Vad hade ni gjort i min situation?

[marengo]

Tack så hemskt mycket för alla svar! Har haft en riktig skitdag, men det hjälper att läsa era synpunkter. Det vissa av er beskriver, att ni har tackat nej till jobb pga en relation som ändå inte höll i längden, är det jag är rädd för. Även om det känns bra mellan mig och min pojkvän nu (bortsett från allt detta så klart) så kanske det känns skit om ett halvår eller ett år, en vet ju aldrig.

Jag har oavsett bestämt mig för att åka, vare sig han vill fortsätta vara tillsammans eller inte. Vill han inte det så kommer det kännas otroligt jobbigt att flytta, men det får det väl göra då. Framför allt känner jag mig trygg i insikten att om han inte är villig att ens försöka, så är han verkligen inte värd att tacka nej till drömjobbet för.

 

[Kilauea]

Tycker du resonerar klokt.

 

[åke]

Tack så hemskt mycket för alla svar! Har haft en riktig skitdag, men det hjälper att läsa era synpunkter. Det vissa av er beskriver, att ni har tackat nej till jobb pga en relation som ändå inte höll i längden, är det jag är rädd för. Även om det känns bra mellan mig och min pojkvän nu (bortsett från allt detta så klart) så kanske det känns skit om ett halvår eller ett år, en vet ju aldrig.

Jag har oavsett bestämt mig för att åka, vare sig han vill fortsätta vara tillsammans eller inte. Vill han inte det så kommer det kännas otroligt jobbigt att flytta, men det får det väl göra då. Framför allt känner jag mig trygg i insikten att om han inte är villig att ens försöka, så är han verkligen inte värd att tacka nej till drömjobbet för.

Lycka till med jobbet nu. Jag tycker du gör helt rätt.

 

[Red_Chili]

Igår pratade jag med killen jag träffade om sånt här. Han fick i höstas erbjudande om att flytta till ett annat land via jobbet men tackade då nej av olika anledningar. Han är dock sugen på att någon gång i livet flytta till ett land som ligger låååångt bort. Vi sa det att OM han vill det så kommer jag aldrig säga nej till det, precis som jag förväntar mig att han aldrig säger nej om det dyker upp jobb eller annat som jag vill trots att det blir svårare för oss att ses. Den andra får väl följa med till andra stället i så fall. Sedan är det såklart så att om vi fortsätter ses som nu så kanske han ändrar sig och inte vill flytta, men ja, då är det hans val. Jag tycker det är skönt att ha pratat igenom sådant ordentligt redan innan det (eventuellt!) blir aktuellt.

 

[Modest]

Det är inte du som avslutar relationen genom att välja jobbet. Om din partner väljer att avsluta innan ni ens försökt så är det definitivt hans (?) val.

Om ni försöker så kan det fungera, eller inte fungera. Samma sak hade kunnat hända om du stannat hemma, det finns inga garantier tänker jag.

Dessutom, jag blir så jäkla trött på
1. Hade han åkt hade det varit en annan diskussion och du som sabbat relationen om du inte velat åka med. Eller en bitch som hämmar honom i hans karriär.
2. Påståendet att det är du som väljer mellan jobb och relation.

Varför i hela helvete läggs alltid skulden på kvinnan, oavsett hur förutsättningarna är? Jag blir galen!
Tack för att jag fick häva ur mig

Jag ser inte att någon har lagt skuld på någon i tråden..? Ingen har ju skrivit det du påstår?

 

[lingonben]

Tack så hemskt mycket för alla svar! Har haft en riktig skitdag, men det hjälper att läsa era synpunkter. Det vissa av er beskriver, att ni har tackat nej till jobb pga en relation som ändå inte höll i längden, är det jag är rädd för. Även om det känns bra mellan mig och min pojkvän nu (bortsett från allt detta så klart) så kanske det känns skit om ett halvår eller ett år, en vet ju aldrig.

Jag har oavsett bestämt mig för att åka, vare sig han vill fortsätta vara tillsammans eller inte. Vill han inte det så kommer det kännas otroligt jobbigt att flytta, men det får det väl göra då. Framför allt känner jag mig trygg i insikten att om han inte är villig att ens försöka, så är han verkligen inte värd att tacka nej till drömjobbet för.

Lycka till med drömjobbet hördu! Jag tycker du gör rätt

 

[Jenka]

Jag har blivit erbjuden (och tackat ja till) en tjänst som i dagsläget egentligen är mitt drömjobb. En tjänst som krävs för att jag senare ska kunna jobba med det jag vill. Men jobbet kräver att jag flyttar väldigt långt och får bo där i 3-4 år. Tjänster som denna växer inte på träd, och jag har ingen aning om när nästa tjänst kommer ut, eller i vilket land.

