Var får man hjälp för ätstörningar.

[Crossline]

 

[stjarnhimmel]

Vad bra du är!

Heja dig, kämpa på!

Förstår att det är tufft emellanåt men det bästa är ju att du får hjälp nu och förhoppningsvis bra verktyg för att hantera det i framtiden. Kämpa på, förstår att det blir jobbigt att skriva om det.

Du är så modig och bra. Kom ihåg det dom jobbiga dagarna.

Jag är så himla imponerad av att du har vågat prata om detta här och att du har tagit tag i en sådan behandling!

Alltså åh vad glad jag blir

Tack alla!
Alltså.. jag kan väl på ett sätt tänka att det är väl bra att jag tagit tag i det. Men samtidigt känns det lite fånigt på så sätt att jag går i behandling för att få hjälp med något som är självklart för de flesta. Så på så sätt känns det lite pinsamt.

 

[cirkus]

Tack alla!
Alltså.. jag kan väl på ett sätt tänka att det är väl bra att jag tagit tag i det. Men samtidigt känns det lite fånigt på så sätt att jag går i behandling för att få hjälp med något som är självklart för de flesta. Så på så sätt känns det lite pinsamt.

Självklart och självklart ... Då är man i fällan att det bara handlar om lite disciplin för det gör det inte (som du ju vet).

 

[stjarnhimmel]

Jag går som sagt i behandling nu på dagtid vardagar. En stor del av behandlingen är att se till att äta rätt mängd mat på vissa tider. Det är kanske därför som jag ibland tycker det känns pinsamt typ att jag är sjukskriven bara för att se till att jag äter normalt. Jag är sjukskriven för att äta...

Men det känns som detta bara växer, som att det är en snöboll som bara växer med anledningar som gör att jag har hetsätit. Jag inser fler och fler saker varje dag. Jag har tidigare tänkt att mina hetsätningsattacker är pga ångest. Sen tror jag att jag äter då jag har ont pga sjukdomar eller då något känns jobbigt fysiskt eller psykiskt. Sen har jag mina perioder då jag äter för lite pga jag dels har panik och vill spara in på kalorier för att gå ner i vikt. Samt att jag har perioder då jag inte har någon matlust och knappt äter alls. Jag har också insett att dessa perioder då jag knappt vill äta är en större del av mina problem än vad jag har trott. Jag har insett att jag har större ångest till mat och vikt än vad jag fattat, och jag har insett att jag är enormt påverkad av tidigare dieter och där jag får dåligt samvete och ångest av att äta vissa saker och speciellt av att äta bland folk.

Sen har det varit jobbigt att börja ha större rutiner. Nu ska jag äta sex gånger om dagen. Tidigare så har jag låtit bli att äta om jag inte varit hungrig. Jag har sett det som något bra om jag hoppar över en måltid. Då sparar jag ju kalorier och jag kan lättare gå ner i vikt. Men nu måste jag planera min dag efter måltider tex bestämma om jag ska åka till stallet innan eller efter lunch. Tidigare har jag bara åkt då jag känt för det och sen senare så inser jag att det är sent på kvällen och jag har bara ätit lunch. Nu äter jag kanske dubbelt så mkt som jag gjorde innan. Jag tycker det känns som mycket mat, men dietisten försäkrade mig om att detta var normalt, eller nästan åt det lägre hållet. Men det har varit svårt att börja äta så mkt mat, har ofta ont i magen då jag inte är van att äta så mkt.

Egentligen är det kanske inte konstigt om jag är trött nu, det har bara gått drygt fyra veckor och det är mkt som ska förändras. Hela ens matvanor, sätt som man hanterar saker och en rad andra.

 

[stjarnhimmel]

Jag har nyligen varit i ett antal situationer där saker har blivit väldigt uppenbara för mig. För ett tag sedan så var tågen inställda och när jag kom till stationen såg jag att folk var irriterade, stressade och vissa blev rent av upprörda. Men jag blir inte något av det. Istället är min första tanke att jag vill hetsäta. Det första som flög genom mitt huvud var att jag ville hetsäta några liter grädde. En bekant som också var där frågade mig om jag inte också var irriterad som hon var. Jag tänkte bara att "nej, jag är inte irriterad, jag vill bara hetsäta grädde."
Det har blivit väldigt tydligt för mig hur mkt jag triggas av mat och hur mkt jag påverkas av mat på ett sätt som jag inte tror att andra gör. Det räcker med småsaker som att en buss är försenad så triggas jag direkt att äta.
Det har också blivit tydligt för mig hur olika människor är. Jag tror människor är olika tåliga när det handlar om mat. Jag ser till exempel det på kvinnor i min familj som äter små mängder mat, dessutom sällan men inte hamnar i ätstörningar och mår bra. Jag ser det på vänner och kollegor som håller på med fasta, GI, LCHF, 5;2 och allt vad dieter som finns. De verkar mår bra av de och hamnar inte i hetsätning eller svält. Men när jag gjorde samma dieter så föll jag direkt..

