Var får man hjälp för ätstörningar.

[stjarnhimmel]

Lägg bara inte den energin på att klanka ned på dig själv❤ Bara att leva med ätstörningen låter som ett hästjobb och nu börjar du dessutom titta på vad som händer och ifrågasätta det - det blir ju ytterligare arbete! Du behöver klappa lite på dig själv, för du gör ett stort jobb.

Alltså.. nu ska jag vara fånig här... Men när folk skriver sånt om att vara snäll mot sig själv och sånt... Hur gör man då? Jag vet verkligen inte sånt. Hur gör man om det är något man är van att se som ett misslyckande- hur ska man då börja se det som något annat? Jag tycker det är svårt. För något år sedan hade jag kontakt med en terapeut ett par gånger. Hon sa vid något tillfälle angående mat att jag säkert gjorde så gott jag kunde och att jag använde mat för att hantera saker var säkert för det var det som fungerade och som jag hade tillgång till. Ibland kan jag tänka för en sekund att jag nog har gjort så gott jag kunnat. Men sen är jag tillbaka till att tänka att det är jag som misslyckats så många gånger med något alla andra tycker är så enkelt och så naturligt.

 

[stjarnhimmel]

Så himla starkt gjort av dig att säga ifrån, imponerande!

Sen var det ju tråkigt att ångesten kom som ett brev på posten.
Men jag tänker mig att ju mer man fokuserar på det positiva vid jobbiga situationer, så blir ångest med tiden lättare att hantera. Typ att när man lägger mer energi på det positiva och mindre på ångesten så krymper ångesten - på sikt -

Det är ett långtidsjobb det här med att hantera stark och återkommande ångest.
Men man lär sig mycket om sig själv på vägen

Sååå, med det sagt, åter igen, bra gjort!

Tack
Ja det känns som detta med ångesten är en lång resa. Ibland känns det rejält motigt.. Men jag hoppas att det kommer bli som du säger- lättare på sikt. Att den kommer minska och inte kännas lika oöverstiglig.

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker att bland andra @Koltrast skriver klokt.

Jag tänker att det finns flera steg att ta i den process du beskriver och där du kommit imponerande långt redan. Du har identifierat dina problem som ätstörning och du kan analysera runt olika episoder i din ätstörning.

Att du trots att du ser det analytiskt ändå inte kan "göra rätt" är verkligen inte konstigt. För att "göra rätt" behöver du ju antingen hitta något annat sätt att kanalisera din ångest, helst då ett bra sätt. Eller så behöver du kunna ta dig igenom ångesten utan att ta till "felbeteenden". Din analys är liksom det golv som möjliggör nästa steg, men nästa steg är en annan sak än analys av situationerna. Tror jag.

Jag är alltså imponerad av din utveckling nu på kort tid!

Men du måste ju också vara snäll mot dig själv, du har ju en helt amazing självinsikt som kommer att hjälpa dig framöver. Alla får bakslag, det är en del i processen. Du kommer att komma dit du vill.

Tack så fint skrivet av er.
@Petruska jag har funderat mkt på vad man kan göra istället när ångest kommer. När man läser kring dessa saker verkar folk mest tycka att man ska ta en promenad, göra andningsövningar, lyssna på musik eller liknande. Det svåra är dock att de liksom inte kommer i närheten av att ge det lugn jag får av viss mat. Jag tänkte att i början kanske det är lättast att ersätta det med något annat och sen i framtiden kanske man förhoppningsvis inte behöver det eller att ångest/ sug etc inte kommer...? Vem vet...

 

[Kattennizze]

Tack så fint skrivet av er.
@Petruska jag har funderat mkt på vad man kan göra istället när ångest kommer. När man läser kring dessa saker verkar folk mest tycka att man ska ta en promenad, göra andningsövningar, lyssna på musik eller liknande. Det svåra är dock att de liksom inte kommer i närheten av att ge det lugn jag får av viss mat. Jag tänkte att i början kanske det är lättast att ersätta det med något annat och sen i framtiden kanske man förhoppningsvis inte behöver det eller att ångest/ sug etc inte kommer...? Vem vet...

jag har börjat meditera. Normalt gillar jag inte sånt som är lite flummigt men oj vad det har hjälpt. Har du provat något som kan hjälpa iaf lite?