Jag har en pojkvän sen snart två år tillbaka. Vårt förhållande har haft sina ups and downs, men jag ser ändå en framtid med honom och älskar honom. Han var till en början ganska neutral (men åt det positiva hållet) och tyckte att jag ska ta jobbet. Det tycker han nog fortfarande, men det har kommit fram att han inte riktigt är med på tåget. Kortfattat - tar jag jobbet kommer det troligtvis ta slut mellan oss. Jag tycker att detta är fruktansvärt jobbigt och det har gjort att jag inte längre vill ha jobbet och allting omkring det känns negativt och jobbigt. Men vore det inte för min pojkvän så hade jag nog inte tvekat på att ta det.

Vad hade ni gjort? Tagit chansen och därmed riskera att relationen tar slut, eller vänta och hoppas på att det kommer ut fler tjänster inom närmare avstånd (och att ni faktiskt får dem)?

Jag hade tagit jobbet. Min infallsvinkel är visserligen från att jag själv jobbar i en branch som är rätt svår att komma in i.

 

[farin]

Jag ser inte att någon har lagt skuld på någon i tråden..? Ingen har ju skrivit det du påstår?

Var har jag skrivit att någon sagt det?
Däremot så är det så jag tolkar TS inlägg utifrån min erfarenhet i livet. Att om hon (?) väljer jobbet kan han (?) inte ha kvar relationen, i den sits hon (?) sätter honom (?). Jag övertolkar kanske, men det är som sagt utifrån min livserfarenhet.

 

[Modest]

Var har jag skrivit att någon sagt det?
Däremot så är det så jag tolkar TS inlägg utifrån min erfarenhet i livet. Att om hon (?) väljer jobbet kan han (?) inte ha kvar relationen, i den sits hon (?) sätter honom (?). Jag övertolkar kanske, men det är som sagt utifrån min livserfarenhet.

Ah okej, mer som ett generellt fenomen alltså. Då är jag med.

 

[marengo]

Liten uppdatering. Han har varit väldigt off de senaste dagarna, så jag ringde honom i förmiddags då jag vet att det är hans lediga dag idag (han bor som sagt på annan ort för tillfället p.g.a. jobb). Han gjorde slut. Tyckte att det kändes för svårt med så lång distans. Så nu mår jag verkligen skit. Men jag antar att min hjärtesorg, precis som alla andras, går över så småningom. Men just nu känns det bara svart och jag vill verkligen inte flytta.

 

[Diabetikern]

Liten uppdatering. Han har varit väldigt off de senaste dagarna, så jag ringde honom i förmiddags då jag vet att det är hans lediga dag idag (han bor som sagt på annan ort för tillfället p.g.a. jobb). Han gjorde slut. Tyckte att det kändes för svårt med så lång distans. Så nu mår jag verkligen skit. Men jag antar att min hjärtesorg, precis som alla andras, går över så småningom. Men just nu känns det bara svart och jag vill verkligen inte flytta.

Ännu större skäl till att verkligen flytta. Ny start

Tråkigt att höra och beklagar. Alltid jobbigt med uppbrott. Styrkekram till dig

 

[Matt]

Jag har blivit erbjuden (och tackat ja till) en tjänst som i dagsläget egentligen är mitt drömjobb. En tjänst som krävs för att jag senare ska kunna jobba med det jag vill. Men jobbet kräver att jag flyttar väldigt långt och får bo där i 3-4 år. Tjänster som denna växer inte på träd, och jag har ingen aning om när nästa tjänst kommer ut, eller i vilket land.

Jag har en pojkvän sen snart två år tillbaka. Vårt förhållande har haft sina ups and downs, men jag ser ändå en framtid med honom och älskar honom. Han var till en början ganska neutral (men åt det positiva hållet) och tyckte att jag ska ta jobbet. Det tycker han nog fortfarande, men det har kommit fram att han inte riktigt är med på tåget. Kortfattat - tar jag jobbet kommer det troligtvis ta slut mellan oss. Jag tycker att detta är fruktansvärt jobbigt och det har gjort att jag inte längre vill ha jobbet och allting omkring det känns negativt och jobbigt. Men vore det inte för min pojkvän så hade jag nog inte tvekat på att ta det.

Vad hade ni gjort? Tagit chansen och därmed riskera att relationen tar slut, eller vänta och hoppas på att det kommer ut fler tjänster inom närmare avstånd (och att ni faktiskt får dem)?

Såg att situationen ändrat sig. Lycka till med jobbet!

 

[Lovisaleonora]

Liten uppdatering. Han har varit väldigt off de senaste dagarna, så jag ringde honom i förmiddags då jag vet att det är hans lediga dag idag (han bor som sagt på annan ort för tillfället p.g.a. jobb). Han gjorde slut. Tyckte att det kändes för svårt med så lång distans. Så nu mår jag verkligen skit. Men jag antar att min hjärtesorg, precis som alla andras, går över så småningom. Men just nu känns det bara svart och jag vill verkligen inte flytta.

