Skamtråden- när graviditeten är allt man inte vill

Det här är ju himla långsökt och antagligen lite sent ute men om du mot all förmodan skulle bo i nordvästra Skåne (eller trakterna omkring) och din vän inte har möjlighet att följa med och du är öppen för att en främling (en trevlig och sympatisk sådan om jag får säga det själv) följer med och håller handen så ställer jag med glädje upp. Jag har bil och kan köra ett par mil om det skulle vara så. Kram!

Tusen tack för att du erbjöd dig, så himla snällt :love:

Och med en rövhattig pappa till barnet så är det tusen gånger bättre att göra det själv än med honom. Både för barnen och ens eget mående skulle jag säga

Jag inser att jag aldrig tog ansvar för hans relation till barnen, han hade kunnat välja annorlunda men gjorde inte det - vilket jag sket i då och skiter i nu. Befriande och skönt

Det tycker jag var befriande att läsa. De få fall jag stött på i verkliga livet OCH i mycket litteratur verkar i regel handla om att a) vanligast- kvinnan gör allt i sin makt för att ursäkta mannen och bereda väg för att barnen ska "få chansen" att umgås med sin far alldeles oavsett hur han beter sig eller b) hatar pappan bittert och snackar skit inför barnen och alla som vill höra.

Att gå vidare sådär tycker jag är starkt och en kass pappa är ingen pappa att ha oavsett det biologiska i mina ögon. Då förlät jag ändå min egen halvdana far i vuxen ålder, för det var ingen mening med att hysa agg mot någon som helt enkelt lyckades födas utan kompetensen att vara förälder. Då är jag mer grinig på mamma som lät honom vara nån form av undanglidande skitstövel som lovade mycket och höll rätt lite. Ingen ska få behandla mina eventuella barn så.
 
Uppdatering igen: Idag ringde kuratorn eftersom barnmorskan jagat på (underbara hon) och det inte fanns psykologitider innan jul typ. Kuratorn var väldigt glad, snäll och exakt som kuratorn jag träffade på när jag bad om hjälp i skolan som liten när min styvfar höll på att slå ihjäl oss allihop. Med andra ord, hon var helt inne på att säga till mig att jag egentligen mår jättebra, att känna som jag gör är HELT normalt och att jag nog inte behöver hjälp alls för så känner alla kvinnor och graviditet är ju himla mysigt ÄNDÅ sen och blir det inte det så blir ju BEBIS mysig sen.

Nu må jag vara en sån som är känslig för vad folk vill att jag ska svara, har alltid varit, och det kan vara en bra grej när man ska gå på intervjuer eller vara smidig i jobbet, men som patient uppskattar jag det inte. Ja, det är och var skönt att höra att jag inte är ensam. Men nej, jag köper inte att nästan alla blivande mammor låser in sig och storgråter och periodvis äcklas av sin kropp på gränsen till tankar på självskadebeteende. Och kände alla så så hade de fortfarande behövt hjälp.. Fick tjata till mig en tid för besök men då måste mannen följa med och jag tror inte jag får med honom. Och jag känner inte att jag kommer få ut nåt direkt av besöket heller, så funderar på att boka av.. Det ger mig ingenting att behöva sitta och övertyga någon om att jag inte är ok. Fattar de inte när jag lagt korten på bordet rakt upp och ner om hur illa det blivit (jag är ju förresten tydligen på säkra sidan eftersom jag är "så öppen" med hur jag mår- ja i den här tråden och med en kurator i telefon ja) så känns det meningslöst. Bättre boka ny tid framöver hos min barnmorska för hon är bättre trots att hon inte kan typ psyksamtal. Men hon är lugn och får mig lugn.
 
Uppdatering igen: Idag ringde kuratorn eftersom barnmorskan jagat på (underbara hon) och det inte fanns psykologitider innan jul typ. Kuratorn var väldigt glad, snäll och exakt som kuratorn jag träffade på när jag bad om hjälp i skolan som liten när min styvfar höll på att slå ihjäl oss allihop. Med andra ord, hon var helt inne på att säga till mig att jag egentligen mår jättebra, att känna som jag gör är HELT normalt och att jag nog inte behöver hjälp alls för så känner alla kvinnor och graviditet är ju himla mysigt ÄNDÅ sen och blir det inte det så blir ju BEBIS mysig sen.

Nu må jag vara en sån som är känslig för vad folk vill att jag ska svara, har alltid varit, och det kan vara en bra grej när man ska gå på intervjuer eller vara smidig i jobbet, men som patient uppskattar jag det inte. Ja, det är och var skönt att höra att jag inte är ensam. Men nej, jag köper inte att nästan alla blivande mammor låser in sig och storgråter och periodvis äcklas av sin kropp på gränsen till tankar på självskadebeteende. Och kände alla så så hade de fortfarande behövt hjälp.. Fick tjata till mig en tid för besök men då måste mannen följa med och jag tror inte jag får med honom. Och jag känner inte att jag kommer få ut nåt direkt av besöket heller, så funderar på att boka av.. Det ger mig ingenting att behöva sitta och övertyga någon om att jag inte är ok. Fattar de inte när jag lagt korten på bordet rakt upp och ner om hur illa det blivit (jag är ju förresten tydligen på säkra sidan eftersom jag är "så öppen" med hur jag mår- ja i den här tråden och med en kurator i telefon ja) så känns det meningslöst. Bättre boka ny tid framöver hos min barnmorska för hon är bättre trots att hon inte kan typ psyksamtal. Men hon är lugn och får mig lugn.
På min MVC finns det speciella grupper för ensamstående, unga mödrar, regnbågsföräldrar osv. Kanske finns det något liknande hos er om du bestämmer dig för att behålla. Kanske ett sätt att finna stöd hos någon i liknande situation?
 
