Ok, nu måste jag verkligen se till att prata seriöst med uppfödaren och fundera över livet och allt på en gång.
Såg igår att det kommit mail till jobbet om att det börjar bli dags att planera sommarsemester. Jag vill (om det blir valp) såklart ha all semester i ett svep från precis när valp kommer. Undrar om chefen är ok med att ge mig 6 veckor semester så... Å andra sidan har jag varit så väldigt snäll med semestern under tiden han varit chef (
alltid anpassat till vad som fungerar bra för företaget först och främst) så han borde väl vara lite samarbetsvillig.
Sedan är ju då frågan om jag vill? Jag gillar som bekant inte valpar
Jag vill inte heller ha tre hundar. Men, jag vill absolut inte ha bara en, eller ännu värre ingen alls. Både Aysu och Ebrah är fantastiska med valpar. Aysu är visserligen i toppskick nu, men trots allt 9 år. Min första tik var också i toppskick när hon var 9, herregud så fin hon var! När hon var 10 1/2 så var hon tvungen att somna in och det gick snabbt på slutet. Salukis blir ofta mellan 10-12 år, vissa blir 15-16. Ebrahs mor blev 9...
Det föds sällan riktigt bra salukis. Jag är kräsen. Den tik jag haft som "reserv" om det inte blir något med kullen nu i sommar var en som kanske skulle kunna ha en kull till nästa eller nästnästa år. Hon dog för några dagar sedan
Obduktion inte klar än. Hon har hunnit få en kull, förutsatt att de valparna går att använda i avel så blir det något där tidigast om 3-4 år. Med andra ord kanske det inte blir något där förrän jag inte har någon hund kvar...
Samtidigt kostar det pengar med hundar. Det tar tid och plats. Jag måste såklart få till en plan för hur det ska lösas med ensamtid osv även efter semester (räknar inte med att kunna vara hemma med valp i 6 veckor och sedan kunna lämna den hemma så som jag lämnar de vuxna). Killen jag träffar är egentligen hundallergisk, men det fungerar med damerna när han tar medicin (som han ändå tar dagligen pga andra allergier) och när jag pratade med honom om valp så hade han full förståelse för om jag köper valp. Min mor som varit till mycket hjälp är dock garanterat negativ till valpköp. Håller dock ändå på och planerar för att inte behöva hennes hjälp framöver, just för att hon trots allt tycker att det är bökigt även om hon tycker om hundarna.
Bwah. Hur ska jag tänka?