Men tack så mycketJag följer också tråden och känner igen mycket. Tror att du bryter is för många som inte hamnar under vad som kanske klassas som "normen" för ätstörningar.
Tack och bock @stjarnhimmel! Du är himla tuff, så skönt att det rör på sig!
En sådan behandling borde du väl kunna vara sjukskriven för? Det låter verkligen bra att det finns den där heltidsmöjligheten.Jag har ju fått ett samtal om att de har fått min remiss och att jag kommer få hjälp. Sen skulle en behandlare ringa mig denna veckan och prata mer om behandling. Så nu går jag nästan och väntar på det samtalet.
När hon ringde mig så berättade hon att det finns möjlighet att lägga upp det på olika sätt. Antingen att bara komma någon gång i veckan till att vara där på heltid. Hon frågade om jag kunde tänka mig att vara där på heltid och att det kanske skulle vara skönt för mig i början att vara där mkt.
Jag blev nog lite ställd av frågan. Jag hade inte tänkt att jag skulle bli erbjuden det.
Så jag har funderat på hur man ska göra om behandlaren frågar om det. Min första tanke var att det inte går då jag ju jobbar heltid och har jättemkt på jobbet. Jag kan ju inte vara borta...
Men sen har jag börjat tänka att det kanske vore skönt. Jag är så trött och sliten ändå. Det kanske blir väldigt tufft att både jobba heltid och gå i behandling. På ett sätt tänker jag att jag verkligen måste ta chansen nu när jag får den. Jag kanske borde satsa fullt på det och försöka att inte jobba eller bara jobba deltid en period...
Det tror jag vore väldigt klokt, och omtänksamt om dig själv om du gjorde ❤ Alltså jobbar mindre eller inte alls under en period.Jag har ju fått ett samtal om att de har fått min remiss och att jag kommer få hjälp. Sen skulle en behandlare ringa mig denna veckan och prata mer om behandling. Så nu går jag nästan och väntar på det samtalet.
När hon ringde mig så berättade hon att det finns möjlighet att lägga upp det på olika sätt. Antingen att bara komma någon gång i veckan till att vara där på heltid. Hon frågade om jag kunde tänka mig att vara där på heltid och att det kanske skulle vara skönt för mig i början att vara där mkt.
Jag blev nog lite ställd av frågan. Jag hade inte tänkt att jag skulle bli erbjuden det.
Så jag har funderat på hur man ska göra om behandlaren frågar om det. Min första tanke var att det inte går då jag ju jobbar heltid och har jättemkt på jobbet. Jag kan ju inte vara borta...
Men sen har jag börjat tänka att det kanske vore skönt. Jag är så trött och sliten ändå. Det kanske blir väldigt tufft att både jobba heltid och gå i behandling. På ett sätt tänker jag att jag verkligen måste ta chansen nu när jag får den. Jag kanske borde satsa fullt på det och försöka att inte jobba eller bara jobba deltid en period...
Håller med, ta chansen!
Jag antar att du blir sjukskriven från jobbet, så det löser sig säkert utan problem!Jag har ju fått ett samtal om att de har fått min remiss och att jag kommer få hjälp. Sen skulle en behandlare ringa mig denna veckan och prata mer om behandling. Så nu går jag nästan och väntar på det samtalet.
När hon ringde mig så berättade hon att det finns möjlighet att lägga upp det på olika sätt. Antingen att bara komma någon gång i veckan till att vara där på heltid. Hon frågade om jag kunde tänka mig att vara där på heltid och att det kanske skulle vara skönt för mig i början att vara där mkt.
Jag blev nog lite ställd av frågan. Jag hade inte tänkt att jag skulle bli erbjuden det.
Så jag har funderat på hur man ska göra om behandlaren frågar om det. Min första tanke var att det inte går då jag ju jobbar heltid och har jättemkt på jobbet. Jag kan ju inte vara borta...
