Vad hade ni gjort i min situation?

[Inte_Ung]

Jag försöker se det så. Jag hade kunnat leva lycklig i alla mina dar tillsammans med honom, men jag kan också göra det med någon annan eller så kan jag leva lycklig ensam. Förhoppningsivs blir Sydafrika 3-4 fantastiska år, vare sig jag är ensam eller inte.

Men just nu känns allt mest skit. Skit att han gjorde slut med mig, skit att jag knappt fick vara delaktig i hans tankeprocess som ledde fram till det beslutet och skit att det har sänkt min annars ganska stabila självkänsla. När jag tittar mig i spegeln nu känner jag mig inte längre säker på att jag är värd att älska, och jag känner mig inte alls rustad att flytta till andra sidan jordklotet på egen hand och dessutom ta mig an en väldigt klurig och krävande tjänst.

Det hade nog känts ännu mera skit om han hade gjort slut om något år och du redan hade skippat Sydafrika för honom.
Det där förhållandet verkar inte ha haft så bra förutsättningar tror jag. Minsta motstånd och han hade hoppat av det.

 

[IngelaH]

Så här är det. Det kanske fortfarande blir ni. När ni är klara med vad-det-nu-är-som-måste-göras. Du ska jobba utomlands, han ska... ja, mogna kanske? Eller så blir det inte så. Alla vägval är öppna så länge ni bägge lever.

Just nu är det sorgligt och tråkigt för du har fått snabb ändring i ditt liv. Å andra sidan ger det dig en oerhört bra öppning att åka utan några tvivel.

Han behöver definitivt mogna... för som många här säger, han hade förmodligen inte tvekat att ta jobbet.

 

[lingonben]

Jag försöker se det så. Jag hade kunnat leva lycklig i alla mina dar tillsammans med honom, men jag kan också göra det med någon annan eller så kan jag leva lycklig ensam. Förhoppningsivs blir Sydafrika 3-4 fantastiska år, vare sig jag är ensam eller inte.

Men just nu känns allt mest skit. Skit att han gjorde slut med mig, skit att jag knappt fick vara delaktig i hans tankeprocess som ledde fram till det beslutet och skit att det har sänkt min annars ganska stabila självkänsla. När jag tittar mig i spegeln nu känner jag mig inte längre säker på att jag är värd att älska, och jag känner mig inte alls rustad att flytta till andra sidan jordklotet på egen hand och dessutom ta mig an en väldigt klurig och krävande tjänst.

Förstår att det känns skit! Sörj nu och lappa ihop dig själv så kommer det att ordna sig både med flytt och tjänsten. Klurigt och krävande låter utmärkt att gräva ner dig i, hellre det än att stå och stampa på samma fläck år ut och år in. Och nån gång i framtiden kommer du att sitta på en trevlig restaurang medan mörkret faller i den afrikanska kvällen, kanske med ett glas gott inhemskt rödvin, och känna att det blev bra i slutändan

 

[hastflicka]

Distans fungerar för mig, även för honom på rimligare avstånd. Det har vi i dagsläget haft i ett par månader eftersom han arbetar på annan ort i Sverige till våren. Men distansen Sverige-Sydafrika i 3-4 år tycker han känns övermäktigt.

Maken och jag hade ett distance forhallande i 8-9 ar, Maken var i Saudi Arabia och jag var i South Carolina, USA. Da vi bada ville att den andre skulla ma bra och kunna gora vad den ville gick det mycket bra. Sarskilt efter "Google Phone" skapades sa aven jag kunde ringa och vi kunde prata hur lange som helst.

I dag kan man kommunicera och halla kontakt sa enkelt ... Kan han inte se hur kul och spannande det vore for honom att halsa pa dig i Syd Afrika ar det kanske inte killen du trodde att han var?

 

[Modest]

Maken och jag hade ett distance forhallande i 8-9 ar, Maken var i Saudi Arabia och jag var i South Carolina, USA. Da vi bada ville att den andre skulla ma bra och kunna gora vad den ville gick det mycket bra. Sarskilt efter "Google Phone" skapades sa aven jag kunde ringa och vi kunde prata hur lange som helst.

I dag kan man kommunicera och halla kontakt sa enkelt ... Kan han inte se hur kul och spannande det vore for honom att halsa pa dig i Syd Afrika ar det kanske inte killen du trodde att han var?

Läs tråden...

 

[marengo]

Jag förstår att det känns skit just nu men tänk vilka häftiga erfarenheter som ligger framför dig. Om 5-10 år kommer du ha så mycket historia att berätta och liv som format och stärkt dig till en helt annan person än om du hade tagit den hemtama säkra vägen. Kör på! Känner du om ett år att det inte är något för dig kan man alltid hoppa av då men det är svårt att springa ikapp ett tåg som redan gått. Jag tror på dig

Ja, jag tror att tjänsten i Sydafrika och allt det innebär kommer göra mig lyckligare i längden och vara enormt utvecklande, speciellt för mig som bara varit utanför Europa en gång och då i Australien, så det var ingen jätteutmaning direkt. Och som du säger, om jag mot förmodan inte skulla trivas kan jag säga upp mig och flytta hem igen. Men det är så jäkla svårt att se fram emot allt det där i dagsläget.

Tack

 

[marengo]

Det hade nog känts ännu mera skit om han hade gjort slut om något år och du redan hade skippat Sydafrika för honom.
Det där förhållandet verkar inte ha haft så bra förutsättningar tror jag. Minsta motstånd och han hade hoppat av det.

Absolut. Det har du rätt i, och jag försöker fatta att det var bättre att han gjorde slut nu, än att jag slösade ytterligare år på någon jag felaktigt trodde var mannen i mitt liv. Nu har jag ju egentligen en väldigt ljus framtid, måste bara komma över känslan att han är min enda väg till lycka.

 

[marengo]

Förstår att det känns skit! Sörj nu och lappa ihop dig själv så kommer det att ordna sig både med flytt och tjänsten. Klurigt och krävande låter utmärkt att gräva ner dig i, hellre det än att stå och stampa på samma fläck år ut och år in. Och nån gång i framtiden kommer du att sitta på en trevlig restaurang medan mörkret faller i den afrikanska kvällen, kanske med ett glas gott inhemskt rödvin, och känna att det blev bra i slutändan

Kändes faktiskt lite bättre när jag tänker på den där restaurangen och vinet Vet ju egentligen att det finns stora chanser att Sydafrika blir helt fantastiskt, önskar bara att hjärtat kunde vara med på banan och inse det. Just nu känns det bara mörkt och främmande och läskigt.

 

[tanten]

Kändes faktiskt lite bättre när jag tänker på den där restaurangen och vinet Vet ju egentligen att det finns stora chanser att Sydafrika blir helt fantastiskt, önskar bara att hjärtat kunde vara med på banan och inse det. Just nu känns det bara mörkt och främmande och läskigt.

Främmande och läskigt är en helt naturlig reaktion. Du är människa.

All förändringar ger lite grus under medarna. Det går sannolikt över. Se det som nya möjligheter. Tänk vad du har fått vara med om och lärt dig efter de där åren!

(och vem vet - kanske finns din absoluta själsfrände där i Sydafrika )

 

[Asko]

Jag försöker se det så. Jag hade kunnat leva lycklig i alla mina dar tillsammans med honom, men jag kan också göra det med någon annan eller så kan jag leva lycklig ensam. Förhoppningsivs blir Sydafrika 3-4 fantastiska år, vare sig jag är ensam eller inte.

Men just nu känns allt mest skit. Skit att han gjorde slut med mig, skit att jag knappt fick vara delaktig i hans tankeprocess som ledde fram till det beslutet och skit att det har sänkt min annars ganska stabila självkänsla. När jag tittar mig i spegeln nu känner jag mig inte längre säker på att jag är värd att älska, och jag känner mig inte alls rustad att flytta till andra sidan jordklotet på egen hand och dessutom ta mig an en väldigt klurig och krävande tjänst.

Att du ens har möjligheten till en sådan tjänst visar att du är rustad för den! Heja!

 

[Jenka]

Jag försöker se det så. Jag hade kunnat leva lycklig i alla mina dar tillsammans med honom, men jag kan också göra det med någon annan eller så kan jag leva lycklig ensam. Förhoppningsivs blir Sydafrika 3-4 fantastiska år, vare sig jag är ensam eller inte.

Men just nu känns allt mest skit. Skit att han gjorde slut med mig, skit att jag knappt fick vara delaktig i hans tankeprocess som ledde fram till det beslutet och skit att det har sänkt min annars ganska stabila självkänsla. När jag tittar mig i spegeln nu känner jag mig inte längre säker på att jag är värd att älska, och jag känner mig inte alls rustad att flytta till andra sidan jordklotet på egen hand och dessutom ta mig an en väldigt klurig och krävande tjänst.