 

[stjarnhimmel]

Ibland känns det orättvist att "tjocka anses sakna disciplin." Jag tror bara att vi tex är lite känsligare för mat och triggas mer av mat samt ha råkat få mat som vårt verktyg att hantera mat. Men de människor som har tur och inte triggas av mat... ja de anses vara de "duktiga" och de som beter sig som man ska. När de kanske inte har mer disciplin utan bara råkar triggas mindre av mat eller råkar ha andra verktyg.

 

[monster1]

Ibland känns det orättvist att "tjocka anses sakna disciplin." Jag tror bara att vi tex är lite känsligare för mat och triggas mer av mat samt ha råkat få mat som vårt verktyg att hantera mat. Men de människor som har tur och inte triggas av mat... ja de anses vara de "duktiga" och de som beter sig som man ska. När de kanske inte har mer disciplin utan bara råkar triggas mindre av mat eller råkar ha andra verktyg.

Ja alltså det är ju bara en osanning att tjocka personer skulle ha sämre disciplin alltså.

 

[Mineur]

Ibland känns det orättvist att "tjocka anses sakna disciplin." Jag tror bara att vi tex är lite känsligare för mat och triggas mer av mat samt ha råkat få mat som vårt verktyg att hantera mat. Men de människor som har tur och inte triggas av mat... ja de anses vara de "duktiga" och de som beter sig som man ska. När de kanske inte har mer disciplin utan bara råkar triggas mindre av mat eller råkar ha andra verktyg.

Det där ÄR fruktansvärt orättvist och fel, verkligen!

Jag kan inte ens tänka mig hur jobbigt det måste vara att gå igenom det du går igenom, men vad intressant det är att läsa dina välformulerade tankar! Jag hoppas att behandlingen fortsätter att ge dig den hjälp du behöver, du är otroligt stark och modig!

 

[MM]

Jag har nyligen varit i ett antal situationer där saker har blivit väldigt uppenbara för mig. För ett tag sedan så var tågen inställda och när jag kom till stationen såg jag att folk var irriterade, stressade och vissa blev rent av upprörda. Men jag blir inte något av det. Istället är min första tanke att jag vill hetsäta. Det första som flög genom mitt huvud var att jag ville hetsäta några liter grädde. En bekant som också var där frågade mig om jag inte också var irriterad som hon var. Jag tänkte bara att "nej, jag är inte irriterad, jag vill bara hetsäta grädde."
Det har blivit väldigt tydligt för mig hur mkt jag triggas av mat och hur mkt jag påverkas av mat på ett sätt som jag inte tror att andra gör. Det räcker med småsaker som att en buss är försenad så triggas jag direkt att äta.
Det har också blivit tydligt för mig hur olika människor är. Jag tror människor är olika tåliga när det handlar om mat. Jag ser till exempel det på kvinnor i min familj som äter små mängder mat, dessutom sällan men inte hamnar i ätstörningar och mår bra. Jag ser det på vänner och kollegor som håller på med fasta, GI, LCHF, 5;2 och allt vad dieter som finns. De verkar mår bra av de och hamnar inte i hetsätning eller svält. Men när jag gjorde samma dieter så föll jag direkt..

Min psykolog sa senast förra veckan att min ätstörning troligen beror på att jag uttrycker mina känslor genom den. Att den skiftar beroende på hur jag mår och med tanke på när den utvecklades så var det under en tid då känslor var tabu hemma hos mig och då blev ätstörningen ett sätt att uttrycka mig. Eftersom jag aldrig lärt mig annat så är ju detta beteendet så befäst också. Försök känna efter vad du känner när du får upp de där tankarna. Jag kan koppla ihop ätstörningen och dess mönster i så många olika situationer. Vi har säkert olika orsaker till att den utlöstes men du har redan märkt att du inte reagerar lika på känslor som andra, så är det för mig med. Jag börjar tänka hur jag ska hantera det genom maten.

