Våra vanligaste lögner

Och vi som inte har den medfödd får gå danskurs. Vilket i och för sig också kan bli fel ibland om man inte hänger med riktigt i svängarna. Min man sa något nyss, jag nickade och log och insåg två minuter senare att jag bara reagerat på ren reflex utan att lyssna så jag fick fråga vad han sagt. Eftersom han suttit tyst i två minuter uppstod en viss förvirring men han är inte helt obekant med situationen.

Jag tyckte det där med dansen var mycket bra förklaring på fenomenet - jag ser det inte som att ljuga någon rakt upp i ansiktet, utan det är just ett socialt spel som man, i princip, måste spela med andra människor. Det handlar inte om vad som är sant eller inte, utan vad som är okej att svara för att hålla sig inom den accepterade ramen.
För vissa går det naturligt, för oss andra gör det inte det, men då lär vi oss eftersom våra medmänniskor förtjänar den respekten. Jag tycker att det är ömsesidig respekt att anstränga sig för att lära sig att gå efter de sociala normerna. Även om man ibland bara vill avsäga sig samhället och bo i en grotta när man gör fel.
 
Och jag tycker att det där låter jättemärkligt.

För övrigt tycker jag inte att säga "absolut, tack så jättemycket!" är att "ljuga stort om maten smak".

Håller med. Inte ens ett "Jättegott!" är något som får mig att tro att personen i fråga vill ha den maträtten varje gång hen blir bjuden på middag eller att jag är redo att bli Sveriges nästa mästerkock. Det är inom ramen för normal artighet. Om hen däremot redan under måltiden flera gånger påpekar hur gott det är och t ex frågar om recept är det utöver vad etiketten kräver.
 
Jag tyckte det där med dansen var mycket bra förklaring på fenomenet - jag ser det inte som att ljuga någon rakt upp i ansiktet, utan det är just ett socialt spel som man, i princip, måste spela med andra människor. Det handlar inte om vad som är sant eller inte, utan vad som är okej att svara för att hålla sig inom den accepterade ramen.
För vissa går det naturligt, för oss andra gör det inte det, men då lär vi oss eftersom våra medmänniskor förtjänar den respekten. Jag tycker att det är ömsesidig respekt att anstränga sig för att lära sig att gå efter de sociala normerna. Även om man ibland bara vill avsäga sig samhället och bo i en grotta när man gör fel.

Ibland tror jag nästan att vi som har haft riktiga problem med sociala koder kan vara bättre på den här typen av regelstyrda sammanhang. Problemet för mig är att jag kan bli totalt ställd när dansen inte flyter som den "ska".
Att en person svarar "Nej" på frågan om något är gott har jag inga problem med att förhålla mig till annat än att jag kan tycka att det är tråkigt, det är snarare när någon börjar blanda in egna steg och förväntar sig att jag ska hänga med som det bli helt galet. Det har tagits upp exempel på ordvitsar som svar på vanliga frågor som "Blev du mätt?". Trots att jag gillar ordvitsar så skulle något sådant få mig att se ut som en komplett idiot, jag skulle inte fatta. Detsamma gäller ironi från personer jag inte känner väl, jag blir jätteosäker.
 
Ibland tror jag nästan att vi som har haft riktiga problem med sociala koder kan vara bättre på den här typen av regelstyrda sammanhang. Problemet för mig är att jag kan bli totalt ställd när dansen inte flyter som den "ska".
Att en person svarar "Nej" på frågan om något är gott har jag inga problem med att förhålla mig till annat än att jag kan tycka att det är tråkigt, det är snarare när någon börjar blanda in egna steg och förväntar sig att jag ska hänga med som det bli helt galet. Det har tagits upp exempel på ordvitsar som svar på vanliga frågor som "Blev du mätt?". Trots att jag gillar ordvitsar så skulle något sådant få mig att se ut som en komplett idiot, jag skulle inte fatta. Detsamma gäller ironi från personer jag inte känner väl, jag blir jätteosäker.

Det kanske är därför jag reagerar så starkt när någon jag möter inte respekterar den sociala dansen - då måste ju jag anstränga mig för att hitta en ny väg att gå, vilket är sjukt jobbigt, särskilt i lite stressiga situationer. Ironi är jag med på, det har jag inga problem att klara. Snabba finurliga svar på någons fråga är långt över min förmåga, om jag inte känner personen väl.