Jag är övertygad om att du kommer möta en eller flera som ser att du är värd att älska, och tills vidare så är det någon/några som tycker du är värd att flytta över världen för aktuell tjänst i alla fall!

 

[lingonben]

Kändes faktiskt lite bättre när jag tänker på den där restaurangen och vinet Vet ju egentligen att det finns stora chanser att Sydafrika blir helt fantastiskt, önskar bara att hjärtat kunde vara med på banan och inse det. Just nu känns det bara mörkt och främmande och läskigt.

Du har precis blivit lämnad, och dessutom ska du göra en stor livsförändring. Inte konstigt att det känns skit och pannkaka just nu, men det kommer inte alltid att vara så Det är bra att du kan bli distraherad av tanken på vin och restaurang ett tag iaf! Du får en peppbild av ett blommande jakarandaträd också, de blommar i oktober i norr. Min reaktion när vi var på inflygning var "stan är ju full av lila bollar?!" första gången jag var där.

 

[Fibusen]

Ja, jag tror att tjänsten i Sydafrika och allt det innebär kommer göra mig lyckligare i längden och vara enormt utvecklande, speciellt för mig som bara varit utanför Europa en gång och då i Australien, så det var ingen jätteutmaning direkt. Och som du säger, om jag mot förmodan inte skulla trivas kan jag säga upp mig och flytta hem igen. Men det är så jäkla svårt att se fram emot allt det där i dagsläget.

Tack

Förstår att det känns jobbigt nu, men fy bubblan vad tuff och modig du är som åker iväg sådär!!!!

Jag är en jäkla fegis som vill vara i min lilla trygga bubbla, och säkerligen aldrig kommer få uppleva något särskilt spännande, eller uppleva en massa saker. Jag kommer bli gammal och dö efter att ha nött runt med mitt vanliga, halvtråkiga liv, utan att ha vågat testa mina gränser för att se hur långt jag kan gå.

Om du bara visste hur mycket jag beundrar människor som dig! Wow!!! Du har verkligen ett fantastiskt äventyr framför fötterna nu!

 

[Ramona]

Jag är en jäkla fegis som vill vara i min lilla trygga bubbla, och säkerligen aldrig kommer få uppleva något särskilt spännande, eller uppleva en massa saker.

Detta undrar jag alltid över, eftersom jag är lite mer som ts. Men vari ligger det farliga att åka iväg? Vad är det som är så otäckt? Att inte veta vad som väntas? Men vet man det hemma då i alla lägen? Eller är det att man inte känner någon? Vad är det liksom som är så farligt med att åka och jobba utomlands? Tänker att massor med människor gjort det innan oss och långt innan internet fanns och det gick bra för de också. Idag är ju världen så globaliserad så oavsett vart man får jobb i världen lär det ju varit en svensk som varit där och jobbat innan som man kan fråga om saker.

Och i värsta fall om man inte trivs är det väl bara att åka hem till vad man kallar tryggheten igen. Jag förstår verkligen inte vad som är farligt.

 

[Dorinda]

När det är regn is och lera i Sverige, kan det se ut såhär i sydafrika(ridsafari är magiskt!). Klart du ska åka
Det är dessutom enkelt att åka till Sydafrika. Bra flyg som går över natten och ingen tidsomställningen

jättetråkigt med förhållandet, uppbrott är alltid jobbiga. Du ska ju även sörja det som inte blev, som du hoppades på att det skulle bli.

 

[marengo]

Främmande och läskigt är en helt naturlig reaktion. Du är människa.

All förändringar ger lite grus under medarna. Det går sannolikt över. Se det som nya möjligheter. Tänk vad du har fått vara med om och lärt dig efter de där åren!

(och vem vet - kanske finns din absoluta själsfrände där i Sydafrika )

Sant. Försöker landa i det jag har sett att folk brukar skriva i andras break up-trådar - att det inte är farligt att sörja och må dåligt och att det går över.

Jag träffade exets bästa kompis igår för att lämna några grejer. Berättade allt för honom och det var faktiskt väldigt skönt att höra från någon som står exet så nära och har gjort det hela hans liv att jag förtjänar bättre och att exet kommer ångra sig. Inte för att jag kommer stå och vänta på honom när/om han gör det, men för att det var skönt att höra från någon i "hans läger" att allt ihop ligger på honom och att det inte är mitt fel att det blev såhär. Att det är han som har kastat bort ett riktigt kap som han hade turen att få, och kanske inte har samma tur i framtiden. Även om jag så klart hoppas att exet ska må bra och vara lycklig.

