Var går gränsen..

Sv: Var går gränsen..

Lite nyfiket sådär.. Vad är skillnaden mellan att dra/hålla hästen i munnen och att "ha ett överdrivet stöd"? Enligt dig.


Absolut inget illa menat, bara nyfikenhet som sagt. :)
 
Sv: Var går gränsen..

Hmmm... Det är så svårt att förklara... för att jag är dålig på att förklara...:(

Ett stöd är mindre än drag, och är inte samma sak.
Om jag drar i något så vill jag dra det mot mig, typ dra in nosen på hästen eller dra med mig en motsträvig hund eller så...
Om du drar i något så drar du ju i det... :rofl:
Jag vill ju absolut inte dra in nosen eller något sådant, då det var en del av vårt problem!

Stöd: Håller i tygeln med ett jämnt motstånd. Jag håller mallen och hästen kommer till ro i den. Rider in hästen rakt i stödet. Börjar arbeta mot mitt stöd, fokuserar bjudningen rakt genom kroppen. Nummer ett för oss var just stödet, och hon gick stundtals över tygeln. Det var en stor förbättring med över tygeln jämfört med bakom hand. Det går liksom inte så bra att rida om alla hjälper faller igenom i framändan...:crazy:
Släpper efter till kontakt (både jag och hästen) när vi "bjuder rakt"...

Fast min häst är lite speciell, jag tror inte att detta är det bästa sättet att rida de flesta hästarna, inte de andra jag träffat iaf. Hon var sned och vek i vissa delar och behöver ramas in mycket innan jämnheten och styrkan byggts upp.

Vad jag egentligen ville belysa var att det inte bara finns en väg till målet, utan olika sätt.... :bump:
 
Sv: Var går gränsen..

Jag har aldrig menat att man skall rida utan kontakt (Ahnlenung)

Men jag menar att man skall rida med bäckenet fram till handen
Och inte med handen mot bäckenet
 
Sv: Var går gränsen..

Vi menar precis samma sak, förutom att man på min tös var tvungen att "skapa en hand" att rida fram till. För det fanns ingen kontakt där som man kunde rida in i...
Därför anser jag att ökat stöd inte nödvändigtvis är av ondo, bara man ser det som en metod och inte som en ridstil.
 
Sv: Var går gränsen..

mackan skrev:
Ok, jag orkar inte trassla in mig mera, det spelar ingen roll. du kommenterade när jag sa att meckar man med handen så viker hästen tillslut in sig, att om man meckar med handen så tar hästen över huvud taget inte bettet utan stretar emot åt andra hållet. så läste jag det iallafall men jag missförstod kanske. jag svarade då med en förvirrad "fråga" att jag fortfarande ansåg att för mycket meck med handen kan innebära att hästen viker IN nosen/huvudet och sen släpper bettet. dvs att det är fullt möjligt att mecka så att hästen viker sig nedåt, snarare än stretar emot uppåt.

som sagt, kanske missförstod ända från början men nu har jag förklarat så gott jag kan.

Stretat emot åt andra hållet uppåt har jag aldrig sagt, jag menar precis som du att den viker in och släpper.
 
Sv: Var går gränsen..

En intressant undran bara: Hur kommer det sig att du använder kandar när hästen inte går fram ordentligt till bettet? Det gör ju inte saken bättre menar jag:crazy:
 
Sv: Var går gränsen..

Jag tänker oxå som du , jag föredrar att hästen är över tygeln än viker in och knäpper av för det tycker jag är svårare att korrigera.

Varför det är så bannlyst tror jag enbart beror på ren okunskap och att man enklare kan luras att hästen går på tygeln när hästen har krökt på nacken.
Det är ju bara att se på alla bilder överallt som visas i denna formen som anses sóm korrekt och bra:crazy:

När hästen är över tygeln är det mer synligt för bonnaögorna att hästen inte "går på tygeln" det blir mer konkret sas.
 
Sv: Var går gränsen..

Vi arbetade med "fram till bettet" i ett år innan kandaret togs fram ;)

Hon knäpper inte av mer med kandaret än med tränset, då jag inte använde det förens hon var mogen för det på träns såklart.... Vore idioti att slänga på kandar på en häst som inte är mogen och dessutom har tendenser att knäppa av, tycker jag.

