Vad hade ni gjort i min situation?

[Modest]

Det köper jag absolut men någonstans skaver det för mig gällande TS partner. Han har själv jobbat på distans, dvs han borde ha funderat på hur förhållandet ska fungera iom det. Han borde också insett att TS kan komma ifråga för utlandstjänst med tanke på hur TS beskriver sitt yrke/utbildning. Det sammantaget gör att jag tycker han inte varit schysst i det här.

Ja, skulle han kunna ha gjort samma sak så är det givetvis en annan situation. Men det finns ju också grader. Ett halvår i Norge, ett år i Norrland, 3-4 år i Sydafrika. Alla har ju sin gräns.

 

[LadyCovergirl]

Jag hade absolut tagit jobbet! Skulle gärna göra utlandstjänst men det hindras av att jag har en dotter som är lite för ung för att klara sig själv (Men så småningom hoppas jag kunna göra det!)

I ditt fall hade jag blivit ledsen och känt mig lurad om partnern inte ens vill försöka. Att försöka och sen inse att det inte funkar är en helt annan sak.

 

[Modest]

Jag tror absolut inte att han gjorde det med uppsåt. Han är ingen knepig person och jag vet att han älskar mig och vill mitt bästa. Däremot är jag inte jätteförvånad över att han inte ordentligt funderade och reflekterade när erbjudnadet kom upp, utan gav det spontana svaret "vad kul, vill du ha jobbet tycker jag du ska ta det". Och att det har tagit ett tag för honom att tänka genom det ordentligt (och att han fortfarande inte vet riktigt vad han vill).

Svår och tråkig situation. Men jag tror att man ska prioritera sina egna drömmar och viljor högst, man riskerar att bli minst olycklig då.

 

[marengo]

Jag håller verkligen med.

Ett tag såg det ut som om särbon skulle få ett långtidsjobb i Afrika. Vi hann faktiskt börja planera för hur vi skulle kunna ses och möjligheten för mig att bo där ett tag. Dvs vår inställning var att det ska funka och att det skulle bli lite av ett äventyr. Nu blev det inget men planerna finns kvar i bakhuvudet om chansen skulle dyka upp igen.

Exakt så önskar jag att min situation hade varit. Att han skulle vara lika chill med att jag flyttar som jag har varit när han har behövt flytta. Sen håller jag med @Modest om att det blir distansförhållande lite i det extremaste laget, och jag förstår att han tycker det är jobbigt. Men jag hade verkligen önskat att han istället för att se alla hinder kunde se möjligheterna och ha inställningen som du hade när din särbo eventuellt skulle flytta till Afrika.

 

[lil-sis]

Jag har blivit erbjuden (och tackat ja till) en tjänst som i dagsläget egentligen är mitt drömjobb. En tjänst som krävs för att jag senare ska kunna jobba med det jag vill. Men jobbet kräver att jag flyttar väldigt långt och får bo där i 3-4 år. Tjänster som denna växer inte på träd, och jag har ingen aning om när nästa tjänst kommer ut, eller i vilket land.

Jag har en pojkvän sen snart två år tillbaka. Vårt förhållande har haft sina ups and downs, men jag ser ändå en framtid med honom och älskar honom. Han var till en början ganska neutral (men åt det positiva hållet) och tyckte att jag ska ta jobbet. Det tycker han nog fortfarande, men det har kommit fram att han inte riktigt är med på tåget. Kortfattat - tar jag jobbet kommer det troligtvis ta slut mellan oss. Jag tycker att detta är fruktansvärt jobbigt och det har gjort att jag inte längre vill ha jobbet och allting omkring det känns negativt och jobbigt. Men vore det inte för min pojkvän så hade jag nog inte tvekat på att ta det.

Vad hade ni gjort? Tagit chansen och därmed riskera att relationen tar slut, eller vänta och hoppas på att det kommer ut fler tjänster inom närmare avstånd (och att ni faktiskt får dem)?

Jag hade tagit jobbet och flyttat direkt.

 

[lil-sis]

Jag hade absolut tagit jobbet! Skulle gärna göra utlandstjänst men det hindras av att jag har en dotter som är lite för ung för att klara sig själv (Men så småningom hoppas jag kunna göra det!)

