Okej, riktigt så hjärndöd kanske inte är nödvändigt
men ridskolehäst-snäll. Dvs blir inte spänd av att jag blir det. Alla hästar runt mig är av den känsliga typen.
Tänk dig en riktigt nervig, tittig, svårriden unghäst som kastar sig, dansar i stallgången, kan inte vara ensam, osv. Men som har goda ridkvaliteter. Och var den behöver för slags ryttare för att mår bra och bli lugn och riktigt fin.
Fast tvärtom. Jag är hästen.
Lite så känner jag. Jag KAN rida och har fått goda vitsord för känsla och sånt. Men är så jävla rädd.