Ser hon avknäppt ut på kandaret?
 
Sv: Var går gränsen..

Bilderna är ju lite mörka men om du inte själv kortar in halsen genom att hålla för mkt i tyglarna så vill jag påstå att hästen gör det ja- knäpper av alltså, halsen är för kort och näsan för indragen.

Jag skulle nog lagt hästens hals lite lägre och längre, den ser inte ut att vara stark nog att gå i så hög form.
 
Sv: Var går gränsen..

wert skrev:
Jag tänker oxå som du , jag föredrar att hästen är över tygeln än viker in och knäpper av för det tycker jag är svårare att korrigera.

Varför det är så bannlyst tror jag enbart beror på ren okunskap och att man enklare kan luras att hästen går på tygeln när hästen har krökt på nacken.
Det är ju bara att se på alla bilder överallt som visas i denna formen som anses sóm korrekt och bra:crazy:

När hästen är över tygeln är det mer synligt för bonnaögorna att hästen inte "går på tygeln" det blir mer konkret sas.

då har vi rett ut förvirringen! Köper resten av ditt resonemang oxå.
 
Sv: Var går gränsen..

Nej vi menar inte precis samma sak.
Det finns en orsak till att den tyska utbidlninsskalan vill ha tact och losgelassenheit FÖRE ahnlenung. (contact)

I det tyska 'loshelassenheit' som översätts lössläppt INGÅR att hästen söker sig fram till bettet där framme.

Kan man inte rida sin häst losgelassen - så kan man inte rida den fram till bettet.

De finns ett farligt moment i det svenska sättet att tänka i motsats till det tyska.
man kör ofta över hästen. iställlt för att säga - det är nåt som inte är bra, eller - jag kan inte, så säger man, på denna hästen måste man....

Om man istället utgår från att detta är ngt soms skall ske helt på hästens vilkor och hästen inte bjuder till, så startar man en en felsökning. Är den okey i munnen, passar sadeln, TILLÅTER ryttaren med sin balans hästen att slappna av öht.

Hästen söker sig till bettet om den inte har en munskada, om sadeln passar, om ryttaren har kontroll över sin balans.

Gör den det inte så är det dags med felsökning.....
 
Senast ändrad:
Sv: Var går gränsen..

Jag förstår att det kan vara svårt att förklara..
Vi ska se, kanske detta då. :idea:

Vad ser du som skillnad mellan att rida hästen "rakt in i stödet" och att rida hästen "rakt in i en vägg"?


Vad jag vill komma fram till är följsamheten.
Och fortfarande är jag bara nyfiken, har ingen erfarenhet av detta själv så. :D
 
Sv: Var går gränsen..

wert skrev:
Bilderna är ju lite mörka men om du inte själv kortar in halsen genom att hålla för mkt i tyglarna så vill jag påstå att hästen gör det ja- knäpper av alltså, halsen är för kort och näsan för indragen.

Jag skulle nog lagt hästens hals lite lägre och längre, den ser inte ut att vara stark nog att gå i så hög form.

Nej hon är inte riktigt stark nog att gå i den formen i galoppen och blir trött fort. Bilderna i galoppen är tagna när vi övar på att samla galoppen så mycket hon kan just nu i sin styrka. Därför ser det lite ansträngt ut att gå där. Vi har en kontakt, men en lätt sådan på bilderna.
Jag tycker inte att näsan är indragen när jag rider men det kan nog se så ut på bilden, eller någon av dem?
Vi håller som sagt precis på att börja arbeta med kandar, så det är möjligt att hon kortar sin hals mer på kandaret än på tränset. Jag försöker ha så lång hals som möjligt (förutom kanske när vi arbetar på maximalt samlad galopp) med kontakten kvar. Formen är klart bättre och mer lik våran arbetsform på travbilden, som jag bara travar runt på.
 
Sv: Var går gränsen..

Om hästen "knäpper av" eller inte vill/vågar ta stöd, är för mig ett kvitto på att den har dåliga erfarenheter av bettet/ ryttarens hand.

En normal unghäst vill gärna ha bettet som ett 5-e ben eller som PM säger, rollator.

