Vad gör vi del CXXV

[hastflicka]

Din son och jag

Jag vägrade också, eller rättare sagt så hade jag sagt åt läkaren (dåtida brysk barnläkare som alla mammor var rädda för, har min mor berättat) att "nej, jag ska rita ett SKÅP!" - och så gjorde jag det. Han blev nöjd och förklarade för min mamma att jag fortsatte på min bana som A-barn, vilket han hade kategoriserat mig i sedan första träffen

Vi fick komma tillbaka en manad senare, da insag jag att det enda han inte hade forvantat sig pa forsta besoket var att rita ... sa jag forberedde honom att han skulle rita en gubbe nasta gang. Han ritade en riktig gubbe (jag tror aldrig han ritade en huvudfoting, alla hans gubbar hade kropp) med hander och fingrar, han studerade skapelsen och det var helt klart att nagot saknades sa han la till en katt och skev POJKE under gubben och KAT under skapelsen med mycket laaaang svans.

Skoterskan tyckte att han var ett mycket besvarligt barn som inte bara gjorde som hon sa. Barnet var dock mycket nojd med sig sjalv, nu kunde hon ju direkt se vad som var vad.

 

[godisklubba]

Herreguuuud vad jag är trött på detta eviga bråkandet. Det går knappt en dag utan att pappa och pappas tjej bråkar om något och det är ytterst sällan de kan ha en vuxen konversation om saken.

Senaste grejen är förskolan. Tydligen är det bara pappas uppgift att se till att deras jobb scheman aldrig krockar. Alltså se till att de aldrig jobbar samtidigt när förskolan är stängd.

Pappas tjej vill nämligen inte ha hennes barn på dygnet-runt-förskola (vet inte varför, hon kan inte ge några argument för varför det är dåligt). Båda två har jobb som måste ha folk inne varje dag, året om, och som det ser ut nu så krockar deras scheman minst en gång per vecka. Oftast mer.

De senaste dagarna har de bråkat typ all sin lediga tid om förskolan och hur de ska lösa det. Pappas tjej vägrar som sagt dygnet-runt-förskola men säger samtidigt det är pappas uppgift att se till att de aldrig jobbar samtidigt (utanför förskolans öppetider). Pappa tycker att de ska söka dygnet-runt-förskola eller så får hon lösa det. Hela hans arbetslag kan ju liksom inte anpassa sig efter hennes schema...

De jobbar med exakt samma sak. Så det är inte enklare för pappa att styra över sitt schema.
Senaste uttalandet från pappas tjej är att pappa ska byta jobb till ett jobb med kontorstider... vilket inte är jättelätt när man har det jobbet (och utbildningen) som de har.

Idag har pappas tjej varit riktigt dryg mot pappa för att hon tycker att pappas schema är fel som krockar för mycket med hennes schema. Jag känner mest: ja, eller så kan man vända på det och se det som att det är hennes schema som krockar med min pappas

Förlåt. Kände bara för att klaga av mig lite Hela situationen är så himla... jag vet inte ens vad
Troligtvis får mamma börja träffa folk igen snart. Så det ska bli skönt att slippa pappas tjej och barnet lite (förlåt igen, jag vet att man "ska" gilla sin familj osv).

 

[tanten]

Jag kom hem för en stund sedan efter en lång promenad tillsammans med en vän. Alltid lika kul när vi ses, det blir inte särskilt ofta just nu. Saknar och längtar efter långa vinkvällar i soffan med prat om allt och inget.

Ett av de nya corona-ord de pratade om på P1 var hänglängtan.

Jag har hänglängtan!

 

[Voeux]

Herreguuuud vad jag är trött på detta eviga bråkandet. Det går knappt en dag utan att pappa och pappas tjej bråkar om något och det är ytterst sällan de kan ha en vuxen konversation om saken.

Senaste grejen är förskolan. Tydligen är det bara pappas uppgift att se till att deras jobb scheman aldrig krockar. Alltså se till att de aldrig jobbar samtidigt när förskolan är stängd.

Pappas tjej vill nämligen inte ha hennes barn på dygnet-runt-förskola (vet inte varför, hon kan inte ge några argument för varför det är dåligt). Båda två har jobb som måste ha folk inne varje dag, året om, och som det ser ut nu så krockar deras scheman minst en gång per vecka. Oftast mer.

De senaste dagarna har de bråkat typ all sin lediga tid om förskolan och hur de ska lösa det. Pappas tjej vägrar som sagt dygnet-runt-förskola men säger samtidigt det är pappas uppgift att se till att de aldrig jobbar samtidigt (utanför förskolans öppetider). Pappa tycker att de ska söka dygnet-runt-förskola eller så får hon lösa det. Hela hans arbetslag kan ju liksom inte anpassa sig efter hennes schema...

De jobbar med exakt samma sak. Så det är inte enklare för pappa att styra över sitt schema.
Senaste uttalandet från pappas tjej är att pappa ska byta jobb till ett jobb med kontorstider... vilket inte är jättelätt när man har det jobbet (och utbildningen) som de har.

Idag har pappas tjej varit riktigt dryg mot pappa för att hon tycker att pappas schema är fel som krockar för mycket med hennes schema. Jag känner mest: ja, eller så kan man vända på det och se det som att det är hennes schema som krockar med min pappas

Förlåt. Kände bara för att klaga av mig lite Hela situationen är så himla... jag vet inte ens vad
Troligtvis får mamma börja träffa folk igen snart. Så det ska bli skönt att slippa pappas tjej och barnet lite (förlåt igen, jag vet att man "ska" gilla sin familj osv).

Man behöver inte alls gilla sin familj Skönt när du kan flytta hemifrån sen och få lite space från dom, det kan ju ofta göra relationen lite bättre.

 

[soom]

Vad är det för läkare som kläcker ur sig nåt sånt utan att veta om du har stöd kring dig?
kram till dig

Jag förstår hur du tänker, men alternativet att inte säga det är inte bra.
Jag hade en cysta på äggstocken, sattes på op-kö. Det var ett väldigt smusslande, dom sa liksom inget, så jag frågade vad dom trodde att det kunde vara. Dom hade ingen aning, sa dom. Åker så småningom till op, skrivs in, får lugnande, träffar läkare som säger att dom vill ta bort ena äggstocken för dom tror att det är cancer. Exakt vad jag sa minns jag inte, men jag minns att läkaren förvånat sa "det är ingen som sagt det till dig?".
Det var inte cancer, och visst besparade det mig nog en del oro, men mitt förtroende för sjukvården är obefintligt efter detta. Jag hade hellre velat veta tidigare.

 

[Voeux]

Har en riktig pissdag, precis allt är åt helvete idag. Nu har jag tagit en långdusch, ätit ett halvt ton pad thai, sjunkit ner i soffan och öppnat ett flaska rödvin. Kollar på amerikansk serie där alla är snygga och det är sensommar och blommigt och drömmer mig bort.

 

[parellikusken]

Pratat med en av mina närmsta vänner idag, han flyttar till Japan om en och en halv månad. Inser nu hur mycket jag kommer sakna att kunna ses när som helst.
Det är synd att Japan är så långt bort..

 

[Modest]

Herreguuuud vad jag är trött på detta eviga bråkandet. Det går knappt en dag utan att pappa och pappas tjej bråkar om något och det är ytterst sällan de kan ha en vuxen konversation om saken.

Senaste grejen är förskolan. Tydligen är det bara pappas uppgift att se till att deras jobb scheman aldrig krockar. Alltså se till att de aldrig jobbar samtidigt när förskolan är stängd.

Pappas tjej vill nämligen inte ha hennes barn på dygnet-runt-förskola (vet inte varför, hon kan inte ge några argument för varför det är dåligt). Båda två har jobb som måste ha folk inne varje dag, året om, och som det ser ut nu så krockar deras scheman minst en gång per vecka. Oftast mer.

De senaste dagarna har de bråkat typ all sin lediga tid om förskolan och hur de ska lösa det. Pappas tjej vägrar som sagt dygnet-runt-förskola men säger samtidigt det är pappas uppgift att se till att de aldrig jobbar samtidigt (utanför förskolans öppetider). Pappa tycker att de ska söka dygnet-runt-förskola eller så får hon lösa det. Hela hans arbetslag kan ju liksom inte anpassa sig efter hennes schema...

De jobbar med exakt samma sak. Så det är inte enklare för pappa att styra över sitt schema.
Senaste uttalandet från pappas tjej är att pappa ska byta jobb till ett jobb med kontorstider... vilket inte är jättelätt när man har det jobbet (och utbildningen) som de har.

Idag har pappas tjej varit riktigt dryg mot pappa för att hon tycker att pappas schema är fel som krockar för mycket med hennes schema. Jag känner mest: ja, eller så kan man vända på det och se det som att det är hennes schema som krockar med min pappas

Förlåt. Kände bara för att klaga av mig lite Hela situationen är så himla... jag vet inte ens vad
Troligtvis får mamma börja träffa folk igen snart. Så det ska bli skönt att slippa pappas tjej och barnet lite (förlåt igen, jag vet att man "ska" gilla sin familj osv).

Är det långt kvar tills du kan flytta hemifrån? Lider verkligen med dig, det låter jättejobbigt att ha det så i sin hemmiljö.

 

[MayGrace]

Idag på rasten gick jag ut och satte mig på en stubbe och bara satt där .. Gud så skönt, tyst lugnt och jag kunde för en minut glömma bort allt.

