Våra vanligaste lögner

[Karfitsa]

Tack, precis så. Man kan säga snälla och trevliga saker utan att utbrista i ett entusiastiskt Jättegott om mat som knappt var ätlig. Det jag tycker är en förolämpning men flera andra här tycker tillhör normal hyfs.

På restaurang är jag dock brutalt ärlig, men det är också en helt väsensskild situation.

Jag tror inte någon tycker att du ska utbrista i superlativer om du inte tycker om maten. Som jag sade innan, ett "det här var gott" räcker och sedan kan man ju faktiskt använda sig av taktiken som någon skrev ovan. Prata om annat, som att det var trevligt att få komma, att det var längesen du åt x, den förträffliga dukningen eller något annat som du KAN berömma. Så märks kanske inte bristen på superlativer när det gäller maten.

 

[Raderad medlem 6459]

Ja eller om värden säger "smakade det bra?" krävs ju sällan mer än ett glatt "Absolut!" eller dylikt (jag säger nog alltid "jadå, verkligen!"). Man måste ju inte ta till superlativen som du säger @Karfitsa utan kan bara svara jakande och glatt liksom.

 

[sjoberga]

Jag tror inte någon tycker att du ska utbrista i superlativer om du inte tycker om maten. Som jag sade innan, ett "det här var gott" räcker och sedan kan man ju faktiskt använda sig av taktiken som någon skrev ovan. Prata om annat, som att det var trevligt att få komma, att det var längesen du åt x, den förträffliga dukningen eller något annat som du KAN berömma. Så märks kanske inte bristen på superlativer när det gäller maten.

Eftersom det var bland annat jag som nämnde taktiken ovan så ser jag det bekräftat att det också funkar.

 

[hastflicka]

Nu kom jag sent till diskussionen igen. Pa fragan, "Hur ar det" eller "Hur mar du" svarar jag lite olika vem som fragar. Narmaste familjen svarar jag kanske att "Idag ar/ ar inte/ en bra dag ... och sedan byter jag samtalsamne da jag bara kanner mig sjukare om jag altar vad som inte kanns bra. Kassorskan i butiken eller en ytlig bekant svarar jag, "Forsoker halla mig torr i regnet (varm i kylan, alskar solen i dag, eller vad som passar)" och da overgar samtalet till ytliga vader diskussioner och jag har inte ljugit eller brutit den sociala normen.

Nar det galler mat kan jag saga, "Det var en interresant kombination" eller "Det har var annorlunda" och forsoka lata positiv pa rosten. Man maste ju inte ta allt sa bokstavligt. Jag ljuger inte och haller mig innom den sociala normen.

 

[aprilmaj]

Prata om annat, som att det var trevligt att få komma, att det var längesen du åt x, den förträffliga dukningen eller något annat som du KAN berömma. Så märks kanske inte bristen på superlativer när det gäller maten.

Och det är just det jag menar att det gör; märks! Det är det jag retar mig på; att de inte tror att det märks.

 

[Dentaku]

Vad gäller sociala koder så ser jag det inte ens som vita lögner utan mer som en dans med vissa förutbestämda steg som man har att förhålla sig till. Om någon frågar "Smakar det bra?" har jag några alternativa steg att ta och kan välja det lämpligaste utifrån vad jag tycker, men "Nej" finns inte med bland dem. Om jag ändå säger det sabbar jag dansen totalt.

Om någon vill ha min ärliga mening så räknar jag inte med att någon använder en sådan standardfras. Själv kommer jag av mig helt när svaren blir "fel", även om det bara är ett skämt.

Min vanligaste lögn, inte minst för mig själv är nog för övrigt:
"Jag gör det sen."

 

[miss_lillamy]

Jaha ja... Jag får villigt erkänna att jag ljuger ofta i social sammanhang.

Om jag blir bjuden på middag av någon som ansträngt sig med maten för min skull och sedan frågar om det var gott, så säger jag självklart att det var gott. Det är så klart oärligt att ljuga, men otroligt oartigt att säga "nja, den här maten var inget jag skulle äta igen" eller liknande.

