Vaginal vs kejsarsnitt

[Raderad medlem 147980]

Inte bara efter ett "normalt" kejsarsnitt, vad det nu är.
Jag blev igångsatt. Kämpade på många timmar. Fick tyvärr akutsnittas.
Var inte tillräckligt behövad visade det sig.

Vet inte om det klassas som ett "normalt" snitt?

Det var inte vad jag önskade. Inte alls. Och jag hade ofantligt ont.
Men fick till svar att det gör ont att göra kejsarsnitt och så var det inte mer med det.

Jag menade "normalt" som i att man inte får stora komplikationer etc. utan om det går "som det ska" och man därmed kan ta hand om barnet efteråt. Alltså oavsett planerat eller akut snitt. Då räknas kejsarsnitt som en förlossning "vilken som helst", och efter en förlossning är man ju i regel inte sjukskriven.

 

[Bexzor]

Självklart kan saker alltid hända som gör att det blir annorlunda, bebisen kan ju bestämma sig för att komma tidigare helt plötsligt, tillstånd hos modern som gör att man behöver snitt akut.
Men det handlade inte diskussionen om egentligen utan om vaginal förlossning vs planerat snitt.

Ja det blev ett sidospår eftersom jag tycker att det blir fel att skriva att planerade kejsarsnitt är mindre traumatiska än vaginala förlossningar eftersom det finns fördelar/nackdelar med båda.
Jag släpper sidospåret och enas om att vi tycker olika vilket är helt okej, och det som gör diskussioner intressanta

 

[Sleepan]

Men fy vilken vidrig upplevelse och med det bemötandet!

Ja, fast jag är ändå typ nöjd med min förlossning
Personalen på akuten för nyförlösta är jag dock inget fan av

Men är inte intresserad av hela balunsen med igångsättning och risk för akutsnitt igen osv. Så det kommer absolut bli planerat snitt om jag ska föda barn igen. Även om det inte finns någon medicinsk anledning.

 

[Raderad medlem 147980]

Man förväntas ta hand om sitt barn även efter komplicerade kejsarsnitt. Både 3:e och 4:e kejsarsnittet var oerhört komplicerade och mycket smärta. Jag hade inte återhämtat mig alls utan förflyttades längre sträckor i rullstol när dottern flyttades från IVA Neo till neonatalen i mitt område, så med nervsmärtor, kraftigt svullna ben som jag knappt kunde gå på efter min EDA-bedövning och kraftig sömnbrist skulle jag sköta henne själv för jag bedömdes vara färdigvårdad. Frågade vid något tillfälle om jag kunde få sjukskrivning för de misstänkta permanenta nervsmärtorna men allt de erbjöd var att jag bytte plats med min exman. Hemma fanns det tre barn och en hund att ta hand om så valet att bli kvar på sjukhuset var lätt.

Det har i alla fall gjorts en utredning, runt 2023-24 tror jag så i nutid, om sjukskrivning efter komplicerade förlossningar. Jag vet dock inte om det har blivit någon ändring, om det fortfarande är en pågående process, eller om riksdagen beslutat att en födande snudd på aldrig ska få en sjukskrivning.

 

[Sleepan]

Jag menade "normalt" som i att man inte får stora komplikationer etc. utan om det går "som det ska" och man därmed kan ta hand om barnet efteråt. Alltså oavsett planerat eller akut snitt. Då räknas kejsarsnitt som en förlossning "vilken som helst", och efter en förlossning är man ju i regel inte sjukskriven.

Man kan, absolut. Men det är ju inte optimalt någonstans. Precis som att man kan göra saker efter många andra stora operationer också. Men där blir man ändå sjukskriven.

 

[Bexzor]

Det har i alla fall gjorts en utredning, runt 2023-24 tror jag så i nutid, om sjukskrivning efter komplicerade förlossningar. Jag vet dock inte om det har blivit någon ändring, om det fortfarande är en pågående process, eller om riksdagen beslutat att en födande snudd på aldrig ska få en sjukskrivning.

Vore toppen om man har rätt till sjukskrivning efter en komplicerad förlossning/kejsarsnitt för kroppen behöver få tid att läka. Nu kommer jag inte skaffa fler barn, men jag önskar att vården för gravida och förlösta blir bättre.

 

[Bexzor]

Ja, fast jag är ändå typ nöjd med min förlossning
Personalen på akuten för nyförlösta är jag dock inget fan av

Men är inte intresserad av hela balunsen med igångsättning och risk för akutsnitt igen osv. Så det kommer absolut bli planerat snitt om jag ska föda barn igen. Även om det inte finns någon medicinsk anledning.

Vill minnas att våra döttrar är födda på samma sjukhus, och jag är så nöjd med all vård där förutom med viss personal på uppvaket

 

[Raderad medlem 147980]

För att det oftast blir det?
Medan vaginala förlossningar ofta verkar vara ganska traumatiska för kvinnan, betydligt oftare än vad planerade snitt är.
Jag har läst ganska mycket på ämnet och vet mycket väl vilka risker och komplikationer som finns med båda sätt.
Tyvärr finns det väldigt lite forskning på den psykologiska delen när det gäller vaginal förlossning vs planerat snitt.
En stor faktor är också att vården för förlossningsskador efter vaginal förlossning verkar vara rätt dålig i Sverige och att man inte blir tagen på allvar.

Jag vill helt enkelt ha ett planerat snitt för att jag inte vill vara med om hela cirkusen att typ inte få plats på BB, inte kunna föda som jag vill, behöva byta personal, stress och underbemanning, inte få smärtlindring, bli igångsatt, trasa sönder min bäckenbotten etc.

Grejen är ju att mycket av det du nämner som du inte vill uppleva, kan hända även med planerat kejsarsnitt. Det är inte alls säkert att allt går enligt plan, då heller.

Stress, underbemanning och otillräcklig vård efter förlossning (min uppfattning är att det gäller både efter vaginal förlossning och kejsarsnitt) hänger ju i hop med hur allt ska snålas på i vården. Förlossningsvård (och kvinnosjukvård) är förstås inget undantag.

Det är möjligt att jag tänker ur ett annat perspektiv, men jag ser inte vad som skulle bli bättre om fler fick välja kejsarsnitt utan att det finns ett egentligt behov? Det är mer resurskrävande (högre personaltäthet, dyrare rent kostnadsmässigt för förlossningen, vanligare att den födande behöver blodtransfusion efter snitt vs. vaginalt etc.), kan ofta innebära längre vårdtid för både födande och barn, och belastar alltså en redan överbelastad förlossningsvård än mer. Jag tänker att det om något gör de problem du nämner än värre, om än inte just för den som får ett planerat snitt där allt går enligt planen.

 

[Raderad medlem 147980]

Vore toppen om man har rätt till sjukskrivning efter en komplicerad förlossning/kejsarsnitt för kroppen behöver få tid att läka. Nu kommer jag inte skaffa fler barn, men jag önskar att vården för gravida och förlösta blir bättre.

Helt enig!

 

[gulakatten]

Det är möjligt att jag tänker ur ett annat perspektiv, men jag ser inte vad som skulle bli bättre om fler fick välja kejsarsnitt utan att det finns ett egentligt behov?

Förlåt, men oj vad du tjatar om behov. Jag har inte sett många i tråden som argumenterar för att kvinnor ska få välja fritt utan insyn av läkare.

Jag har gjort akut snitt (och då akut på riktigt, som i annars kanske barnet inte klarar sig) och planerat snitt som blev "akut" för att det skedde tre veckor för tidigt. Jag var helt inställd på att jag absolut inte ville föda vaginalt andra gången och var beredd att fajtas med näbbar och klor för att slippa. Nu behövde jag inte fajtas - både BM och läkare var med på noterna. Men jag fick mitt besked i vecka 28 (har jag för mig). Det var tortyr att vänta så länge på att få det beviljat, vänta och oroa sig över att någon medeltida gubbläkare skulle stånka fram nåt svar om vad som är naturligast och tvinga mig att genomgå traumat av en vaginal förlossning. Som tur var slapp jag det.

