Det blev precis rätt antal tikar för att vi ska få en, förlossningen gick som på räls och alla mår bra. Så himla skönt ❤Åååååh! (och SÅ avis!)
Ser fram emot min lilla kospecialist, från en av de bästa nöthundarna i europa!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det blev precis rätt antal tikar för att vi ska få en, förlossningen gick som på räls och alla mår bra. Så himla skönt ❤Åååååh! (och SÅ avis!)
Uttråkad skulle jag säga.Marvel blir ett på onsdag (!) han har fram till igår inte bitit sönder nåt förutom baksidan på en mobil men igår tog han en laddare från bordet, kom bredvid mig och tuggade sänder den och idag tuggade han sönder munstycket till dammsugaren när jag låg och sov. Tankar kring vad det kan bero på?
Han borde inte ha varit det då vi hade tränat innan dammsugaren fick nytt utseende. Såklart kan det vara så enkelt att han bara var det men det har aldrig varit problem tidigare så jag funderar på om det kan ha med könsmognaden också att göraUttråkad skulle jag säga.
En vecka har nu gått sen Freja kom hem till oss! Hon är så himla underbar och fin. Men det är verkligen ett heltidsjobb att springa ut på kisspauser, plocka upp efter inomhusolyckor, sömnbrist om nätterna, försöka ta hand om sig själv med att laga mat och gå på toa men inte ens det får jag göra i fred haha. Vi har bara tagit det lugnt hemma, lekt, försökt introducera nya saker långsamt, lärt henne hennes namn, sitt och början på ligg. Det är hur mysigt som helst men väldigt stressigt! Ni vet nog precis vad jag menar, mysigt och härligt men väldigt utmattande! Längtar så mycket tills vi ska börja valpskola i april
Jag är lite nyfiken på hur planerar ni er första tid med valpen? Rent praktiskt med vardag, jobb och sånt? Tar ni ledigt? Får valpen följa med till jobb? Finns det barn i familjen som hjälper till?
Jag har tagit ledigt från jobbet de här första veckorna eftersom det verkligen kräver min fulla uppmärksamhet. Vi har inga barn eller andra stora åtaganden. Min sambo som studerar heltid hemma och vi har två inneboende som jobbar/pluggar hemmifrån som sagt att de gärna ställer upp om det skulle behövas, så jag är inte orolig över att hon ska behöva vara ensam något de första månaderna. Jag själv jobbar annars normalt heltid men kan jobba hemma med vissa arbetsuppgifter. Jag har flextid, arbetstidsförkortning och rent allmänt mycket frihet under ansvar och har nära hem under raster. Så med vår livssituation så ser jag inga stora hinder just nu med att få ihop allt. Men jag vill veta lite hur ni andra tänker?
Med vår förra valp vi tränade så hade vi väldigt svårt med ensamhetsträning pga precis som du säger, det var alltid någon hemma... Vi kunde inte direkt förbjuda någon från att vara hemma och i pandemin så såg ju vardagen väldigt märklig ut, vilket det fortfarande gör. Så är lite orolig över ensamhetsträningen den här gången också. Men vår förra valp var också en väldigt ångestfylld och nervös hund så jag tror det var extra jobbigt för henne att bli ensam. Så jag hoppas med den vetskapen i bagaget att vi kommer anstränga oss mer på den punkten den här gången.Jag har alltid sett till att vara ledig med valp. Undantag när jag blev inkallad på jobb i förtid och då hade som motkrav att valpen kunde följa med. Jag vill inte ha någon press tidsmässigt, utan vill vara ledig så lång tid som jag känner att jag behöver vilket har gått bra hittills. Just nu studerar jag samt jobbar hemifrån så det kommer inte bli några bekymmer med nästa valp heller.
Dock, en sak som är viktig att inte glömma bort bara för att man kan vara hemma - ensamhetsträningen. Den börjar jag med tidigt. Även om vi är hemma mycket annars också så är det viktigt att ändå kunna lämna hundarna ensamma.
Jag gick ner till 80% de första veckorna och jobbar större delen hemifrån. Mina föräldrar passar båda hundarna några kvällar i veckan (eller en av dem, beroende på vad vi ska göra)En vecka har nu gått sen Freja kom hem till oss! Hon är så himla underbar och fin. Men det är verkligen ett heltidsjobb att springa ut på kisspauser, plocka upp efter inomhusolyckor, sömnbrist om nätterna, försöka ta hand om sig själv med att laga mat och gå på toa men inte ens det får jag göra i fred haha. Vi har bara tagit det lugnt hemma, lekt, försökt introducera nya saker långsamt, lärt henne hennes namn, sitt och början på ligg. Det är hur mysigt som helst men väldigt stressigt! Ni vet nog precis vad jag menar, mysigt och härligt men väldigt utmattande! Längtar så mycket tills vi ska börja valpskola i april
Jag är lite nyfiken på hur planerar ni er första tid med valpen? Rent praktiskt med vardag, jobb och sånt? Tar ni ledigt? Får valpen följa med till jobb? Finns det barn i familjen som hjälper till?
Jag har tagit ledigt från jobbet de här första veckorna eftersom det verkligen kräver min fulla uppmärksamhet. Vi har inga barn eller andra stora åtaganden. Min sambo som studerar heltid hemma och vi har två inneboende som jobbar/pluggar hemmifrån som sagt att de gärna ställer upp om det skulle behövas, så jag är inte orolig över att hon ska behöva vara ensam något de första månaderna. Jag själv jobbar annars normalt heltid men kan jobba hemma med vissa arbetsuppgifter. Jag har flextid, arbetstidsförkortning och rent allmänt mycket frihet under ansvar och har nära hem under raster. Så med vår livssituation så ser jag inga stora hinder just nu med att få ihop allt. Men jag vill veta lite hur ni andra tänker?
Detta kennelletande!!
Hade äntligen ringat in några stycken och hade en favorit. Jag har gått på rekommendationer och på vad jag sett har varit framstående i tävligar osv.
Men så hittade jag den här textbiten på uppfödarens hemsida och hela mitt inre vett slog bakut.
"Tänk på att rasen är avlad för att ha sin ägare hos sig hela tiden-låt den inte ligga ensam långa dagar. Då kan den få allergier och andra stressyptom."
Det första som ploppar upp i min skalle är "är det separationsångest och allergier i linjerna som bortförklaras och kan beskyllas på valpköparen sen?"
Eller överreagerar jag?
Jag har stött på några med separationsångest i lindrig form och det vill jag verkligen inte ha. För 25 år sen hade jag en hund med grov separationsångest och det blev inte hållbart.Tycker inte du överreagerar, jag hade verkligen blivit tveksam om en uppfödare skrev så.
Det första som ploppar upp i min skalle är "är det separationsångest och allergier i linjerna som bortförklaras och kan beskyllas på valpköparen sen?"
Eller överreagerar jag?