Jag får väl fortsätta vänta ut detta och som du säger, vem vet vem man träffar i Sydafrika!

 

[marengo]

Förstår att det känns jobbigt nu, men fy bubblan vad tuff och modig du är som åker iväg sådär!!!!

Jag är en jäkla fegis som vill vara i min lilla trygga bubbla, och säkerligen aldrig kommer få uppleva något särskilt spännande, eller uppleva en massa saker. Jag kommer bli gammal och dö efter att ha nött runt med mitt vanliga, halvtråkiga liv, utan att ha vågat testa mina gränser för att se hur långt jag kan gå.

Om du bara visste hur mycket jag beundrar människor som dig! Wow!!! Du har verkligen ett fantastiskt äventyr framför fötterna nu!

Tack! Kändes rätt skönt att höra det där. Jag känner mig också som en riktig fegis, har aldrig lockat att flytta utomlands. Skulle aldrig ha flyttat om det inte vore för detta jobbet. Är väldigt hemmakär och egentligen väldigt bekväm av mig. Men försöker tänka att jag lever bara en gång, och försöker inse det jag förr har vetat, att en pojkvän är inte primära vägen till lycka. Det viktiga är att jag gör det jag vill, och förhoppningsvis hittar jag någon som kan matcha det (vilket jag verkligen, verkligen hoppas att jag gör). Jag kommer vara färdig i Sydafrika när jag är max 31, och då kan jag bo i Sverige resten av mitt liv om jag vill. Och förhoppningsvis finns det gott om tid för mig att då hitta den rätte och skaffa barn och allt det där, om jag vill det då

 

[athena_arabians]

Tack! Kändes rätt skönt att höra det där. Jag känner mig också som en riktig fegis, har aldrig lockat att flytta utomlands. Skulle aldrig ha flyttat om det inte vore för detta jobbet. Är väldigt hemmakär och egentligen väldigt bekväm av mig. Men försöker tänka att jag lever bara en gång, och försöker inse det jag förr har vetat, att en pojkvän är inte primära vägen till lycka. Det viktiga är att jag gör det jag vill, och förhoppningsvis hittar jag någon som kan matcha det (vilket jag verkligen, verkligen hoppas att jag gör). Jag kommer vara färdig i Sydafrika när jag är max 31, och då kan jag bo i Sverige resten av mitt liv om jag vill. Och förhoppningsvis finns det gott om tid för mig att då hitta den rätte och skaffa barn och allt det där, om jag vill det då

Jag var en ängslig fegis som yngre... nu är jag lite less på att det inte blivit något "äventyr" på länge (dvs utlandsjobb). Jag kan också hamna var som helst mer eller mindre inom landet och älskar att hoppa in i bilen och åka iväg till något okänt

Dvs sådant kan ändra sig. Hade mitt nuvarande jag berättat hur min tillvaro ser ut idag för mig som 20-åring hade 20-åringen trott jag blivit totalt helknäpp

 

[marengo]

Jag var en ängslig fegis som yngre... nu är jag lite less på att det inte blivit något "äventyr" på länge (dvs utlandsjobb). Jag kan också hamna var som helst mer eller mindre inom landet och älskar att hoppa in i bilen och åka iväg till något okänt

Dvs sådant kan ändra sig. Hade mitt nuvarande jag berättat hur min tillvaro ser ut idag för mig som 20-åring hade 20-åringen trott jag blivit totalt helknäpp

Idag känner jag mig verkligen som en ängslig fegis... Känns tråkigt att jag istället för att känna mig taggad på flytten intalar mig själv att det bara är 3-4 år och att det går fort. Och att jag har tid att träffa någon i Sverige efter det. Men förhoppningsvis trivs jag när jag väl är på plats. Speciellt jobbigt blir det när jag tänker på att flera av mina vänner har sagt att de inte skulle kunna ta ett jobb som innebär att de riskerar sin relation. Det får mig att tveka på om jag verkligen gör rätt.

Känns extra jobbigt idag. Svårt att må bra när jag varken kan träffa någon eller har något jobb eller hobby att ägna mig åt Saknar exet fruktansvärt mycket.

 

[tanten]

Känns extra jobbigt idag. Svårt att må bra när jag varken kan träffa någon eller har något jobb eller hobby att ägna mig åt Saknar exet fruktansvärt mycket.

Citerar en god vän som sa -det är bara att övervintra.

Dvs hålla sig flytande eftersom det kommer att bli bättre. Detta elände tar slut.