 

[stjarnhimmel]

jag har börjat meditera. Normalt gillar jag inte sånt som är lite flummigt men oj vad det har hjälpt. Har du provat något som kan hjälpa iaf lite?

Har inte hittat något som kan hjälpa då i stunden.
Däremot så finns det mkt som ger välmående på längre sikt såsom att hålla på med musik, vara i stallet, vara vid havet och såna saker.

 

[mutant]

Alltså.. nu ska jag vara fånig här... Men när folk skriver sånt om att vara snäll mot sig själv och sånt... Hur gör man då? Jag vet verkligen inte sånt. Hur gör man om det är något man är van att se som ett misslyckande- hur ska man då börja se det som något annat? Jag tycker det är svårt. För något år sedan hade jag kontakt med en terapeut ett par gånger. Hon sa vid något tillfälle angående mat att jag säkert gjorde så gott jag kunde och att jag använde mat för att hantera saker var säkert för det var det som fungerade och som jag hade tillgång till. Ibland kan jag tänka för en sekund att jag nog har gjort så gott jag kunnat. Men sen är jag tillbaka till att tänka att det är jag som misslyckats så många gånger med något alla andra tycker är så enkelt och så naturligt.

Det är jättesvårt, då det oftast innebär att börja tro på något man inte tror på (att man förtjänar sin egen snällhet t.ex.). Men det går! Det viktiga är att man övar både i tanke OCH beteende, och att man fortsätter göra det trots att det känns fånigt och inte sant.

Till en början kan man fråga sig vad önskar jag att jag skulle tänka/tycka här, t.ex. att jag gjort så gott jag kunnat utifrån de omständigheter jag haft, och så försöka se det som en alternativ tolkning. När tankarna om misslyckande dyker upp (vilket de kommer göra!) påminner du dig själv om din mer önskvärda/hjälpsamma tanke. Om och om och om igen. Tänk på hur länge du övat på motsatsen, det är inte konstigt att det tar tid att ändra på.

För att detta ska ha effekt är det kanske absolut viktigaste som jag skrev ovan att det omsätts även i beteende! Om du tänker att du gjort så gott du kunnat så behöver du agera i enlighet med det, t.ex. inte straffa dig själv på något vis (hetsäta, låta bli att äta, dra sig undan, eller vad man nu gör för att "man ändå är så misslyckad och värdelös"). Detta gäller i både stor och liten skala och kan vara värt att fundera igenom ordentligt, vad gör och inte gör en person som är snäll mot sig själv? Och sen öva på det. Och ha förståelse och empati med sig själv även i att man inte klarar det helt och fullt från början! ❤

 

[parellikusken]

Tack så fint skrivet av er.
@Petruska jag har funderat mkt på vad man kan göra istället när ångest kommer. När man läser kring dessa saker verkar folk mest tycka att man ska ta en promenad, göra andningsövningar, lyssna på musik eller liknande. Det svåra är dock att de liksom inte kommer i närheten av att ge det lugn jag får av viss mat. Jag tänkte att i början kanske det är lättast att ersätta det med något annat och sen i framtiden kanske man förhoppningsvis inte behöver det eller att ångest/ sug etc inte kommer...? Vem vet...

Jag har psykiska problem, inte med mat dock, men har självskadebeteenden och gör allmänt riskfyllda saker som om det skulle gå fel skulle sluta riktigt illa.
Finns ingenting som gör mig så lugn som att sitta på balkongräcket och känna att jag har total makt över mitt eget liv, eller ta en överdos och känna att det kan gå hur som helst.
Det tar bort min ångest mycket mer än något annat.

Men samtidigt är det sjuka beteenden som jag måste komma bort ifrån. Så då får jag göra något annat som inte ger samma ångestlindring men lindrar ångesten lite i alla fall, såsom att ta en långpromenad med musik i öronen eller åka ut till min häst.
Jag byter ut ett dåligt sätt att hantera ångesten på mot ett bättre sätt, även om det inte är lika ångestlindrande.
Men varje gång jag tar en promenad istället för att sätta mig på balkongräcket är en vinst, då jag på det sättet fasar ut det farliga alternativet och får till slut bort den som vana att hantera svår ångest på.