@Panik spontant säger jag usch om den kuratorn. Läste hen dig inte alls? Du mår ju skit och du behöver verkligen inte höra en massa klyschor om hur MYSIGT det är med bebis och graviditet- du har ju inte ens bestämt dig för om det blir en bebis denna gång eller inte. Hoppas att du får bättre stöd hos din BM. Jävla trams att den blivande fadern måste med - han får väl bearbeta sina problem på eget håll kan jag tycka - nu handlar det om dig.
 
Uppdatering igen: Idag ringde kuratorn eftersom barnmorskan jagat på (underbara hon) och det inte fanns psykologitider innan jul typ. Kuratorn var väldigt glad, snäll och exakt som kuratorn jag träffade på när jag bad om hjälp i skolan som liten när min styvfar höll på att slå ihjäl oss allihop. Med andra ord, hon var helt inne på att säga till mig att jag egentligen mår jättebra, att känna som jag gör är HELT normalt och att jag nog inte behöver hjälp alls för så känner alla kvinnor och graviditet är ju himla mysigt ÄNDÅ sen och blir det inte det så blir ju BEBIS mysig sen.

Nu må jag vara en sån som är känslig för vad folk vill att jag ska svara, har alltid varit, och det kan vara en bra grej när man ska gå på intervjuer eller vara smidig i jobbet, men som patient uppskattar jag det inte. Ja, det är och var skönt att höra att jag inte är ensam. Men nej, jag köper inte att nästan alla blivande mammor låser in sig och storgråter och periodvis äcklas av sin kropp på gränsen till tankar på självskadebeteende. Och kände alla så så hade de fortfarande behövt hjälp.. Fick tjata till mig en tid för besök men då måste mannen följa med och jag tror inte jag får med honom. Och jag känner inte att jag kommer få ut nåt direkt av besöket heller, så funderar på att boka av.. Det ger mig ingenting att behöva sitta och övertyga någon om att jag inte är ok. Fattar de inte när jag lagt korten på bordet rakt upp och ner om hur illa det blivit (jag är ju förresten tydligen på säkra sidan eftersom jag är "så öppen" med hur jag mår- ja i den här tråden och med en kurator i telefon ja) så känns det meningslöst. Bättre boka ny tid framöver hos min barnmorska för hon är bättre trots att hon inte kan typ psyksamtal. Men hon är lugn och får mig lugn.
Men hallå eller? Vad är de för kurator!!!
Man ber väl inte om hjälp och låter en barnmorska jaga halvt ihjäl sig efter psykologer för att få höra att man visst mår bra?!

Vad arg jag blir, finns inte mycket som förminskar ens känslor på ett så grymt sätt som när man tar sig modet att söka hjälp och få höra sånna idiotiska kommentarer. Precis som du inbillar dig hur du mår? Nä, sök privat eller kanske via vårdcentral? De har ju också psykolog/kurator.
 
@*Gotlandsrusset*: Min erfarenhet av kuratorer anslutna till gynkliniken är inte direkt god och min uppfattning om dem extremt låg :meh:

Tex hon som tyckte "men tänk om din framtida man vill ha barn" när jag pratade med henne om en ev sterilisering. Då hade jag precis berättat att jag har en allvarlig kronisk sjukdom som har en ärftlighetskomponent, alla mediciner jag tar är inte kompatibla med en graviditet, jag närmade mig 40 och hade ingen som helst önskan att få barn samt att jag var singel. Hon såg chockad ut när jag frågade: "Menar du verkligen allvar?!" :grin:
 
@*Gotlandsrusset*: Min erfarenhet av kuratorer anslutna till gynkliniken är inte direkt god och min uppfattning om dem extremt låg :meh:

Tex hon som tyckte "men tänk om din framtida man vill ha barn" när jag pratade med henne om en ev sterilisering. Då hade jag precis berättat att jag har en allvarlig kronisk sjukdom som har en ärftlighetskomponent, alla mediciner jag tar är inte kompatibla med en graviditet, jag närmade mig 40 och hade ingen som helst önskan att få barn samt att jag var singel. Hon såg chockad ut när jag frågade: "Menar du verkligen allvar?!" :grin:

Fy vad tråkigt! Här har vi jättebra psykologer knutna till mvc. Men det är kanske bara rena turen!
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Fy vilken jobbig sits jag har satt mig i. För två år sedan köpte jag en unghäst då min andra häst var skadad och det verkade inte som...
Svar
16
· Visningar
2 050
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 506
Senast: Anonymisten
·
Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 108
Senast: gullviva
·
Övr. Barn Hejsan! Kände att jag ville gå med i tråden, även fast vi inte börjat försöka än. Vi tänkte börja försöka i juni om det går som det...
2
Svar
22
· Visningar
2 604
Senast: orkide
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp