Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
@Anna! När du hyllade David Levithan kom jag på att jag hade Jag, En liggande i en hög olästa. Så jag började på den men ... Va? Är den inte bara skruvad?
Han har dock ett väldigt bra språk, bättre än Marchetta som jag läste före. Fast där var nog en del översättningens fel, den kändes lite tungfotad.
Ja, det var lite det som gjorde mig nyfiken på den ... Så jag kör på ett tag tillAlltså, jo, visst är den skruvad. Och ganska klen i jämförelse med hans andra böcker, samtidigt som den egentligen är alldeles för mycket.
Dock intressant ur genus- och sexualitetsperspektiv (vilket jefvla ord) tycker jag.
Ja, det var lite det som gjorde mig nyfiken på den ... Så jag kör på ett tag till
Tack!Ja, alltså, jag skrev själv såhär i juli:
"Språket är förstås vackert och historian väl sammanvävd, men precis som någon recensent skrev så blir det helt enkelt lite för mycket. Jag är ju en av dem som inte ser tjusningen i Tidsresenärens hustru - jag tyckte att den var oerhört tjatig - och det finns somliga paralleller här som jag bara inte riktigt orkar med.
Men visst, det är Levithan, och det är en relativt lättläst ungdomsroman hur det än är - inte alls bortslösad tid men inte lika bra som mycket annat som han skrivit.
Väldigt intressant i genusdiskussionen, first and foremost."
Så - den är ju lättläst och du förlorar ingenting på att läsa den, ett par timmar av din tid men det kan det vara värt just för genus- och sexualitetsbiten, tycker jag.
Tack!
Men mer än ett par timmar tar den, snarare någon vecka. Jag läser långsamt och idisslar, i synnerhet när språket är såpass fint som i den här.
MEEEN Francesca och hennes kompisar. Visst var de fina? Har du läst The piper's son förresten?
Den var så spännande att jag sträckläste den.... hon är verkligen duktig på att skriva spännande böcker.
Hehe, igår tog den fart och jag läste en 100 sidor till. Nu känns den inte lika skruvad utan faktiskt väldigt bra.Ja, alltså, jag skrev själv såhär i juli:
"Språket är förstås vackert och historian väl sammanvävd, men precis som någon recensent skrev så blir det helt enkelt lite för mycket. Jag är ju en av dem som inte ser tjusningen i Tidsresenärens hustru - jag tyckte att den var oerhört tjatig - och det finns somliga paralleller här som jag bara inte riktigt orkar med.
Men visst, det är Levithan, och det är en relativt lättläst ungdomsroman hur det än är - inte alls bortslösad tid men inte lika bra som mycket annat som han skrivit.
Väldigt intressant i genusdiskussionen, first and foremost."
Så - den är ju lättläst och du förlorar ingenting på att läsa den, ett par timmar av din tid men det kan det vara värt just för genus- och sexualitetsbiten, tycker jag.
Aha, den har jag någonstans i bokhyllan men hade inte tänkt läsa. BerättaBörjar strax på Vi är alla utom oss - Karen Joy Fowler.
Aha, den har jag någonstans i bokhyllan men hade inte tänkt läsa. Berätta
Neeej! Snälla, jag måste ju få veta fortsättningen. Tror du han löser fallet innan flaskan är urdrucken, som det yttersta beviset på hennes inkompetens. När han ringer och berättar det så blir hon så kär att de gifter sig?Jaha, uppdatering på min dåliga spanska franska bok? (den heter "La llamada del ángel" i fall att någon blir sugen på den)
30% in i boken har Creepy McÄckel framkallat alla bilder på tjejen som fanns i hennes telefon. De ligger nu uppradade på hans bord och hans room mate tycker att det är SÅ fint att se honom SÅ fascinerad och kär i en kvinna igen. Kvinnan, som inte vet att en psykotisk fransman i USA sitter och dreglar över hennes semesterselfies, har i sin tur blivit så pass betagen av fransmannen att hon läst en bok han skrivit om sig själv (han är en superduperkänd playboy-kock) och är nu helt chockad över att han var gift förut men nu har skilt sig. "Hur kan några som ser SÅ kära ut på alla bilder skilja sig?!". Förvirringen är total eftersom kvinnan uppenbarligen är totalidiot.
I alla fall så ser room maten en bild på köksbordet från när kvinnan firade sin födelsedag. "Det ser ut som en polisstation" säger han, baserat på ingenting alls, och ber McÄckel zooma in på kaffekoppen för att se vad det står på den. De ser då att det står GMP som står för Great Manchester Police och så googlar de hennes namn + GMP och upptäcker således att hon varit polis tidigare. Det är tydligen en sån OMG-grej att det får avrunda kapitlet. Vid det här laget är jag så JÄVLA UTTRÅKAD att jag inte mäktar med att läsa mer men kämpar på.
Vid 33% in i boken kommer vi till själva twisten; han googlar henne och får reda på att hon 1) misslyckats med ett viktigt fall och 2) försökt ta livet av sig på grund av det. Eftersom hon är totalt oansvarig har hon sparat ALL information från fallet på sin telefon och eftersom han är McPsykopat har han tillbringat flera dagar med att försöka klura ut lösenordet till hennes hemliga enorma fil på telefonen. Han lyckas till slut, för lösenordet är lika dumt som kvinnan själv, och sätter sig och börjar läsa igenom hela fallet medan han dricker vin (?).
Och här hoppar boken tillbaka två år tills där hon jobbade med fallet och jag LÄGGER NER DEN HÄR SKITEN FÖR ALL FRAMTID. Jag kan inte bry mig mindre om det där jävla fallet, den idiotiska kvinnan eller den rubbade fransmannen. JAG ORKAR INTE MER.
Mjo fast kan du berätta om det är chicklitt eller detektivroman eller djup litteratur (jag köpte den men missade bokklubbskvällen så jag slängde in den i hyllan.). Kan tänka mig läsa någonting genuint ytligt men inte låtsasdjupt eller massa nyanser av grått typ.Det är faktiskt lite svårt att berätta utan att spoila. Historien berättas "från mitten", och man får veta att huvudpersonens syster har försvunnit någon gång för länge sedan, och brodern har lämnat hemmet. Mycket kretsar kring minnen och vad som hänt i familjen. Sen kommer det en vändpunkt och där kan jag inte berätta mer. Läs inga recensioner!
Läsvärd bok, om än lite pratig och inte SÅ fantastastisk som jag trodde.