 

[nickan1]

@stjarnhimmel har inte skrivit så mycket här det sista men följer din tråd och du är så himla duktig som kämpar på, jag tycker du är en fantastisk människa. Du skrev att du har svårt att se att det går framåt, ett tips är att skriva dagbok, det behöver inte vara långt varje men du kan skriva ner tankar, känslor eller hur du ätit. Och skriva ner sånt som att du faktiskt sa ifrån till ditt ex för första gången. Nu skriver du ju här så då kanske du tycker det räcker men det är fantastiskt att gå tillbaka ibland och se vilka framsteg man har gjort (för det har du får jag intryck av när jag läser den här tråden) för då får du det konkret på papper.

Att vara snäll mot sig själv som du undrar hur du gör i ett inlägg längre upp kan vara så enkelt som att säga några ord till sig själv varje dag om vad du har gjort bra idag. Och då bara fokusera på det positiva. För något bra har man garanterat gjort varje dag. Genom att göra det varje dag så kan man till slut omprogrammera hjärnan och börja se mer positivt på sig själv och sin självbild och börjar tänka mer positivt om sig själv har en psykolog förklarat för mig. Det handlar helt enkelt om att träna bort år av gamla invanda mönster.

Jag har själv varit väldigt duktig på att klanka ner på mig själv, tycka att jag inte duger till något av goda skäl på grund av tidigare upplevelser i livet. Jag vet inte om jag någonsin kommer att komma hela vägen att tänka positivt om mig själv men jag ger det en chans iallafall och det har gått framåt.

 

[Hyacinth]

Tack så fint skrivet av er.
@Petruska jag har funderat mkt på vad man kan göra istället när ångest kommer. När man läser kring dessa saker verkar folk mest tycka att man ska ta en promenad, göra andningsövningar, lyssna på musik eller liknande. Det svåra är dock att de liksom inte kommer i närheten av att ge det lugn jag får av viss mat. Jag tänkte att i början kanske det är lättast att ersätta det med något annat och sen i framtiden kanske man förhoppningsvis inte behöver det eller att ångest/ sug etc inte kommer...? Vem vet...

Jag svarar utifrån mig själv;

Motion hjälper mig. Vanliga promenader, men lite längre. Jobba i trädgården hjälper.
När jag blev av med min ätstörning till största del fick jag inte samma ångest heller. Jag kan vara lugn utan att ha hetsätit.

 

[stjarnhimmel]

Det är jättesvårt, då det oftast innebär att börja tro på något man inte tror på (att man förtjänar sin egen snällhet t.ex.). Men det går! Det viktiga är att man övar både i tanke OCH beteende, och att man fortsätter göra det trots att det känns fånigt och inte sant.

Till en början kan man fråga sig vad önskar jag att jag skulle tänka/tycka här, t.ex. att jag gjort så gott jag kunnat utifrån de omständigheter jag haft, och så försöka se det som en alternativ tolkning. När tankarna om misslyckande dyker upp (vilket de kommer göra!) påminner du dig själv om din mer önskvärda/hjälpsamma tanke. Om och om och om igen. Tänk på hur länge du övat på motsatsen, det är inte konstigt att det tar tid att ändra på.

För att detta ska ha effekt är det kanske absolut viktigaste som jag skrev ovan att det omsätts även i beteende! Om du tänker att du gjort så gott du kunnat så behöver du agera i enlighet med det, t.ex. inte straffa dig själv på något vis (hetsäta, låta bli att äta, dra sig undan, eller vad man nu gör för att "man ändå är så misslyckad och värdelös"). Detta gäller i både stor och liten skala och kan vara värt att fundera igenom ordentligt, vad gör och inte gör en person som är snäll mot sig själv? Och sen öva på det. Och ha förståelse och empati med sig själv även i att man inte klarar det helt och fullt från början! ❤

Tack för svar!
Jag läser och funderar... försöker jobba en hel del med detta att vara snäll mot sig själv och se det som att jag gjort så gott jag kunnat. Vilket är en utmaning än så länge... jag ser det fortfarande som självklart att en "normal rationell människa " inte behöver hetsäta... sen blir jag full i skratt över att jag typ har behov av att se mig själv som rationell och normal.