Detta måste ju handla om någon slags social osäkerhet, eftersom i alla fall jag brukar fungera normalt med en nära vän, men med avlägset bekanta behöver jag den sociala dansen för att kunna hantera samtalet.
 
Ibland tror jag nästan att vi som har haft riktiga problem med sociala koder kan vara bättre på den här typen av regelstyrda sammanhang. Problemet för mig är att jag kan bli totalt ställd när dansen inte flyter som den "ska".
Att en person svarar "Nej" på frågan om något är gott har jag inga problem med att förhålla mig till annat än att jag kan tycka att det är tråkigt, det är snarare när någon börjar blanda in egna steg och förväntar sig att jag ska hänga med som det bli helt galet. Det har tagits upp exempel på ordvitsar som svar på vanliga frågor som "Blev du mätt?". Trots att jag gillar ordvitsar så skulle något sådant få mig att se ut som en komplett idiot, jag skulle inte fatta. Detsamma gäller ironi från personer jag inte känner väl, jag blir jätteosäker.

Det sistnämnda är en av anledningarna att jag gärna blir bemött med ärliga svar. Jag ställer inga frågor som jag inte vill ha svar på.

Men andra verkar resonera annorlunda. Jag vore inte jag om jag svarade med 180graderslögner och gick all-in för att kallprata engagerat om saker jag inte bryr mig om. Dysfunktionellt? Kanske, på vissa sätt. Jag möter dock ofta uppskattning för det också.

Respektlöst? Nej, det tycker jag inte. Jag lär mig fortfarande, trots 40 år i samhället, och tycker inte att mitt beteende att låta bli att engagerat säga tvärs emot vad jag tänker är respektlöst.

Jag ÄR dock mer tystlåten än andra i sammanhang där jag inte är engagerad, eller där jag upplever att yta och koder är viktigare än genuina yttringar. Eller där mina åsikter, skulle såra någon om de framfördes. Och det hänger säkert ihop på olika sätt.

Inte dansar jag heller. Suck.
 
I övrigt tycker jag också att man har en skyldighet att vara lite finkänslig vid vissa tillfällen.

Jag skulle aldrig kunna svara ärligt att maten inte var god. Den jag talar med skulle kunna ta det mycket hårt, och må dåligt. Det finns ingen anledning att trycka ned folks självförtroende i onödan.

JAG skulle ta det mycket hårt och det skulle ta lång tid innan jag skulle kunna bjuda på mat igen. Dessutom skulle jag verkligen inte förstå vad jag gjort denna människa som gett hen anledning till att vara oförskämd mot mig.
 
Som bla @Ninjakatten och @Dentaku tagit upp, att nagga lite på sanningen i den sociala dansen är inget jag har något moraliskt problem med.

Har Lisa stått och lagat mat åt mig kan jag banne mig säga något snällt, oavsett om maten är god eller ej. Samma sak om Lisa köpt en klänning som hon tycker är fin, inte ska jag ta ifrån henne glädjen över den även om jag inte tycker den är snygg. Har man inget snällt (eller iaf neutralt att säga) ska man hålla tyst enligt min mening. Det betyder naturligtvis inte att man måste komma med superlativer om man inte anser att superlativer är lämpligt.

Vardagsvänlighet och omtanke börjar bli mer och mer sällsynt vilket jag tycker är enormt tragiskt.
 
Ibland tror jag nästan att vi som har haft riktiga problem med sociala koder kan vara bättre på den här typen av regelstyrda sammanhang. Problemet för mig är att jag kan bli totalt ställd när dansen inte flyter som den "ska".
Att en person svarar "Nej" på frågan om något är gott har jag inga problem med att förhålla mig till annat än att jag kan tycka att det är tråkigt, det är snarare när någon börjar blanda in egna steg och förväntar sig att jag ska hänga med som det bli helt galet. Det har tagits upp exempel på ordvitsar som svar på vanliga frågor som "Blev du mätt?". Trots att jag gillar ordvitsar så skulle något sådant få mig att se ut som en komplett idiot, jag skulle inte fatta. Detsamma gäller ironi från personer jag inte känner väl, jag blir jätteosäker.
Jag tänkte på det där med Blev du mätt? som togs upp som alternativ till Smakade det bra? För längesedan hade jag en vän som alltid lagade för lite mat. Hon var själv väldigt liten i maten och trodde nog att andra var det också. När vi åt där så var faten alltid renskrapade.