Du är stark!

 

[Petruska]

Tack alla!
Alltså.. jag kan väl på ett sätt tänka att det är väl bra att jag tagit tag i det. Men samtidigt känns det lite fånigt på så sätt att jag går i behandling för att få hjälp med något som är självklart för de flesta. Så på så sätt känns det lite pinsamt.

Jag tycker att allt du skriver just nu är oerhört intressant och visar att du gör svåra och viktiga insikter. Modiga insikter!

Men det här som jag citerar. Ärligt talat, är det inte så livet är? Jag försökte komma på ett enda stort problem som någon någonsin har behövt hjälp med, och jag kom bara på sådant som är rätt självklart för alla som inte har just det problemet.

Missbruksproblem, till exempel. Det är typiskt ett jättesvårlöst problem, som de flesta av oss inte har överhuvudtaget. Det är ingen konst att låta bli att knarka när en aldrig riktigt har kommit sig för med att börja, om du ursäktar formuleringen.

Sömnstörningar! Alla som inte har sömnstörningar lägger sig, somnar och några timmar senare stiger de upp. Vi som har sömnstörningar ägnar oceaner av tid och energi på att hantera dem. Det är ju inte för att vi inte fattar att det är en bra grej att sova på nätterna.

Och så vidare. Kan du komma på något stort problem som inte är sånt att de som inte har det bara beter sig som om allt var självklart enkelt?

 

[_Taggis_]

Vill bara ge ett stort till dig @stjarnhimmel ...

 

[the_connemara]

Ibland känns det orättvist att "tjocka anses sakna disciplin." Jag tror bara att vi tex är lite känsligare för mat och triggas mer av mat samt ha råkat få mat som vårt verktyg att hantera mat. Men de människor som har tur och inte triggas av mat... ja de anses vara de "duktiga" och de som beter sig som man ska. När de kanske inte har mer disciplin utan bara råkar triggas mindre av mat eller råkar ha andra verktyg.

Så sant! Och det du skrev om saker en bara borde klara av som @Petruska skrev vidare på. Det är så många saker som är självklara som en ändå har svårt att hantera. Olika svårt och olika sätt att hantera det. Vissa behöver mer hjälp överlag eller hjälp med fler saker. Tänk om livet hade fått vara lite mer "normalt" och inkluderande istället för att ses som konstigt och som du skriver kopplat till "hur duktiga" de som åtm utåt håller en skötsam fasad är.

Ang mat och sömn så är det nog det jag absolut tänker mest på förutom min häst, planerar mest och missköter allra, allra mest i mitt liv. Inte på nivån att jag tror jag borde söka hjälp men inte fasen är det bara att åka till stallet när som helst tex map mat, eller att gå o lägga sig i tid. Det är ofta jag blir lite avundsjuk när folk berättar om sina rutiner, eller kanske främst när de berättar om då de har brustit o jag i mitt huvud tänker "det där är ju en bra dag för mig " och de är helt förfärade. Vi är nog många som inte riktigt beter oss som en ska även om vi fungerar i vardagen, hoppas du kan känna en gnutta förståelse/stöd i det

 

[stjarnhimmel]

Det där ÄR fruktansvärt orättvist och fel, verkligen!

Jag kan inte ens tänka mig hur jobbigt det måste vara att gå igenom det du går igenom, men vad intressant det är att läsa dina välformulerade tankar! Jag hoppas att behandlingen fortsätter att ge dig den hjälp du behöver, du är otroligt stark och modig!

Tack

 

[stjarnhimmel]

Självklart och självklart ... Då är man i fällan att det bara handlar om lite disciplin för det gör det inte (som du ju vet).

Jo jag vet det på ett sätt. Samtidigt som jag har olika röster i huvudet som säger andra saker. Och det är en sak att tänka att det inte handlar om disciplin och ett annat att verkligen känna det. Och där är jag inte än.

 

[stjarnhimmel]

Min psykolog sa senast förra veckan att min ätstörning troligen beror på att jag uttrycker mina känslor genom den. Att den skiftar beroende på hur jag mår och med tanke på när den utvecklades så var det under en tid då känslor var tabu hemma hos mig och då blev ätstörningen ett sätt att uttrycka mig. Eftersom jag aldrig lärt mig annat så är ju detta beteendet så befäst också. Försök känna efter vad du känner när du får upp de där tankarna. Jag kan koppla ihop ätstörningen och dess mönster i så många olika situationer. Vi har säkert olika orsaker till att den utlöstes men du har redan märkt att du inte reagerar lika på känslor som andra, så är det för mig med. Jag börjar tänka hur jag ska hantera det genom maten.