Min läkare sa istället något som du helt verkar missa i den här diskussionen: Nämligen att OM jag ville våga mig på att prova vaginal förlossning så var det upp till dem att faktiskt genomföra min förlossning på ett sätt jag kunde känna mig bekväm med. Att det inte alls handlade om att jag skulle motivera mina "behov" för dem utan att de i sådana fall skulle motivera och visa för mig hur de kunde förvalta mitt förtroende och möta mig i mina behov. Jag sa nej tack oavsett men jag uppskattade att det var hennes utgångspunkt.

Som gravid kvinna är man oerhört utsatt. Barnet måste ut, man har inget val. Att då ens riskera att behöva föda på ett sätt man inte är bekväm med, som man är rädd för, är fullkomligt orimligt. Att du som enligt egen utsago genomgått en traumatisk förlossning inte inser det är faktiskt märkligt tycker jag.

 

[Bexzor]

Grejen är ju att mycket av det du nämner som du inte vill uppleva, kan hända även med planerat kejsarsnitt. Det är inte alls säkert att allt går enligt plan, då heller.

Stress, underbemanning och otillräcklig vård efter förlossning (min uppfattning är att det gäller både efter vaginal förlossning och kejsarsnitt) hänger ju i hop med hur allt ska snålas på i vården. Förlossningsvård (och kvinnosjukvård) är förstås inget undantag.

Det är möjligt att jag tänker ur ett annat perspektiv, men jag ser inte vad som skulle bli bättre om fler fick välja kejsarsnitt utan att det finns ett egentligt behov? Det är mer resurskrävande (högre personaltäthet, dyrare rent kostnadsmässigt för förlossningen, vanligare att den födande behöver blodtransfusion efter snitt vs. vaginalt etc.), kan ofta innebära längre vårdtid för både födande och barn, och belastar alltså en redan överbelastad förlossningsvård än mer. Jag tänker att det om något gör de problem du nämner än värre, om än inte just för den som får ett planerat snitt där allt går enligt planen.

Ditt inlägg fick mig att tänka på att många BB har BB-hotell där man får bo om man haft en okomplicerad vaginal förlossning. Men man får inte bo där om man haft ett okomplicerat kejsarsnitt eftersom man behöver fortfarande för mycket vård av personalen för att det ska vara möjligt. Vet även flera som åkt hem 6-8 timmar efter vaginal förlossning, det är inte möjligt efter kejsarsnitt. Som tidigast har jag åkt hem efter 2 dagar och då fick jag skriva på papper att jag skriver ut mig på egen begäran (bebis var okej:ad att åka hem).

Har av förklarliga skäl inte bott på BB hotell själv men frågade faktiskt inför mitt tredje och fjärde kejsarsnitt om det var möjligt om allt gick bra. Det var starkt nej, jag var fel målgrupp.

 

[Sleepan]

Vill minnas att våra döttrar är födda på samma sjukhus, och jag är så nöjd med all vård där förutom med viss personal på uppvaket

Stämmer nog ja!
Haha på uppvaket minns jag bara att jag fick äcklig isglass och att de sa till mig att jag skulle ligga där i två timmar, tills jag kunde lyfta på benen igen.
Visade dem då att det kunde jag direkt
Inte konstigt att det gjorde ont när ungen drogs ut.

 

[Raderad medlem 147980]

Förlåt, men oj vad du tjatar om behov. Jag har inte sett många i tråden som argumenterar för att kvinnor ska få välja fritt utan insyn av läkare.

Jag har gjort akut snitt (och då akut på riktigt, som i annars kanske barnet inte klarar sig) och planerat snitt som blev "akut" för att det skedde tre veckor för tidigt. Jag var helt inställd på att jag absolut inte ville föda vaginalt andra gången och var beredd att fajtas med näbbar och klor för att slippa. Nu behövde jag inte fajtas - både BM och läkare var med på noterna. Men jag fick mitt besked i vecka 28 (har jag för mig). Det var tortyr att vänta så länge på att få det beviljat, vänta och oroa sig över att någon medeltida gubbläkare skulle stånka fram nåt svar om vad som är naturligast och tvinga mig att genomgå traumat av en vaginal förlossning. Som tur var slapp jag det.

Min läkare sa istället något som du helt verkar missa i den här diskussionen: Nämligen att OM jag ville våga mig på att prova vaginal förlossning så var det upp till dem att faktiskt genomföra min förlossning på ett sätt jag kunde känna mig bekväm med. Att det inte alls handlade om att jag skulle motivera mina "behov" för dem utan att de i sådana fall skulle motivera och visa för mig hur de kunde förvalta mitt förtroende och möta mig i mina behov. Jag sa nej tack oavsett men jag uppskattade att det var hennes utgångspunkt.

Som gravid kvinna är man oerhört utsatt. Barnet måste ut, man har inget val. Att då ens riskera att behöva föda på ett sätt man inte är bekväm med, som man är rädd för, är fullkomligt orimligt. Att du som enligt egen utsago genomgått en traumatisk förlossning inte inser det är faktiskt märkligt tycker jag.

Det jag vänder mig emot är just att det skulle vara en valmöjlighet, som någon/några tyckte i början av tråden. Det tycker jag inte.

Jag har också skrivit att jag tycker att det kanske skulle behövas t. ex. tydligare nationella riktlinjer för när planerat kejsarsnitt är befogat - just för att det inte ska handla om att ha "tur" och hamna hos "rätt" läkare.

Det är därför jag vill vara tydlig med att jag pratar om val när det inte finns ett behov. Är man väldigt förlossningsrädd (jag är det själv) och behandling för rädslan inte hjälper, ja, då kanske det finns ett behov. Kommer man fram till det i samråd med läkare så utgår jag från att det finns ett behov.

 

[gulakatten]

@MML Men du är inte person att avgöra vad som är ett behov för någon annan.

 

[Raderad medlem 147980]

@MML Men du är inte person att avgöra vad som är ett behov för någon annan.

Nej, det är klart att jag inte är och det har jag inte heller gjort. Tvärt om, faktiskt:

Jag tänker att det är ganska självklart att avgörandet för om det finns ett behov bör ligga på vården, precis som med alla andra operationer.

 

[Lickety]

Men alltså är planerade snitt nödvändigtvis verkligen mer resurskrävande?

Jag tror inte det när det exempelvis gäller mitt fall - för om de hade försökt mickla ut min relativt sett stora bebis vaginalt så kan jag tala om att det sannolikt hade varit ytterst resurskrävande.

För att inte tala om hur det troligen hade tagit resurser i eftervård. Jag tog ju för fasen till och med bort agrafferna själv efter snittet. Noll resurskrävande eftervård alltså. Jämfört med över 4 kg bebis med huvudmått 37 cm ut ur en mamma som har byxor för 11 åringar än idag - you do the math on that one.

Snittet hade mycket personal - men hur länge tog jag all den personalen i anspråk? Typ 1-2 timmar max? Låg på opbordet i verkligen max 30 min. Men det är ju en del för och efterarbete, lägga spinal, göra rent instrument, skriva journal osv. Men jämfört med att försöka få ut denna bebis (och högst sannolikt behöva snittas ändå, eller något annat knas) så är ju ett planerat snitt betydligt mindre resurskrävande sammantaget.

 

[gulakatten]

Nej, det är klart att jag inte är och det har jag inte heller gjort. Tvärt om, faktiskt:

Som sagt, vill vården att färre ska önska planerat snitt får vården satsa på förtroendeskapande arbete med de kvinnor som inte vill föda vaginalt. Min uppfattning är dock att det är tortyr att tvinga en kvinna att föda vaginalt om hon inte vill. Men du tycker alltså att man ska tvingas?

 

[Raderad medlem 147980]

Men alltså är planerade snitt nödvändigtvis verkligen mer resurskrävande?

Jag tror inte det när det exempelvis gäller mitt fall - för om de hade försökt mickla ut min relativt sett stora bebis vaginalt så kan jag tala om att det sannolikt hade varit ytterst resurskrävande.

