Sv: Varför är det så provocerande att inte vilja ha barn?
Ja, det är ett rätt hett ämne, barn eller inte barn. Innan vi fick den lille krabaten hade jag inte reflekterat över hur stor del av samhället som ändå är uppbyggt kring just barn. De finns ju överallt! Allting är anpassat för att barn ska kunna medföras, plats på bussen för barnvagn, skötbord på toan i köpcentret, barnstolar på alla restauranger, och barnmeny också.
Jag är väl lite halvblind men jag har faktiskt inte sett allt detta förut.
Lägg till det dagis, skolor, barnbidrag och föräldrapeng som vi alla betalar för med våra skattepengar. Barnen är en stor del av vårt gemensamma livsrum och vår gemensamma framtid, oavsett om man har egen eller inte.
Att säga nej till barn är, i det perspektivet, att kliva utanför samhället. Att tydligt säga att hit men inte längre tycker jag samhället och civilisationen kan nå. Om en myra plötsligt satt sig ner och sagt att "nej, nu räcker det med barr till stacken,", hade nog de andra myrorna undrat vad det var för fel på den stackaren. Så jag tror att ifrågasättandet av barnlösa går lite djupare än bara, "det är den ultimata lyckan".
För det är det ju inte, det är skitjobbigt 50% av tiden, halvjobbigt 30% och roligt/mysigt ca 20%, säger man det så får man också onda ögat. Jag ångrar mig inte på något sätt och tanken på ett par till har föresvävat mig, men det är verkligen inte lätt.
Lite flummiga reflektioner så här på morgonen.