Om hon hade frågat Blev du mätt? så ser jag inga alternativ till Ja. Man kan ju inte gärna svara Nej men det är lugnt, jag tar en sväng om Donken på hemvägen. Jag gissar att den tvångsmässigt ärliga skulle föreslå något i stil med Jag hade gärna ätit mer - men det vore ju fullständigt omöjligt. Det vore att säga Du var för snål med maten.
 
Det kanske är därför jag reagerar så starkt när någon jag möter inte respekterar den sociala dansen - då måste ju jag anstränga mig för att hitta en ny väg att gå, vilket är sjukt jobbigt, särskilt i lite stressiga situationer. Ironi är jag med på, det har jag inga problem att klara. Snabba finurliga svar på någons fråga är långt över min förmåga, om jag inte känner personen väl.

Detta måste ju handla om någon slags social osäkerhet, eftersom i alla fall jag brukar fungera normalt med en nära vän, men med avlägset bekanta behöver jag den sociala dansen för att kunna hantera samtalet.

När jag tänker efter så har ironi ställt till störst problem när det gäller folk som förutom att jag inte känner dem dessutom inte varit supertydliga med sina ansiktsuttryck att det handlar om ironi. En skrattande människa som är ironisk förstår jag. Lite märkligt ändå eftersom ironi ändå är standard i min familj.
 
Jag tänkte på det där med Blev du mätt? som togs upp som alternativ till Smakade det bra? För längesedan hade jag en vän som alltid lagade för lite mat. Hon var själv väldigt liten i maten och trodde nog att andra var det också. När vi åt där så var faten alltid renskrapade.

Om hon hade frågat Blev du mätt? så ser jag inga alternativ till Ja. Man kan ju inte gärna svara Nej men det är lugnt, jag tar en sväng om Donken på hemvägen. Jag gissar att den tvångsmässigt ärliga skulle föreslå något i stil med Jag hade gärna ätit mer - men det vore ju fullständigt omöjligt. Det vore att säga Du var för snål med maten.

Som bonnjänta är det den absoluta fasan, gästerna får helt enkelt inte gå ifrån bordet utan att ha kunnat äta så mycket de vill (oavsett om det är mycket eller lite, jag hatar att bli utsatt för överdrivet trugande själv).

Det är på fullaste allvar något som skulle få mig att skämmas ögonen ur mig. Plus att det går ALLTID att fixa mat åt några fler om man får oväntat besök vid middagstid. Något annat är inte acceptabelt.

Ja, jag har lite bagage i mitt sociala arv ;)
 
Som bla @Ninjakatten och @Dentaku tagit upp, att nagga lite på sanningen i den sociala dansen är inget jag har något moraliskt problem med.

Har Lisa stått och lagat mat åt mig kan jag banne mig säga något snällt, oavsett om maten är god eller ej. Samma sak om Lisa köpt en klänning som hon tycker är fin, inte ska jag ta ifrån henne glädjen över den även om jag inte tycker den är snygg. Har man inget snällt (eller iaf neutralt att säga) ska man hålla tyst enligt min mening. Det betyder naturligtvis inte att man måste komma med superlativer om man inte anser att superlativer är lämpligt.

Vardagsvänlighet och omtanke börjar bli mer och mer sällsynt vilket jag tycker är enormt tragiskt.

Jag håller med till 100% men ser ingen kontrast till att låta bli att ljuga 180 grader.
 
I övrigt tycker jag också att man har en skyldighet att vara lite finkänslig vid vissa tillfällen.

Jag skulle aldrig kunna svara ärligt att maten inte var god. Den jag talar med skulle kunna ta det mycket hårt, och må dåligt. Det finns ingen anledning att trycka ned folks självförtroende i onödan.

JAG skulle ta det mycket hårt och det skulle ta lång tid innan jag skulle kunna bjuda på mat igen. Dessutom skulle jag verkligen inte förstå vad jag gjort denna människa som gett hen anledning till att vara oförskämd mot mig.

Om inte personen tydligt efterfrågar ärlig feedback, så skulle jag inte heller göra det. Men inte heller ljuga 180 grader.

Om nu personen på riktigt inte vill ha feedback, som ni påstår, så är det väl inte orimligt att man svarar med uppskattning på något sätt? Även om man undviker att säga något som är en uppenbar lögn för båda parter. Utan koncentrerar sig på nåt annat upplyftande.
 
