Då har hon inte tagit bort livmodern utan bara snörat av äggledarna.Såg precis i sociala medier att en kvinnlig bekant till mig som steriliserat sig, blivit med barn Snacka om snopet.
Då är ju det en viss risk
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Då har hon inte tagit bort livmodern utan bara snörat av äggledarna.Såg precis i sociala medier att en kvinnlig bekant till mig som steriliserat sig, blivit med barn Snacka om snopet.
Du och jag, jag har också sagt upp mig idagIdag har jag jobbat, sagt upp mig från jobbet, varit småförfärad över mitt beslut så där i efterhand, sjukgymnastiserat och så ätit semla till middag Dags att sova tror jag!
Jag har just insett är "färst" är ett ord på riktigt, inte bara min lokala tidning som börjat slarva med stavningen. Jag vill lämna in en protest, det är ett obekvämt ord.
Ställ dig upp och stå tungt på den foten om du inte redan provat det!Fy satan. Har sån där djurjävulsk kramp under foten och det vägrar ge med sig. Hållit i sig i nästan tio minuter nu och jag vill bara gråta.
Heja dig! Jag har gjort så många modiga saker de senaste två veckorna så jag känner inte igen mig själv knapptPustar ut efter ännu en prövande dag. Försöker intala mig själv att jag gjorde rätt som pratade med storchefen idag och mer eller mindre berättade att jag kommer att gå sönder om det fortsätter såhär på jobbet, företaget måste ändra på hur de gör saker och ting. Det var en fruktansvärt jobbig konversation för Fröken Duktig här att ha och jag tvekade in i det sista, men efter att ha pratat med lillchefen förra veckan utan att något ändrades kände jag att jag var tvungen att sätta ner foten ordentligt. Jag vet att det var rätt sak att göra, men kan naturligtvis inte låta bli att ligga och älta och fundera över vad jag gjort. Tänk om jag har fått allt om bakfoten? Tänk om de tycker att jag är lat, otacksam och gnällig? Påminner mig själv om att det bara är ett jobb, att det är bättre att säga ifrån innan jag går in i väggen fullständigt och inte kan jobba överhuvudtaget, och att jag - om jag vill - kan säga upp mig imorgon utan problem. Börjar fatta grejen med sådant där "fuck off-kapital"
Har gjort det, masserat, vinklat upp tårna, stått med foten på tennisboll. Den vill inte.Ställ dig upp och stå tungt på den foten om du inte redan provat det!
Det var tveklöst rätt sak av dig att göra! Jätteduktigt! Jag har själv haft sådana samtal på jobb, har tagit upp med chefer osv att saker måste ändras för att jag inte ska säga upp mig. Då har det visserligen gått så långt att ångesten inför samtalet varit borta, jag har inte brytt mig om slutresultatet Meeen det har faktiskt gjort saker och ting bättre. Inte heller har det verkat som om jag uppfattats som speciellt gnällig eller lat (har någon tyckt det så har de inte sagt det till mig iaf).Pustar ut efter ännu en prövande dag. Försöker intala mig själv att jag gjorde rätt som pratade med storchefen idag och mer eller mindre berättade att jag kommer att gå sönder om det fortsätter såhär på jobbet, företaget måste ändra på hur de gör saker och ting. Det var en fruktansvärt jobbig konversation för Fröken Duktig här att ha och jag tvekade in i det sista, men efter att ha pratat med lillchefen förra veckan utan att något ändrades kände jag att jag var tvungen att sätta ner foten ordentligt. Jag vet att det var rätt sak att göra, men kan naturligtvis inte låta bli att ligga och älta och fundera över vad jag gjort. Tänk om jag har fått allt om bakfoten? Tänk om de tycker att jag är lat, otacksam och gnällig? Påminner mig själv om att det bara är ett jobb, att det är bättre att säga ifrån innan jag går in i väggen fullständigt och inte kan jobba överhuvudtaget, och att jag - om jag vill - kan säga upp mig imorgon utan problem. Börjar fatta grejen med sådant där "fuck off-kapital"
Tack, vad fint! Jag hoppas verkligen att det har önskad effekt och är lite stolt över mig själv, mitt i allt.Heja dig! Jag har gjort så många modiga saker de senaste två veckorna så jag känner inte igen mig själv knappt
Så heja oss
Och hoppas det hjälper!