I ditt fall hade jag blivit ledsen och känt mig lurad om partnern inte ens vill försöka. Att försöka och sen inse att det inte funkar är en helt annan sak.

Samma här, barnet alltså. Så länge han är liten så är det ju inte på kartan att flytta runt på det sättet, men före barn (och sen) så är det ju en helt annan sak.

 

[Santoxen]

Jag ångrar bittert att jag inte åkte på utlandstjänst när jag blev erbjuden det, pga ovillig pojkvän (som ett halvår senare åkte och jobbade i USA 6 månader) fick jag göra om det beslutet hade jag utan tvekan åkt!

 

[hvala]

Jag kan tillägga till ämnet att jag bott utomlands två gånger i korta perioder (halvår) och känt att jag vill göra det igen. Det har varit enormt utvecklande och inspirerande. Nu med man och två små barn (och dåliga karriärval och lite utmattningstendenser) känns det jättesvårt bara att byta ort inom Sverige. Så ta chansen när den erbjuds!

 

[Sleepy]

Jag har blivit erbjuden (och tackat ja till) en tjänst som i dagsläget egentligen är mitt drömjobb. En tjänst som krävs för att jag senare ska kunna jobba med det jag vill. Men jobbet kräver att jag flyttar väldigt långt och får bo där i 3-4 år. Tjänster som denna växer inte på träd, och jag har ingen aning om när nästa tjänst kommer ut, eller i vilket land.

Jag har en pojkvän sen snart två år tillbaka. Vårt förhållande har haft sina ups and downs, men jag ser ändå en framtid med honom och älskar honom. Han var till en början ganska neutral (men åt det positiva hållet) och tyckte att jag ska ta jobbet. Det tycker han nog fortfarande, men det har kommit fram att han inte riktigt är med på tåget. Kortfattat - tar jag jobbet kommer det troligtvis ta slut mellan oss. Jag tycker att detta är fruktansvärt jobbigt och det har gjort att jag inte längre vill ha jobbet och allting omkring det känns negativt och jobbigt. Men vore det inte för min pojkvän så hade jag nog inte tvekat på att ta det.

Vad hade ni gjort? Tagit chansen och därmed riskera att relationen tar slut, eller vänta och hoppas på att det kommer ut fler tjänster inom närmare avstånd (och att ni faktiskt får dem)?

Ta jobbet och åk. Tveklöst. Passa på nu innan ni har tre barn och allt blir mycket krångligare.

Sen ang sambon; alla har inte lika lätt att snabbt sätta sig in i hur det kan bli. Det kan även vara så att han har folk omkring sig som tycker det låter svårt och fått honom att tveka. Eller så kanske han känner sig avundsjuk. Det kan mycket väl bli så att ni delar på er, du åker, ni får kontakt igen. Eller när/om du kommer tillbaka. Who knows. Annars var det inte meningen, helt enkelt. Men jobbet måste du ta, för din egen skull.

 

[Inte_Ung]

Ett bra och hållbart förhållande klarar av distans.
Riktig kärlek håller för evigt även om man är på olika platser.
Strunta i mannen och satsa på jobbet.
Det finns en större kärlek för dig där ute än det där.

 

[marengo]

Ett bra och hållbart förhållande klarar av distans.
Riktig kärlek håller för evigt även om man är på olika platser.
Strunta i mannen och satsa på jobbet.
Det finns en större kärlek för dig där ute än det där.

Håller med. Förhoppningsvis vill han försöka, men om inte så hoppas jag att du har rätt. Har inte haft jättetur med förhållanden hittills (trodde jag hade hittat rätt fram till nuvarande situation uppdagades), vilket också gör att det känns jobbigare med ett uppbrott.

 

[_Taggis_]

En gång har jag tackat nej till en tjänst som jag gärna velat ha, pga kärleken. EN gång. Aldrig mer. Jag blev förbannat bitter och då var det inte alls samma sak som i ditt fall dvs en drömtjänst som inte växer på träd. Det handlade om en tjänst i en annan del av landet som ev skulle dyka upp igen men när visste man ju inte.