 

[farin]

Tack för svar!
Jag läser och funderar... försöker jobba en hel del med detta att vara snäll mot sig själv och se det som att jag gjort så gott jag kunnat. Vilket är en utmaning än så länge... jag ser det fortfarande som självklart att en "normal rationell människa " inte behöver hetsäta... sen blir jag full i skratt över att jag typ har behov av att se mig själv som rationell och normal.

Jag har två saker jag försöker påminna mig själv om
- Jag gjorde så gott jag kunde/tog så bra beslut som möjligt utifrån vad jag hade för förutsättningar vid tillfället (förutsättningar kan vara allt från mental förmåga till fakta, och allt däremellan)
-Vad skulle jag sagt till en kompis som kom till mig med samma fråga/problem? Jag vill vara min egen bästa kompis så då säger jag samma sak till mig själv. Ibland skriver jag det till och med till mig själv. (Till en början är det svårt att tro på, men med träning går det bättre och bättre!)

Det svåraste för mig har varit att uppmärksamma mina egna negativa tankar, helst innan de skapar en känsla som triggar igång (o-)vanan att trycka ner mig själv. Ibland lyckas jag inte, men då kan jag ändå gå tillbaka och tänka att det där hände pga en omedveten tanke som jag ännu inte ersatt med en bättre tanke, inte pga att jag inte är bra nog/värd ngt.

Det "lättaste" är när jag lyckats ersätta en mindre önskad vana med en önskad vana, då har jag en handlingsplan för vad jag ska göra när tanken/känslan eller beteendet börjar. Kan inte komma på något bra exempel just nu bara...

Jag använder mig av positiva affirmationer också - jag har en lapp vid datorn på jobbet som säger Jag lever i en välvilligt intsälld värld där nära & kära hjälper varandra att lyckas och må bra Den läser jag både medvetet och omedvetet många gånger per dag och den gör skillnad!

Kom ihåg att hjärnan tror på allt du tänker! Så även om det känns osant - fake it til you make it, det fungerar faktiskt

 

[stjarnhimmel]

Har hetsätit några gånger igen. Jag som trodde jag hade kommit in i en bra period och hade det under kontroll. Kan inte se vad som triggade det dessa gånger. Men hela dagen idag så skrek min hjärna ut att jag skulle äta. Har börjat jobba igen och det kanske var det som triggade det... vem vet? När jag bara var hemma under semestern så gjorde det inte lika mkt om jag inte kunde koncentrera mig men idag behövde jag en lugn hjärna.

Men tänker att det kanske var bra för mig för att förstå att jag fortfarande behöver hjälp. Jag hade börjat tänka att detta är ju inte något svårt- varför ska jag gå i behandling för.

Usch hatar att ha såhär ont i magen och magen blir helt kass. Och jag hatar att känna mig så jävla dum i huvudet.

 

[stjarnhimmel]

Något jag verkligen hatar med att vara tjock är ungar som ska peka och kommentera. Jag var och badade igår och det var förstås några ungar där som pekade och sa till varandra att "kolla benen, fy vad äckligt" om mina knölar och hängande hud på benen. Bara låt mig vara ifred liksom.

 

[EmmaBovary]

Har hetsätit några gånger igen. Jag som trodde jag hade kommit in i en bra period och hade det under kontroll. Kan inte se vad som triggade det dessa gånger. Men hela dagen idag så skrek min hjärna ut att jag skulle äta. Har börjat jobba igen och det kanske var det som triggade det... vem vet? När jag bara var hemma under semestern så gjorde det inte lika mkt om jag inte kunde koncentrera mig men idag behövde jag en lugn hjärna.

Men tänker att det kanske var bra för mig för att förstå att jag fortfarande behöver hjälp. Jag hade börjat tänka att detta är ju inte något svårt- varför ska jag gå i behandling för.

Usch hatar att ha såhär ont i magen och magen blir helt kass. Och jag hatar att känna mig så jävla dum i huvudet.

