Upprepar en sista gång för dig som inte orkat läsa igenom eller anstränga dig för att förstå mina inlägg: En ADHD-diagnos är för att eleven ska få bästa förutsättningar att lyckas med sin skolgång. En screening löser inget, däremot det stöd och de medicinska insatser som en ADHD-diagnos resulterar i.
"Screeningen" fixas dessutom enklast och billigast av pedagogerna som arbetar med barnen, (med brasklappen att tjejer kan segla under amatör-radarn eftersom deras symptom inte är lika tydliga). Men tjejerna stör heller inte arbetsron i klassrummet lika mycket som stökiga killar, även om naturligtvis en odiagnosticerad ADHD-diagnos är en lika stor personlig tragedi för en tjej.
Vad är det du inte förstår: Att det är föräldrarna som bestämmer om en elev ska utredas, läraren kan endast föreslå, föräldrarna kan vägra? ELLER Att extraresurser och medicinering inte är något lärarna har någon makt över? ELLER Förstod du inte att det är en förbättring för en elev som har ADHD att få medicin och/eller extraresurser? ELLER Att om föräldrarna nekar till utredning blir det ingen diagnos och följaktligen ingen behandling? ELLER Att ADHD är underdiagnosticerat hos elever från utsatta områden, och att eleverna med obehandlad ADHD därför blir lidande och också deras klasskamrater och lärare.
Nu får du göra dig besväret att på samma pedagogiska sätt gå igenom och berätta vad det är jag påstår som "går emot sunt förnuft och vad alla du vet som har erfarenhet påstår".
Jag har erfarenhet, och jag vet vad alla som jobbat på en skola med överrepresentation av elever från ett utsatt område säger. Men det är ju helt möjligt att du med din andrahandserfarenhet har något väsentligt att säga på området.