Håller helt med om att "hur mår du" är en hälsningsfras. "Jo då, huvudet upp och fötterna ner" svarar jag. Även om min värld är upp och ner för tillfället.

Jag hörde inte telefonen eller telefonen låg kvar i jackfickan... Den kör jag jätteofta. Låter trevligare att säga så än att säga "jag ville inte svara".

Det var kul att se dig eller det var roligt att träffas, så säger man ju...

Om min vän har köpt en ny kjol som hon uppenbarligen är nöjd med och stolt över att visa upp så säger jag att den passar henne fint. Hon är glad, varför ska jag göra henne ledsen genom att säga att JAG tycker att den är ful? Det är inte jag som ska ha den på mig.

Visst, jag ljuger ofta om sådana saker, men jag tycker att det är okej. För mig är det dessutom skillnad på nära vänner och bekanta. Jag ljuger betydligt oftare för bekanta.

 

[Manza]

Varför räcker inte "Tack för maten.". Varför en entusiastisk lögn?

Suck, jag inser att jag ligger långt bak i den "sociala kompetensen". Inte bara för att jag har svårt att ljuga, men förmodligen missförstår andra oftare också. Om någon säger något förutsätter jag att de står bakom det om det inte är tydlig ironi eller jag vet att de har tydliga motiv att säga annorlunda.

Tack för maten funkar inte som svar på "var det gott?". Och jag ser det inte som en lögn? Snarare som en form av socialt smörjmedel. Det enda artiga svaret på den fråga jag fick, helt enkelt.

Som en vidare reflektion har jag har snarare svårt att förstå ett kompromisslöst sanningssägande, av typen "men jag säger ju bara som det är!". Liksom, de vita lögner man nästan vanemässigt drar fyller ju oftast funktionen att skydda någon från att känna sig dum, eller från att bli ledsen. De flesta förstår väl skillnaden på den typen av socialt samspel, och på rent ljug?

 

[Manza]

Jaha ja... Jag får villigt erkänna att jag ljuger ofta i social sammanhang.

Om jag blir bjuden på middag av någon som ansträngt sig med maten för min skull och sedan frågar om det var gott, så säger jag självklart att det var gott. Det är så klart oärligt att ljuga, men otroligt oartigt att säga "nja, den här maten var inget jag skulle äta igen" eller liknande.

Håller helt med om att "hur mår du" är en hälsningsfras. "Jo då, huvudet upp och fötterna ner" svarar jag. Även om min värld är upp och ner för tillfället.

Jag hörde inte telefonen eller telefonen låg kvar i jackfickan... Den kör jag jätteofta. Låter trevligare att säga så än att säga "jag ville inte svara".

Det var kul att se dig eller det var roligt att träffas, så säger man ju...

Om min vän har köpt en ny kjol som hon uppenbarligen är nöjd med och stolt över att visa upp så säger jag att den passar henne fint. Hon är glad, varför ska jag göra henne ledsen genom att säga att JAG tycker att den är ful? Det är inte jag som ska ha den på mig.

Visst, jag ljuger ofta om sådana saker, men jag tycker att det är okej. För mig är det dessutom skillnad på nära vänner och bekanta. Jag ljuger betydligt oftare för bekanta.

Men exakt! De som INTE använder sig av dessa vita lögner, utan kör med vad de menar är sanningen, riskerar ju snarare att framstå som sjukt taskiga?

 

[starcraft]

Jag funderar lite på det omvända, dvs att bli "utsatt" för vardagslögner. Känns det helt okej för er som brukar ljuga om sånt som tas upp i tråden när ni själva är mottagare? För en hel del lögner även av den mindre sorten kan ju komma fram.

Tänker till exempel på typ att "vi måste ses snart/låt oss ta en fika" och dylikt. Visst det känns artigt och kul då, men inte så kul om den ena parten faktiskt vill ses och försöker gång på gång att ses och den andra bara undviker egentligen för att den bara ska vara "artig". Jag hade då alla gånger uppskattat att någon var ärlig och antingen inte sa frasen från början eller någonstans på vägen sa att den nog faktiskt inte vill/känner sig ha tid att träffa mig. Men det kanske bara är jag som känner så.