Så här är det. Det kanske fortfarande blir ni. När ni är klara med vad-det-nu-är-som-måste-göras. Du ska jobba utomlands, han ska... ja, mogna kanske? Eller så blir det inte så. Alla vägval är öppna så länge ni bägge lever.

Just nu är det sorgligt och tråkigt för du har fått snabb ändring i ditt liv. Å andra sidan ger det dig en oerhört bra öppning att åka utan några tvivel.

 

[Lovisaleonora]

P.S Jag är 48 år och saknar inget av mina tidigare förhållande. Oavsett vem som gjorde slut. Livet formar sig som det ska, i ditt ställe hade jag sett det som ett tecken från försynen om vad som är din väg att vandra.

 

[marengo]

P.S Jag är 48 år och saknar inget av mina tidigare förhållande. Oavsett vem som gjorde slut. Livet formar sig som det ska, i ditt ställe hade jag sett det som ett tecken från försynen om vad som är din väg att vandra.

Jag försöker se det så. Jag hade kunnat leva lycklig i alla mina dar tillsammans med honom, men jag kan också göra det med någon annan eller så kan jag leva lycklig ensam. Förhoppningsivs blir Sydafrika 3-4 fantastiska år, vare sig jag är ensam eller inte.

Men just nu känns allt mest skit. Skit att han gjorde slut med mig, skit att jag knappt fick vara delaktig i hans tankeprocess som ledde fram till det beslutet och skit att det har sänkt min annars ganska stabila självkänsla. När jag tittar mig i spegeln nu känner jag mig inte längre säker på att jag är värd att älska, och jag känner mig inte alls rustad att flytta till andra sidan jordklotet på egen hand och dessutom ta mig an en väldigt klurig och krävande tjänst.

 

[Sleepy]

När jag tittar mig i spegeln nu känner jag mig inte längre säker på att jag är värd att älska, och jag känner mig inte alls rustad att flytta till andra sidan jordklotet på egen hand och dessutom ta mig an en väldigt klurig och krävande tjänst.

Någon som får dig att känna så vill du inte ha. I nöden prövas vännen etc. Han hade världens chans att uppmuntra dig i dina livsval och stå vid din sida - det är hans förlust. Skaka av dig.

 

[marengo]

Någon som får dig att känna så vill du inte ha. I nöden prövas vännen etc. Han hade världens chans att uppmuntra dig i dina livsval och stå vid din sida - det är hans förlust. Skaka av dig.

Du har helt rätt. Önskar bara att man kunde stänga av känslorna ett litet tag. Hjärnan är helt på det klara med att detta bevisar att han inte var något för mig, och att jag ska köra på Sydafrika för det är i enlighet med att leva mitt liv som jag vill, utan att anpassa mig efter någon annan. Men hjärtat vill bara ringa honom och böna och be honom att ändra sig (vilket jag inte kommer göra), och fortsätta jobba med det jag har legitimation för men spyr på i längden och bara vara med honom.

Men jag får bara ta mig genom detta, och när tiden är inne får jag väl joina dejtingtråden istället

 

[Sleepy]

Du har helt rätt. Önskar bara att man kunde stänga av känslorna ett litet tag. Hjärnan är helt på det klara med att detta bevisar att han inte var något för mig, och att jag ska köra på Sydafrika för det är i enlighet med att leva mitt liv som jag vill, utan att anpassa mig efter någon annan. Men hjärtat vill bara ringa honom och böna och be honom att ändra sig (vilket jag inte kommer göra), och fortsätta jobba med det jag har legitimation för men spyr på i längden och bara vara med honom.

Men jag får bara ta mig genom detta, och när tiden är inne får jag väl joina dejtingtråden istället

Ät choklad.

 

[the_connemara]

Men va fan ❤❤❤

 

[Cherarriduracell]

Du har helt rätt. Önskar bara att man kunde stänga av känslorna ett litet tag. Hjärnan är helt på det klara med att detta bevisar att han inte var något för mig, och att jag ska köra på Sydafrika för det är i enlighet med att leva mitt liv som jag vill, utan att anpassa mig efter någon annan. Men hjärtat vill bara ringa honom och böna och be honom att ändra sig (vilket jag inte kommer göra), och fortsätta jobba med det jag har legitimation för men spyr på i längden och bara vara med honom.

Men jag får bara ta mig genom detta, och när tiden är inne får jag väl joina dejtingtråden istället

Jag förstår att det känns skit just nu men tänk vilka häftiga erfarenheter som ligger framför dig. Om 5-10 år kommer du ha så mycket historia att berätta och liv som format och stärkt dig till en helt annan person än om du hade tagit den hemtama säkra vägen. Kör på! Känner du om ett år att det inte är något för dig kan man alltid hoppa av då men det är svårt att springa ikapp ett tåg som redan gått. Jag tror på dig