Det jag vänder mig emot är just att det skulle vara en valmöjlighet, som någon/några tyckte i början av tråden. Det tycker jag inte.
Jag har också skrivit att jag tycker att det kanske skulle behövas t. ex. tydligare nationella riktlinjer för när planerat kejsarsnitt är befogat - just för att det inte ska handla om att ha "tur" och hamna hos "rätt" läkare.
Det är därför jag vill vara tydlig med att jag pratar om val när det inte finns ett behov. Är man väldigt förlossningsrädd (jag är det själv) och behandling för rädslan inte hjälper, ja, då kanske det finns ett behov. Kommer man fram till det i samråd med läkare så utgår jag från att det finns ett behov.
Men som jag då. Jag är inte förlossningsrädd.
Och har förmodligen inga medicinska hinder.
Men jag ser noll och ingen anledning att trycka ut ett barn genom mitt underliv när jah redan sprättat upp magen en gång.