 

[TheRedLightning]

Vita lögner tycker jag är okej, i alla fall framför svarta lögner.
Jag kan själv använda mig av vita lögner, där man ljuger lite men det ändå ligger viss sanning i det. Än svarta lögner där man ljuger om allt.

Förvisso är det kanske inte bra att ljuga, men ibland kan en vit lögn vara bättre än den krassa sanningen. Allt beror helt och hållet på situationen som det ska användas i osv.

 

[sjoberga]

Men exakt! De som INTE använder sig av dessa vita lögner, utan kör med vad de menar är sanningen, riskerar ju snarare att framstå som sjukt taskiga?

Jag tycker att det är sjukt taskigt att ljuga folk rakt upp i ansiktet. Men det behöver man väl inte göra?

Smakade det gott? Svar, helt Ok. Skulle något varit tokfel = snudd på oätligt typ tappat saltar, skulle jag påpeka det. Det fråntar exakt noll av min uppskattning av att ha blivit bjuden på maten. Förmodligen skulle det tappade saltkaret redan ha skrattats åt långt innan. Det är liksom inte så allvarligt.

Nu har jag aldrig fått frågan på det sättet, matens beskaffenhet brukar vara avklarad som en stor del av diskussionen redan innan det är dags att avsluta.

Det vore för jäkla trist om vännen serverar denna mat om och om igen till alla hen träffar, inte för att hen själv tycker att det är bra, utan för att alla vänner alltid säger att det är jättegott eller sjukt gott.

 

[sjoberga]

Tack för maten funkar inte som svar på "var det gott?". Och jag ser det inte som en lögn? Snarare som en form av socialt smörjmedel. Det enda artiga svaret på den fråga jag fick, helt enkelt.

Som en vidare reflektion har jag har snarare svårt att förstå ett kompromisslöst sanningssägande, av typen "men jag säger ju bara som det är!". Liksom, de vita lögner man nästan vanemässigt drar fyller ju oftast funktionen att skydda någon från att känna sig dum, eller från att bli ledsen. De flesta förstår väl skillnaden på den typen av socialt samspel, och på rent ljug?

Fast vi tycker lite olika. I de flesta fall tycker jag ärlighet är att vara artig. Sedan finns det olika situationer, där man kanske bör anpassa sig.

 

[starcraft]

Det vore för jäkla trist om vännen serverar denna mat om och om igen till alla hen träffar, inte för att hen själv tycker att det är bra, utan för att alla vänner alltid säger att det är jättegott eller sjukt gott.

Det där tänkte jag också på, men fick inte ihop formuleringen. Tänk om vännerna i nästa steg undviker middagsunbjudningar hos denna för att maten nästan är oätlig. Värden har knappast blivit gladare i den situationen. Eller om den på omvägar får höra att det alltid serveras så äcklig mat hos denna, det är ju inte så kul att få veta i efterhand?

Sen behöver man inte häva ur sig att det var den vidrigaste maten man någonsin ätit även om det är så man tycker. Lite finkänslig kan man vara utan att ljuga folk i ansiktet.

 

[TinyWiny]

Jag ser det som att veta när det är läge att dra en vit lögn och när det är läge för den krassa sanningen handlar om socialkompetens. Jag skulle inte, inte ens när jag var som sjukast säga hur det verkligen är på frågan; -hur är det? Jag svarade att det är som vanligt. Varken jag eller hen som frågar blir gladare om jag hade dragit vilket helvete livet var och det var ju inte det frågeställaren var ute efter heller.

Blir jag bjuden på mat tackar jag för maten och säger att det var gott även om jag inte tyckte det. Det finns ingen anledning att säga exakt vad jag tycker vilket lär såra den som bjudit mig bara för att jag har andra smakpreferenser. Skulle det vara min partner som gjort maten och jag verkligen inte tyckte om den skulle jag säga på ett snällt sätt vad som inte föll mig i smaken eftersom jag själv hade velat veta om min partner inte gillade maten jag gör. Jag vill inte leva i ett förhållande där det avslöjas efter 20 år att x inte gillar y vilket z har lagat varje vecka i tron att x verkligen gillar det.