För att inte tala om hur det troligen hade tagit resurser i eftervård. Jag tog ju för fasen till och med bort agrafferna själv efter snittet. Noll resurskrävande eftervård alltså. Jämfört med över 4 kg bebis med huvudmått 37 cm ut ur en mamma som har byxor för 11 åringar än idag - you do the math on that one.

Snittet hade mycket personal - men hur länge tog jag all den personalen i anspråk? Typ 1-2 timmar max? Låg på opbordet i verkligen max 30 min. Men det är ju en del för och efterarbete, lägga spinal, göra rent instrument, skriva journal osv. Men jämfört med att försöka få ut denna bebis (och högst sannolikt behöva snittas ändå, eller något annat knas) så är ju ett planerat snitt betydligt mindre resurskrävande sammantaget.

Sådana jämförelser är ju inte baserat på en enskild förlossning, utan planerat kejsarsnitt vs. planerad vaginal förlossning i någon sorts genomsnitt. Och ja, då är snitt mer resurskrävande.

• För förstföderskor är kostnader för förlossningen och sjukhusvård under det efterföljande året i genomsnitt mellan 26 000 och 32 000 svenska kronor högre per planerat kejsarsnitt utan medicinsk indikation jämfört med planerad vaginal förlossning i Sverige. Hos omföderskor ligger den ökade kostnaden på mellan 29 000 och 36 000 svenska kronor per planerat kejsarsnitt utan medicinsk indikation. Dessa resultat inkluderar kostnader för förlossningssätt och sjukhuskostnader för korttidskomplikationer för både kvinna och barn.
• Planerad vaginal förlossning medför lägre kostnader för sjukvård och somatiska hälsovinster jämfört med planerat kejsarsnitt utan medicinsk indikation även i ett längre perspektiv på upp till 20 år. Analyserna beaktar kostnader för förlossningssätt, sjukhuskostnader för kort- och långtidskomplikationer för kvinna och barn, samt livskvalitetspåverkan av långtidskomplikationer för kvinna och barn. Även om det finns osäkerheter kring exempelvis effekter på livskvalitet, är det övergripande resultatet oförändrat i genomförda känslighetsanalyser.

https://www.sbu.se/sv/publikationer...--fordelar-och-nackdelar-for-kvinna-och-barn/

 

[Raderad medlem 147980]

Som sagt, vill vården att färre ska önska planerat snitt får vården satsa på förtroendeskapande arbete med de kvinnor som inte vill föda vaginalt. Min uppfattning är dock att det är tortyr att tvinga en kvinna att föda vaginalt om hon inte vill. Men du tycker alltså att man ska tvingas?

Ja, det håller jag med om. Förlossningsvården (inklusive inför och efter förlossning) lämnar en hel del att önska.

Jag tycker att du försöker lägga ord i munnen på mig. Jag tycker inte att den som ska föda ska få välja fritt baserat på hur man "vill" föda. Finns det ett behov av kejsarsnitt så borde det vara självklart att få det, finns det inget behov tycker jag inte att det är rimligt att man ska få välja för att man "vill" det. Jag anser att det enda rimliga är att det ligger på vården att avgöra vad som är ett behov av kejsarsnitt - och där kan tydliga riktlinjer vara till hjälp.

 

[skiesabove]

Om vi vill öka antalet födslar så vi inte får så negativ befolkningspyramid, så borde fritt val på snitt/vaginalt OCH massvis mer resurser till förlossningsavdelningarna vara prio. Att man får stanna länge på BB om man vill, att det ingår coaching och stöd, att man får ha sin barnmorska med hela tiden utan att hen behöver springa mellan rummen och lämna en ensam, med mera.

Jag är one and done (1 vaginal, var en väldigt traumatisk upplevelse trots att jag inte behövde sys). Vill inte vara med om det igen, men skulle förmodligen inte få godkänt för snitt då det "egentligen" inte var en problematisk förlossning - det var "bara" min upplevelse av den som var problematisk för mig.