Och sen måste jag lära mig att inte ge mig in i diskussioner med människor som ändå inte kommer lyssna. Nej känner att jag behöver helg nu, för att få vara ifred mitt tålamod är slut, jag är trött och irriterad på allt.

 

[aiquen]

Ett av de nya corona-ord de pratade om på P1 var hänglängtan.

Jag har hänglängtan!

Ja men precis, vilket träffande ord. Hänglängtan är precis vad man har just nu!

 

[Voeux]

Satt och skrev i gruppchatt med mina barndomskompisar och en utav dem råkade fickringa när hon skulle få på sin dotter pyjamas så nu har videosnackat en stund. Alltså älsk på barndomsvänner när man haft en dålig dag

 

[Rosett]

Jag förstår hur du tänker, men alternativet att inte säga det är inte bra.
Jag hade en cysta på äggstocken, sattes på op-kö. Det var ett väldigt smusslande, dom sa liksom inget, så jag frågade vad dom trodde att det kunde vara. Dom hade ingen aning, sa dom. Åker så småningom till op, skrivs in, får lugnande, träffar läkare som säger att dom vill ta bort ena äggstocken för dom tror att det är cancer. Exakt vad jag sa minns jag inte, men jag minns att läkaren förvånat sa "det är ingen som sagt det till dig?".
Det var inte cancer, och visst besparade det mig nog en del oro, men mitt förtroende för sjukvården är obefintligt efter detta. Jag hade hellre velat veta tidigare.

Jag har också blivit cancerutredd, ingen sa det men jag fick blodprovsremiss hemskickad och googlade förstås de olika proverna. Ett var ett prov för en mutation som kan orsaka cancer. Jaha liksom.
Sen när jag kom till hematologmottagningen fick jag veta att benmärgsprov skulle tas. Ingen hade föreslagit det för mig men jag vågade inte ifrågasätta eftersom läkaren var så bestämd.
Fick en krisreaktion pga hur det utfördes. Gick inte på återbesöket och svarade inte i telefonen när läkaren ringde. (Fick ett brev med info sen och de hade inte hittar något farligt).
Har inte heller något förtroende för sjukvården längre.

 

[godisklubba]

Man behöver inte alls gilla sin familj Skönt när du kan flytta hemifrån sen och få lite space från dom, det kan ju ofta göra relationen lite bättre.

Tack Jag tror egentligen inte att det är något fel i min och pappas relation. Den har faktiskt varit rätt bra, fram tills att pappas tjej kom in i bilden.

Inte för att det är okej att skylla över det på henne. Men hon har inte förenklat för oss att ha en bra relation, om man säger så.

Men ja, jag tror absolut att det kan bli bättre om vi får lite mer avstånd från varandra. Nu har vi ju bott tillsammans i två månader och ofta är vi 4/5 personer hemma, även på dagarna (pappa och pappas tjej jobbar mycket kvällar och helger). Så det är väl inte helt optimalt

Är det långt kvar tills du kan flytta hemifrån? Lider verkligen med dig, det låter jättejobbigt att ha det så i sin hemmiljö.

Nej, det är inte alltid helt lätt, men en del hör väl till det normala bonusfamilj-livet...

Det är nog några år kvar tills jag kommer flytta hemifrån. Jag har anpassad studiegång och en del av det är att studietiden (säger man så?) är förlängd. De flesta som är födda samma år som mig tar studenten nästa år, men kommer fortsätta i gymnasiet minst två år till

 

[Asko]

Vad blir det till middag?

 

[parellikusken]

Ligger i sovrummet och hör hur det dundrar i vardagsrummet, visade sig att det var hamstern som sprang i hjulet.. Ska nog smörja hjulet, låter rätt illa nu..

 

[Sryoqwe]

Fick upp något rekommenderat på att man inte kan ta handflatan på axeln. Så testade det samtidigt som min mamma. Hon kunde inte det
Överrörlighetsanlaget är nog recessivt

 

[Asko]

... Jag visste inte att de hade gjort Legally blonde the musical.

Amazing

 

[dobbis]

Fick upp något rekommenderat på att man inte kan ta handflatan på axeln. Så testade det samtidigt som min mamma. Hon kunde inte det
Överrörlighetsanlaget är nog recessivt

Jag är inte ett dugg överrörlig,snarare stel som en pinne,har inget problem att rör båda axlarna med handflatan

 

[Avalbane]

Betalat klart räkningarna. Påbörjade det tidigare idag. men glömde visst bort att slutföra.

 

[hastflicka]

Vad blir det till middag?

TACK for att du la in den! Jag har nu tittat pa massor av deras Corona adapterade videos. SA himla kul!