Är det däremot någon som har ett problem som hen pratar med mig om som hen resonerar helt bakvänt om i mina öron så säger jag min mening för att hen ska kunna vända och vrida på problemet och hitta en lösning och inte köra fast i sina egna tankar. Det är inte alltid populärt just då men det brukar komma uppskattning efteråt.

 

[mandalaki]

Jag ser det som att veta när det är läge att dra en vit lögn och när det är läge för den krassa sanningen handlar om socialkompetens.

Ja! Det var väl formulerat. Det är det som är social kompetens.

 

[Dentaku]

Ja! Det var väl formulerat. Det är det som är social kompetens.

Och vi som inte har den medfödd får gå danskurs. Vilket i och för sig också kan bli fel ibland om man inte hänger med riktigt i svängarna. Min man sa något nyss, jag nickade och log och insåg två minuter senare att jag bara reagerat på ren reflex utan att lyssna så jag fick fråga vad han sagt. Eftersom han suttit tyst i två minuter uppstod en viss förvirring men han är inte helt obekant med situationen.

 

[Kattennizze]

Jag har aldrig någonsin fått den frågan så för mig är det ingen vanlig fras. Nu när du skriver det så där skulle jag nog undvika just "det är inte en av mina favoriträtter" för antingen kanske det upplevs som du beskriver, alternativt är det någon jag känner så väl att de redan vet det. Och det kan verka lite självupptaget att de skulle välja rätt efter just mig. Men "det var OK" har jag använt och känner inte nu heller några problem med att använda, grymt mycket bättre än att ljuga 180 grader. Så det blir bara en middag för min del hos dig.

Sedan, om man har ätit en hel middag, så finns det ju allra oftast ljuspunkter i maten som man kan välja att kommentera och helt utelämna kommentaren att man tyckte att 75% inte var speciellt ätligt. Notera att det sistnämnda aldrig har inträffat för mig. Jag uppskattar det mesta och en varierad måltid gör att det alltid finns element som man tyckte om.

@mandalaki: Nej, jag ser det inte som att göra våld på mig själv, jag ser det som oärlighet och "våld" mot den som efterlyser feedbacken. Taskigt helt enkelt att säga nåt som är helt tvärs mot den riktiga uppfattningen.

Men det handlar säkert en del om hur jag skulle vilja att andra uppträdde mot mig.

Men menar du verkligen att du skulle säga att det var ok? Jag skulle aldrig i livet uttrycka mig så avmätt, och jag skulle ta ruskigt illa upp om nån gjorde det. För mig är maten helt sekundär utan det viktiga är det sociala samspelet, om jag skulle äta daggmask skulle jag ända försöka hålla god min. Vad olika vi är vi fungerar, det är intressant.

 

[Hyacinth]

Blir jag bjuden på mat jag inte gillar (jag äter, anser det vara uppfostran så länge det inte handlar om kalvsylta) så är jag jävligt snabb med att säga "tusen tack för maten!" när middagen är klar, innan värden hunnit fråga. Gillar jag maten kommer jag ha sagt det långt tidigare.

Kräsen eller inte kräsen, den eviga bukefrågan

 

[hastflicka]

Jag har fatt veta, bland annat, att "Det har ar da inte den basta (valfri matratt) jag atit". Eller ett avmatt "Det ar val okay" om man fragar om maten smakade bra. For att inte tala om, "Oh gillar du den TV serien? Det trodde jag du var aldeles for pryd for" och andra liknande uttalanden.

Nu har personen dalig social competence, men det gor ju inte alls att jag mar battre ... Jag vet ju nu precis vad hon tycker om mig och den mat jag lagar. Det ar inte roligt nar det dessutom ar nagon jag maste komma overens med ... sa det enda jag kan gora ar att le och bita ihop. Och avreagera mig till valda delar av familjen.