Å ena sidan förstår jag resonemanget att städning är som andra tjänster en köper, som däckbyte. Å andra sidan tycker jag att om man sätter det i sitt sammanhang så är det inte så enkelt. Städning är idag till största delen ett okvalificerat låglöneyrke som främst utförs av kvinnor. Många av städföretagen är aktiebolag som gör fet profit på dessa lågavlönade kvinnor. Jag tror inte att privatpersoner köp av städning i hemmet hjälper till att uppvärdera yrket. Tvärtom tror jag att det ökar sociala klasskillnader eftersom det blir ett tydligt möte i vardagen mellan den som har kapital att köpa städning (köpa loss tid) och den som måste sälja sin tid till att städa hos någon annan. Klassklyftan normaliseras och blir något vardagligt.
Min socialistiska magkänsla säger att det inte är bra för ens samhälls- och människosyn att ha städhjälp hemma om man är normat. Men så känner jag också ett djupt obehag över tanken på att någon annan skulle rådda i min skit. I synnerhet om jag pröjsade denne för det.
Jag tror inte heller att privatpersoners köp av städtjänster bidrar till att uppvärdera yrket. Inte heller tror jag att mina regelbundet återkommande köp av tjänsten däckbyte bidrar till att uppvärdera bilmekanikeryrket. Troligen är dock det senare yrket bättre avlönat och har bättre status "bland folk".
Men jag tänker också att samhället bygger på arbetsdelning. Andra har som arbete att passa mina barn, med tiden byta blöjor på mina gamla föräldrar, ta hand om mina sopor, utveckla teknik som gör att min bilkörning skitar ner mindre. Jag vet inte varför att städa i mitt hem sticker ut bland de yrkena, riktigt?
Jag har inga problem med att ha städhjälp i hemmet känslomässigt, och jag tycker inte heller att dammsuga och torka mina golv är att "rådda i min skit". Så värst skitigt eller råddigt blir det ju inte.
Dessutom skulle ju konsumtionen av allehanda städmanicker kunna minska om fler anlitade städhjälp, vilket vore miljöbra. Professionella städare har också - eller borde kunna ha - bättre förutsättningar att använda de minst miljöskadliga rengöringsmedlen. De är helt enkelt färre att utbilda, än alla som städar hemma.
Klassaspekten är intressant. När jag var barn skedde väldigt mycket städning på kontor och liknande nattetid, för att inte störa. Idag går jag ut ur rummet när städerskan på jobbet kommer, så att hen får plats. Så sett tycker jag nog att det mötet är att föredra, att jag ser att det inte är alver som städar magiskt. Jag träffar ju också dagispersonalen, servitriser, kassabiträden osv - allt möten i vardagen där klassaspekter blir tydliga. Klassklyftan syns mycket tydligt i dessa situationer, skulle jag säga.
Däremot är det väl lite overkill att man får göra avdrag för kostnaden för städhjälp. Men det är en annan fråga.
