Jag funderar på om det är gradskillnader. Alla har vi tankar som studsar omkring, men om det är ett problem, så kan det vara ADHD.
Och jag kan inte lyssna på ljudböcker. Efter 20 minuter har jag tappat tråden helt.
Hur gör du praktiskt när du läser och stickar samtidigt? Jag gissar att du, liksom jag, begränsas av att ha bara två händer?
Jag har lärt mig att bromsa så att det inte stressar mig, genom mindfulnessövningar hos fysioterapeut.Nu när min hälsa hindrar mig från att vara lika fysiskt, samhälls och socialt aktiv som förr har jag insett en sak. En ny insikt.
Min hjärna är igång hela tiden.Samtidigt som mitt koncentrationsfönster är litet. tankarna far iväg.
När jag promenerar, bär ved, städar eller ska sova så far tankarna omkring på allt möjligt.
Försöker tänka på inget alls, tömma hjärnan. Det går inte.
Är jag ensam om att vara såhär knäpp?
En gång på en tågresa frågade en kompis, efter att vi suttit tysta i några minuter, vad jag tänkte på. Tåget hade stannat en bit utanför stationen i väntan på att få åka vidare och jag tittade väl ut genom fönstret på ett sätt som fick henne att undra. Jag berättade min långa tankebana, från rälsen, staketen och staden bakom, drog paralleller till mitt jobb osv. Höll på i kanske 2 minuter, och när jag var klar frågade jag vad hon hade tänkt på. "Eh, jag satt och tänkte på den där blomman och att den är fin" sa hon då. 
Det var första gången jag på riktigt fattade att alla inte funkar som jag i huvudet Nu när min hälsa hindrar mig från att vara lika fysiskt, samhälls och socialt aktiv som förr har jag insett en sak. En ny insikt.
Min hjärna är igång hela tiden.
När jag promenerar, bär ved, städar eller ska sova så far tankarna omkring på allt möjligt.
Försöker tänka på inget alls, tömma hjärnan. Det går inte.
Är jag ensam om att vara såhär knäpp?
Nu när min hälsa hindrar mig från att vara lika fysiskt, samhälls och socialt aktiv som förr har jag insett en sak. En ny insikt.
Min hjärna är igång hela tiden.
När jag promenerar, bär ved, städar eller ska sova så far tankarna omkring på allt möjligt.
Försöker tänka på inget alls, tömma hjärnan. Det går inte.
Är jag ensam om att vara såhär knäpp?
Jag stickar framför tvn, gör mig tillräckligt koncentrerad för att kunna följa ett program.
Det är normalt att hjärnan alltid arbetar. Att tänka på ingenting är ju oftast att tänka på det som händer just nu, det är aldrig så att man inte tänker, då är man ju död.Nu när min hälsa hindrar mig från att vara lika fysiskt, samhälls och socialt aktiv som förr har jag insett en sak. En ny insikt.
Min hjärna är igång hela tiden.
När jag promenerar, bär ved, städar eller ska sova så far tankarna omkring på allt möjligt.
Försöker tänka på inget alls, tömma hjärnan. Det går inte.
Är jag ensam om att vara såhär knäpp?
Ja, understimulerad är jag definitivt. Det kompliceras av att jag.är hjärntrött. Orkat inte det jag vill. Plus att jag är extrovert och beroende av att prata och umgås. Vilket jag inte.orkar@tanten - är du inte bara lite understimulerad?
För oss normalstörda handlar det väl mest om att få tillräckligt med utmaningar i vardagen så att hjärnan sedan vilar lite när vi har tid över.
Nu när du inte kan vara lika aktiv som tidigare så är du som en häst på vintern när det är isigt både i hagen och på ridvägarna och din hjärna går i spinn av leda helt enkelt. Inte ovanligt bland nyblivna pensionärer tex.
Försök hitta nåt lite mentalt utmanande att göra? Kan du jobba hemifrån med en del föreningsarbete? Lös korsord? Spela dataspel?
T.ex. tror jag att jag skulle få problem i svårare agilityklasser, då banan behöver vara ganska självklar och "i ryggmärgen" för att det ska bli rätt och jag inte ska stanna upp och stå som ett frågetecken när jag plötsligt inte har någon tydlig väg. Jag lägger ofta inte märke till saker. På nivån att jag kört förbi ett bostadsområde i princip varje dag till tåget (5-10 min körning) under tre års tid innan jag fick ett ärende till bostadsområdet - och när jag kollade på kartan innan vart jag skulle hade det bostadsområdet lika gärna kunnat vara skog i min hjärna. Jag hade inte lagt märke till vad som var där, utan det var bara blank yta. Jag behöver oftast veta vägen utan att behöva tänka över det, annars kör jag med GPS, och jag kan lätt köra vilse på hemvägen igen.Det här känner jag definitivt igen mig mer i, än vad många andra skriver här. Jag har aldrig någonsin tänkt eller tyckt att min hjärna går på högvarv, som vissa skriverAlla jag pratat med verkar ha hjärnor som är igång. Det var bara två-tre år sedan jag insåg att det vanligtvis är så. Började med att jag hade en diskussion om det hela med en kompis för jag hela mitt liv varit förvirrad av frågan "vad tänker du på?"
Hela mitt liv har jag tänkt att den frågan kanske kan vara ironisk eller något
Mina tankar fungerar så att om jag har anledning att tänka på något så tänker jag. Typ "vad ska jag laga för matlåda?". Så tankarna är helt funktionella eller hur man ska förklara. Eller när jag känner för att dagdrömma om något - ja då kan jag dra igång världens fantasiscenariorna i huvudet. Annars... tyst.
Du är som kompisen jag nämnde i mitt inlägg!Alla jag pratat med verkar ha hjärnor som är igång. Det var bara två-tre år sedan jag insåg att det vanligtvis är så. Började med att jag hade en diskussion om det hela med en kompis för jag hela mitt liv varit förvirrad av frågan "vad tänker du på?"
Hela mitt liv har jag tänkt att den frågan kanske kan vara ironisk eller något
Mina tankar fungerar så att om jag har anledning att tänka på något så tänker jag. Typ "vad ska jag laga för matlåda?". Så tankarna är helt funktionella eller hur man ska förklara. Eller när jag känner för att dagdrömma om något - ja då kan jag dra igång världens fantasiscenariorna i huvudet. Annars... tyst.