Förhållandet i det fallet var nyare än ert, och vi höll ihop trots många ups and downs, till den dagen jag fick chansen igen 2 år senare och tog det utan att tveka. Relationen tog slut men det hade den gjort ändå Jag kommer aldrig mer sump en chans till ett kanonjobb för kärlekens skull. Men jag är ju också en ensamseglare i första hand.

Jag tror du blir bitter om du inte tar jobbet. Kärleken löser sig om det var meningen. Jag förstår din pojkvän också för det vetefan om jag hade orkat med 3-4 år på distans till Sydafrika (då har jag haft långdistansfårhållande inom landet så har inte behv av att sitta ihop) men ni verkar ha olika sätt att prioritera om han inte ens ger det en chans öht. Det är nog värre för dig att sumpa en jobbchans än att riskera förhållandet tror jag.

 

[Hedinn]

Håller med. Förhoppningsvis vill han försöka, men om inte så hoppas jag att du har rätt. Har inte haft jättetur med förhållanden hittills (trodde jag hade hittat rätt fram till nuvarande situation uppdagades), vilket också gör att det känns jobbigare med ett uppbrott.

Jag har full förståelse för att det är skitjobbigt, men att helt sakna den flexibiliteten när du uppenbarligen inte ser hinder i såna situationer tycker jag tyder på att det kan uppstå problem på andra plan oavsett framöver. Det faktum att han verkar se det lite annorlunda när det gäller hans jobb tycker jag ju också är lite av en varningsflagg.

Jag har själv valt kärleken framför jobbet en gång, för att han inte klarade av distansen. Det tog slut ett år senare, och trots att han under hela vårt förhållande pratade positivt om att flytta, till och med att han ville, visade det sig att det inte var sant egentligen, så de där anledningarna som då fanns för att låta bli var antagligen bara ursäkter.

Har efter det haft ett till förhållande med samma typ av icke-existerande flexibilitet. Där det vid prat kunde låta som att saker absolut gick att lösa och kompromissa om, men när det faktiskt kunde bli verklighet så var det tvärstopp - och det var tack och hej om jag skulle flytta pga jobb. Jag ser det numer som ett manipulativt beteende. Det kanske inte är meningen, men de säger det de tror partnern vill höra för att göra den nöjd och kanske för rädsla att förlora den, men där de tror att det bara är fantasier och inget som kommer bli verklighet. Man måste självklart inte vilja flytta utomlands eller uppskatta om ens partner gör det, men saknar man flexibilitet och förståelse för sin partners önskningar så kommer det ju bli problem. Om det dessutom visar sig att man kan kontrollera sin partner genom att hota med att göra slut så riskerar ju situationen att bli riktigt trist.

Med det sagt hade jag åkt om jag vore du. Dels för att det är viktigt för dig, och dels för att du inte bör ha ett förhållande med någon som inte kan se just det och stötta dig i sånt. Att tycka det är jobbigt är en sak, att hota med att göra slut för att du vill följa din dröm en helt annan. Vad händer sen om han inser att det funkar? Att han kan hota med att göra slut för att få sin vilja igenom och slippa kompromissa?

 

[farin]

Det är inte du som avslutar relationen genom att välja jobbet. Om din partner väljer att avsluta innan ni ens försökt så är det definitivt hans (?) val.

Om ni försöker så kan det fungera, eller inte fungera. Samma sak hade kunnat hända om du stannat hemma, det finns inga garantier tänker jag.

Dessutom, jag blir så jäkla trött på
1. Hade han åkt hade det varit en annan diskussion och du som sabbat relationen om du inte velat åka med. Eller en bitch som hämmar honom i hans karriär.
2. Påståendet att det är du som väljer mellan jobb och relation.

Varför i hela helvete läggs alltid skulden på kvinnan, oavsett hur förutsättningarna är? Jag blir galen!
Tack för att jag fick häva ur mig

 

[athena_arabians]

Varför i hela helvete läggs alltid skulden på kvinnan, oavsett hur förutsättningarna är? Jag blir galen!
Tack för att jag fick häva ur mig

 

[macan]

Ett bra och hållbart förhållande klarar av distans.
Riktig kärlek håller för evigt även om man är på olika platser.
Strunta i mannen och satsa på jobbet.
Det finns en större kärlek för dig där ute än det där.