Det sistnämnda är en av anledningarna att jag gärna blir bemött med ärliga svar. Jag ställer inga frågor som jag inte vill ha svar på.

Men andra verkar resonera annorlunda. Jag vore inte jag om jag svarade med 180graderslögner och gick all-in för att kallprata engagerat om saker jag inte bryr mig om. Dysfunktionellt? Kanske, på vissa sätt. Jag möter dock ofta uppskattning för det också.

Respektlöst? Nej, det tycker jag inte. Jag lär mig fortfarande, trots 40 år i samhället, och tycker inte att mitt beteende att låta bli att engagerat säga tvärs emot vad jag tänker är respektlöst.

Jag ÄR dock mer tystlåten än andra i sammanhang där jag inte är engagerad, eller där jag upplever att yta och koder är viktigare än genuina yttringar. Eller där mina åsikter, skulle såra någon om de framfördes. Och det hänger säkert ihop på olika sätt.

Inte dansar jag heller. Suck.

Om du talade med mig, och gav mig ett ärligt svar som inte följde de normala normerna, skulle jag ha ett helsike med att försöka lista ut vad du egentligen vill. Jag förstår att du har kapat bort alla vita lögner och sådant för att människorna du möter inte ska behöva undra vad du egentligen menar, men för mig som inte fattar ett smack vad folk menar men har lärt mig hur man ska reagera på vissa beteenden/fraser, för mig hade det blivit helkonstigt och jag hade behövt analysera dig för att kunna komma på ett lämpligt svar. Den konversationen hade inte flutit på bra.

Men jag hade nog lärt mig efter ett tag, troligen.
 
"Det är inte min stil" tycker jag är ett bra exempel på sådan där lätt narcissistisk ärlighet. Varför måste man prompt markera sin egen smak i ett sådant läge? Det är ju inte man själv som ska ha kjolen.
I den beskrivna situationen tillfrågades man om en åsikt. Då är det väl rimligt att komma med en åsikt?
Men nej, nödvändigt är det inte men då hamnar vi tillbaka på halvlögnernas arena igen.
 
Om inte personen tydligt efterfrågar ärlig feedback, så skulle jag inte heller göra det. Men inte heller ljuga 180 grader.

Om nu personen på riktigt inte vill ha feedback, som ni påstår, så är det väl inte orimligt att man svarar med uppskattning på något sätt? Även om man undviker att säga något som är en uppenbar lögn för båda parter. Utan koncentrerar sig på nåt annat upplyftande.

Problemet är ju när någon frågar men förmodligen inte vill ha ett negativt svar. Nu frågar jag inte min partner sådant ;) men "Ser jag fet ut i de här byxorna?" är en sådan där hemsk fråga. Är personen fet ser den med största sannolikhet fet ut i byxorna och blir ledsen om man är ärlig. Är den smal misstänker jag att det är en fåfäng fråga, den vet redan att den inte ser fet ut. Jag vet helt ärligt inte vad jag skulle svara på en sådan fråga för det finns inget neutralt svar jag kan komma på.

Nu är det för min del inget större problem, ingen skulle få för sig att fråga mig om kläder :D
 
Men om ena parten är klumpig, blir det bättre av att man själv klampar på tillbaka?
Nu är jag inte med?

Jag skrev i ett tidigare inlägg att "smakade det bra?" är något av ett socialt övertramp i mina olika umgängeskretsar. Sedan utvecklade jag det med det inlägg som du svarade på. Hänger inte med på din reaktion utifrån resonemanget?
 

Liknande trådar

Relationer Jag har en bror som blev diagnostiserad med autism i barndomen, aspekter hette det då. Vi är båda runt 40 år nu, så vi båda har levt med...
19 20 21
Svar
414
· Visningar
16 761
Senast: Mineur
·
Relationer Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat...
2
Svar
35
· Visningar
2 577
Senast: Palermo
·
Relationer Skapade ett nytt nick för detta inlägg för att inte outa mannen. Jag har kommit till insikt om att jag lever i en, för mig, toxisk...
4 5 6
Svar
116
· Visningar
9 230
  • Artikel Artikel
Dagbok Anonymt nick, och nej jag vet inte om personen är just mytoman, jag vet bara att hon ljuger om väldigt mycket. En vän har i många år...
Svar
12
· Visningar
1 237
Senast: Otherside
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Annonsera mera hundar 2
  • Akvarietråden V
  • Kattbilder #10

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp