Och vi som inte har den medfödd får gå danskurs. Vilket i och för sig också kan bli fel ibland om man inte hänger med riktigt i svängarna. Min man sa något nyss, jag nickade och log och insåg två minuter senare att jag bara reagerat på ren reflex utan att lyssna så jag fick fråga vad han sagt. Eftersom han suttit tyst i två minuter uppstod en viss förvirring men han är inte helt obekant med situationen.
Jag tyckte det där med dansen var mycket bra förklaring på fenomenet - jag ser det inte som att ljuga någon rakt upp i ansiktet, utan det är just ett socialt spel som man, i princip, måste spela med andra människor. Det handlar inte om vad som är sant eller inte, utan vad som är okej att svara för att hålla sig inom den accepterade ramen.
För vissa går det naturligt, för oss andra gör det inte det, men då lär vi oss eftersom våra medmänniskor förtjänar den respekten. Jag tycker att det är ömsesidig respekt att anstränga sig för att lära sig att gå efter de sociala normerna. Även om man ibland bara vill avsäga sig samhället och bo i en grotta när man gör fel.