Håller med. Och om förhållandet inte klarar av distansen ja då var just de4 förhållandet inte meningen.

 

[Tranan]

Jag har blivit erbjuden (och tackat ja till) en tjänst som i dagsläget egentligen är mitt drömjobb. En tjänst som krävs för att jag senare ska kunna jobba med det jag vill. Men jobbet kräver att jag flyttar väldigt långt och får bo där i 3-4 år. Tjänster som denna växer inte på träd, och jag har ingen aning om när nästa tjänst kommer ut, eller i vilket land.

Jag har en pojkvän sen snart två år tillbaka. Vårt förhållande har haft sina ups and downs, men jag ser ändå en framtid med honom och älskar honom. Han var till en början ganska neutral (men åt det positiva hållet) och tyckte att jag ska ta jobbet. Det tycker han nog fortfarande, men det har kommit fram att han inte riktigt är med på tåget. Kortfattat - tar jag jobbet kommer det troligtvis ta slut mellan oss. Jag tycker att detta är fruktansvärt jobbigt och det har gjort att jag inte längre vill ha jobbet och allting omkring det känns negativt och jobbigt. Men vore det inte för min pojkvän så hade jag nog inte tvekat på att ta det.

Vad hade ni gjort? Tagit chansen och därmed riskera att relationen tar slut, eller vänta och hoppas på att det kommer ut fler tjänster inom närmare avstånd (och att ni faktiskt får dem)?

Ta jobbet, jag tappade så många drömjobb för jag tänkte på min partner.
Nu har jag inget av det.

 

[startpompe]

Instämmer med övriga, ta jobbet! Förstår att de känns jobbigt, men vilken otrolig chans och möjlighet till nått nytt och spännande

 

[Mirre]

Jag har blivit erbjuden (och tackat ja till) en tjänst som i dagsläget egentligen är mitt drömjobb. En tjänst som krävs för att jag senare ska kunna jobba med det jag vill. Men jobbet kräver att jag flyttar väldigt långt och får bo där i 3-4 år. Tjänster som denna växer inte på träd, och jag har ingen aning om när nästa tjänst kommer ut, eller i vilket land.

Jag har en pojkvän sen snart två år tillbaka. Vårt förhållande har haft sina ups and downs, men jag ser ändå en framtid med honom och älskar honom. Han var till en början ganska neutral (men åt det positiva hållet) och tyckte att jag ska ta jobbet. Det tycker han nog fortfarande, men det har kommit fram att han inte riktigt är med på tåget. Kortfattat - tar jag jobbet kommer det troligtvis ta slut mellan oss. Jag tycker att detta är fruktansvärt jobbigt och det har gjort att jag inte längre vill ha jobbet och allting omkring det känns negativt och jobbigt. Men vore det inte för min pojkvän så hade jag nog inte tvekat på att ta det.

Vad hade ni gjort? Tagit chansen och därmed riskera att relationen tar slut, eller vänta och hoppas på att det kommer ut fler tjänster inom närmare avstånd (och att ni faktiskt får dem)?

Ta det.
Jag har slopat ett riktigt drömjobb pga en kille en gång, förhållandet höll ändå inte och jag har ångrat mig enormt att jag inte tog det jobbet. Killar finns det i värsta fall fler av, men drömjobbet kanske bara finns en gång

 

[zesel]

Ta jobbet!
Jag håller med Hedinn om att beteendet från din partner är manipulativt, om än kanske omedvetet(?). Att vara med på tåget innan du fått jobbet gör ju att han framstår som någon som stödjer dig i dina val. Skulle du inte fått jobbet hade du trott att han varit okej med det och hamnat på plussidan. Så att inte ens tänka igenom sin egen inställning innan det blivit ett faktum är faktiskt i mina ögon oärligt. Ofta uppdagas det ju aldrig var en egentligen står i frågan om en alltid verkar stötta men inte tänkt igenom det.