Men sen har jag börjat tänka att det kanske vore skönt. Jag är så trött och sliten ändå. Det kanske blir väldigt tufft att både jobba heltid och gå i behandling. På ett sätt tänker jag att jag verkligen måste ta chansen nu när jag får den. Jag kanske borde satsa fullt på det och försöka att inte jobba eller bara jobba deltid en period...
Ifall du inte är arbetsoförmögen av själva sjukdomen (dvs. inte kvalificerar för vanlig sjukskrivning), men behöver vara borta från arbetet för att kunna genomföra en behandling (som ska hindra att sjukdomen i framtiden kommer påverka arbetet) så söker du förebyggande sjukpenning.Jag har ju fått ett samtal om att de har fått min remiss och att jag kommer få hjälp. Sen skulle en behandlare ringa mig denna veckan och prata mer om behandling. Så nu går jag nästan och väntar på det samtalet.
När hon ringde mig så berättade hon att det finns möjlighet att lägga upp det på olika sätt. Antingen att bara komma någon gång i veckan till att vara där på heltid. Hon frågade om jag kunde tänka mig att vara där på heltid och att det kanske skulle vara skönt för mig i början att vara där mkt.
Jag blev nog lite ställd av frågan. Jag hade inte tänkt att jag skulle bli erbjuden det.
Så jag har funderat på hur man ska göra om behandlaren frågar om det. Min första tanke var att det inte går då jag ju jobbar heltid och har jättemkt på jobbet. Jag kan ju inte vara borta...
Men sen har jag börjat tänka att det kanske vore skönt. Jag är så trött och sliten ändå. Det kanske blir väldigt tufft att både jobba heltid och gå i behandling. På ett sätt tänker jag att jag verkligen måste ta chansen nu när jag får den. Jag kanske borde satsa fullt på det och försöka att inte jobba eller bara jobba deltid en period...
Ja jag har inte ens tänkt på den möjligheten. Men ska höra när de ringer nästa gång om det kan vara en bra idé.
@MiniLi
Håller med om första stycket, andra stycket får du jobba med under behandlingen.
Jag förstår din känsla av att inte se sig själv som sjuk. Min läkare hävdar att jag balanserar på gränsen till utmattad och borde dra i nödbromsen nu. Själv tänker jag att jag kan ju inte vara utmattad, jag jobbar ju med att förebygga stress hos andra, det rimmar dåligt...
Ta chansen, möjligheten att ta hand om dig själv, det är du så värd! Och gör det med fullt fokus, utan att slösa energi på jobbet. Du behöver din energi till dig själv. Utan egen erfarenhet tror jag ändå att du kommer ha en tuff tid framför dig, framför allt mentalt men kanske även fysiskt. Var rädd om dig!
Ja jag kan ju erkänna att det säkert kommer ta rätt mkt energi också att börja rota i dessa saker. Så om man jobbar samtidigt finns det väl en risk att det blir stressat och att varken behandling eller jobb blir bra gjort. Jag måste bara vänja mig vid tanken om behandling på heltid ( om det är det behandlaren föreslår, hen har inte ringt än.)
Ja jag tror man är dålig på att se såna saker själv. Eller så vill man inte se...Jag förstår din känsla av att inte se sig själv som sjuk. Min läkare hävdar att jag balanserar på gränsen till utmattad och borde dra i nödbromsen nu. Själv tänker jag att jag kan ju inte vara utmattad, jag jobbar ju med att förebygga stress hos andra, det rimmar dåligt...
Men! Det är alltid lättare att säga till andra allt klokt man inte lyssnar på själv
❤ Det handlar inte om att skärpa sig, det vet du ju. Egentligen. Men igen så känner jag igen känslan av att trycks ner sig själv. Jag försöker verkligen att bli.min egen bästa vän, o stället för min egen värsta fiende. Så svårt! Det som funkar bäst för mig är att påminna mig om vad jag skulle säga till någon annan och sedan säga samma sak till mig själv. Och tvinga mig att göra som jag säger.
Lycka till! Det är inte ett dugg pinsamt - snarare imponerande att du insett att du behöver hjälp och vågat samt orkat kämpa så hårt för att få den. Du klarar det här!
