobba heltid..jag fattar inte! Hur tusan fördelar man upp dygnets alla timmar och kan ge sig själv till samtliga plus att kunna klämma in egentid ?!

Hur kan de med barn få mer timmar till sitt dygn än övriga?

I vissa fall handlar det om prioriteringar ja, men i många fall så har ju folk allting plus hus osv..nä jag förstår bara inte..hur hinner och orkar man??

Själv tycker jag att jag har fullt upp med att rodda med min tid och då är vi två personer bara plus 1 häst varav ena jobbar halvtid dock mycket natt och den andra studerar.
Somsagt vi är få och borde ha mycket tid över men faktum är att vi ofta går om varandra dygnsmässigt att det ändå blir svårt att kunna ens få lite tid över till varandra främst vardagar..stallet vill jag kunna spendera minst 2 timmar till varje dag men helst 3. Sen ska alla bestyr fixas med här hemma..och sen vips är det läggdags och så rullar det på. Mina helger är oftast totalt fullbokade med allt som ska göras/man vill göra och vänner etc får turas om helt enkelt för att jag ens ska hinna med alla..

Nä ytterligare en anledning till mig att ev avstå egna barn - det tar för mycket tid av mitt liv som jag inte är beredd på att offra eller kunna prioritera bort helt enkelt.

 

[Riley]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

Jag ska inte ha barn av ett gäng anledningar. Huvudskälen är dels att jag helt enkelt inte gillar barn, dels inte är intresserad av att göra de prioriteringar och anpassningar som ett liv med barn skulle kräva. Även om de två punkterna sett annorlunda ut hade jag dock fortsatt sagt nej på grund av 1) rädsla/ovilja för att vara gravid och förlösa, även med planerat snitt, 2) eftersom mina gener inte är något att föra vidare, varken när det gäller fysik, mentalitet eller talanger (samt faktumet att jag är asiat, och tanken på ett halvasiatiskt barn som bara skulle likna mig och inte pappan stör mig), och även 3), för att jag skulle bli en hemsk förälder. Jag är alldeles för besatt av prestation och detaljer, och jag vet att jag på något plan skulle förvänta mig ett vackert, intelligent och framgångsrikt barn, eftersom allt annat skulle göra mig besviken. En sådan mamma ska självklart inget barn behöva ha.

Jag tror inte heller direkt på något prat om någon biologisk klocka, utan är övertygad om att många omedvetet som medvetet börjar känna av omgivningens och samhällets förväntningar när de når en viss ålder, på samma sätt som jag inte tror att man nödvändigtvis "växer ifrån" t.ex. en alternativ stil i tonåren, utan till någon del och ofta undermedvetet påverkas till att vilja ändra sig.

Jag fyller snart 25, och upplever tyvärr att min ångest över min ställning i barnfrågan blir större för var år, inte minst eftersom jag är uppvuxen och bor på landet, där det är vanligt förekommande och helt okontroversiellt att skaffa barn innan man fyllt 20. Har därtill dåligt samvete över att inte ge mina föräldrar ett barnbarn, då jag är ensambarn. I ärlighetens namn är jag faktiskt genuint rädd att jag ska falla för pressen - som sagt, jag är väldigt mån om att prestera och uppfylla andras förväntningar på mig - och börja vika mig och ändå överväga barn, och av det skälet tänker jag sterilisera mig nästa år och eliminera risken för att få några idiotiska infall om 5-10 år. Jag vet att ett liv med barn skulle göra mig olycklig, och jag tänker göra exakt vad jag kan för att aldrig hamna där.

Men absolut, det provocerar. Jag har inte förstått meningen med livet, jag kommer att ångra mig, jag har bara inte träffat rätt man än, jag kommer att bli ensam och olycklig, jag kommer inte bli vuxen förrän jag ynglat av mig, jag är inte en riktig kvinna innan jag varit gravid, etc. etc. Har aldrig egentligen bemödat mig med att bemöta argumenten IRL, jag stångar bara envist på med mitt "nej, jag ska sterilisera mig" och stänger av hörseln. Vill folk inte förstå tänker jag inte försöka övertala dem, det är inte jag som har ett problem liggande hos mig,

Klart det är ett egoistiskt val att inte skaffa barn. Klart det är ett lika egoistiskt val att skaffa barn.
Klart att inget gör något av valen mer fel.

 

[Quiss]

Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?

KL.
Som någon skrev tidigare, allt som faller utanför ramen av vad som är "normalt" tar folk sig friheten att kommentera.
Jag anser att folk får göra som de vill. Deras liv, deras val. Jag brukar inte lägga mig i.
I gengäld vill jag bara att folk ska ge f-n i att kommentera mitt liv och mina val.....
Vilket många tycks ha svårt för.
För jag faller också utanför ramen.

Inte i barnfrågan, jag har barn. Fast bara ett. Och jag har hus lagom långt ut på landet, familjebil och allt det där "normala"
Men jag är 28 år och min sambo 44. Och har tre mer eller mindre vuxna barn sedan innan.
Och folk tycker att det är helt okej att kommentera och ifrågasätta mitt förhållande för det.
Kommentarer som "det kommer aldrig hålla" "du kommer inte orka" "vad har ni för något gemensamt med den åldersskillnaden?" osv.
Sambon har fått kommentaren om lammkött mer en en gång. Som om han vore någon pervers äckelgubbe.

Av min erfarenhet så provoceras folk av allt som inte är "normalt".
Tycker att de kan börja sköta sig själva och skita i andra!