Sv: Var går gränsen..
Jo jag remember Min rygg sa upp sig igårbara
Jag har också försökt tänka ut ngt begåvat
Det går inte så bra.
Det är ju också så många komponenter.
Rent pilbågemässigt så måste man ju tänka på att hästen har fyra ben. För attbehålla pilbågen spänd uppåt så måste ju hästen få belasta sina ben relativt liksidigt.
Den här första spänningen är ju heller inte så stor och därför går det inte att böja så mycket och samtidigt behålla bågen spänd uppåt och en jämn belastning av benen
Detta med att böja med _behållen pilbåge_ är alltså ett problem :smirk:
Både vi och hästen har en högst begränsat möjlighet att böja i sidled, däremot om vi antingen böjer oss -svankar / kutar, eller börjar rotera ryggraden så kan vi ta ut större rörelse i sidled.
Men svankar vill vi inte att hästen skall göra, inte heller att rotera/tippa. och kuta med ryggen orkar hästen först långt senare....
Om du då tänker dig hästens båda bakben driva den rangliga ryggraden framåt, som dessutom är upphängd i en slinga mellan frambenen så inser du vikten av att dessa bakben jobbar helt koordinerat. . Om den rangliga ryggraden stabiliseras av den raka bukmuskeln, så blir det lättare mer stabilt att köra framför sig.
Men om du sätter på en AR ryttare
som tror att halsen går att böja i sidled mer än vad den gör så kommer dennes krav på böjning få hsäten att rotera/ tippa hela ryggraden så att den börjar luta i sidled och hänger snett i frambenens slingal.
Den överdrivna böjningen slår ut både raka bukmuskeln och även ryggmusklernas stabiliserade funktion genom en skyddsreflex så nu har du en ännu mer ranglig ryggrad att skjuta framför dig som dessutom har slagsida.
Det här tror jag är den stora orsaken till att de aldrig någonsin kommer till någon slags schwung.
En sådan kraft måste transporteras genom kroppen, och det går ju inte om inte kroppen är stabil i 'hållning'. Istället är det ju väldigt ofta en hängmatta med slagsida - istället för en pilbåge spänd uppåt.
Och då kommer vi in på utrustningens betydelse. jag vet inte hur stort problem sadeln som de envisas med har. de jag har sett har alla varit så obehagliga för hästarna att de i sig inte lockat till spänd pilbåge uppåt, och sedan har vi betten.
Utan spänd pilbåge uppåt så behöver du BROMS
Eftersom hästen inte går i balans så skjuter hela dess kroppsmassa på framåt.
Därför vill dessa hästar gärna höja huvdet för att få tillbaka jämnvikten, men med höjt huvud så sjönk ju pilbågen ännumer åt fel håll *hoppsan* = Höga framben
De här hästarna måste lära sig hålla emot, de tänker bakåt med halsen de tänker bakåt med hela kroppen ( no gelassenheit no swingin back)
När vi kommer då till galoppen på dessa raser som inte har galoppen is sig så blir det SPÄNT och HYSTERISISKT. De stampar på stället, med benen men är så gott som gipsade i torson.
Säkert jättebra i strid - men nu pratar vi ju om något annat...
jag provade att rida på stång faktiskt häromdan.
Det var intressant hur den raskt skapade 'fulkroken' dvs att hästen måste vrida sin nacke för att få eftergift enl AnnA_ s beskrivningar här på buke tidigare
Den ger ju också en statiskt huvudposition vilket omöjliggör att hästen är 'igenom' hela vägen upp i nacken och att tygeltag går igenom hela vägen till bakhoven.
eftersom halsens röreser kommer sig av bakbenets rörelser, så blir det ju så att om man stannar halsen - så stannar man - ryggen - och bromsar bakbenen....
Däremot blev ju hästen himla lyhörd, så funktionen på en westernhäst eller en stridsväst är ju uppenbar.
men - det går ju inte att spänna en pilbåge uppåt på den :smirk:
Så en Ar ryttre lufsande i trav med en sadel som är bekväm för hästen och ger ryttaren det stöd den behöver för att själv sitta i balans upplever jag på ett sätt.
och den stångförsedda ryttaren i barocksadel galopperandes har säkert en mycket högre hjärtfrekvens.
forts följer...
