Men jag kunde äta daggmaskar och ändå inte klämma ur mig något sanningsenligt. Möjligen skulle gränsen gå vid friterade marsvin för det skulle jag inte kunna äta av emotionella skäl. Vitsen med social sammanhang är ju att man ska underlätta för varandra och ha trevligt, vilket ofta innebär både kallprat och vita lögner, jag ser det mera som sociala smörjmedel. För mig är det viktigaste att inte vilja såra någon, åtminstone inte de jag vill umgås med. Jag tycker alternativen är för hemska, det blir väldigt obekvämt med den där sanningssägaren, vi har alla träffat på dem. Det gäller saker som ska bedömas, som t ex kläder, mat, inredning etc. När det gäller andra saker som t ex politik, känslor etc är det såklart en helt annan sak.