Vad skönt! Jag fick väldigt bra respons idag tycker jag, men det finns fortfarande en chef kvar som jag inte pratat med (eftersom jag inte vågar ) och det är främst hans reaktion jag grämer mig för. Men som pappa sa när jag hade en liten de-brief med honom nu ikväll: "Du måste sluta vara så rädd för att folk ska bli arga på dig, för det kommer att hända någon gång, flera gånger. Man kan inte gå igenom hela livet och alltid vara den trevliga typen som är alla till lags, ibland måste man trampa på lite ömma tår för sin egen skull. Och du behöver vänja dig vid hur det känns att göra det."Det var tveklöst rätt sak av dig att göra! Jätteduktigt! Jag har själv haft sådana samtal på jobb, har tagit upp med chefer osv att saker måste ändras för att jag inte ska säga upp mig. Då har det visserligen gått så långt att ångesten inför samtalet varit borta, jag har inte brytt mig om slutresultatet Meeen det har faktiskt gjort saker och ting bättre. Inte heller har det verkat som om jag uppfattats som speciellt gnällig eller lat (har någon tyckt det så har de inte sagt det till mig iaf).
Vet du vad det är som gör att du är så rädd för att folk ska bli arga på dig? Ilska är inte farligt i normalläget, varken för den som blir arg eller för den som någon blir arg på, och framförallt på en arbetsplats bör personer kunna hantera sin ilska på ett vettigt sätt. Kan de inte det, då får man kontakta andra chefer eller facket (eller polis om de nu skulle vara helt från vettet, men det är nog som tur är väldigt ovanligt). Förhoppningsvis är dina chefer på den position de är för att de visat att de har kvalitéer som behövs där och för att de är bra på att handskas med människor även i jobbigare situationerVad skönt! Jag fick väldigt bra respons idag tycker jag, men det finns fortfarande en chef kvar som jag inte pratat med (eftersom jag inte vågar ) och det är främst hans reaktion jag grämer mig för. Men som pappa sa när jag hade en liten de-brief med honom nu ikväll: "Du måste sluta vara så rädd för att folk ska bli arga på dig, för det kommer att hända någon gång, flera gånger. Man kan inte gå igenom hela livet och alltid vara den trevliga typen som är alla till lags, ibland måste man trampa på lite ömma tår för sin egen skull. Och du behöver vänja dig vid hur det känns att göra det."
Åh vad jag känner igen mig i det där. Jag är rädd för att folk ska bli arga på mig eller tycka att jag är lat din pappa sa kloka ord dock, jag ska försöka tänka på det också!Tack, vad fint! Jag hoppas verkligen att det har önskad effekt och är lite stolt över mig själv, mitt i allt.
Vad skönt! Jag fick väldigt bra respons idag tycker jag, men det finns fortfarande en chef kvar som jag inte pratat med (eftersom jag inte vågar ) och det är främst hans reaktion jag grämer mig för. Men som pappa sa när jag hade en liten de-brief med honom nu ikväll: "Du måste sluta vara så rädd för att folk ska bli arga på dig, för det kommer att hända någon gång, flera gånger. Man kan inte gå igenom hela livet och alltid vara den trevliga typen som är alla till lags, ibland måste man trampa på lite ömma tår för sin egen skull. Och du behöver vänja dig vid hur det känns att göra det."
Har nog tänkt mig minst 3l krusen och uppåtTala om måtten innan du gör något,har ett gäng på väg till tippen,till skillnad mot er andra så står dom inte högt i kurs här.
Då är mina för små o kan kastas med gott samveteHar nog tänkt mig minst 3l krusen och uppåt
En färst? Ett färst?Jag har just insett är "färst" är ett ord på riktigt, inte bara min lokala tidning som börjat slarva med stavningen. Jag vill lämna in en protest, det är ett obekvämt ord.