Du är stark!

Intressant.
Ja jag har funderat mkt på mina mönster och beteenden och hur jag hanterar saker. Jag tror det ligger mkt i det du säger om att ätstörningen är ett sätt att uttrycka sig. Ett verktyg och strategi. Jag får ju fortfarande upp viljan att äta som första tanke när något händer. Men jag blir mer och mer medveten om det...Men jag har också insett att det blir en lång resa med många olika steg.

 

[Hyacinth]

Intressant.
Ja jag har funderat mkt på mina mönster och beteenden och hur jag hanterar saker. Jag tror det ligger mkt i det du säger om att ätstörningen är ett sätt att uttrycka sig. Ett verktyg och strategi. Jag får ju fortfarande upp viljan att äta som första tanke när något händer. Men jag blir mer och mer medveten om det...Men jag har också insett att det blir en lång resa med många olika steg.

Du är så jäkla duktig!

 

[stjarnhimmel]

Min psykolog sa senast förra veckan att min ätstörning troligen beror på att jag uttrycker mina känslor genom den. Att den skiftar beroende på hur jag mår och med tanke på när den utvecklades så var det under en tid då känslor var tabu hemma hos mig och då blev ätstörningen ett sätt att uttrycka mig. Eftersom jag aldrig lärt mig annat så är ju detta beteendet så befäst också. Försök känna efter vad du känner när du får upp de där tankarna. Jag kan koppla ihop ätstörningen och dess mönster i så många olika situationer. Vi har säkert olika orsaker till att den utlöstes men du har redan märkt att du inte reagerar lika på känslor som andra, så är det för mig med. Jag börjar tänka hur jag ska hantera det genom maten.

Du är stark!

Vill bara ge ett stort till dig @stjarnhimmel ...

Du är så jäkla duktig!

Tack
Jag blir så generad när folk skriver i tråden att man är modig, stark och duktig.
Jag känner mig liksom inte så...

 

[the_connemara]

Tack
Jag blir så generad när folk skriver i tråden att man är modig, stark och duktig.
Jag känner mig liksom inte så...

Men det ser vi att du är!

 

[stjarnhimmel]

Jag skriver inte lika mkt i tråden nu men jag skriver en hel del själv ändå. Ett tag på en helt anonym blogg bara för mig själv. Och nu skriver jag ner vilka tankar som dyker upp lite då och då.
Ibland kan jag tänka att jag skulle vilja sammanställa alla tankar i bokform eller på blogg. Det är inte så att jag skulle vilja bli en frontfigur för hetsätning men ibland tänker jag att det kanske kan finnas någon annan därute som kan vilja läsa det. Och sen i nästa sekund kan jag tycka det är lite pinsamt att säga att det kanske finns någon annan som vill läsa mina texter.
Men jag skulle vilja skriva det som jag själv hade velat läsa. När jag var yngre och hatade mig själv för att jag alltid misslyckades med maten. Det känns som att jag behöver sammanställa ett gäng texter för den tonårstjejens skull. Tonårstjejen som fortfarande finns där inom mig. Hon skulle behöva få de texterna skrivna.

 

[the_connemara]

Jag skriver inte lika mkt i tråden nu men jag skriver en hel del själv ändå. Ett tag på en helt anonym blogg bara för mig själv. Och nu skriver jag ner vilka tankar som dyker upp lite då och då.
Ibland kan jag tänka att jag skulle vilja sammanställa alla tankar i bokform eller på blogg. Det är inte så att jag skulle vilja bli en frontfigur för hetsätning men ibland tänker jag att det kanske kan finnas någon annan därute som kan vilja läsa det. Och sen i nästa sekund kan jag tycka det är lite pinsamt att säga att det kanske finns någon annan som vill läsa mina texter.
Men jag skulle vilja skriva det som jag själv hade velat läsa. När jag var yngre och hatade mig själv för att jag alltid misslyckades med maten. Det känns som att jag behöver sammanställa ett gäng texter för den tonårstjejens skull. Tonårstjejen som fortfarande finns där inom mig. Hon skulle behöva få de texterna skrivna.

Men ja