Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
@Hazel: Det sistnämnda skulle bli lite svårt för det ska mycket till innan det serveras öl här, vare sig jag eller särbon tål det![]()
Precis.Som jag skrev innan: "Nej, jag blev inte mätt men det är ingen fara, jag tar vägen om Donken sedan".
Yes, jag läser på läpparna väldigt mycket jag också@Asko: Ja, jag förstår att det inte är lätt. Några i min närhet är döva men de är suveräna på att läsa läppar så bara man är vänd emot dem och talar tydligt (inte överdrivet givetvis) så klarar de sig bra.
Mer sånt till folket tycker jag! Jag ogillar kroppskontakt i högsta grad när det gäller ytligt bekanta utan att ha någon diagnos utan bara vara normalstörd så att säga. Fantastiskt att bli tillfrågad tycker jag.Jag tycker att du är grym! Var det inte du som frågade om jag var ok med kramar vid buketräffen?
Aha, är det därför jag blir så irriterad på vissa familjemedlemmar som bara inte kan koncentrera sig, vad bra att du skrev det där, då får jag en större förståelse och behöver inte gapa, jorden anropar....o dylika tillmälen. (Personerna ifråga har väldigt svårt att förklara varför de inte kan koncentrera sig ).Ja, det är uppmärksamhet och koncentration som fallerar totalt. Värst är det när man verkligen VILL lyssna på vad som sägs men hjärnan irrar bort ändå.
Hemma hos oss brukar en ligga under bordet, en visar hur en kål består av något som kallas för fraktaler, den tredje beundra kålen, den fjärde spruta ketchup över hela tallriken och klura på hur allt ska komma ut ur ketchupflaskan och den femte fundera på en enkel till Bahamas.Men är man tillsammans med vänner så är det ju bara komiskt, inte minst i min familj där ärftligheten är högst påtaglig.![]()
Men jisses vad du drar allt till sin spets hela tiden.Att inte fullödigt kunna spela det sociala spelet gör att man betraktas som en kall, förolämpande högfärdig person.
Men jisses vad du drar allt till sin spets hela tiden.
För mig är det inte märkligt alls att det finns vissa saker man förväntas göra som är av ren artighet. Och om man träffar nya människor kan det vara en bra grej att försöka komma ihåg en del av dem. När man sen känner folk bättre och folk vet hur man är och fungerar så kan man sen släppa all artighet och bara vara liksom.
När jag är nervös och blyg uppfattas jag väldigt ofta som arrogant och lite bitchig. Jag förväntar mig inte att hela världen ska fatta att jag är asbra trots att jag låter som en stuck up stockholmare utan får helt enkelt göra mitt bästa med att överkomma mitt lilla hinder eller helt enkelt acceptera att vissa blir lite off mot mig till en början (för att sedan bli storcharmade såklart).
Jag tycker det är ledsamt att acceptansen för att vara annorlunda är så liten. Att inte fullödigt kunna spela det sociala spelet gör att man betraktas som en kall, förolämpande högfärdig person.
Vad säger vi om detta, Buke?![]()