Stackare, känner igen det där så väl. När man "trillat dit igen" när man trodde att det var på rätt väg. Men som du säger så är det positivt att du får en påminnelse om att du fortfarande behöver hjälp. Förstår dock att det suger, speciellt i kombination med kommentarerna du skrev i inlägget nedan

 

[Kattennizze]

Har hetsätit några gånger igen. Jag som trodde jag hade kommit in i en bra period och hade det under kontroll. Kan inte se vad som triggade det dessa gånger. Men hela dagen idag så skrek min hjärna ut att jag skulle äta. Har börjat jobba igen och det kanske var det som triggade det... vem vet? När jag bara var hemma under semestern så gjorde det inte lika mkt om jag inte kunde koncentrera mig men idag behövde jag en lugn hjärna.

Men tänker att det kanske var bra för mig för att förstå att jag fortfarande behöver hjälp. Jag hade börjat tänka att detta är ju inte något svårt- varför ska jag gå i behandling för.

Usch hatar att ha såhär ont i magen och magen blir helt kass. Och jag hatar att känna mig så jävla dum i huvudet.

Men det är svårt. Hoppas du kan förlika dig med det och ändå trots dina bakslag vara snäll med dig själv. Strongt av dig att gå och bada, där gjorde du nåt bra för dig själv. Hoppas du får hjälp snart!

 

[stjarnhimmel]

Stackare, känner igen det där så väl. När man "trillat dit igen" när man trodde att det var på rätt väg. Men som du säger så är det positivt att du får en påminnelse om att du fortfarande behöver hjälp. Förstår dock att det suger, speciellt i kombination med kommentarerna du skrev i inlägget nedan

Tack.
Ja det blir en sån himla besvikelse och tro på att saker aldrig kommer att förändras.

 

[stjarnhimmel]

Usch nu har jag kommit in i en period när det känns som min hjärna är helt blockerad. Det enda som finns i min hjärna är ÄT, ÄT, ÄT,
Får tvinga mig att jobba och koncentrera mig på annat. Vet inte varför jag håller på och skriver på buke - jag förväntar mig inte att folk ska svara eller tycka synd om mig. Men jag gillar att skriva och jag försöker väl bryta blockeringen genom att skriva. Jag skriver en anonym blogg också med liknande inlägg som här. Utan några följare - bara för min egen skull.

 

[stjarnhimmel]

Jag läste igår en artikel om fetma och övervikt. Då och då kommer det ju såna artiklar i media. Men jag tycker de oftast är så märkliga. Det låter som de tror att thicls är aliens från en annan planet. Och ingen verkar ha frågat de tjocka varför de har blivit tjocka och vilken hjälp de vill ha. Ingen verkar ha någon tanke om vad man ska göra om man har en skrik-hjärna. Ingen säger vad man ska göra om man varje dag befinner sig i en kamp som gör en helt utmattad av att varje sekund stå emot impulsen att äta.

 

[mandalaki]

Usch nu har jag kommit in i en period när det känns som min hjärna är helt blockerad. Det enda som finns i min hjärna är ÄT, ÄT, ÄT,
Får tvinga mig att jobba och koncentrera mig på annat. Vet inte varför jag håller på och skriver på buke - jag förväntar mig inte att folk ska svara eller tycka synd om mig. Men jag gillar att skriva och jag försöker väl bryta blockeringen genom att skriva. Jag skriver en anonym blogg också med liknande inlägg som här. Utan några följare - bara för min egen skull.

Det kanske är så att en del av dig inser att den är på väg att förlora slaget, och därför skriker högre och högre åt dig.

Men stay strong! Och ge inte upp om det kommer bakslag. Det är två steg fram men bara ett tillbaka - och då går det ju framåt. Jag tycker att du verkar kämpa på jättebra.

 

[sorbifolia]

Klart att vi tycker synd om dig och svarar om du vill! Sådana kommentarer som de barnen kom med kan i sig själv vara nog för att trigga igång hets-/tröstäting tror jag. I alla fall för många, man blir ledsen och känner sig inte tillräckligt "bra". Vet inte om det är så för dig, men en tanke iaf.

Försök påminna dig själv om att du är en fantastiskt smart och skön människa (jag känner dig ju inte men har fått den uppfatningen), och bara det att söka hjälp som du gjort är jättestarkt. Samt att du resonerar så bra kring detta, det låter jättebra att skriva ner dina tanker även i en blogg så du kan gå tillbaka och läsa senare om du behöver inspiration, eller se hur långt du redan kommit.