Jag tycker att det är bra om hästen lär sig att trampa på med bakbenen mot bettet.
När den sen är samlad behöver den inte detta stöd- självbärig.
 
Sv: Var går gränsen..

Nog har jag gjort felsökningar i alla fall, så det behöver du inte vara orolig för. Haft sadelmakare ute, köpt en ny sadel som passats in på hästen, kollar tänderna varje år (hon har inte problemtänder), behandlat med massör och eqiterapeut mfl.
Under igångsättningen från skadan som skedde under flera månader kollades hon av veterinär (som rider svår klass dressyr, och just nu forskar på hästars rygg och ryttarens inverkan på hästen) ungefär varannan månad, så hon var OK.
Dessutom är denna veterinär bästa vän med min nuvarande tränare, och de två har samma träningsfilosofi och tränar i sin tur för samma tränare. Det var denna veterinär som sa att jag skulle börja rida för min nuvarande tränare.
Men du kan ju tro att alla hästar som inte rids / går att rida enligt den tyska filosfin är trasiga och har fel om du vill....;)
Jag litar på min tränare och på min veterinär.

Vi kan ju konstatera att du inte gillar mitt sätt att träna min häst, men jag kan i alla fall intyga att hon inte far illa. Hon älskar att träna och det syns att hon gillar livet, och det är väl det allra viktigaste oavsett vad man använder sin häst till. :)

Notera att jag inte förkastar er filosofi, det är även min från början!Jag vet ju själv att det sättet fungerar på de flesta hästar som jag ridit. Jag var väldigt skeptisk till detta också i början, men det fungerar för oss som ekipage.

Man kan alltid säga att man själv har rätt och den andra har fel, men sanningen är inte alltid där man tror... Jag har också läst ett antal poäng anatomi och läst mycket om biomekanik. Det är väldigt intressant och man lär sig varje dag. Ju mer man lär sig, desto mindre tvärsäker på rätt och fel blir man...

För att lämna området lite, du ritar bra teckningar, men hur stor betydelse anser du att psoasmusklerna har på SI leden? speciellt m. psoas minoris har ju som huvudsakliga funktion att böja den leden... Övsiga SI böjare går över fler leder, som m. recus abdominis. Nyfiken bara.
 
Sv: Var går gränsen..

Jag kan nog inte förklara bättre än tidigare, men det är inte samma sak.

En vägg står still. En hand följer med om ägaren till handen befinner sig på hästryggen och inte drar handen bakåt.

Specificera frågan lite mer om du verkligen vill veta... Om du jämför en hand med en vägg får jag uppfattningen att du inte förstod mitt förra svar.
 
Sv: Var går gränsen..

axel skrev:
Om hästen "knäpper av" eller inte vill/vågar ta stöd, är för mig ett kvitto på att den har dåliga erfarenheter av bettet/ ryttarens hand.

En normal unghäst vill gärna ha bettet som ett 5-e ben eller som PM säger, rollator.

Jag tycker att det är bra om hästen lär sig att trampa på med bakbenen mot bettet.
När den sen är samlad behöver den inte detta stöd- självbärig.

Jag tycker som du. Bra uttryckt, bakbenen mot bettet.
Tyvärr var min unghäst, som jag påpekat tusen gånger, inte "normal". :confused:
 

Liknande trådar

Dressyr Alltså jag har funderat på det här så himla länge nu och jag vet att det pratats mycket om det men jag måste bara ta upp det ändå. När...
33 34 35
Svar
692
· Visningar
64 383
Senast: Fiador
·
Dressyr Frågar här bland alla duktiga, fast jag rider islandshäst. Jag har köpt en ny islandshäst som i grund och botten är mkt välriden (7 år)...
2
Svar
27
· Visningar
4 538
Hästmänniskan Gammal användare - nytt nick för att få helt utomstående åsikter på problemet, som inte grundar sig på inlägg jag skrivit tidigare...
2
Svar
38
· Visningar
12 326
Senast: QueenLilith
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Ni som vet vem jag är IRL får gärna hålla det för er själva. Skiter i att ha nåt anonymt nick, jag har ju ändå redan ältat allt detta i...
2
Svar
36
· Visningar
8 570
Senast: _Taggis_
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp